Betänkandet (SOU 2008:27) Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola

Ställd till: Utbildningsdepartementet
Diarienummer 9.1:0446/08


Inledning
Barnombudsmannen ställer sig positiv till de flesta av utredningens förslag.
Barnombudsmannen har bland annat inhämtat ett antal elevers åsikter angående de förslag som läggs i utredningen. Dessa elever har nyligen gjort sitt val till gymnasiet och besitter därmed värdefull kunskap om hur det ser ut vad gäller dessa frågor i dagsläget.
 
5 Gymnasieskolan i en ny tid – förslag och bedömningar

5.2 Gymnasieskolans uppdrag kräver samverkan med arbetslivet och högskolesektorn
Barnombudsmannen ställer sig bakom utredningens förslag att gymnasieskolans uppdrag att svara för kompetensförsörjning till arbetsliv och högskolestudier ska tydliggöras i skollagen. Samtidigt måste också elevernas perspektiv lyftas fram på motsvarande sätt. Gymnasiet måste tillgodose elevernas rätt till en utbildning av hög kvalitet och likvärdighet. Tiden som eleverna tillbringar i gymnasiet måste kännas meningsfull och bedrivas med pedagogisk professionalism eftersom det ökar elevernas motivation för studier. På så sätt kan målet att skapa kompetensförsörjning till arbetslivet och högskolestudier lättare uppnås.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till utredningens förslag att inrätta ett nationellt råd för utbildningen som ska fungera som ett rådgivande organ åt Skolverket. Detta är ett steg i rätt riktning för att säkerställa kvalitet och likvärdighet i elevernas utbildning. Förslaget innebär förhoppningsvis också att eventuella brister i utbildningen kan uppmärksammas av rådet i ett tidigt skede och därmed snabbt åtgärdas. På så sätt blir utbildningssystemet mer flexibelt vilket borde gynna eleverna. Vi saknar dock förslag kring hur elevinflytandet kan säkerställas i det nationella rådet. Det bör vara självklart att exempelvis företrädare för elevorganisationerna finns representerade i det nationella rådet eller att dessas åsikter inhämtas, då de har den praktiska uppdaterade kunskapen om hur utbildningen fungerar.

5.2.3 Inrättande av nationella programråd i Skolverket
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att Statens skolverk ska få till uppgift att inrätta ett nationellt programråd för varje nationellt program. Utredningens förslag till uppgifter för det nationella programrådet är oerhört viktiga utifrån ett elevperspektiv. Till exempel ska programrådet ta ansvar för informationsinsatser riktade mot grundskolan om exempelvis målen för de nationella programmen. Sådan information är idag många gånger bristfällig vilket utredningen bekräftar liksom de flesta gymnasieungdomar som Barnombudsmannen har haft kontakt med. Tillgången till och kvalitetssäkring av arbetsplatsförlagt lärande (APL) är också en förutsättning för att garantera rätten till en god och likvärdig utbildning för elever som väljer en yrkesutbildning.

Vi anser dock att bedömningen att Skolverket ska tillse att elevperspektiv på utbildningarna inhämtas är alltför vagt formulerat. Det krävs att eleverna själva är en lika självklar del av programrådet såsom fackliga organisationer och högskolor.

5.3 Effektivitet och tidsanvändning
Barnombudsmannen ställer sig positiv till utredningens förslag att elevernas undervisningstid ska fördelas så jämnt som möjligt över läsåret. Enligt utredningen om ungdomars psykiska hälsa (SOU 2006:77) framkommer att skolan är den främsta och i många fall den enda stressframkallande faktorn för nära nog alla 700 ungdomar som i utredningen har haft möjlighet att ge sin syn på vad stress är.

Vid en undersökning som Barnombudsmannen genomförde år 2003  om stress bland barn och unga framgår det bland annat att skolan är en arena som framkallar stress. Flera förmedlar att de upplever stress i skolarbetet och när de själva formulerar vad som behöver förändras i deras liv för att de ska slippa att känna sig stressade framför de bland annat; färre läxor och prov samt färre stora projekt och lägre krav samt bättre planering från lärarna. Att lärarna planerar undervisningen så belastningen över året är så jämn som möjligt är något som vi anser bidrar till en lägre nivå av negativ stress hos eleverna.

Barnombudsmannen välkomnar vidare förslaget att regleringen kring utökat program som idag enbart gäller kommunala skolor utökas till att också omfatta fristående skolor. Det är av yttersta vikt att regelverket kring olika skolformer görs så likartat som möjligt. För att fristående skolor ska kunna granskas på ett likvärdigt sätt som kommunala skolor krävs att de krav som exempelvis Skolinspektionen ska kunna ställa är likartade för kommunala respektive fristående skolor. Eleverna ska kunna förvänta sig att få likvärdiga villkor oavsett vilken huvudman skolan har.

Vi anser att det är positivt att elever som väljer ett yrkesprogram ska ha rätt till utökat program med 300 poäng för att erhålla grundläggande behörighet till högskolan. För elever som är 15 år är det svårt att göra ett övertänkt beslut om vilken yrkes- eller studieinriktning man senare i livet kan tänka sig. Det händer också många gånger att man ändrar sig under vägen. Det måste finnas möjlighet att på ett relativt enkelt sätt kunna göra den typen av ändringar i inriktning utan att tvingas läsa ett antal år på komvux. Givetvis måste det dock ändå finnas en möjlighet att läsa på komvux för de elever som har behov av det i ett senare skede. Det är vidare viktigt att det är möjligt för eleven att undervisningssystemet är flexibelt så att ingen elev ska tvingas läsa mer än heltid.

5.4 Ämnesfrågor
Barnombudsmannen har ingenting att invända mot utredningens förslag att ändra begreppet kärnämnen till karaktärsgemensamma ämnen. Däremot vill vi framhålla att det är viktigt att ompröva och värdera vilka ämnen som alla elever ska kunna tillgodogöra sig i sin utbildning. Exempelvis har vi fått information från elever själva att grundläggande datorkunskap är viktigt för alla elever. Även om många barn och unga idag har tillgång till dator i hemmet och på så sätt många gånger redan i tidig ålder har en stor datavana, finns det grupper i samhället som inte har de ekonomiska förutsättningarna att kunna ha en dator hemma. Dessutom finns det elever som inte själva har intresset för att ta till sig datakunskapen i hemmet och som därmed behöver få den grundläggande kunskapen om exempelvis ordbehandling och IT i skolan.

5.5 Elevens valmöjligheter
Barnombudsmannen ställer sig negativ till utredningens förslag att minska omfattningen av det individuella valet. Det är givetvis positivt att eleverna får möjlighet att fördjupa sig i de olika programmens karaktärsämnen men med den föreslagna ändring får de elever som är tveksamma till vilken väg de vill ta i livet svårare att ångra sig eller förändra inriktning på sin utbildning.

Barnombudsmannen vill också framhålla att det är oerhört viktigt att inhämta elevernas åsikter om frågor som rör de valmöjligheter som ska finnas på gymnasiet. Förslagen under denna rubrik saknar i många delar ett elevperspektiv, som exempel nämns att samråd ska ske med avnämare om kurspaket och kurser. Givetvis måste de som framförallt berörs, eleverna vara delaktiga i utformningen av de lokala kurserna. Det framgår också att det är huvudmannen som ska avgöra vilka kurser som ska erbjudas utöver de obligatoriska. Det borde vara en självklarhet att det val huvudmannen gör sker efter samråd med elevrepresentanter.

De valbara kurserna idag är som utredningen säger många gånger ett sätt att marknadsföra en skola och det innebär ibland att kvaliteten inte är den bästa. Samtidigt måste det vara möjligt för eleven att ha viss valfrihet under gymnasietiden för att känna att han eller hon kan påverka inriktningen på sin utbildning och också kunna fördjupa sig i ämnen som han eller hon anser är av vikt för framtiden. Ett allt för brett utbud kan dock leda till stress och utbildningen blir splittrad för eleven. Det är därför positivt att utredningen föreslår att alla kurser ska kvalitetssäkras nationellt men samtidigt ser vi en risk att utbudet blir alltför begränsat.

5.7 Yrkesutbildning och programstrukturer för yrkesprogrammen
Barnombudsmannen har ingenting att invända mot utredningens olika förslag angående yrkesutbildningar. Det är positivt att utredningen föreslår en satsning på arbetsplatsförlagt lärande (APL) samt att sådant lärande görs obligatoriskt. Utredningen anser att förslaget leder till en höjd kvalitet på yrkesutbildningen vilket givetvis är eftersträvansvärt.
 
När det gäller yrkesutbildningen är det angeläget att eleverna får tydlig information om utbildningens upplägg och innehåll samt vilka konsekvenser det innebär att välja en sådan utbildning. Detta måste ske innan eleven gör sitt val till gymnasiet. Exempelvis måste det vara tydligt att en yrkesutbildning inte innebär att eleven utan att göra vissa individuella val eller läsa ett utökat program erhåller högskolebehörighet. Eleverna vi har talat med anser exempelvis att det råder en otydlighet i programmet för vård och omsorg då eleverna inte alltid uppfattar att utbildningen leder till yrken som undersköterska/vårdbiträde och ej  till yrket sjuksköterska. Detta är ett yrke som kräver studier vid högskolan och som eleven på en yrkesutbildning blir du inte automatiskt behörig till högre studier, vilket måste vara tydligt för de som väljer exempelvis programmet för vård och omsorg.

Vår erfarenhet genom samtal med barn och unga är att det är relativt få 15-åringar som är helt säkra på vilket yrkesval man vill göra. Att välja en yrkesutbildning innebär i relativt hög grad att man låser sig vid en viss inriktning. Utbildningssystemet måste enligt vår mening utformas så att det i så stor utsträckning är möjligt för eleven att byta inriktning under tiden. Både mellan olika yrkesutbildning och mellan yrkesutbildning och studieförberedande utbildningar. Det är inte rimligt att ställa krav på eleverna att göra ett väl övervägt yrkesval vid 15 års ålder. Därför måste studie- och yrkesvägledarna på grundskolan vara kompetenta och kunniga om de olika utbildningarna, men också kunna förmedla detta till eleven på ett pedagogiskt sätt.

De elever vi har fört diskussioner med anser också att det är av vikt att elever som väljer ett yrkesprogram inte får lägre status. Det skapas då en segregering som kan leda till att eleverna väljer ett högskoleförberedande program som de inte är motiverade för att gå. Samhället får inte förmedla en bild som ger de olika programmen olika status eftersom alla delar är viktiga och nödvändiga för samhällets utveckling.

5.11.2 Spetsutbildningar inom nya områden
Barnombudsmannen ser positivt på förslaget att starta spetsutbildningar. För att möta elevers rätt till utveckling som bygger på elevernas intresse och motivation ser vi ett behov av att möjliggöra andra skolformer. Vi har konstaterat att detta är ett eftersatt område, i vår hearing med gymnasieungdomar efterfrågades skolor med inriktning på särskilda ämnen förutom de som redan finns idag rörande estetik och idrott.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att försöksverksamhet bör bedrivas på ett fåtal platser. I samband med tillstånd för försöksverksamhet anser vi att en utvärdering av verksamheten bör ingå. En sådan utvärdering ska ske i dialog med eleverna. Det är viktigt att kvalitetssäkra likvärdighet i utbildningen. Framförallt utifrån dagens system där alltför många utbildningar har beviljats riksrekrytering och blivit kostnadsdrivande.

5.12 Examen
Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag om inrättande av examen för yrkesprogram samt högskoleförberedande program. Genom att för varje enskilt gymnasieprogram tydliggöra vad som krävs för att bli godkänd, säkerställs rätten till en god utbildning för varje individ. För att garantera elevernas utveckling i rätt riktning anser vi att kontinuerliga uppföljningar ska genomföras i varje ämne där skolan bär ansvar för att vidta åtgärder i samverkan med berörd elev. I de fall en elev inte fullgör sin utbildning eller inte har godkänt i den utsträckning som krävs för en examen bör eleven ha en möjlighet till komplettering. Barnombudsmannen anser att frågan om komplettering bör utredas ytterliggare då utredaren har valt att inte ta ställning i frågan.

Barnombudsmannen har under 2008 genomfört en hearing med ett antal gymnasieungdomar, de betonade vikten av att kunna ångra sig senare, de menade att det är ett stort ansvar att välja rätt när man är i en ålder av 15 år. Därför anser vi att en elev med examen från yrkesprogram eller högskoleförberedande program alltid ska ha möjlighet till en komplettering av ämnen på gymnasial vuxenutbildning. Det är vikt att värna elevers möjligheter att kunna komplettera sin utbildning och sina betyg på Komvux.

Inom ramen för inrättande av examen anser vi att eleven ska ha möjlighet till omprövning av examensbetyg. Det är en allvarlig rättssäkerhetsbrist att elever inte kan få sina betyg omprövade. Utan denna möjlighet kommer elever inte att våga uttrycka sig fritt i skolan eftersom det inte finns något skydd mot repressalier i form av en betygssänkning.  Barnombudsmannen anser därför att eleven måste få information om grunderna för betygssättningen i en kurs eller ett ämne och att betygen ska vara möjliga att få omprövade. Utan en sådan möjlighet kan vi förmodligen inte uppnå en så hög grad av likvärdighet och rättvisa mellan elever som är önskvärd.

Vi ser positivt på fastställande av examensmål från regeringen. Genom att tydliggöra målen nationellt finns det incitament för en likvärdig utbildning med god kvalitet oavsett utbildningsort och skola. Liksom utredningen påpekar anser Barnombudsmannens att det är av största vikt att målen är väl utformade så att lärare, elever och vårdnadshavare förstår vad som skall uppnås. Genom tydliga mål skapas förutsättningar för varje elev att förstå vad utbildningen syftar till samt vilka förväntningar som finns på dem.

Barnombudsmannen har inga invändningar mot att examensuppgiften ska bedömas av minst två personer. Däremot anser vi att det inte är tillräckligt ur elevens perspektiv. En elev ska alltid ha möjlighet att få omprövning av betyget på examensuppgiften.

5.13 Examensansvariga lärare – gymnasielektorer och andra särskilt kvalificerade lärare
Barnombudsmannen ser positivt på förslaget om införandet av minst en examensansvarig lärare på varje program.  Dock saknar vi ett ansvarsområde som borde ingå inom ramen för en sådan tjänst. Vi anser att denna profession ska ha ansvar att säkerställa betygsättningen inom varje program. För att uppnå syftet med examensreformen krävs att de som sätter betyg är väl förtrogna med lagstiftarens intentioner. Syftet är och måste vara att uppnå en hög likvärdighet i betygssättningen inte bara mellan olika kommuner utan också mellan olika skolor och mellan olika elever. Eleverna måste bedömas likvärdigt i betygssättningen och för det krävs att reformen implementeras och att personalen får nödvändig kompetensutveckling. Barnombudsmannen anser att examensansvarig lärare skulle kunna inneha en sådan funktion.

Genom den föreslagna modellen, att examensansvariga lärare ska vara forskarutbildade med doktorsexamen, ökar möjligheterna för elever som går på högskoleförberedande program att komma i kontakt med aktuell forskning på universitet och högskolor. Barnombudsmannen instämmer i utredarens resonemang att det under lång tid inte kommer att finnas tillräckligt många behöriga lärare med doktorsexamen och vi ställer oss frågande till om det är realistiskt att tänka sig så många lärare med doktorsexamen ens med ett längre tidsperspektiv. Vi anser emellertid att utredningens förslag är långsiktigt och påvisar vikten av olika nationella strategiska insatser för kompetensförsörjningen inom lärarkåren. Det är viktigt för att lärarna ska kunna klara de krav och uppgifter som de ställs inför idag.

5.14.1 Behörighet
Barnombudsmannen ställer sig negativ till utredningens förslag att behörighetskravet för yrkesprogram samt lärlingsutbildning ska vara godkänt betyg i minst 8 ämnen inklusive svenska/svenska som andra språk, matematik och engelska. Vi ställer oss också negativa till utredningens förslag att behörighetskravet för alla högskoleförberedande program ska vara godkänt betyg i minst 12 ämnen inklusive svenska/svenska som andra språk, matematik och engelska.

Vi anser att behörighetskravet i förslaget är alltför högt ställt vilket kan komma att innebära att ett relativt stort antal elever i landet ställs utanför möjligheten att gå på ett nationellt gymnasieprogram. Att höja kraven från dagens tre ämnen till åtta ter sig orimligt och det är inte möjligt att förutse vilka konsekvenser förslaget får, även om utredningens statistik visar att det procentuellt sett skulle vara ett mindre problem.

Det ter sig också märkligt att det inte finns några genomgående likvärdiga kriterier för vilka ämnen som eleven ska ha godkänt i för att vara behörig till yrkesprogram. Det kan i praktiken innebära att vissa elever som har godkänt betyg i ämnen som inte är grundläggande för det valda programmet erhåller behörighet medan en elev som har ett färre antal godkända ämnen men underkänt i ämnen som för programmet är att anse som karaktärsämnen ändå inte erhåller behörighet. Syftet att man som eleven ska ha de bästa förutsättningarna för att klara gymnasieutbildningen med godkända betyg kan då riskera att inte uppfyllas.

Barnombudsmannen har förståelse för att utredningen vill säkerställa att de elever som söker och antas till ett gymnasieprogram har förutsättningar att genomföra detta på ett bra sätt. Dock måste man se att eleverna är individer med personliga förutsättningar och det ligger ett ansvar också på skolan att motivera eleverna genom undervisning och stöd så att möjligheten att lyckas finns för eleverna. Det kan finnas en mängd olika skäl till att en elev inte uppnår godkänt i ett eller flera ämnen i grundskolan, vilka inte nödvändigtvis innebär att eleven är dåligt rustad för att klara ett gymnasieprogram. Betyg är en skönsmässig bedömning som görs av en lärare, vilket innebär att personkemin givetvis spelar en stor roll. Det kan också ha inträffat något, såsom en sjukdom, under elevens grundskoletid vilket har gjort att eleven inte kunnat prestera i nivå med vad han eller hon klarar av. Grundskolan kan också ha varit sämre på att ge elever i behov av särskilt stöd den hjälp de är berättigade till.

Att ställa så höga krav på behörighet som utredningen föreslår är att bortse från det individuella perspektivet, men också ett sätt för kommunen att frånhända sig ansvar för att försöka få varje elev att uppnå sin fulla kapacitet. Barnombudsmannen ställer sig också frågande till vad de ungdomar som inte kommer att vara behöriga till gymnasiet ska göra istället. Om utredningens förslag genomförs kommer det sannolikt att innebära att det blir ett stort tryck på platser inom preparandåret och de individuella alternativen. Dessa måste dock enligt vår mening ses som alternativ som bör komma i fråga framförallt i undantagsfall.

5.15 Grundskolans ansvar och individuella alternativ till de nationella programmen
Barnombudsmannen ställer sig positiv till utredningens förslag om att införa ett preparandår inom grundskolans ram för de elever som inte är behöriga till gymnasiet men bedöms ha förutsättningar att inom maximalt ett år uppnå behörighet. Ett preparandår inom grundskolans ram kommer enligt vår uppfattning på sikt förhoppningsvis leda till att dessa elever får det stöd de behöver redan på ett tidigare stadium. Förslaget innebär ett incitament för grundskolan att erbjuda ytterligare stöd till de elever som riskerar att inte bli behöriga till gymnasiet för att de inte har godkända betyg i vissa ämnen. Det måste vara grundskolan som tar det ansvaret och om man ”riskerar” att få ge undervisning till eleven ytterligare ett år efter avslutad grundskola ökar förmodligen ansträngningar på ett tidigare stadium.

Däremot måste det betonas att under en övergångsperiod när preparandåret införs kommer ett antal elever att tvingas till detta alternativ. Att gå ett preparandår kommer förmodligen inte vara något som motiverar elever att öka sina ansträngningar i skolarbetet. Snarare kan detta år bli en belastning där eleven tappar sin motivation (ytterligare). Preparandåret måste därmed utformas i samråd med representanter för eleverna för att kunna skapa en meningsfull studiemiljö där eleven verkligen har förutsättningar och motivation för att öka sin kunskap och därmed kunna erhålla behörighet till gymnasiet. Då måste faktorer såsom vilka lärare, vilka lokaler och vilka elever som ska finnas på preparandåret diskuteras. Att som elev sitta i samma lokal med samma lärare under ytterligare ett år är förmodligen för de flesta inte stimulerande och risken är att eleven inte tillgodogör sig någon ytterligare kunskap.

5.16 Betyg och konsekvenser av betygsutformningen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att samma regler om information, dokumentation och utvecklingssamtal som gäller för kommunala skolor ska gälla även för fristående skolor. Det är av yttersta vikt att alla skolformer har samma förutsättningar och regelverk för att skapa en så stor likvärdighet i utbildningen som möjligt för eleverna. Det system med valfrihet för eleverna som finns idag är i många delar positivt men staten måste till sitt yttersta arbeta för att skapa likvärdiga villkor för alla elever, där exempelvis utvecklingssamtal borde vara en självklarhet i alla elevers utbildning. I övrigt finns det mycket ytterligare att arbeta för vad gäller likvärdiga villkor, som exempel kan nämnas möjligheter till avgiftsfri skolmat, tillgång till material etcetera.

5.17 En stärkt information och studie- och yrkesvägledning
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag om att elevens rätt till studie- och yrkesvägledning ska skrivas in i skollagen. De ungdomar som vi har varit i kontakt med har beskrivit att det val som man gör till gymnasieskolan upplevs som viktigt för resten av ens arbetsliv. Det innebär en stor stress att känna att det val man gör är så avgörande och att ett felaktigt beslut kan innebära långtgående konsekvenser. Ungdomarna beskriver hur denna negativa stress inför valet och känslan av att det inte är möjligt att ändra sig senare bidrar till att tiden i gymnasiet kan upplevas som negativ. För att kunna vara motiverad under utbildningen krävs att studietiden upplevs som något i huvudsak positivt. Inför det beslutet behöver eleverna givetvis får så mycket information som möjligt för att kunna göra ett övervägt väl.

Den beskrivning av studie och yrkesvägledningen som eleverna ger idag är inte särskilt ljus. Ungdomarna vid vårt fokussamtal beskriver hur man har blivit erbjuden ett samtal med skolans studie- och yrkesvägledare. Detta samtal handlade enbart om vilka poäng som krävs för att komma in på olika program och olika skolor. Det är inte acceptabelt att det ser ut på det sättet. Dessutom bör studie- och yrkesvägledningen reformeras innehållsmässigt enligt de elever vi har pratat med. Exempelvis efterlyser man en möjlighet att komma ut på olika skolor och uppleva skolan innan man gör sitt val. Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det krävs en översyn av studie- och yrkesvägledningens utformning och innehåll. Man efterfrågar också mer diskussioner om gymnasievalet med läraren eftersom han eller hon är en mer naturlig del av elevernas dag än vad en studie- och yrkesvägledare är. Det ställer krav på att läraren är relativt insatt i frågor som rör gymnasiet.
Ungdomarna uppfattar att gymnasievalet är oerhört allvarligt men att det inte tas på allvar av skolan. Förhoppningsvis kan en lagstadgad skyldighet för skolorna att ha studie- och yrkesvägledning leda till en förbättring i kombination med förslaget utreda vidare hur vägledningen ska se ut i praktiken.

5.19 Fristående skolor
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att samma regler så långt som möjligt ska gälla för kommunala gymnasieskolor och fristående gymnasieskolor. Det är viktigt att eleverna inte ”lockas” till en utbildning genom erbjudande om gratis dator, möjlighet att ta körkort och andra fördelar. Det riskerar att leda till att eleven gör ett val på felaktiga grunder och därmed får en utbildning som inte passar honom eller henne.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist och utredaren Cecilia Sjölander.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist