Delbetänkandet (SOU 2008:37) Vårdval i Sverige

Diarienummer: 9.1:0537/08
Ställd till: Socialdepartementet


Sammanfattning
Barnombudsmannen har fått rubricerade delbetänkande från Utredningen om patientens rätt för synpunkter. Delbetänkandet behandlar i första hand fri etablering i primärvården med åtföljande konkurrensfrågor.
 
Barnombudsmannen begränsar, med hänvisning till sitt uppdrag, sina synpunkter till frågor som rör barn och ungas behov, villkor och rättigheter.

Barnombudsmannen kan inledningsvis konstatera att direktiven till utredningen inte innehåller några krav på att effekterna av utredningens förslag för underåriga patienter ska redovisas. En sådan redovisning finns inte heller i delbetänkandet ”Vårdval i Sverige”. Barnombudsmannen menar att förslagen i delbetänkandet kan få effekter för barn och unga och beklagar därför att dessa inte har efterfrågats i direktiven och inte heller redovisats av utredningen. Det är vår förhoppning att utredningen i sitt slutbetänkande redovisar konsekvenserna av samtliga sina förslag när det gäller barn och unga.

Kap. 7 Fri etablering i primärvården

Kap. 7.3 Utredningens förslag
Utredningen föreslår att ett system med fri etablering i primärvården ska införas genom en skyldighet för landstingen att införa en regional vårdvalmodell, där staten fastställer det grundläggande uppdraget för primärvården.

Barnombudsmannen anser att det är positivt att staten fastställer det grundläggande uppdraget för primärvården, så att nivån på den hälso- och sjukvård som erbjuds barn och ungdom inte skiljer sig åt mellan olika landsting.
 
Det framgår inte tydligt hur mycket och på vilket sätt de olika vårdvalmodellerna ska kunna skilja sig åt. Staten bör i samband med att det grundläggande uppdraget definieras ställa kvalitetskrav som innebär att kvalitén inom barnhälso- och barnsjukvården inte kan skilja sig åt för mycket mellan olika landsting.

FN:s barnrättskommitté i Genève, som har till uppgift att granska genomförandet och efterlevnaden av FN:s konvention för barnets rättigheter (barnkonventionen), har kritiserat Sverige för att barn och unga med samma behov inte får tillgång till likvärdiga samhällsinsatser beroende på regionala och lokala skillnader. Sverige bör kunna leva upp till de krav som barnkonventionen ställer bland annat i artikel 2.

Kap. 8 Närmare om vårdvalmodellen

Kap. 8.1 Primärvårdens uppdrag
Utredningen föreslår att ett grunduppdrag för primärvården ska fastställas nationellt. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska meddela föreskrifter om grunduppdraget.
 
Barnombudsmannen menar att det är av särskild vikt att föreskrifter och/eller reglering av barnhälsovård och barnsjukvård tas fram. Det är synnerligen viktigt att slå fast kriterier för verksamheter som arbetar hälsofrämjande och förebyggande med barn och unga, eftersom dessa verksamheter i samband med resursdiskussioner riskerar att betraktas som mindre viktiga än regelmässig sjukvård.

Vidare anser Barnombudsmannen att vårdkedjan för barn ska tydliggöras och inte blir ännu mer oklar genom de förslag som läggs av utredningen. Det bör i grunduppdraget tydliggöras att det finns ett ansvar hos primärvården att ha kontakt med förskola och skola och ett aktivt samarbete med skolhälsovården.

Kap 8.2 Privata vårdgivares rätt att etablera sig
Utredningen föreslår att privata vårdgivare ska ha rätt att etablera sig i landstinget om de uppfyller kraven i det av landstinget beslutade vårdvalsystemet. Landstinget ska tillämpa lagen om valfrihetssystem för sådana tjänster som omfattas av vårdval.

Det är angeläget att god och likvärdig kvalité tillförsäkras barn och unga i de tjänster som erbjuds barn inom hälso- och sjukvården oavsett om vårdgivaren är privat eller offentlig.

Kap. 8.3 Patientens valmöjligheter
Utredningens föreslår att kravet i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) att den fasta läkarkontakten ska vara specialist i allmänmedicin tas bort.
 
Barnombudsmannen stöder förslaget och anser att för barn och unga ska den fasta läkarkontakten i första hand vara pediatriker.

Det är barnombudsmannens förhoppning att utredningen i slutbetänkandet redovisar särskilda överväganden när det gäller barns och ungdomars fasta vårdkontakt.

Kap. 8.4 Ersättningssystemets utformning
Utredningen föreslår att varje landsting beslutar om ersättningen till primärvården. Grunderna i ersättningssystemet ska vara att pengarna följer patientens val. Privata och offentliga vårdgivare ska behandlas lika.

Barnombudsmannen delar utredningens uppfattning att privata och offentliga vårdgivare ska behandlas lika, under förutsättningen att kvaliteten i vården är likvärdig hos de olika huvudmännen. Vi saknar dock ett klargörande av hur avgifterna för olika patienter och patientgrupper kommer att se ut i det nya systemet.

Kap. 9 Konkurrensfrågor

Kap. 9.2.6 Informationsfrågor
Utredningen hänvisar till statskontorets rapport ”Vård, skola och omsorg; Vilken information behöver brukaren för att välja?”. För att barn och unga ska ha reella valmöjligheter krävs att information som är anpassad både för föräldrar och barn tas fram om vilka vårdval som finns och vad de olika alternativen kan ha för fördelar och nackdelar för olika personer.

Slutligen anser Barnombudsmannen att det hade varit värdefullt om utredningen valt att beakta några tidigare presenterade statliga offentliga utredningars slutsatser när det gäller behovet av strukturella förbättringar som vore positiva för barn och unga. Vi vill särskilt hänvisa till ”Källan till en chans” (SOU 2005:81), Ambition och ansvar” (SOU 2006:100) och Tänk långsiktigt! En samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa (Skolverket, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut).
Föredragande i detta ärende har varit projektledaren Lisbeth Thurnell.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist