Medlemsförslag om åtgärder för att hindra könsstympning av kvinnor (A 1433/välfärd)

Ställd till: Nordiska rådets svenska delegation, Riksdagen
Diarienummer: 9.1:0643/08

Barnombudsmannen har beretts tillfälle att yttra sig över ett medlemsförslag till Nordiska Rådet om åtgärder för att förhindra könsstympning av kvinnor som är medborgare i eller bosatta i de nordiska länderna. 

Svensk lag
Kvinnlig könsstympning är förbjuden enligt svensk lagstiftning sedan 1982. Könsstympning av flickor som är medborgare i och/eller bosatta i Sverige förekommer, trots att vi har en sträng lagstiftning  mot detta. Sedan lagen skärptes 1999 kan en person som bor i Sverige dömas för brott mot lagen, även om könsstympningen har utförts utanför landet. Ett förslag om att preskriptionstiden för brottet kvinnlig könsstympning ska räknas från målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år är för närvarande aktuellt.

Vägledande dom
I januari 2007 dömde hovrätten för västra Sverige två personer för könsstympning till två års fängelse. (RH 2007:7) Straffvärdet jämställdes med straffet för allvarlig misshandel. Denna dom är prejudicerande.

Nationell handlingsplan
Den svenska regeringen antog i juni 2003 en nationell handlingsplan mot könsstympning. Regeringen gav vidare i december 2003 Socialstyrelsen i uppdrag att förebygga kvinnlig könsstympning. Socialstyrelsen lämnade i juni 2006 en återrapportering av uppdraget till regeringen (Skrivelse artikelnr 2006-107-10).

Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) föreskriver i artikel 24 punkt 3 att staterna ska vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor skadliga för barns hälsa. Könsstympning är en sådan sedvänja. Svensk lag stämmer väl överens med de åtaganden vi gjort genom barnkonventionen i detta sammanhang. Nu måste vi också vidta sådana åtgärder att lagstiftningen kan tillämpas.

Barnombudsmannen stöder den första rekommendationen i medlemsförslaget och menar att Nordiska Rådet skulle kunna arbeta fram en gemensam nordisk handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. Den bör tydligt peka på vikten av att i lag förbjuda kvinnlig könsstympning i de nordiska länderna samt vilka myndigheter som har ansvar för att implementera förbudet samt förebygga att könsstympning sker inom respektive land så att inga fler flickor eller kvinnor i Norden ska utsättas för könsstympning.

Med anledning av den andra rekommendationen vill vi anföra följande.FN:s barnrättskommitté har uttryckt allvarlig oro för bestående skadliga traditionella sedvänjor, och den lyfter då oftast fram kvinnlig könsstympning. Den rekommenderar olika åtgärder i sina sammanfattande slutsatser. Den har noterat att på grund av migration förekommer kvinnlig könsstympning i hela världen och har föreslagit extraterritoriell lagstiftning.*

I en rapport från FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn (2006) citeras en beräkning från WHO att mellan 100 och 140 miljoner flickor och kvinnor i världen har genomgått någon form av kvinnlig könsstympning. I rapporten som lämnades till generalförsamlingen i oktober 2006 rekommenderas förbud mot alla former av våld mot barn, bland annat förbud mot alla skadliga traditionella sedvänjor. Målet för regeringarna är att detta skall uppnås senast 2009(A/61/299, punkt 98 och 116). De sedvänjor som bör granskas mot bakgrund av konventionens principer är bland andra alla former av könsstympning.

Artikel 24 punkt 4 i barnkonventionen föreskriver: ”Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn skall härvid tas till utvecklingsländernas behov.”

Den svenska regeringen uttrycker i den Nationella handlingsplanen mot kvinnlig könsstympning att den fortsättningsvis kommer att aktivt driva frågan i multilaterala fora. Barnombudsmannen menar att Nordiska Rådet skulle kunna ställa sig bakom en liknande målsättning.

Barnombudsmannens förslag till konkreta åtgärder
Barnombudsmannen har alltid sett det som ett viktigt mål att öka föräldrars kunskap om barn och barns rättigheter och behov. I synnerhet som vi idag har stora grupper av barn, vars föräldrar inte alltid är bekanta med det svenska språket, inte känner till de normer som präglar vår syn på barn och är främmande för  det svenska samhället.

Mot denna bakgrund understryker Barnombudsmannen vikten av att föräldrar ska erbjudas både generellt och riktat stöd i föräldraskapet under barnets hela uppväxt. Inom ramen för föräldrautbildningen ska information om svensk lagstiftning, bland annat gällande könsstympning, finnas med. Information kan också ges inom ramen för utbildningen i svenska för invandrare (SFI).

Personalutbildning
Det är särskilt viktigt att personal inom mödra- och barnhälsovården, elev- och skolhälsovården, barnsjukhus och ungdomsmottagningar har kunskap om könsstympning och om vad de i sitt arbete kan göra för att motverka att flickor utsätts för könsstympning och hjälpa redan könsstympade flickor. Det är också viktigt att personal börjar använda sig av den anmälningsplikt som är förknippad med lagen mot könsstympning.

Sjukhus saknar ofta rutiner för hur de ska hantera fall med flickor eller kvinnor som har stympats. Få läkare, sjuksköterskor och barnmorskor har gedigen kunskap i denna fråga.

Skolan
Skolan hör till de platser där det är svårast att nå ut med informationen. Socialstyrelsen som har haft regeringens uppdrag att sprida kunskap och metoder för att arbeta förebyggande betonar hur viktigt det är att nå ut med informationen till skolorna. Barnombudsmannen anser att elev- och skolhälsovården i större utsträckning måste uppmärksamma att skolflickor riskerar att stympas under skolloven.
Föredragande i detta ärende har varit projektledaren Lisbeth Thurnell.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist

* Handbok om barnkonventionen, UNICEF Sverige, 2008, s. 270