Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (Ds 2009:25)

Ställd till: Utbildningsdepartementet
Diarienummer: 9.1:0570/09

Obs! Noterna finns inte med i html-dokumentet.


Inledning
Barnombudsmannen har i samband med remisskrivandet samtalat med barn i olika sammanhang. Barnombudsmannen har också haft överläggningar i form av rundabordssamtal med experter på bland annat skolsituationen för barn i utsatta situationer. Vi har dessutom haft rundabordssamtal med experter om elevhälsan och om skolsituationen för barn med funktionsnedsättningar.

Vi har samtalat med ett antal barn och unga med funktionsnedsättningar om deras vardag i skolan. Det har handlat om bland annat möjligheterna till utveckling och stöd, om trivsel och kränkande behandling. Ungdomarna vi samtalade med är Malin, 11 år, Erik, 15 år, Eva, 18 år, Elsa, 11 år, Lukas, 18 år, Moa, 14 år och Frida, 15 år. (Barnen heter egentligen något annat.) Vi har dessutom lyssnat på vårt expertråd bestående av barn som har erfarenheter från hem för vård och boende (så kallade HVB-hem) och särskilda ungdomshem om deras erfarenheter av skolan och möjligheterna till undervisning. Vi har också haft en enkät på nätet i samarbete med Sveriges ungdomsmottagningar där barn och unga svarat på frågor om skolhälsovården.

Sammanfattning
Barnombudsmannen lämnar synpunkter på delar av betänkandet och tillstyrker i stora delar de förslag som läggs i utredningen. Det gäller till exempel att regleringen av all offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar i princip ska vara gemensam för alla huvudmän, att utbildningen ska förmedla och förankra de grundläggande demokratiska värderingar och de mänskliga rättigheter som det svenska samhället vilar på, att principerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) regleras i skollagen, att möjligheterna att överklaga beslut i sak ökar, införandet av regleringen om elevhälsan om än med vissa förbehåll, förslaget att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling samt förslaget till sanktionssystem.

Barnombudsmannen kräver skärpt reglering beträffande till exempel barns och elevers rätt att få information om barnkonventionen, arbetsmiljön och barngruppernas sammansättning och storlek i förskola och fritidshem, skyldigheten för kommunerna att erbjuda omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds, möjligheterna att i sak få ett åtgärdsprogram prövat, att en elev ska ges stöd enligt 3 kap. 7 § utan begränsningar till den lägsta godtagbara kunskapsnivån samt att utbildningen på särskilda ungdomshem utan avvikelser ska motsvara grundskolan, specialskolan och grundsärskolan. Barnombudsmannen anser att varje barn som omhändertas av samhället bör få en skolpsykologisk och pedagogisk utredning i samband med placeringen.

Barnombudsmannen avstyrker ett flertal förslag, bland annat förslagen om kvarsittning och att varje avstängning i de obligatoriska skolformerna ska kunna pågå så länge som en vecka, att skolplikten i vissa fall ska kunna upphöra ett år senare, att regeringen ges bemyndigande att utfärda föreskrifter om undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen, att regeringen ska få utfärda föreskrifter om avvikelser från bestämmelser om ämnen och avvikelser från kursplaner samt att en skolenhet kan hävda betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för att neka att ta emot en elev eller för att flytta en elev till en annan skolenhet.

1 Inledande bestämmelser

1.5 Övergripande mål
1.5.1 Syftet med utbildningen inom skolväsendet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget rörande syftet med utbildningen inom skolväsendet. Barnombudsmannen utgår ifrån att Skollagsberedningen med uttrycket ”ska förmedla och förankra de mänskliga rättigheter, som det svenska samhället vilar på” innebär en skyldighet för förskola och skola att faktiskt informera barn och elever om deras rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Detta har Barnombudsmannen krävt länge med hänvisning till artikel 42 i barnkonventionen där det anges att konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn. En enkätundersökning som Barnombudsmannen genomförde i vintras visade att endast 22 procent av de tillfrågade barnen hade hört talas om barnkonventionen.

Barnombudsmannen anser att det i slutet på lagförslagets 1 kap. 1 § första stycke bör läggas till: ”och därvid särskilt uppmärksamma barnets specifika rättigheter som anges i FN:s konvention om barnets rättigheter.”

Kommittén för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) rekommenderar i sin senaste granskning av Sverige att Sverige erbjuder systematisk och fortlöpande utbildning i mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, till alla personer som arbetar med och för barn (exempelvis domare, advokater, poliser, offentliganställda tjänstemän, personal på olika lokala myndigheter, lärare, socialarbetare, hälso- och sjukvårdspersonal och i synnerhet barnen själva). Kommittén är bekymrad över bristen på systematisk och kontinuerlig utbildning om barnkonventionen i skolorna. Kommittén rekommenderar därför att konventionsstaten lägger in barnkonventionen och andra relevanta fördrag om mänskliga rättigheter i läroplanen i och med den nya skollagen och utökar sådan utbildning inom både grundskola och gymnasium.

Det är extra viktigt att barn som befinner sig i en utsatt situation känner till sina rättigheter och vet till vem de kan vända sig för att få stöd. Våra samtal med barn bekräftar Barnombudsmannens undersökning om att barn har dålig kunskap om barnkonventionen. Vi frågade Lukas, 18 år, om han hade fått reda på något om sina rättigheter enligt barnkonventionen: ”Nej, det har väldigt tyst om det.” Malin, 11 år, svarar på samma fråga: ”På FN-dagen sjöng vi fina fredssånger. Barns pomp, Jag hade en gång en båt. Vi har talat om FN, i alla fall att det finns. Det finns regler, jag vet att man inte får slå barn. Att barn ska vara med och bestämma saker.”

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att barn och elever, enligt förslaget, ”ska ges stöd och stimulans så långt som möjligt”. Detta ligger i linje med artikel 6 om barnets rätt till maximal utveckling och artikel 29 i barnkonventionen som anger att syftet med utbildningen bland annat är att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga.  Barnombudsmannen vill understryka vikten av att detta inte får ställas mot andra elevers rätt till stöd för att uppnå målen. Det ställer också ökade krav på lärarna och kan komma att innebära att ökade ekonomiska resurser krävs. Denna aspekt är viktig att följa upp och utvärdera.

1.6 Förskolor, skolor och fritidshem med konfessionell inriktning
Barnombudsmannen tillstyrker Skollagsberedningens förslag, att undervisningen ska vara icke-konfessionell oavsett skolform. Barnombudsmannen anser att all utbildning, oavsett huvudman, ska kunna ha religiösa inslag. Vi utgår därför ifrån att en elev som går på en skolenhet med offentlig huvudman redan nu kan, och även fortsättningsvis kommer att ha, möjlighet att utöva sin religion under skoltid. Om en elev blir tvingad att gå i en fristående skola för att kunna utöva sin religion innebär detta en risk för ökad segregering och det strider också mot principen om icke-diskriminering i artikel 2 i barnkonventionen.

I artikel 14 p. 1 barnkonventionen anges att konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Artikeln innebär att föräldrar på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ska ge barnet ledning då han eller hon utövar sin religionsfrihet. Religionsfrihet innebär lika mycket att barnet har rätt att slippa tro och avstå från delaktighet i olika gemenskaper. . I p. 3 samma artikel anges att friheten att utöva sin religion eller tro endast får underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter. I artikel 2 barnkonventionen regleras principen om icke-diskriminering.

1.7 Lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen om lika tillgång till utbildning och likvärdig utbildning.

Barnombudsmannen vill påpeka att rätten till utbildning enligt artikel 28 i barnkonventionen gäller alla barn, även så kallade gömda barn och papperslösa barn. Dessa barns rätt till utbildning stärks inte genom beredningens förslag, något som Barnombudsmannen beklagar. Även Barnrättskommittén har påpekat denna brist.  Barnombudsmannen utgår ifrån att den utredning som tillsattes den 13 augusti (dir. 2009:71) för att utreda frågan kommer att lägga lagförslag som ändrar på detta.

Barnrättskommittén rekommenderar att Sverige kontrollerar och säkerställer att artikel 2 i barnkonventionen till fullo efterföljs och att man följer befintliga lagar som främjar principen om icke-diskriminering beträffande alla barn inom konventionsstatens behörighet.

Kommittén rekommenderar vidare att konventionsstaten, i enlighet med artikel 23 i konventionen och med hänsyn tagen till kommitténs Allmänna kommentar nr 9 (CRC/C/GC/9) liksom konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, fortsätter att stärka sina åtgärder för att skydda och främja rättigheterna för barn med funktionshinder.

Barnrättskommittén har påpekat det är bekymmersamt att det finns stora skillnader mellan de olika kommunerna när det gäller genomförandet av barnkonventionen, exempelvis när det gäller studieresultaten mellan olika skolor och regioner. Kommittén rekommenderar att konventionsstaten fortsätter att stärka sina insatser för att förbättra samordningen och konsekvensen i arbetet för barnens rätt så att centrala och lokala myndigheter kan samarbeta på ett fullgott sätt och så att barn, föräldrar och enskilda organisationer kan samverka.

1.8 Definitioner av centrala begrepp i utbildningen
Barnombudsmannen har synpunkter på följande förslag på definitioner:
Elev: Barnombudsmannen anser att förslaget att kalla barn och unga i fritidshemmet för elever kan övervägas ytterligare och att en konsekvensanalys bör göras. Faktorer som kan vägas in i en sådan prövning är att läroplanen å ena sidan gäller för fritidshemmet och å andra sidan att fritidshemmet inte är en skolform.
Skolenhet: Barnombudsmannen anser att på det sätt som ”skolenhet” är definierad så utesluts verksamheten i fritidshemmet, även om intentionen är att det ska ingå, eftersom utgångspunkten i definitionen är att skolenhet är en av huvudman ”för annan skolform än förskola” organiserad enhet. Eftersom fritidshemmet inte är en skolform så omfattas detta inte av definitionen. Barnombudsmannen undrar, med anledning av definitionen ”skolenhet”, över vilka bestämmelser i förslaget till ny skollag som omfattar de cirka 300 fritidshem som inte är integrerade med grundskolan.

1.9 Särskild hänsyn till barnets bästa
Barnombudsmannen tillstyrker, med nedanstående förslag till ändringar, förslaget att barnets bästa ska vara en utgångspunkt i all utbildning och annan verksamhet enligt skollagen som rör barn under 18 år.

Vi tillstyrker även lagförslaget i 1 kap. 8 § andra stycket som utgår ifrån artikel 12 i barnkonventionen om barnets rätt att komma till tals. Vi menar dock att första meningen i andra stycket ”Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas.” bör strykas eftersom sådana skrivningar innebär, eller kan komma att innebära, en begränsning för det enskilda barnet att komma till tals. Alla barn ska, precis som anges i meningarna därefter i lagförslaget, ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets mognad och ålder. 

Med hänsyn tagen till att lagförslaget i 1 kap. 8 § omfattar två av barnkonventionens grundprinciper bör rubriken i anslutning till bestämmelsen lyda: ”Särskild hänsyn till barnets bästa och barnets rätt att komma till tals.”
Fördelen med att placera principen om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals i en portalparagraf är att den blir tydlig när den placeras fristående och ger en uttrycklig signal om att all verksamhet inom skolan ska genomsyras av denna princip. Vi menar att det måste vara tydligt i lagen att principen om barnets bästa ska genomsyra allt handlande och alla beslut inom ramen för utbildningen. Vi anser därför att en skrivning av det slaget bör komplettera första stycket i 1 kap. 8 § i lagförslaget. Rätten till inflytande regleras på fler ställen i lagförslaget. Det tycker vi är bra.

Barnombudsmannen anser att det finns skäl att överväga om principen om barnets bästa också bör finnas med i de olika kapitlen i övrigt på relevanta ställen, särskilt bestämmelser som reglerar stöd till elever, exempelvis vid utredningar och framtagande av åtgärdsprogram och bestämmelser som rör skolmiljön, till exempel vid framtagande av ordningsregler och disciplinära åtgärder. En risk med detta skulle dock kunna vara att hänsyn inte tas till principen om barnets bästa i övriga delar. En sådan fråga får i så fall bevakas och följas upp. Det viktigaste är att principen om barnets bästa får genomslag i praktiken. Detta slår även Barnrättskommittén fast i sina sammanfattande slutsatser om Sverige. 

Barnrättskommittén rekommenderar att Sverige stärker sina åtgärder för att höja medvetenheten om innebörden i och den praktiska tillämpningen av principen om barnets bästa samt säkerställer att artikel 3 i barnkonventionen på tillbörligt sätt återspeglas i svensk lagstiftning och handläggning. Dessutom rekommenderar kommittén att Sverige vidtar lämpliga och effektiva åtgärder för att säkerställa att principen om barnets bästa utgör grunden i handläggningen och i alla beslut.

1.10 Läroplan
Barnombudsmannen har inget att invända mot ett bemyndigande som inskränks till att gälla utbildning i svenska för invandrare. Däremot avstyrker Barnombudsmannen förslaget att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att det för en viss skolform eller fritidshemmet inte ska finnas en läroplan. Det är ett alltför brett bemyndigande med tanke på läroplanens roll som det viktigaste styrdokumentet i den svenska skolan. En utbildning utan läroplan kan äventyra likvärdigheten.

2 Huvudmän och ansvarsfördelning

2.1 Skolhuvudmän och ansvaret för utbildningen

Barnombudsmannen avstyrker förslaget att enskilda inte ska kunna vara huvudman för specialskola och sameskola. Med utgångspunkt i artikel 2 i barnkonventionen, som uttrycker principen om icke-diskriminering, bör även elever i specialskolan liksom elever i grund- och grundsärskolan ha möjlighet att välja att genomföra sin utbildning i en skola som drivs av en enskild aktör.

2.2 Regleringen av utbildning med enskild huvudman
2.2.1. Skolor med enskild huvudman
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att regleringen av all offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet för barn och ungdomar och vuxna i princip ska vara gemensam, oavsett huvudmannaskap.  Barnombudsmannen anser dock att det är viktigt att analysera vilka risker det kan finnas med att medge vissa undantag för fristående skolor. Analysen bör göras utifrån kvalitets- och likvärdighetsaspekter.

2.2.4 Förskolor och vissa fritidshem med enskild huvudman
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att godkännande av enskild som huvudman för förskola ska prövas av den kommun där verksamheten ska bedrivas. Detta bör gälla även för godkännande av en enskild som huvudman för fritidshem som inte anordnas vid en skolenhet med förskoleklass, grund- eller grundsärskola. Barnombudsmannens uppfattning är att om ansvaret för godkännande samlas hos en aktör, Skolinspektionen, säkerställs en likvärdig bedömning.

2.4 Ledningen av utbildningen

2.4.1 Ledningen av skolan, förskolan och fritidshemmet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget avseende ledningen av skolan, förskolan och fritidshemmet. På det sätt som ”skolenhet” är definierad i 1 kap. 7 § i lagförslaget så ser inte Barnombudsmannen att fritidshemmet omfattas av bestämmelsen.

Barnombudsmannen anser att ett tydligt ledningsansvar också bör säkerställas fritidshem som inte är integrerade i grund- eller grundsärskola eller en förskola. Skollagsberedningen anger som skäl till att frångå huvudprincipen att det är förhållandevis få fritidshem som inte är integrerade med en grund- eller grundsärskola eller en förskola. Det är ett dåligt argument, anser Barnombudsmannen. Även dessa fritidshem, cirka 300 stycken enligt Skolverkets statistik, behöver ett tydligt ledarskap, precis som Skollagsberedningen anfört beträffande skola, förskola och övriga fritidshem.

2.5 Behörighetsregler för rektorer och förskolechefer
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att bara den som genom utbildning och erfarenhet har pedagogisk insikt ska få anställas som rektor eller förskolechef. Vi anser att rektorer och förskolechefer även ska ha specialpedagogisk insikt eftersom rektorn fattar viktiga beslut om särskilt stöd till elever såsom åtgärdsprogram, och behöver ha särskild kompetens om till exempel barn med funktionsnedsättningar och deras särskilda behov.

2.7 Elevhälsan
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om elevhälsa i stort och att det i lagen ska tydliggöras att det för medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator.

Barnombudsmannen har länge sett behovet av en utökad och förstärkt elevhälsa. Barnombudsmannen framförde redan i sitt yttrande i september 2003 över betänkandet Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) att bilden av barns och ungas försämrade hälsa var alarmerande och att det är av största vikt att elevhälsans insatser finns tillgängliga utifrån elevernas behov. Rundabordssamtal med experter har anordnats i frågan tidigare. I vintras anordnade vi på nytt ett rundabordssamtal om elevhälsan där det framkom att det är stora skillnader mellan och inom kommuner.

Barnrättskommittén rekommenderar att Sverige ägnar stor uppmärksamhet åt barn- och ungdomshälsa.  Kommittén är oroad över en betydande väntetid för barn med psykiska hälsoproblem och psykisk sjukdom innan de kan få nödvändig behandling och vård, den höga frekvensen självmord och självmordsförsök bland tonåringar samt fortsatta klyftor och bristande samordning mellan tjänster inom olika sektorer (hälsovård, utbildning, socialvård). Kommittén rekommenderar konventionsstaten att förstärka den psykiska hälsovården, både vad gäller förebyggande och ingripande program, för att säkerställa att alla barn som behöver det får adekvat behandling och vård utan onödig fördröjning.

Även om kraven på tillgänglig elevhälsovård skärps i förslaget, framgår det inte vad som avses med ”tillgång till” i förhållande till elevunderlaget, det vill säga i vilken utsträckning respektive kompetens ska finnas på varje skolenhet. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att eleverna på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med elevhälsovården. Det är därför viktigt att följa upp och utvärdera de nya bestämmelserna om elevhälsan. För att säkerställa likvärdigheten i landet anser Barnombudsmannen att det behövs nationella riktlinjer för elevhälsan i form av föreskrifter och allmänna råd.

Enligt förslaget ska det också finnas specialpedagogisk kompetens. Barnombudsmannen anser att det bör framgå av skollagen att den som anställs som specialpedagog bör ha specialpedagogexamen eller en lärarutbildning med inriktning på specialpedagogik.

Skollagsberedningen anför att det inte är nödvändigt att ålägga huvudmannen ett ansvar för att anordna elevhälsa i förskolan och hänvisar till barnavårdscentralernas ansvar för barns hälsa i förskoleåldern. Vi har inget att invända mot det. Barnombudsmannen anser dock att huvudmannen måste åläggas ett ansvar för barnens arbetsmiljö i förskolan, såväl fysisk som psykosocial. Detta kan inte barnavårdscentralerna ansvara för. Vi menar att detta bör gälla även fritidshemmen. Läs vidare om våra förslag om arbetsmiljön i förskola och fritidshem i avsnitt 2.11.

2.8 Studie- och yrkesvägledning
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att alla elever ska ha tillgång till sådan kompetens att behovet av vägledning och information inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Artikel 28 i barnkonventionen tar särskilt upp att konventionsstaterna ska göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och åtkomlig för alla barn.

Vi anser också att det bör finnas ett krav på att studie- och yrkesvägledare inom skolväsendet ska ha avlagt studie- och yrkesvägledarexamen.

2.9 Registerkontroll
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag angående registerkontroll, men anser att dagens reglering inte är tillräcklig. Barn med personliga assistenter och i behov av färdtjänst befinner sig ofta i en extremt utsatt position och är under långa stunder ensam med sin assistent eller chaufför. Dessa yrkeskategorier och andra som tillbringar tid ensamma med barn i utsatta situationer i förskola, skola och annan pedagogisk omsorg bör omfattas av kravet på registerkontroll. Barn ska enligt artikel 34 i barnkonventionen skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

Barnombudsmannen har tidigare ställt sig kritisk till att det inte införts ett anställningsförbud inom aktuella verksamheter för personer som gjort sig skyldiga till vissa brott. Vi kan inte se att det någonsin kan vara acceptabelt att anställa en person inom de aktuella verksamheterna som exempelvis har gjort sig skyldig till sexualbrott mot barn.

2.11 Lokaler, utrustning och bibliotek
Barnombudsmannen stödjer delvis förslaget att det för utbildningen ska införas en generell bestämmelse om lokaler och utrustning, men menar att det inte är tillräckligt. Barnombudsmannen anser att rätten till en god utemiljö i anslutning till de olika pedagogiska verksamheterna ska regleras i den nya skollagen.  Detta är särskilt viktigt för barn i förskola, fritidshem och annan pedagogisk omsorg samt i de obligatoriska skolformerna. Vi utvecklar kraven på en reglering av arbetsmiljön i förskolan och fritidshemmet nedan.  Barnombudsmannen anser också att regleringen kring lokaler och utrustning ska innehålla ett krav på tillgänglighet för elever med funktionsnedsättning. Att skapa en tillgänglig miljö för alla elever skulle sannolikt minska behovet av särskilda stödåtgärder. Detta gäller tillgänglighet i alla avseenden, inte enbart fysisk tillgänglighet.

Arbetsmiljön i förskolan och fritidshemmet
Barnombudsmannen har under ett flertal år påtalat bristen att barn i förskolan inte omfattas av arbetsmiljölagen. Barnombudsmannen anser, precis som Utredningen om arbetsmiljölagen (SOU 2006:44), anförde, att det finns vissa brister i tillsynen över bland annat barnens hälsa och säkerhet i skolan. Utredningen ansåg dock inte att det var lämpligt att åtgärda bristerna med en utvidgning av arbetsmiljölagen till barn i förskolan utan menade att arbetsmiljöarbetet i förskolan kan regleras i skollagen.  Barnombudsmannen anser att det är olyckligt att Skollagsberedningen inte utgått från detta i sina lagförslag.

I artikel 3 p. 3 barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn.
Problemet är att det är svårt för myndigheter att fastställa normer när lagstiftningen brister. Skollagsberedningens uppfattning är att det räcker att ha kvar bestämmelsen om barngruppernas sammansättning och storlek och lägga till en bestämmelse om lokaler och utrustning som ersättning för att förskolan inte omfattas av arbetsmiljölagen. Barnombudsmannen delar inte den uppfattningen. Den enda föreslagna förstärkningen i lagstiftningen, jämfört med gällande rätt, blir begreppet ”utrustning” och detta är inte tillräckligt.

Vårt förslag är att det i skollagen införs en bestämmelse som utgår ifrån arbetsmiljölagens övergripande bestämmelser. Barnets rätt till vila, lek och fritid framgår av artikel 31 i barnkonventionen. Utemiljön är en viktig del av den pedagogiska miljön såväl vid lek och på fritiden. Därför anser Barnombudsmannen att rätten till en god utemiljö i anslutning till de olika pedagogiska verksamheterna ska regleras i den nya skollagen eftersom det är viktigt att säkerställa tillgången. Detta är särskilt viktigt för barn i förskola, fritidshem och annan pedagogisk omsorg samt i de obligatoriska skolformerna. Det är inte helt ovanligt att skolor och förskolor saknar gård.  
Barnombudsmannen föreslår att bestämmelsen, som lämpligen bör komplettera bestämmelsen i 5 kap. 3 § formuleras på följande sätt:

”Huvudmannen för förskola och fritidshem ansvarar för att förebygga ohälsa och olycksfall under utbildningen. Huvudmannen ansvarar även i övrigt för en god arbetsmiljö, såväl inomhus som utomhus.
Huvudmannen är skyldig att i förskola och fritidshem bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete.”

3 Barnens och elevernas utveckling mot målen

3.1 Barns och elevers utveckling mot målen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Barnombudsmannen vill poängtera att förslaget omfattar alla barn, oavsett till exempel etniskt ursprung, religiös tillhörighet, sociala eller ekonomiska förhållanden, eventuella funktionsnedsättningar, kön eller sexuell läggning.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling. Varje barn har enligt barnkonventionens artikel 6 rätt till liv och utveckling. Artikel 29 framhåller att utbildningen ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter, även när det gäller sådant som barnet har en speciell talang för. Även elever som lätt når kunskapskraven eller som är särskilt duktiga inom något område har därför med stöd i barnkonventionen rätt att få individanpassad undervisning och uppmuntran att nå ännu längre i sin kunskapsutveckling. Detta kan gälla till exempel ett barn med autism som har en specialbegåvning. Ett krav på att elever som utvecklas snabbt ska ha rätt till stimulans och utmaningar i skolarbetet säkerställer dessa elevers rätt till utveckling. Detta får inte, som vi nämnt tidigare, stå i motsatsförhållande till de barn som är i behov av särskilt stöd.

Några av de barn och ungdomar vi träffat beskriver bristen på utmaningar i skolarbetet, medan andra talar om goda erfarenheter av lärare som har positiva förväntningar. Erik, 15 år, med diagnosen autism, som gått i vanlig klass med assistent, men som nu blivit omplacerad till en liten grupp mot sin vilja, berättar om hur det känns att inte få några utmaningar i lärandet: ”Det blev sämre än i typ ettan. Någon som inte var lärarutbildad. Jag fick göra samma saker som jag redan kunde. Jag fick inte ens en mattebok. Jag fick inte ens testa. Min svensklärare ger mig alfabetet som jag kunde i ettan.” Lukas, 18 år, som har ett hjärtfel, berättar om gymnastiklärarens positiva krav på honom och de övriga eleverna: ”Jag kör det jag orkar. Hon gör så på alla. Alla gör det de klarar av.”

En rapport från Skolverket visar att skolan inte är likvärdig idag. Av rapporten framgår att segregering, decentralisering, differentiering och individualisering är fyra faktorer som tillsammans förklarar varför svenska elever presterar sämre i skolan idag jämfört med tidigt 1990-tal.

Barnombudsmannen vill särskilt betona att rätten till utbildning måste gälla alla barn oavsett barnets utgångsläge i livet. Barnombudsmannens expertråd med barn och unga som har varit placerade i samhällsvård vittnar om, vad de upplevt som, obefintlig eller undermålig undervisning på HVB-hem. Social forskning visar tydligt att tillgång till god utbildning och hälso- och sjukvård är bland de viktigaste framgångsfaktorerna för barn som är placerade utanför det egna hemmet. Rätten till utbildning är avgörande för ett barns framtida inkomstnivå, yrkesval, tillhörighet, beteendemönster och välbefinnande. Barnombudsmannen anser att varje barn som omhändertas av samhället bör få en skolpsykologisk och pedagogisk utredning i samband med placeringen. Vidare bör alla placerade barn få ett särskilt systematiskt stöd i sitt skolarbete under hela skoltiden oavsett om de är placerade i ett familjhem, på ett HVB-hem eller på ett särskilt ungdomshem.

Barnombudsmannen vill i detta yttrande också lyfta fram de elever som behöver stöd i sitt lärande på grund av en funktionsnedsättning. Det är viktigt för alla elever med utmaningar i lärandet. Malin, 11 år, är synskadad och går i vanlig skola. Hon beskriver hur punktskrift fungerar på det här viset: ”Det är svårt men kul! Det är kul när det är lite småsvårt. Man blir glad när man har klarat det!” Malin berättar också om en bra lärare hon har som underlättar lärandet för henne: ”Vi har en jättebra syslöjdslärare med jättemånga bra idéer. Hon gör små uppfinningar, jag har fått en magnet på symaskinen så jag kan känna var nålen är så nu behöver jag inte stoppa in fingrarna längre när jag syr.”

3.2 Särskilt stöd
Barnombudsmannen avstyrker begränsningen i lagförslagets 3 kap. 7 § som innebär att eleven endast ska ges stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att nå de kunskapskrav som ”minst” ska uppnås. Detta menar vi är att sätta ambitionsnivån endast till betyget Godkänt och begränsar möjligheterna för eleverna att utvecklas maximalt. Bestämmelsen stämmer inte överens med den inledande bestämmelsen i 1 kap. 1 § som reglerar att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt.

De barn med funktionsnedsättning som Barnombudsmannen pratat med vittnar om låga krav och förväntningar från lärarna och brist på utmaningar i skolarbetet. En flicka, Moa, 14 år, kom till sin idrottslärare i rullstol och frågade vad hon skulle göra för att få MVG.  Läraren svarade att han måste fundera ett tag på hur han skulle gå tillväga och hon hjälpte honom med kontakter med Skolverket och på den tiden Myndigheten för skolutveckling. Det krävdes med andra ord att eleven instruerade läraren om hur han kunde söka nödvändig information för att kunna överväga om det överhuvudtaget skulle vara möjligt att uppnå MVG för en elev med rörelsehinder.

Barnombudsmannen har också exempel på hur snett det kan gå när en elev erbjuds särskilt stöd. Eva, 18 år, med diagnosen språkstörning och dyslexi, berättade om hur man i sjuan tog in en resurs i matte, en so-lärare, till henne: ”Jag fick sitta och klippa och klistra. Det var bara förnedrande. Som om jag var tre år! Som en sär-grej. Det kändes helt fel.” Eva säger vidare: ”I nian hade de ”studion” med några stycken speciallärare. Dom kunde inte förklara så bra. Det blev klippande och klistrande i nian också. Det var ingen uppföljning av vad jag hade gjort förut. Dom (lärarna) hade aldrig talat med varandra.” Eva berättar att hon slutade gå där:” Det kändes konstigt, fel allting, att gå iväg. Okej, jag var rädd att någon skulle säga något. Retas, komma med onödiga kommentarer, förnedra mig. Det tog all energi. Jag gick inte till studion. Jag skolkade.”

3.3 Åtgärdsprogrammet är det centrala dokumentet i processen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det för en elev i behov av särskilt stöd ska utarbetas ett åtgärdsprogram.  Vi instämmer i att det av åtgärdsprogrammet ska framgå hur behoven ser ut, hur behoven ska tillgodoses samt hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Det är viktigt att ett åtgärdsprogram upprättas för elever som stör ordningen (kapitel 5 om trygghet och studiero).

Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att ta tillvara barnets synpunkter vid utarbetandet, uppföljningen och utvärderingen av åtgärdsprogrammet. I förslaget till lagtext anges att ”Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas”. Barnombudsmannen anser att det är en alltför vag formulering. Lagtexten bör omformuleras till exempelvis ”Elevens och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta och påverka innehållet i programmet och uppföljningen av det”.

3.3.2 Överklagande av beslut om åtgärdsprogram
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att beslut ifråga om åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Det stärker precis som beredningen tar upp rättssäkerheten och rätten till en likvärdig utbildning.

Barnombudsmannen anser inte att det är tillräckligt att nämnden vid prövningen endast ska fastställa eller upphäva beslutet om åtgärdsprogram. Det är viktigt att nämnden även prövar frågan i sak och beslutar om ett nytt åtgärdsprogram. Se vidare under avsnitt 26.3.3.

3.4 Information om elevens utveckling
3.4.1 Utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner och skriftlig information
Förslaget säkerställer att alla elever i såväl offentliga som fristående skolor får rätt till utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner vilket stärker utbildningens likvärdighet för alla elever. Barnombudsmannen tillstyrker därför förslaget. Vi vill i sammanhanget lyfta vikten av att eleven ges möjlighet att komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen såväl i utvecklingssamtalet som i utarbetandet av den individuella utvecklingsplanen.

Enligt förslaget ska den individuella utvecklingsplanen inte enbart vara framåtsyftande utan även innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling. Utformningen av sådana omdömen bestäms lokalt och det finns inget förbud mot att omdömena ges en betygsliknande karaktär.

En risk med de betygsliknande omdömena är också att informationen till föräldrarna och den enskilda eleven försämras då det nu blir möjligt att som omdöme skriva en bokstav eller en figur. Det finns därmed en risk att omdömena förlorar sin utvecklande och individuella funktion. Det är därför viktigt att det betygsliknande omdömet kompletteras med förklarande information. Det bör framgå av omdömet vad det grundar sig på.  Det är viktigt att utvecklingssamtalen, de individuella utvecklingsplanerna och den skriftliga informationen kompletterar varandra.

3.4.3. Undantag från bestämmelserna för vissa fristående skolor
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att fristående skolor med särskild pedagogisk inriktning ska kunna undantas från betygsbestämmelserna. Vi menar att detta strider mot rätten till en likvärdig utbildning. Möjligheterna att söka till gymnasieskolan och högskolan försvåras dessutom för dessa elever.

3.5 Åtgärder för rättvisa och likvärdiga betyg
Barnombudsmannen beklagar att Skollagsberedningen inte har lagt fram ett förslag rörande möjligheten att överklaga eller ompröva ett betyg. Det är en allvarlig brist i rättssäkerheten att den möjligheten inte finns. Skolverket har i sin tillsyn visat att betygen inte är likvärdiga.  Barnombudsmannen menar, mot bakgrund av detta, att det då är rimligt att kunna överklaga ett betyg.  Vi ser fram emot den aviserade utredningen om omprövning av betyg.

3.5.1 Rektors ansvar för betygssättningen förtydligas
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att rektors ansvar att verka för att betygssättningen sker i enlighet med lag och andra författningar ska förtydligas genom att en särskild bestämmelse införs i skollagen. Ett bra stöd från rektor till lärare i betygssättningsprocessen är en åtgärd som i avvaktan på möjlighet att överklaga betyg stärker rättssäkerheten för eleverna.

3.5.2 Information om grunderna för betygssättningen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att en bestämmelse ska införas i den nya skollagen om att eleven ska få information om grunderna för betygssättningen. Vi anser liksom beredningen att elevens rätt till information om på vilka grunder betyg sätts behöver stärkas.

4 Kvalitet och inflytande

4.1 Systematiskt kvalitetsarbete
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att varje huvudman inom skolväsendet systematiskt och kontinuerligt ska planera, följa upp och utveckla utbildningen.

Barnombudsmannen anser att varje huvudman även bör ha ett ansvar för att utvärdera utbildningen i syfte att förbättra och utveckla verksamheten.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att huvudmannen ska se till att nödvändiga åtgärder vidtas om det vid uppföljning, efter klagomål eller på annat sätt framkommer att det finns brister i verksamheten.
Det är viktigt att Skolverket utarbetar föreskrifter och/eller allmänna råd beträffande det systematiska kvalitetsarbetet.

4.1.4 Klagomålshantering
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att huvudmannen ska ha rutiner för att ta emot och utreda klagomål samt att information om rutinerna ska lämnas på lämpligt sätt. Barnombudsmannen känner igen beskrivningen att barn, föräldrar och elever inte vet vart de ska vända sig om de är missnöjda. Detta beror sannolikt på otillräcklig information kring hur man ska gå tillväga för att klaga. Vi får relativt ofta brev och e-post som handlar om klagomål relaterade till förskole- och skolverksamhet.

4.2 Inflytande för barn, elever och vårdnadshavare
4.2.1 Barnens och elevernas inflytande
Barnombudsmannen tillstyrker att barn och elever ska ges inflytande över undervisningen, förskole- och skolmiljön och verksamheten i övrigt. Vi stödjer också att barnen och eleverna fortlöpande ska hållas informerade i frågor som rör dem och stimuleras att ta aktiv del i arbetet med att vidareutveckla utbildningen. Vi håller också med om att informationen och formerna för inflytandet ska anpassas efter deras ålder och mognad.
 
Barnombudsmannen stödjer att varje barn och elev ska ges tillfälle att behandla frågor av gemensamt intresse under skoltid. Vi tycker också det är positivt att barnens och elevernas arbete med inflytandefrågor även i övrigt ska stödjas och underlättas av förskolan och skolan. Vi stödjer också att en elev som har i uppdrag att företräda andra elever i frågor om utbildningen ska beviljas den ledighet från skolarbetet som uppdraget kräver och erbjudas kompensation för den undervisning som eleven går miste om på grund av uppdraget.

Rätten till inflytande är, som vi nämnt tidigare, en av grundprinciperna i barnkonventionen. För att främja såväl hälsa som skolframgång behöver skolans arbetssätt förändras så att eleverna känner större delaktighet. Detta framkommer av Lena Nilssons avhandling Hälsoarbetets möte med skolan i teori och praktik.

Att respektera barn, lyssna till deras åsikter och ta på allvar vad de tycker och tänker kan vara självklart i teorin, men dessvärre inte alltid i praktiken. I våra möten med barn och unga är det här något vi återkommande hör berättelser om. Trots att både arbetsmiljölagen och skollagen ger eleverna rätt till inflytande i skolan ansåg till exempel endast en femtedel av eleverna i våra kontaktklasser att alla vuxna lyssnade på dem och tog dem på allvar. Mindre än en tredjedel av eleverna fick vara med och bestämma om reglerna i skolan.  Det bästa sättet att skapa en bra arbetsmiljö är att låta barn och unga själva få vara med och påverka i skolan.  Malin, 11 år, berättar om vad hon tycker att barn borde få vara med och bestämma om i skolan: ”Om raster, fröken frågar om vi ska ta senare rast så vi orkar. Och hur vi ska göra med matten så det blir lugnt. I fyran fick vi göra tummen upp eller tummen ner eller i mitten. Fröken frågar till exempel Hur tycker ni veckan har varit? Så gör vi tummen upp eller ner. Eller; Hur är stämningen i matsalen? Eller; Hur är det på rasten?”

4.2.3 Ett systematiskt arbete med inflytandefrågor och minst ett forum för samråd vid varje förskole- och skolenhet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det vid varje förskole- och skolenhet ska bedrivas ett systematiskt arbete med barnens, elevernas och vårdnadshavarnas inflytande. Barnombudsmannen är mycket positiv till att Skollagsberedningen för en diskussion kring att det ska vara ett självklart inslag att förskolebarn får uttrycka sina åsikter och på andra sätt få ett inflytande över den dagliga verksamheten.

4.3 Lokala styrelser
Barnombudsmannen stödjer delvis förslaget att en kommun eller ett landsting ska få inrätta lokala styrelser inom den del av skolväsendet som kommunen eller landstinget är huvudman för. Vi anser att om intresse finns bland äldre elever i grund- eller grundsärskola bör företrädare för eleverna kunna ingå i styrelsen. Barns och ungas möjlighet till inflytande får inte riskera att begränsas av de lokala styrelserna. I en lokal styrelse för en skolenhet med gymnasie- eller gymnasiesärskola ska det enligt förslaget ingå företrädare för eleverna. Detta är enligt Barnombudsmannens mening positivt.

Eftersom endast ett fåtal representanter för elever och vårdnadshavare kan finnas representerade i en lokal styrelse anser Barnombudsmannen att det är viktigt att det finns en fungerande kommunikation mellan den lokala styrelsen och de forum för samråd som ska finnas vid varje förskole- och skolenhet. På detta sätt kan synpunkter från barn, elever och vårdnadshavare som inte ingår i den lokala styrelsen tas med i underlag för styrelsens beslut. Detta är viktigt för att alla barn, elever och vårdnadshavare ska känna att de har inflytande och kan komma till tals.

5 Trygghet och studiero

Utgångspunkter
Enligt barnkonventionen har barn rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Konventionen ställer även krav på att barn ska ges inflytande över frågor som berör dem. Utbildning ska ske på grundval av lika möjligheter och staten ska vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro och minska antalet studieavbrott. Utbildningen ska dessutom utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om  personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga. Detta ska ske med utnyttjande till det yttersta av samhällets tillgängliga resurser. Sammantaget ställer detta krav på en bra arbetsmiljö för eleverna.

Skolan är Sveriges största arbetsplats. Där finns cirka 235 000 anställda och 1,4 miljoner elever och såväl eleverna som de anställda har rätt till en bra arbetsmiljö. En bra arbetsmiljö är en förutsättning för lärande.

Det finns två aspekter av skolans arbetsmiljö, den fysiska arbetsmiljön och den psykosociala arbetsmiljön. Barnombudsmannens rapport ”Vill man gå på toa ligger man illa till” från 2006 tar upp båda dessa aspekter och bygger på enkäter som besvarats av 800 elever i grundskolan. Enkätsvaren visar att barn tycker att arbetsmiljön i skolan påverkar deras skolarbete, trivsel och mående. Knappt hälften av eleverna ansåg att deras skola är fin och har trivsamma lokaler. En femtedel av eleverna tyckte att skolan var sliten. En fjärdedel av eleverna ansåg att skolgården var dålig. Endast en femtedel av barnen uppgav att det fanns möjlighet för dem gå undan och vila om de ville ha lugn och ro på rasten. Ett stort problem som eleverna tog upp var toaletter som var smutsiga och saknade lås vilket resulterade i att många elever undvek att gå på toaletten. Nästan en fjärdedel av alla flickor höll sig ibland en hel skoldag. Mer än var tionde elev höll sig alltid hela skoldagen för att de inte tyckte om att gå på toaletten. Nästan en tredjedel av de tillfrågade eleverna uppgav att lärarna sällan diskuterade med eleverna vad man kan göra för att må bra i skolan.

Barbro Lundblad vid Vårdvetenskapliga fakulteten på Göteborgs universitet, vars undersökningar refererades till i Barnombudsmannens rapport, har nu resulterat i en avhandling. Av Lundblads studier framgår bland annat att när barn kontinuerligt undertrycker eller ignorerar  signaler på att kissa ökar risken att utveckla blåstömningsstörningar och  urinvägsinfektion.

Ett stort problem för många barn och unga är avsaknaden av studiero i skolan. Endast en tiondel av de tillfrågade eleverna uppgav att de alltid fick studiero i klassrummet, mindre än hälften av eleverna fick ofta studiero och drygt en tredjedel av eleverna fick studiero ibland.  Barnombudsmannen anser i likhet med Skollagsberedningen att rektors och lärares skyldighet att skapa en trygg skolmiljö för alla elever ska förtydligas i skolan. Studieron är ytterst viktigt för barns lärande och det måste finnas åtgärder att vidta för att behålla lugn och ro i undervisningen. I sammanhanget måste framhållas att de allra viktigaste insatserna för en god arbetsmiljö är förebyggande insatser där eleverna är delaktiga.

Trygghet och studiero
Alla barn ska tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Barnombudsmannen tillstyrker därför att en sådan bestämmelse införs i skollagen som komplement till arbetsmiljölagen. Det är också positivt att det införs ett krav på ordningsregler för varje skolenhet.

I artikel 28 i barnkonventionen anges att alla lämpliga åtgärder ska vidtas för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och barnkonventionen i övrigt. Det är viktigt att slå fast att ”säkerställa disciplinen” inte innebär samma sak som ”disciplinära åtgärder”. Möjligheterna för en lärare att säkerställa disciplinen i skolan kan vara beroende av kompetens, till exempel i konflikthantering.

Barnombudsmannen vill i detta sammanhang också understryka att eventuella disciplinära åtgärder måste främja lugn och ro utan att ha en bestraffande karaktär. Ibland är det befogat att vidta disciplinära åtgärder när elever stör studieron för sig själva och andra.

Behov av utredning
Det är viktigt att framhålla behovet av stödjande insatser för de barn som skapar oro i skolan. Många av dem är i behov av särskilt stöd på ett eller annat sätt. Oavsett vad det beror på att de stör lektionerna måste det redas ut för att skapa goda möjligheter på sikt för såväl den enskilde individen som gruppen i stort. Det är viktigt att ett åtgärdsprogram upprättas för elever som stör ordningen.

Barnombudsmannen tillstyrker därför att det i 5 kap. 10 § föreslås att om en elev i grundskolan, grundsärskolan om en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan, gymnasiesärskolan gjort sig skyldig till upprepade förseelser eller fortsatt olämpligt uppträdande eller en allvarligare förseelse, ska rektorn se till att saken utreds. I de fall eleven har vårdnadshavare ska samråd ske med denne. Om förutsättningarna för en utredning om särskilt stöd enligt 4 kap. 8 § är uppfyllda ska även en sådan utredning inledas.  Även det förslaget tillstyrks av Barnombudsmannen.

Barn som far illa eller riskerar att fara illa
Familjen är grunden för barnets uppväxt och det är föräldrarna som ansvarar för barnets välbefinnande och trygghet. För vissa barn är emellertid inte familjen den trygga plats som barnen behöver. Det är då viktigt att samhällets olika instanser i ett tidigt skede vidtar effektiva åtgärder för att ge goda förutsättningar för ett bra liv. Barnombudsmannen vill därför lyfta fram behovet av att skolan har tydliga strategier för att hantera barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Barn som far illa eller riskerar att fara illa är inte någon homogen grupp. Av propositionen Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. (prop. 2002/03:53) framgår att utsattheten kan bero på en mängd faktorer både på samhälls-, grupp- och individnivå. Det kan vara barn och unga med allvarliga skolsvårigheter eller som utsätts för mobbning, hot, våld eller andra övergrepp av jämnåriga. Det kan också vara barn och unga som utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, hedersrelaterat våld och förtryck, sexuella övergrepp, kränkningar eller fysisk eller psykisk försummelse. Det kan handla om barn och unga med ett socialt nedbrytande beteende som missbruk, kriminalitet eller annat självdestruktivt beteende. Vidare kan det handla om barn och unga som bevittnat våld av eller mot närstående vuxna och barn och unga som lever med skyddade personuppgifter. Barnombudsmannen vill i detta sammanhang erinra om skolans skyldighet att anmäla till socialnämnden om ett barn kan behöva nämndens skydd.

Erfarenheter av en otrygg skolmiljö
De barn vi träffat med funktionsnedsättningar berättade om sina erfarenheter av en otrygg skolmiljö. Eva, 18 år, som har diagnosen språkstörning och dyslexi, berättar om otrygghet i klassrummet: ” Man kunde aldrig koncentrera sig. De höll på och trakassera honom (läraren). Man var typ själv rädd för att bli utsatt. Ingen ordning. Det var bara jobbigt. All energi går åt till att man vill vara osynlig.” Evas mamma berättar att hon funderade över om inte Eva borde flytta till en annan klass. Eva berättar: ” De samlade tjejerna och frågade, tycker ni att killarna är jobbiga? Tror ni att jag säger som det är då? Alla var elaka. Skulle man säga det inför de dumma? En tjej var ju ihop med en av de killarna. Nej, de var inte alls dumma, lät det då. Så då blev det ingen ändring.” Eva funderar på vad hon skulle ha gjort om hon fått bestämma: ”Byta plats på de där killarna. Jag hade splittrat dem. De hade gått ihop i åtta år. Och de hade en kompis i klassen intill som var likadan. Jag hade bytt så de kom med några de inte kände.” Eva tänker på vad man ska göra för att en ung person inte ska känna sig utsatt: ”Svårt, vet inte. Det där är svårt. En klass där man respekterar varandra. Då hade jag kunnat sitta där, inte behövt gå runt… och dölja. Jag skämdes för jag ville inte ha en speciell diagnos.”

5.3 Disciplinära åtgärder
Barnombudsmannen avstyrker förslaget om kvarsittning. Vi menar att kvarsittning inte handlar om att skapa studiero för andra elever utan att det enbart måste ses som en bestraffning för den enskilde individen. Barnombudsmannen anser inte att det främjar lusten att lära att ge en elev kvarsittning utan att eleven då förknippar skolans lokaler med något negativt. Det kan också finnas tillfällen då barnet har svårt att utebli från andra åtaganden med familjen eller fritidsaktiviteter. Enligt artikel 16 i barnkonventionen har alla barn rätt till ett privat- och familjeliv.

En fråga som är ständigt återkommande från elever till Barnombudsmannen är om kollektiv bestraffning är tillåtet. I utredningen sägs att kollektiv bestraffning aldrig kan komma ifråga vilket följer av de principer som gäller för den svenska rättsordningen. Barnombudsmannen har flera gånger tidigare framhållit att det bör införas en bestämmelse i skollagen som uttryckligen förbjuder kollektiv bestraffning för att tydliggöra att detta inte får förekomma. Vi står fast vid denna ståndpunkt. Det är anmärkningsvärt att nästan hälften av alla elever någon gång har varit utsatt för kollektiv bestraffning i skolan.  Ett uttryckligt förbud skulle vara en viktig markering om att samhället inte godtar ett handlande mot barn och unga som aldrig skulle accepteras av vuxna.

5.4 Avstängning
Barnombudsmannen tillstyrker i princip förslaget om möjligheten till brådskande avstängning av elever i de obligatoriska skolformerna, men vill understryka att den brådskande avstängningen måste handla om extrema undantagsfall, till exempel om någon uppträder hotfullt eller är våldsam. Barnombudsmannen anser att rekvisitet ”andra särskilda skäl” är otydligt och önskar därför ett förtydligande i detta avseende. Exemplet i utredningen som anger att andra särskilda skäl till exempel kan vara att ”eleven vid ett enstaka tillfälle betett sig så kvalificerat olämpligt att en avstängning är nödvändig” är inte tillräckligt. Bestämmelsen verkar snarare vara av bestraffande karaktär än att det handlar om andras berättigade krav på trygghet och säkerhet. Vi vill understryka att avstängning måste tillämpas mycket restriktivt och först sedan alla andra åtgärder är uttömda från skolans sida och dessa inte visat sig få avsedd affekt.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att möjligheten att stänga av en elev inskränks till två tillfällen per kalenderhalvår, men avstyrker förslaget att varje avstängning kan pågå så länge som en vecka. Detta strider mot barnets rätt till utbildning enligt artikel 28 i barnkonventionen och den skolplikt vi har i Sverige. Det är inte tillräckligt att eleven erbjuds kompensation för den undervisning hon eller han går miste om till följd av avstängningen.

6 Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning

6.2 Skolpliktens upphörande
6.2.1 Skolpliktens upphörande generellt och när målen uppnåtts dessförinnan
Barnombudsmannen har tidigare påpekat att skolpliktens upphörande bör sluta vid samma ålder för alla elever för att undvika diskriminering enligt artikel 2 i barnkonventionen. Vi avstyrker därför förslaget att skolplikten upphör efter tio år i specialskolan. Barnombudsmannen tillstyrker att skolplikten upphör om en elev tidigare uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås.

6.2.2 Skolpliktens upphörande ett år senare
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att skolplikten i vissa fall ska kunna upphöra ett år senare. Det strider mot principen om icke-diskriminering i barnkonventionen. En plikt bör vara lika för alla barn. Vi menar att det är fullt tillräckligt för den enskilde eleven att rätten finns att gå kvar två år för att fullfölja den högsta årskursen. Denna bestämmelse har inte utnyttjats i den utsträckning som skulle kunna vara befogad. Det är därför viktigt att information om att denna bestämmelse finns sprids bland huvudmännen.

6.3 Deltagande i utbildning
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att skyldigheten för elever som inte är skolpliktiga att delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen förtydligas.  Det är viktigt att en elevs frånvaro uppmärksammas av skolan i ett tidigt skede och att vårdnadshavaren informeras. Ogiltig frånvaro kan ha många orsaker, det kan handla om mobbning, andra svårigheter i skolsituationen eller svåra hemförhållanden. Oavsett orsak är det viktigt att frånvaron fångas upp på ett tidigt stadium och att det finns täta och kontinuerliga kontakter mellan skola och hem.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att befrielse från obligatoriska inslag i undervisningen bara ska kunna medges när det finns synnerliga skäl. Ett sådant beslut får endast avse enstaka tillfällen under ett läsår. Förslaget stärker rätten till en likvärdig utbildning för alla barn. Barnombudsmannen anser dock att det är olyckligt att Skollagsberedningen överlämnar åt rättstillämpningen att närmare klargöra när bestämmelsen ska tillämpas.

6.4 Ansvar för att skolplikten fullgörs
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget, men anser att ett vitesföreläggande bör vara den absolut sista utvägen för att få en elev att fullgöra sin skolplikt. Alla andra åtgärder och stöd ska ha uttömts innan denna åtgärd sätts in och skolan måste noga ha utrett orsakerna till att barnet inte kommer till skolan. Barnombudsmannen vill i detta sammanhang också understryka vikten av samverkan mellan samhällets olika aktörer, till exempel skola, polis och socialtjänst. Barnombudsmannen får ibland samtal från förtvivlade föräldrar vars barn är mobbat eller kränks i skolan och av den anledningen mår för dåligt för att ta sig dit. Enligt vår mening gagnar inte ett vitesföreläggande i sådana fall den enskilde eleven.

7 Förskolan

7.3 Barngruppernas sammansättning och storlek

Barnombudsmannen tillstyrker delvis förslaget att barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek eftersom vi inte anser att detta är en tillräckligt tydlig reglering. Enligt vad Skollagsberedningen anför har Skolverkets utvärderingar visat att det främst varit ekonomiska överväganden som avgjort gruppstorlekarna. Detta är inte acceptabelt.

Barnombudsmannen anser, med stöd av Skolverkets allmänna råd  att det i lagen bör tilläggas att det ”i en barngrupp inte får finnas fler än 15 barn och att grupper med de yngsta barnen och barn i behov av särskilt stöd ska ha färre än 15 barn.” Skälet till behovet av att i lag reglera detta är att de allmänna råden, och som uppenbarligen inte följs, inte är bindande föreskrifter. Ett alternativ skulle kunna vara att Skolverket utfärdade föreskrifter i den del som avser barngruppernas storlek.

7.4 Erbjudande av förskola
Barnombudsmannen instämmer i vad Skollagsberedningen anför (s. 402), nämligen att förskolan är till för barnets egen skull och har betydelse för barnets allsidiga utveckling och att det samtidigt skapas en möjlighet för föräldrar att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Denna utgångspunkt bör vara avgörande beträffande bestämmelserna om erbjudande av förskola. Barnombudsmannen avstyrker därför förslaget att barn från och med ett års ålder ska erbjudas förskola i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om barnet har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt.

Barnombudsmannen anser dessutom att regleringen i förslaget är otydlig gällande grunderna för erbjudande eftersom funktionshinder nämns som en grund för erbjudande av förskola i lagkommentaren för 7 kap. 4 §. Hur förhåller sig den grunden för erbjudande till förslaget som reglerar rätten att få kostnadsfri förskoleplats tre timmar per dag enligt regleringen i 7 kap. 7 §? Detta bör klargöras.

Barnombudsmannen anser också att förskola ska erbjudas kostnadsfritt för barn från och med ett års ålder. Det är viktigt för alla barn att ha möjlighet att kunna gå i förskola. Att ha den möjligheten ska inte vara beroende av föräldrarnas behov av barnomsorg. Vi anser att det är tveksamt om det nuvarande förslaget står i överensstämmelse med artikel 28.1a och artikel 2 i barnkonventionen, som säger att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag till exempel föräldrarnas börd eller ställning i övrigt.

9 Grundskolan

9.3 Utbildningens omfattning och innehåll - ämnen och timplan
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att regeringen ges bemyndigande att utfärda föreskrifter om undantag från skyldigheten att tillämpa timplanen eftersom den garanterade undervisningstiden är grunden för att alla elever får en likvärdig utbildning. Alla barn och elever ska också, enligt Skollagsberedningens förslag, kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål .  Om vissa skolor ges möjlighet att bortse från den garanterade undervisningstiden riskerar elever som kommit långt, men som vill längre, att inte få mer undervisning.

Barnombudsmannen avstyrker också förslaget att regeringen ska få utfärda föreskrifter om avvikelser från bestämmelser om ämnen och avvikelser från kursplaner. För att alla elever ska få en likvärdig utbildning bör de få möjligheten att få likvärdiga kunskaper. Vi ställer oss frågande till om detta kan uppfyllas om det tillåts större avvikelser från bestämmelserna om ämnen och kursplaner.

9.3.1 Möjlighet att göra avvikelser från timplanen m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget, med de reservationer som gjorts i föregående avsnitt, att det även i fortsättningen ska finnas en möjlighet att göra avvikelser från timplanen för särskilda utbildningar i grundskolan, till exempel när det gäller förberedande dansutbildning. Nya sådana utbildningar måste föregås av en noggrann prövning så att en likvärdig utbildning i så hög utsträckning som möjligt garanteras för de elever som går där.

9.4 Profilklasser samt tester och prov vid antagning
Vi anser att det är positivt att barn och ungdomar ska kunna välja att gå i en profilklass för att kunna förkovra sig i ett eller flera ämnen som de finner intressanta och kanske har särskild fallenhet för. Det finns ingen anledning att begränsa profilklasser till att endast avse utbildningar inom det praktiskt-estetiska ämnesområdet.

9.5 Avgifter, lärverktyg m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om kostnadsfria och näringsriktiga skolmåltider, men anser att det bör regleras i lagen att även maten i förskolan ska vara näringsriktig.

Barnombudsmannen avstyrker förslaget att möjligheten att i verksamheten ha enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna ska finnas kvar. Barnombudsmannen anser att det är mycket viktigt att det tydliggörs att skolan ska vara helt avgiftsfri. Vad som är en obetydlig kostnad varierar från familj till familj. Under 2008 hade 14 procent av alla barnhushåll en låg ekonomisk standard. Barn till ensamstående och barn till utrikes födda föräldrar lever oftare under knappa ekonomiska förhållanden. För dessa familjer kan även enstaka kostnader vara mycket betungande. Det finns tyvärr gott om exempel på elever som tvingas avstå från att delta vid idrottsdagar, skolresor, kulturevenemang eller studieresor på grund av att kostnaderna varit för stora. En bestämmelse av detta slag riskerar den likvärdiga skolan och principen om lika tillgång till utbildning. Skolverket har också i sin tillsyn konstaterat att det strider mot värdegrunden att elever, på grund av familjens ekonomiska möjligheter, får delta i olika aktiviteter på till exempel en friluftsdag.

Barnombudsmannen avstyrker förslaget att vårdnadshavare, på frivillig väg, ska kunna ersätta vissa kostnader i samband med skolresor och liknande aktiviteter. Eleverna kan inte välja hur deras föräldrar ska agera.

9.7 Mottagande och placering vid skolenhet med offentlig huvudman
Barnombudsmannen avstyrker förslaget. Vi anser att det är oacceptabelt att en skolenhet kan hävda betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för att neka att ta emot en elev eller för att flytta en elev till en annan skolenhet. Det kan inte anses förenligt med icke-diskrimineringsprincipen i artikel 2 i barnkonventionen att exempelvis barn med funktionsnedsättning inte ska kunna gå i den skola som eleven och hans eller hennes vårdnadshavare önskar.

9.8 Skolskjuts
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att bestämmelserna om skolskjuts ska utformas som en rättighet för eleven och därmed kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Barnombudsmannen tillstyrker även möjligheterna för elever som går i fristående skolor att åka skolskjuts ökar.
Barnombudsmannen anser också att den praxis som utkristalliserat sig beträffande växelvis boende å ena sidan och rätten till skolskjuts å andra sidan, och som Barnombudsmannen välkomnar, uttryckligen bör framgå av lagen.

9.9 Fristående grundskolor
Barnombudsmannen tillstyrker att fristående skolor i normalfallet inte ska kunna neka att ta emot en elev i behov av särskilt stöd. Jämfört med dagens lagstiftning stärks möjligheten för ett barn i behov av särskilt stöd att kunna genomföra sin utbildning i en fristående skola. Vi anser att det är oacceptabelt att en hemkommun kan besluta att inte lämna bidrag för det särskilda stödet på grund av att stödbehovet är så omfattande att organisatoriska eller ekonomiska svårigheter skulle uppstå för kommunen. Detta är inte förenligt med artikel 2 i barnkonventionen.

10 Grundsärskolan

10.1 Huvudprinciperna för den obligatoriska särskolan i dagens skollag ska ligga fast
Vi delar Skollagsberedningens uppfattning att det är angeläget att utbildningen i särskolan blir mer flexibel med målet att utveckla en samverkan mellan grundsärskolan och grundskolan och att grundsärskolans utbildning känns utmanande och stimulerande för eleverna.

10.6 Rätt för vårdnadshavare att välja skolform
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att den så kallade försöksverksamheten med ökat föräldrainflytande över utvecklingsstörda barns skolgång görs permanent och skrivs in i skollagen.
Förslaget innebär att om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnets tas emot i särskolan, ska barnet fullgöra skolplikten enligt vad som gäller för barn i allmänhet enligt skollagen. Barn ska dock utan vårdnadshavarens medgivande kunna placeras i grundsärskolan om det med hänsyn till barnets bästa finns synnerliga skäl för detta. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att exemplifiera vad som kan anses vara synnerliga skäl.

Barnombudsmannen anser också att även barnet ska ges möjlighet att uttrycka sin åsikt beträffande valet av skolform.

10.7 Utbildningens innehåll
Barnombudsmannen tillstyrker samtliga förslag som läggs för att öka flexibiliteten i grundsärskolan. Detta ökar möjligheterna för varje elev att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

12 Sameskolan

12.2 Sameskolans syfte
Barnombudsmannen har i samarbete med Barnombudsmannen i Finland och Barnombudet i Norge genomfört ett projekt kring rätten till delaktighet och inflytande för samiska barn och ungdomar. Under projektet framkom att samiska ungdomar anser att det finns brist på skolmaterial på samiska och lärare som behärskar språket. Undervisning om samer och i samiska är svårt på grund av bristen på läroböcker. För att uppnå syftet med sameskolan är tillgången på kompetenta lärare och goda läromedel självfallet viktiga faktorer.

Barnombudsmannen anser att dessa brister måste åtgärdas för att sameskolan ska kunna uppfylla sitt syfte.

12.3 Huvudman för utbildningen
Barnombudsmannen anser att sameskolan även ska kunna drivas av en enskild huvudman, läs mer om detta i avsnitt 2.1. Oavsett vem som är huvudman för sameskolan är det enligt Barnombudsmannens mening viktigt att det inom organisationen finns kompetens kring såväl utbildningsfrågor som samers situation och kultur. Detta är något som bör beaktas gällande Skolmyndighetsutredningens förslag att Sameskolestyrelsens uppgifter ska inordnas i Sametinget och föras till Jordbruksdepartementets ansvarsområde. Barnombudsmannen anser att ansvaret för sameskolan bör ligga kvar hos Utbildningsdepartementet.

13 Fritidshemmet

13.4 Barngruppernas sammansättning och storlek
Barnombudsmannen tillstyrker delvis förslaget att barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek eftersom vi inte anser att detta är en tillräckligt tydlig reglering. Skolverket har under flera år lyft fram att kommunerna inte tillräckligt uppmärksammar kvaliteten i fritidshemmen. Gruppstorlekarna fortsätter att växa samtidigt som personaltätheten sjunker. I lägesbedömningen för 2008 beskriver Skolverket utvecklingen som oroande och menar att situationen på fritidshemmen nu är sådan att regeringen bör överväga åtgärder för att stärka kvaliteten.  Barnombudsmannen menar att en åtgärd för att stärka kvaliteten är att skärpa lagstiftningen avseende hur stora grupperna får vara . Ett alternativ skulle kunna vara att Skolverket utfärdade föreskrifter i den del som avser barngruppernas storlek.

Barnombudsmannen har i avsnitt 2.11 under rubriken ”Arbetsmiljön i förskolan och fritidshemmet” utvecklat varför bestämmelser om en god arbetsmiljö även bör införas beträffande fritidshemmet.

13.5 Elever som ska erbjudas fritidshem
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att fritidshem ska erbjudas i den omfattning som behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller om eleven har ett eget behov på grund av familjens situation i övrigt. Barnombudsmannen anser att rätten att gå i fritidshem ska utgå från barnets rätt till och behov av utveckling och lärande. Med utgångspunkt från principen om barnets bästa bör de barn och föräldrar som önskar få ta del av skolbarnomsorgen. Det pedagogiska innehållet och kopplingen till övrig skolverksamhet innebär att verksamheten är särskilt viktig för barn som är i en utsatt situation.

16 Allmänna bestämmelser om gymnasiesärskolan

16.2 Förändringar för gymnasiesärskolan
Se Barnombudsmannens ställningstagande i avsnitt 10.1.

16.5 Avgiftsfrihet
Se Barnombudsmannens ställningstagande i avsnitt 9.5.

17 Utbildning på program i gymnasiesärskolan

17.7 Möjlighet att läsa ämnen enligt gymnasieskolans kursplaner
Barnombudsmannen tillstyrker samtliga förslag som läggs för att öka flexibiliteten i gymnasiesärskolan. Detta ökar möjligheterna för varje elev att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

17.12 Skolskjuts
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att bestämmelser om rätt till skolskjuts för elever i gymnasiesärskolan införs i skollagen. Vissa elever i gymnasiesärskolan kan behöva skolskjuts som är utformat utifrån hans eller hennes behov för att vardagen och resorna från hemmet till skolan ska fungera. Barnombudsmannen ställer sig därför tveksam till om nödvändiga individuella utformningar av skolskjutsen är möjlig om samma reglering ska gälla för elever i gymnasiesärskolan som för elever i gymnasieskolan.

22 Särskilda utbildningsformer

22.3 Utbildning vid särskilda ungdomshem
Barnombudsmannen tillstyrker delvis Skollagsberedningens förslag att barn och unga i förekommande fall som är skolpliktiga och vistas på särskilda ungdomshem ska ges möjlighet till utbildning som motsvarar grundskolan grundsärskolan och specialskolan. Enligt artikel 29 i barnkonventionen ska barnets utbildning syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga. Det är avgörande för barn med funktionsnedsättning och inlärningssvårigheter att de får tillgång till lämplig utbildning.
Barnombudsmannen avstyrker att utbildningen vid särskilda ungdomshem ”med nödvändiga avvikelser” ska motsvara utbildningen i grundskolan eller i förekommande fall grundsärskolan eller specialskolan. Vi menar att dessa barn och ungdomar har rätt till en utbildning som motsvarar grundskolan eller i förekommande fall grundsärskolan eller specialskolan. Bestämmelsen strider annars mot artikel 2 i barnkonventionen om icke-diskriminering.

Vi tillstyrker Skollagsberedningens förslag om att unga som inte längre är skolpliktiga, men som saknar utbildning och som vistas på de särskilda ungdomshemmen utan behovsprövning ska erbjudas utbildning på grundskole- eller gymnasienivå.

Aktuell forskning betonar vikten av att barn som är placerade i samhällets regi kan tillgodogöra sig kvalitativ utbildning.  Det är positivt att Skolinspektionen nu kvalitetsgranskar utbildningen för de ungdomar som är placerade på hem för vård och boende (HVB-hem). En liknande kvalitetsgranskning bör ske också för den utbildning som erbjuds inom ramen för de särskilda ungdomshemmen.

22.6 Annat sätt att fullgöra skolplikten
Barnombudsmannen tillstyrker att villkoren för att få fullgöra skolplikten på annat sätt ska skärpas. Alla barns rätt till en likvärdig utbildning stärks på detta sätt.

23 Annan pedagogisk verksamhet

23.3 Öppen förskola
Barnombudsmannen anser att kommunerna, till skillnad från idag, ska vara skyldiga att bedriva öppna förskolor för barn och familjer som så önskar. Artikel 6 i barnkonventionen utgår från samverkan mellan olika aktörer i samhället i syfte att uppnå maximal utveckling för barn och unga. De öppna förskolorna har ett stort värde som föräldrastöd och är en arena för kontakt mellan barnfamiljer. De har stor betydelse som språkstödjande verksamhet för barn med utländsk härkomst och som en viktig del i familjecentraler som kan öppna upp kontakter mellan hälsovård, MVC, BVC och socialtjänsten. Barnombudsmannen förordar att verksamheten utökas och att kommunerna stimuleras att öppna fler öppna förskolor, gärna i anslutning till goda lek- och utemiljöer.

23.4 Öppen fritidsverksamhet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att öppen fritidhemsverksamhet ska kunna erbjudas barn i vissa åldrar i stället för fritidshem, men beklagar att tillgången till öppen fritidverksamhet varierar kraftigt, enligt Skolverkets statistik, och anser att det strider mot att det enligt artikel 2 i barnkonventionen bör råda likvärdiga villkor för barn och unga i landet.

23.5 Omsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds
Barnombudsmannen avstyrker förslaget eftersom vi anser att det är otillräckligt. Det räcker inte att kommunen ska ”sträva efter” att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete eller familjens situation i övrigt.
Barnombudsmannen anser att kommunerna bör åläggas en skyldighet att anordna barnomsorg under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds. Arbetsmarknaden blir alltmer flexibel och det är därför viktigt att skyldigheten för kommunerna att tillhandahålla barnomsorg följer med den utvecklingen.

24 Tillsyn m.m.

24.4 Tillsynsbesök
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen beträffande tillsynsbesök. Vi anser att det är av yttersta vikt att barn och unga får komma till tals i alla former av tillsyn. Enligt artikel 12 i barnkonventionen har barn och unga rätt att komma till tals i alla frågor som rör dem. Åsikterna ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

24.5 Statlig kvalitetsgranskning
Se Barnombudsmannens ställningstagande i avsnitt 24.4.

24.6 Sanktioner m.m.
Barnombudsmannen delar Skollagsberedningens uppfattning att Skolinspektionens möjligheter att bedriva en tydlig och effektiv tillsyn behöver förbättras. Vi tillstyrker därför förslaget till sanktionssystem.

26 Överklagande

26.1 Bestämmelsernas struktur och innehåll
Barnombudsmannen tillstyrker Skollagsberedningen förslag om utökade möjligheter till överklagande genom att vissa beslutstyper som i dag endast kan bli föremål för så kallad laglighetsprövning i stället får överklagas för en sakprövning (förvaltningsbesvär). Barnombudsmannen beklagar dock att Skollagsberedningen inte lagt fram något förslag som möjliggör för en elev att överklaga ett betyg.

26.2 Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol
26.2.4 Beslut av rektor
Även om Barnombudsmannen avstyrker förslaget som möjliggör för rektor att besluta om en längre avstängning så tillstyrker vi att beslutet enligt förslaget går att överklaga till allmän förvaltningsdomstol.

26.3 Överklagande hos Skolväsendets överklagandenämnd
26.3.1 Beslut av en kommun, ett landsting eller en enskild huvudman
Barnombudsmannen tillstyrker att beslut rörande skolpliktens förlängning föreslås kunna överklagas. Som nämnts tidigare avstyrker vi förslaget beträffande möjligheten att förlänga skolplikten.

26.3.3 Beslut av rektor
Barnombudsmannen tillstyrker delvis förslaget att åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. Vi menar att åtgärdsprogrammet även ska prövas i sak av nämnden. Det räcker inte att nämnden fastställer eler upphäver beslutet. Det måste ur rättssäkerhetssynpunkt vara möjligt att få till stånd en prövning av om ett beviljat stöd är tillräckligt eller till och med rätt stöd för den enskilde eleven. Vi anser att det finns möjligheter att till Skolväsendets överklagandenämnd knyta de kompetenser som är nödvändiga för att kunna göra korrekta bedömningar i de enskilda fallen. Om inte det är möjligt borde rektorn i den förnyade prövningen åläggas ett krav att samråda med personer med specialpedagogisk kompetens eller liknande. Se även under avsnitt 3.3.2.

27 Åtgärder mot kränkande behandling
Kränkande behandling kan aldrig accepteras, vare sig det är någon i skolans personal eller en elev som kränker någon annan. En undersökning som Kamratposten gjort nyligen visade att var sjätte elev i undersökningen kände sig mobbad av sin lärare.

Barnrättskommittén rekommenderar att Sverige förstärker åtgärderna för att bekämpa mobbning och ägnar särskild uppmärksamhet åt barn med funktionshinder och barn av utländskt ursprung, samt att man ser till att barnen själva blir delaktiga i de kampanjer som syftar till att minska mobbningen. Sådana åtgärder bör också fokusera på nya former av mobbning och trakasserier utanför klassrum och skolgårdar, inklusive via mobiltelefon och virtuella mötesplatser.

Barns röster om kränkande behandling
Många barn upplever att de blir utsatta för kränkande behandling i skolan, inte minst från lärare och rektorer. Detta vittnar flera av de unga vi pratat med om.

Vi har pratat med Frida, 15 år, som nyligen fått sin diagnos Aspergers syndrom och går i vanlig klass. Hon berättade att i hennes skola finns en mindre 7-9-klass för barn med autism och Aspergers syndrom. Hon berättade om en lärare som på en lektion uttryckte direkt kränkande synpunkter på barn med autism och hur obehagligt hon tyckte att det var: ”Läraren sa: att om det stod två treåringar vid ett stup och den ena hade autism/asperger och den andra var normal, så skulle den ena som var normal inte våga gå nära stupet men den andra som hade autism skulle bara gå rakt fram och ramla ner för stupet. Jag har haft sådana elever så jag vet hur de är, sa han. Han berättade om någon som har en hundralapp som ska köpa två saker som säger men jag har bara en hundralapp. Där satt jag, hur kul var det att höra?”

Frida fortsätter och berättar om erfarenheter om hur vuxna lär ut hur man ska vara mot dem som är annorlunda: ” Vi får lära oss att man inte ska vara taskiga men vi får inte lära oss att man inte ska frysa ut folk! Vår mellanstadierektor sa när de retat någon: ”Heja på dem som är udda, sa han. Men ni måste inte umgås med dem. Heja bara så att de känner att ni ser dem.”  Frida säger: ” Man känner att man finns på lektionerna, men inte på rasten. Då är man värsta isbiten, helt genomskinlig, som om de ser rätt igenom en.”

Eva, 18 år, med diagnos språkstörning och dyslexi, berättar om ett tillfälle när eleverna fick rösta om läraren skulle läsa upp betygen högt: ”Klassen fick rösta om läraren skulle läsa upp betygen. Det kändes som jag hade en IG-stämpel i pannan. Helt sjukt att låta barn bestämma om de ska läsa upp.” Eva berättar också om en annan händelse, på idrottslektionen: ”Och idrotten! Man var tvungen att dansa med killarna som par! Helt sjukt. Min kompis fick dansa med den där värsta killen. Vi skulle dansa som par. Jag ville inte röra någon. Och läraren reagerade inte ens fast pojken sa: Jag vill inte dansa med henne. Man ska inte tvingas vara med någon man inte vill vara med.” Eva berättar om varför hon inte kunde vara kvar i skolan, att hon kände sig tvungen att skolka, men att det aldrig var någon som frågade varför: ”Och vi skulle leda en lektion inför alla i klassen. Jag drog. Jag var aldrig på idrotten, det var mobbing där. Men läraren sa bara att det kommer på betygen också. Så man blev tvingad att dansa. Man skulle kunna det på vårbalen! Jag vill inte gå på någon vårbal! Det är helt sjukt.”

27.2 Anmälningsplikt för personal m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker Skollagsberedningens förslag att lärare och annan personal i skolan ska ha anmälningsskyldighet till förskolechef eller rektor i de fall de får veta att ett barn anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling. Barnombudsmannen tillstyrker också förslaget att en förskolechef respektive rektor i sin tur ska ha anmälningsskyldighet till huvudmannen som har ansvar för att utreda anmälan och vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra kränkande behandling i framtiden.

Barnombudsmannen anser att det av lagtexten bör framgå att anmälan såväl från lärare och annan personal samt anmälan från förskolechef eller rektor bör ske omgående.

Vi är positiva till att det föreslås att det ska framgå av lagstiftningen att huvudmannen skyndsamt ska utreda en anmälan. Det är oerhört viktigt att barn som är utsatta för kränkande behandling i skolan kan få hjälp och stöd omgående och att ett förebyggande arbete påbörjas för att förhindra ytterligare kränkningar.

I departementspromemorian Förändringar i Lex Sarah-bestämmelsen m.m. (Ds 2009:33) föreslås att begreppet anmälningsskyldighet bör reserveras för den skyldighet som nämnden, SiS ledning och den som bedriver verksamheten har för att underrätta tillsynsmyndigheten. Den underrättelse som sker mellan personal och arbetsgivare bör istället benämnas rapporteringsskyldighet, vilket motsvarar den terminologi som används inom hälso- och sjukvården. Barnombudsmannen anser att regeringen bör överväga att använda samma terminologi även i skolförfattningarna eftersom samverkan över professionsgränserna sannolikt skulle underlättas då. I ovanstående bestämmelse skulle anmälningsskyldigheten i sådant fall kallas rapporteringsskyldighet i stället.

28 Övriga bestämmelser

28.6 Talerätt för den som fyllt 16 år

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att den som fyllt 16 år ska ha rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt skollagen.

28.7 Anmälan till socialnämnden m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att tydliggöra nuvarande bestämmelse om skyldigheten att, på socialnämndens initiativ i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Det är också positivt att hänvisningen till anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen kvarstår.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att bestämmelsen får en mer framträdande position i lagen, lämpligen i något av de inledande kapitlen, till exempel i anslutning till bestämmelsen om elevhälsa eller rätten till stöd.

29 Ekonomiska konsekvenser
Personal i elevhälsan
De ökade kraven på vilka personalkategorier som ska ingå i elevhälsan innebär enligt Skollagsberedningen inte att kommunerna eller de fristående huvudmännen nödvändigtvis ska behöva nyanställa personal. Det stämmer säkert i en del kommuner, men samtidigt vet vi att det finns stora skillnader i tillgängligheten till elevhälsovård mellan landets kommuner och det är därför sannolikt att det kommer att krävas resursförstärkningar på flera håll om det lagreglerade kravet ska ha någon betydelse i praktiken. Det är viktigt att de nya kraven på elevhälsan noga följs upp och utvärderas.

Föredragande i ärendet har varit utredarna Sandra Qvarnström, Lisbeth Thurnell och Eva Noren-Björn samt juristerna Jessica Olsson och Eva Röyter. I ärendets slutliga handläggning har ansvarige juristen Charlotte Lenman deltagit.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman