Betänkandet (SOU 2008:59) Föreningsfostran och tävlingsfostran – En utvärdering av statens stöd till idrotten

Ställd till: Kulturdepartementet
Diarienummer: 9.1:0696/08

Inledning
Barnombudsmannen välkomnar betänkandet föreningsfostran och tävlingsfostran. Vi har särskilt uppmärksammat att utredningen har FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som en utgångspunkt i flera förslag med tydliga hänvisningar och resonemang om statens ansvar rörande motion och idrott för barn och unga.

Barnkonventionen ska vara vägledande inom alla verksamhetsområden i samhället. Regering och riksdag har det yttersta ansvaret för att barnkonventionen förverkligas i Sverige. Barnkonventionen ställer krav även på sådana verksamheter som bedrivs inom den privata och ideella sektorn till vilken idrottsrörelsen hör. Att barns rättigheter respekteras och tillförsäkras varje barn är ett ansvar som åligger alla i samhället, individer, privata aktörer och organisationer. Statens skyldighet är att se till så att det finns förutsättningar att ta detta ansvar.

Barnkonventionen bör ses som ett instrument för ständig utveckling. De olika artiklarna kan sägas ge uttryck för en miniminivå som varje konventionsstat har åtagit sig att uppfylla. Det finns således inget som hindrar att enskilda länder väljer att gå längre i sitt arbete för att förbättra barns levnadsvillkor än vad konventionen sätter som minimistandard.

För att barns och ungas rättigheter ska tillgodoses måste de vuxna som finns i deras närhet ge dem ett aktivt stöd och ta ansvar för att leva upp till de rättigheter som barnkonventionen ger. Det är de vuxna som måste ge barnkonventionen en verklig innebörd och se till att de rättigheter som anges i konventionen förverkligas i praktiken. För idrotten innebär det att kunskaperna om barns och ungas rättigheter behöver stärkas ute bland idrottsföreningar, både bland barn och unga och bland föreningarnas ledare och styrelser.

10 Förslag till ny inriktning på statens stöd till idrotten

10.2 Mål och syften i statens idrottspolitik

Barnombudsmannen tillstyrker och välkomnar förslaget om att barnperspektiv införs i förordningen rörande syftet med statens stöd till idrotten. Idrotten är en betydelsefull arena för ett stort antal barn och unga i Sverige. När idrotten fungerar som bäst bidrar den med att barns lika värde stärks och utvecklas. Genom att förtydliga förordningen med ett barnperspektiv signalerar staten en ambitionshöjning till idrottsrörelsen. Barnombudsmannen har därför valt att mer ingående redovisa vad ett barnperspektiv innebär.

Definitionen av ordet barnperspektiv har sin utgångspunkt i barnkonventionen. Den utgår från respekten för barnets fulla människovärde och att barndomen har ett egenvärde. Barnkonventionen förmedlar synen på barnet som en självständig individ med egna rättigheter och rätt att utrycka sina synpunkter samtidigt som barnet har rätt till stöd och skydd.

Ett barnperspektiv innebär att kunna förena kraven på att barn ska behandlas som mer sårbara än vuxna men samtidigt ses som kompetenta att utifrån ålder och mognad ha rätt till information, delaktighet och inflytande i frågor eller beslut som de berörs av såsom deras idrottsutövning.

Att ha ett barnperspektiv i sitt arbete innebär att man som idrottsledare eller styrelseledamot sätter barnet i fokus och att man analyserar vilka konsekvenser ett beslut eller en åtgärd får för barnet eller en grupp av barn.

Det finns tre olika typer av barnperspektiv: samhällets, vuxnas och barnets. Samhällets barnperspektiv utgår från den kollektiva synen på barn och ungdomar och barnkonventionen utgör vår tids samhälleliga barnperspektiv. När vi ska anlägga ett barnperspektiv är det viktigt att vara medveten om att vi som vuxna har egna, individuella barnperspektiv som bland annat grundar sig på de erfarenheter vi själva gjort i vår egen barndom men även andra erfarenheter och kunskap som vi tillfogat oss. Ett professionellt barnperspektiv utgår bland annat från den kunskap som vi tillägnat oss genom utbildning, erfarenhet, forskning och kunskap om barns behov. Att sedan till detta lägga till barnets eget perspektiv på frågan innebär att vi ytterligare höjer kvaliteten i vår utredning eller i vårt beslutsunderlag. Barnen lever i barnperspektivet vilket gör att det finns många olika barnperspektiv, inte bara ett.

För att rätt förstå vad det innebär att ha ett barnperspektiv i den egna verksamheten och de egna beslutsprocesserna måste de ansvariga inom idrotten på olika nivåer ha faktakunskap om barnkonventionens innehåll så att de kan omsätta barnperspektivet i sina egna verksamheter. Utan en bred och djupare förståelse kommer inte arbetet med att integrera ett barnperspektiv att kännas naturligt inom idrotten. Barnombudsmannen anser därför att föreslaget om att införa ett barnperspektiv i förordningen om statens stöd till idrotten bör kompletteras med särskilda medel för informationsinsatser inom idrottsrörelsen.

Barnombudsmannen vill särskilt uppmärksamma att det är väsentligt att regeringen följer FN:s barnrättskommittés allmänna kommentarer (General Comments). I General Comments nummer 9, konstaterades att tävlingssport och motionssport måste utformas så att barn med funktionsnedsättningar inkluderas när så är möjligt. Det innebär att ett barn med funktionsnedsättningar som kan tävla med barn utan funktionsnedsättningar bör uppmuntras och få stöd för att göra så.

Ett problem som Barnombudsmannen nyligen uppmärksammats på rör idrottspolitikens mål om barns och ungas delaktighet och inflytande över sitt idrottande samt den grundlagstadgade föreningsfriheten. Vi har tagit del av uppgifter om att Skattverket tillämpar en praxis att neka föreningar med minderåriga i styrelserna att få organisationsnummer. Vi har även tagit del av uppgifter om att vissa banker nekar underåriga att öppna bankkonto i föreningens namn. Frågan ska behandlas i den nyligen tillsatta utredningen om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Vi vill ändå i detta sammanhang påtala vikten av att dessa problem löses så att barns och ungas möjligheter att i praktiken utöva inflytande inte hindras av ett regelverk som står i direkt motsats till målen för idrottspolitiken och för den delen även de krav som barnkonventionens ställer.

10.3 Förhållandet mellan staten och idrottsrörelsen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget då vi ser att organisationsformen kan ge förutsättningar för att barn och unga får ökat inflytande över och delaktighet i beslut kring sitt eget idrottande. Det förutsätter att den typ av problem som vi tagit upp under föregående punkt löses. Vi hänvisar i övrigt till de synpunkter kring vikten av uppföljning och utvärdering som vi redovisar under punkterna 10.7 samt 10.7.4.

10.3.3 Om Riksidrottsförbundets myndighetsutövning och frivillig tillämpning av förvaltningslagen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget. I frågan om eventuella problem med jäv ser vi att det i huvudsak är en konsekvens av den konstruktion för fördelning av bidrag som valts. Vi bedömer att det kan hanteras på det sätt som utredningen beskriver. Vi anser därutöver att den uppföljning och utvärdering som görs måste genomföras så att man även kan få klarhet i om medel fördelats på ett icke opartiskt sätt eller så att målen med idrottspolitiken inte uppfylls. Även i detta fall hänvisar vi till våra synpunkter kring uppföljning och utvärdering som vi redovisar under punkterna 10.7 samt 10.7.4.

10.6 Om statligt stöd till idrott och motion utanför Riksidrottsförbundet
Barnombudsmannen ställer sig bakom förslaget om att statligt stöd till idrott och motion utanför Riksidrottsförbundet bör utredas mer ingående. Det är viktigt att analysera vilka konsekvenser det skulle få för både staten och Riksidrottsförbundet om det statliga stödet skulle ges utanför dagens rådande ramar. Vi kan konstatera att Riksidrottsförbundet redan tidigare har visat på sin förmåga att pröva och fördela stöd till utomstående idrotts- och friluftsorganisationer.

Barnombudsmannen anser att det finns behov av ett nytänkande när det gäller fördelning av stöd till idrott och motion utanför Riksidrottsförbundet. Ett exempel på detta är Svenska Skatebordförbundet som i dag är exkluderade från bidrag på grund av att de inte uppfyller de krav som Riksförbundet har fastställt i sina stadgar. Barnombudsmannen vill framhålla att det är viktigt att samhället följer trender om hur barn och unga vill idrotta.

Genom att stimulera och uppmuntra barns och ungas egna initiativ finns det förutsättningar till att skapa nya idrotter och verksamheter där barns och ungas hälsa stärks. Vi anser att idrottspolitikens mål om en god folkhälsa samt att stödja barns och ungdomars egna intressen ligger helt i linje med flera av barnkonventionens artiklar som till exempel artikel 24 rätten till en god hälsa, artikel 15 om förenings- och församlingsfrihet och artikel 12 rätten till inflytande.

Även barnkonventionens artikel 31 om rätten till vila, fritid och kultur och artikel 13 om rätten till yttrande- och informationsfrihet bör beaktas i detta sammanhang. Att utveckla och utöva idrott är också ett sätt att skapa och uttrycka sig. Inte minst viktigt är att uppmuntra barns och ungas kreativitet när det gäller att utveckla nya idrottsformer.

En ny utredning bör särskilt utreda de nationella minoriteternas möjligheter att utifrån sin kultur utöva idrott på samma villkor som övriga barn och unga i Sverige. Utredningen bör lämna förslag på hur den idrottsverksamhet som bedrivs bland och för de samiska barnen ska få del av samhällets stöd. Barnkonventionen är tydlig med att barn och unga ska ha lika möjligheter. De ska även ha möjlighet att delta i kulturella aktiviteter som stärker deras identitet, personliga utveckling och hälsa.

Barnombudsmannen anser att inom ramen för den föreslagna utredningen bör ett särskilt direktiv röra de yngre barnen. Vanor grundläggs tidigt i åldrarna. Det är väsentligt att de yngre barnen ges möjlighet till rörelse för att stärka deras hälsa och utveckling. I dag är idrott för barn under 7 år en stor kostnad för föreningslivet då de inte får bidrag för dem. Det får som konsekvens att många föreningar inte har råd att erbjuda aktiviteter för denna åldersgrupp.

10.7 Ett uppföljningssystem för idrottspolitiken
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om ett nytt uppföljningssystem för idrottspolitiken. Barnombudsmannen anser att det är angeläget och självklart att staten uttrycker vilka förväntningar som finns och vad stödet ska leda till inom idrottsrörelsen. Genom att ge Riksidrottsförbundet tydliga återrapporteringskrav med ansvar att återrapportera hur stadsbidraget har fördelats och använts säkerställs medborgarnas möjlighet till insyn i fördelning av stadsmedel.

Barnombudsmannen anser att förslaget om uppföljning ligger i linje med vad FN:s barnrättskommitté välkomnade i sina slutsatser om Sveriges åtgärder för att förverkliga de rekommendationer som utfärdades efter behandlingen av den andra periodiska rapporten till kommittén. Sverige rekommenderades att etablera ett samordnat grepp mellan alla organ som samlar in statistiska uppgifter om barn såväl som ett heltäckande system för statistik gällande konventionens alla områden.

Barnombudsmannen är även positiv till förslaget om att staten ska utvärdera idrottspolitikens resultat. Det är en viktig fråga som lyfts i tidigare utredningar men som inte har omsatts i praktiken. Därför anser Barnombudsmannen att det är särskilt viktigt att regeringen finner former för utvärdering. Genom att bedöma idrottsstödets effekter kan staten möjliggöra att idrotten görs tillgänglig för alla flickor och pojkar oavsett bakgrund, ålder, sexuell läggning och funktionsnedsättning.

10.7.3 Statens utvärdering av idrottsstödets effekter
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att regeringen uppdrar åt Centrum för idrottsforskning att ansvara för utvärderingen av statens idrottspolitik. Det är viktigt att en oberoende part utvärderar det statliga idrottsstödet. Förslaget ligger i linje med hur staten inom andra samhällsområden organiserar och delar ansvaret för genomförande, uppföljning och utvärdering på olika aktörer.

Barnombudsmannen stödjer även förslagen om behovet av kontinuerlig utvärdering med utgångspunkt i ett indikatorsystem samt fördjupade analyser och bevakning av forskningsresultat. Det blir i framtiden särskilt viktigt att finna former för kunskapsöverföring från Centrum för idrottsforskning till idrottsrörelsen så att uppföljning leder till önskad kvalitetsförbättring.

Barnombudsmannen stödjer förslaget om att knyta en referensgrupp till Centrum för idrottsforskning. Vi anser att det är angeläget att företrädare från idrottsrörelsen även innefattar barn och ungdomar, i enlighet med syftena i statens stöd till idrotten samt det föreslagna ”målområde 4” om fostran till demokrati, ansvartagande och etik.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att indikatorerna ska vara direkt relaterade till syftena med statens stöd till idrotten. Vi välkomnar att såväl utformningen som analysen av indikatorerna ska integrera ett barnperspektiv. Barnombudsmannen anser det är angeläget att i utformningen av ett nytt uppföljningssystem även koppla syftena med statens stöd till idrotten till aktuella artiklar i barnkonventionen. På så sätt används barnkonventionen konkret för att tydliggöra statens förväntningar på idrottsrörelsen.

Barnombudsmannen vill därför särskilt uppmärksamma några artiklar som bör beaktas i utformningen av ett indikatorssystem.

Artikel 2 om icke-diskriminering
Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barn får inte diskrimineras i förhållande till vuxna och inte heller i förhållande till andra barn. Artikeln omfattar både direkt och indirekt diskriminering. Diskriminering får inte förekomma på grund av barnets eller föräldrarnas eller vårdnadshavarnas ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionshinder, börd eller ställning i övrigt. Staten ska se till så att barn faktiskt skyddas mot diskriminering, det räcker inte med att lagen innehåller förbud mot diskriminering. Bestraffning av barn på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller andra familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro är förbjudet enligt artikeln.

För idrotten innebär det att man i varje enskild verksamhet, till exempel inom en idrottsförening, bör ta ställning till om den organisatoriska utformningen på något sätt innebär att vissa barn och ungdomar riskerar att diskrimineras utifrån de grunder som anges i barnkonventionen. Det är också viktigt att man i utbildning och genom information ökar medvetenheten bland föreningsledare, utövare och föräldrar om vad diskriminering är.

Att barn har samma rättigheter och lika värde innebär för idrotten att den aktiva utövaren ska ha möjlighet att både träna och tävla utan åtskillnad. Barnombudsmannen lyfte frågan om lika värde inom idrotten i sin årsrapport 2008 till regeringen. Vi påtalade att idrotten är en miljö som när den fungerar som bäst skulle kunna bidra till att barns lika värde lyfts fram och tydliggörs. På samma sätt som internationell idrott på såväl vuxen- som ungdomsnivå bygger broar mellan länder, kulturer och olika grupperingar kan barn- och ungdomsidrott bidra till ökad respekt för olikheter. Trots de tävlingsmoment som ofta finns inom idrotten behöver inte aspekter som till exempel bakgrund, språk, sexuell läggning, hudfärg, social och ekonomisk bakgrund vara måttstock för bedömning av individer, indelning i kategorier och därmed en källa till motsättningar. Inom idrotten kan värdet av utövarens ambition, kämpande, utförande och prestation vara helt oberoende av sådana aspekter.

Samtidigt är vi medvetna om att det inom idrottsrörelsen finns stora utmaningar i att se till så inte diskriminering uppstår, något som man ständigt måste arbeta med. Vi vill i det sammanhanget särskilt uppmärksamma vikten av att staten och idrottsrörelsen gör sitt yttersta för att utjämna de skillnader som olika ekonomisk bärkraft kan leda till. Det är viktigt att alla barn oavsett vara de bor eller vilken ekonomisk bakgrund de har får möjlighet att delta i organiserad idrott.

Artikel 3 om barnets bästa
Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är en av konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Principen kan härledas från tanken att barn har fullt och lika människovärde som vuxna och att barn är sårbara och därför behöver särskilt skydd och stöd. Barnets bästa ska gälla inom alla samhällsområden. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.

För idrotten innebär det att man i beslut om prioriteringar, hur verksamheten ska bedrivas och då enskilda situationer ska lösas alltid bör ta ställning till vad som är barnets bästa. Denna artikel bör särskilt beaktas tillsammans med artikel 6 och 12. Inför varje beslut gäller det att analysera vilka konsekvenser beslutet kommer att få för det enskilda barnet eller för gruppen av barn. När man analyserar olika konsekvenser av beslut blir det tydligt vilka intressekonflikter som finns och som måste lösas. En självklar del av barnkonsekvensanalyserna är att låta de barn som är berörda komma till tals och få möjlighet att uttrycka sina åsikter. Åsikterna ska beaktas och vägas in i beslutsunderlaget. I de fall man av något skäl inte kan fatta ett beslut där barnets bästa kommer i främsta rummet bör kompensatoriska åtgärder övervägas.

Artikel 6 om rätt till liv, överlevnad och utveckling
Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Konventionsstaterna ska vidta positiva åtgärder för att skydda liv och vidta åtgärder för att öka livsmöjligheterna för barn. Artikeln handlar även om att skapa en miljö som garanterar barnet maximala möjligheter till överlevnad och utveckling. Barnet ska genom utveckling förberedas på ett självständigt liv i ett fritt samhälle. Rätten till utveckling innefattar även en rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda vilket innebär att barnet har rätt till skydd, omvårdnad, trygghet, kärlek samt ett stabilt och varaktigt förhållande till sina föräldrar.

För idrotten innebär det att man så långt det är möjligt ska planera och genomföra verksamhet med utgångspunkten att det är den enskilde individens behov av utveckling som står i centrum, att verksamheten så långt det är möjligt utgår från var och ens behov, förmåga och förutsättningar. Detta är särskilt viktigt att uppmärksamma i situationer då det enskilda barnets intresse hamnar i konflikt med en föreningens eller kanske ett enskilt lags intresse. Planeringen måste också vara långsiktig så att barn och ungdomar inte slutar i förtid. Det förutsätter att den organiserade idrotten kan erbjuda bredd även för ungdomar.

En aspekt som vi vill betona är att deltagande i organiserad idrott alltid måste gå att förena med studier. Det är också viktigt att träningsmängden anpassas efter deltagarnas ålder.

Artikel 12 om rätten att bli hörd och få sina åsikter beaktade
Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. Artikeln säger att det barn som är i stånd att bilda egna åsikter har rätt att uttrycka åsikterna i alla frågor som rör barnet. Åsikterna ska beaktas med hänsyn till barnets ålder och mognad. Barnet ska även beredas möjlighet att höras i alla domstols förfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet. Rätten att uttrycka sin åsikt är en absolut rättighet men barnet har ingen skyldighet att uttrycka sig. Barnet ska ses som en samhällsmedborgare med en egen rätt att själv uttrycka sina åsikter. Barnet ska ses som en egen individ med egna rättigheter. Det finns ingen nedre åldersgräns för när ett barn har rätt att uttrycka sina åsikter. Ansvaret för att metoder utvecklas så att även mycket unga barn kan höras ligger på staten. För att barnet ska kunna uttrycka sig är det viktigt att barnet får relevant och tillräcklig information.

För idrotten innebär det att man i såväl hantering av enskilda situationer som i övergripande beslut om hur verksamheten bedrivs ska ge barn och unga möjligheter att komma till tals, uttrycka sina åsikter och utöva delaktighet och inflytande. Det finns många olika former för sådant inflytande. Det viktiga är att barn och unga, utifrån ålder och mognad, får reella möjligheter att påverka. Här har kanske idrottsrörelsen sin största utmaning att anta.

Artikel 31 om rätten till vila och fritid, till lek och rekreation
Enligt artikel 31 i barnkonventionen har varje barn rätt till vila och fritid, till lek och rekreation som är anpassad efter barnets ålder och som är tillgänglig för varje barn utan diskriminering. Termen fritid betyder att man har tid och frihet att göra det man vill. Rekreation omfattar saker som man vill göra, till exempel idrottsaktiviteter. Ett kännetecken för rekreation är att det inte är obligatoriska.

För idrotten innebär det främst en betoning av att man har en mycket viktig roll och uppgift i att främja och uppmuntra barnens möjligheter att delta i rekreation och fritidsaktiviteter. Eftersom barnen saknar både pengar och makt är de beroende av vuxenvärlden för att få tillgång till rekreation såsom idrottsaktiviteter. När stater går in i lågkonjunktur är det ofta barns möjligheter till rekreation som det dras in på.

Barn med funktionsnedsättningar har samma rätt till idrottsaktiviteter som andra barn. Särskilda åtgärder kan behöva vidtas för att de ska få tillgång till eller kunna använda rekreations- och idrottsanläggningar. Sådana aktiviteter som alla kan utöva bör främjas. I syfte att göra det möjligt för människor med funktionsnedsättning att tillsammans med andra och på samma grunder som andra delta i idrottsaktiviteter ska staten vidta lämpliga åtgärder som att uppmuntra och främja att människor med funktionsnedsättning i största möjliga utsträckning kan delta i de vanligaste idrottsaktiviteterna på alla nivåer.

Inom ramen för utvärdering av idrotten bör det ställas frågor om barn har lika stor tillgång till idrott som vuxna? Hur fördelas resurserna för idrott mellan barn och vuxna? Hur fördelas resurserna på barn i olika åldrar? Hur fördelas resurserna mellan flickor och pojkar? Små barn och barn i tidiga skolåldern behöver lika mycket stimulans och rekreation som äldre barn och ungdomar. Ger all idrottsutövning rekreation? Barn kan tvingas till idrottsaktiviteter av vuxna men om de själva fick bestämma skulle de inte välja dessa.

Artikel 24
Artikeln tillerkänner varje barn rätt till sjukvård, rehabilitering och den bästa hälsa som går att uppnå. Den ger ett allmänt stöd för vikten av att statens medel för idrottsstöd används på ett hälsobefrämjande sätt och är en signal till idrottsrörelsen som understyrker idrottspolitikens mål om att främja god hälsa. De indikatorer som ska tas fram för att utvärdera idrottsstödet bör även kunna ge svar på frågor som rör idrottens hälsobefrämjande och hälsoskadliga effekter.

Artikel 4 om konventionens genomförande
Barnkonventionen är en juridiskt bindande överenskommelse mellan de stater som har ratificerat den. Artikel 4 som handlar om konventionens genomförande säger att staterna är förpliktigade att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder för att genomföra konventionen. Staten är ansvarig för att förpliktelserna fullföljs och svarar för tillkortakommanden i landet i förhållande till konventionen. Hur staten sköter sitt åtagande bestäms av varje stat, så länge genomförandet ligger i linje med konventionens principer. Landets inre förvaltningsstruktur har ingen betydelse.

För idrotten innebär det att staten ska göra insatser för barn och ungdomsidrotten till det yttersta av sina tillgängliga resurser och till det yttersta av sin förmåga.

10.7.4 Principer för Riksidrottsförbundets återrapportering
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget och hänvisar till 10.7. Barnombudsmannen anser det är angeläget att framtida återrapporteringskrav formuleras med utgångspunkt ibland annat de resultat som det föreslagna indikatorsystemet kommer att kunna generera.

10.8 Två förslag rörande statens elitidrottsstöd
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att ett eventuellt ekonomiskt utrymme bör fördelas för att stärka idrotters internationella konkurrenskraft på ekonomiskt svaga idrotter.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om en förändring i förordning om riksidrottsgymnasierna. Barnombudsmannen stödjer även förslaget om att statsbidrag till idrottsverksamhet ska kunna fördelas på kommunala huvudmän eller friskolor för att förbättra möjligheterna för flickor och pojkar att kombinera studier och elitsatsning.

Föredragandet i ärendet har varit utredaren Cecilia Sjölander och informationsansvarig Gunnar Elvin.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist