Betänkandet Stalkning – ett allvarligt brott (SOU 2008:81)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarenummer 9.1:1108/08


Sammanfattning
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att ett nytt brott, olaga förföljelse införs i brottsbalken.
Enligt vår mening är det positivt att förslaget utökar möjligheten att utfärda kontaktförbud utan att skyddspersonen tidigare har utsatts för brott. Vi är tveksamma till den delen av utredningens förslag som innebär att möten och andra kontakter som sker till följd av en hastigt uppkommen situation i vilken både skydds- och förbudspersonerna har ett gemensamt intresse, till exempelvis om de har ett gemensamt barn, ska ses som en uppenbart befogad kontakt, som inte bör omfattas av förbudet.

Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att tillträdesförbudet ska kunna utsträckas till att avse ett relativt stort område.

Barnombudsmannen avstyrker utredarens förslag att fingerade personuppgifter inte bör medges den som har gemensamma barn med gärningsmannen om denne har umgängesrätt. Enligt vår mening kan inte förekomsten av en umgängesrätt med automatik utesluta att skyddade personuppgifter medges.

5 Kriminalisering av stalkning

5.5 Systematisk förföljelse kriminaliseras
Barnombudsmannen är positiv till att ett nytt brott, olaga förföljelse, införs i brottsbalken eftersom nuvarande bestämmelser inte tar sikte på systematiserad förföljelse.

Det är beklagligt att Brottsförebyggande rådets statistiska undersökning inte omfattar statistik på hur många barn som blivit utsatt för förföljelse. Det är även anmärkningsvärt att antalet barn som tvingas flytta på grund av förföljelse inte nämns i utredningen.

5.5.1 En ny straffbestämmelse
Det är viktigt att påpeka att ett barn till en förföljd förälder alltid befinner sig i en särskild utsatt situation. Att leva gömd och under hot påverkar barnens utveckling i negativ bemärkelse.

5.5.2 Påföljd och bedömning av straffvärde
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att det vid bedömningen om gärningen ska betraktas som grov bland annat ska beaktas om barnet har berörts av brottet. 

6 Ny lag om kontaktförbud

6.3 Lagen om besöksförbud ersätts med en ny lag om kontaktförbud
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att lagen om besöksförbud ska ersättas med en ny lag om kontaktförbud. Att förutsättningarna för att meddela ett kontaktförbud tydliggörs innebär att ett barn till en förföljd förälder kan komma att få ett bättre skydd än vad som gör sig gällande med nuvarande reglering enligt vår uppfattning.

6.4 Förutsättningar för att utfärda kontaktförbud
Utredningens förslag att utöka möjligheten att utfärda kontaktförbud utan att skyddspersonen redan tidigare har utsatts för brott kan enligt vår mening innebära ett förstärkt skydd för den drabbade. Förslaget innebär att hjälp kan sättas in i ett tidigare skede och förhoppningsvis innan ett brott begås. Med dagens reglering krävs det att en polisanmälning har gjorts. I många fall vågar inte den förföljda att göra anmälan på grund av rädsla och avsaknad av självförtroende. Den förföljda kan under en lång tid varit utsatt för förföljelse och hot och dennes förmåga att anmäla trakasserierna kan ha gått förlorad bland annat på grund av sårbarhet.  Detta kan resultera i att barn till förföljda tvingas att leva i en miljö där hotet och rädslan är konstant.

Det är av stor vikt att åklagare tillsammans med polis gör en utförlig hot- och riskbedömning innan ett beslut om förbud kan meddelas. Vi anser att den förföljdes sårbarhet och särskilt barnets situation bör beaktas i nämnda bedömningen.

Barnombudsmannen är tveksam till den delen av utredningens resonemang som innebär att möten och andra kontakter som sker till följd av en hastigt uppkommen situation i vilken både skydds- och förbudspersonerna har ett gemensamt intresse, till exempelvis ett gemensamt barn, ska ses som en uppenbart befogad kontakt, som inte bör omfattas av förbudet.

Vi menar att genom att tillåta en förbudsperson tillträde till skyddspersonens sfär kan det innebära risk för att den förföljda och dess barn utnyttjas eller tar skada. Enligt artikel 9 i FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska barn inte skiljas från sina föräldrar om det inte är nödvändigt för deras bästa och barnen har likaså en rätt att upprätthålla sin relation och kontakt med båda sina föräldrar. Detta förutsätter dock att mötet med barnet är till barnets bästa och om det redan föreligger ett kontaktförbud kan inte en akutsituation rättfärdiga den redan fastslagna risken för våld eller hot. Innan ett möte måste det alltid göras en hot- och riskbedömning enligt vår mening. Och att företa nämnda bedömning vid en akutsituation förefaller vara praktisk omöjlig.

6.5 Förutsättningar för att meddela villkor om tillträdesförbud
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att tillträdesförbudet ska kunna utsträckas till att avse ett relativt stort område. Genom att avskära en förbudsperson ett relativt stort område kan skyddspersonen och barnet vistas till exempelvis i en kommun eller i en stad utan att riskera att bli förföljda eller trakasserade. Barn till förföljda personer måste ha rätt att i fredad zon kunna ta sig till och från sitt hem, skolan, fritidsaktiviteter och vänner.

6.12 Barn och kontaktförbud
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens bedömning om att det är av synnerlig vikt att socialtjänsten underrättas om ett beslut om kontaktförbud, om parterna har gemensamma barn under 18 år, så att socialtjänsten kan ge lämpligt stöd. Vi beklagar dock att utredningen inte har valt att lägga förslag i frågan. Barn som lever i en miljö vars förälder befinner sig under hot om våld eller förföljelse är i en extra utsatt situation och det är angeläget att stödinsatser sätts in i ett tidigt skede.

Vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Vid gemensam vårdnad krävs båda vårdnadshavarnas samtycke i frågor som rör barnet. Vårdnadshavarna har även rätt att ta del av samtliga beslut som rör barnet. Om vårdnaden är gemensam efter att ett kontaktförbud har beviljats anser vi att vårdnadsfrågan ånyo bör upptagas till ny prövning. När en skyddsperson lever gömd tillsammans med sitt barn urholkar den gemensamma vårdnadens rättsverkningar kontaktförbudets skyddsändamål. Kontaktförbudet bör enligt vår mening vägas in i bedömningen av hur vårdnaden och umgänge bör utdömas.

Barnombudsmannen är av den uppfattningen att det i de allra flesta situationer är till barnets bästa att föräldrarna har gemensam vårdnad. Det är viktigt att vårdnadsformen inte används schablonmässigt. I vissa situationer är det nödvändigt att en förälder har ensam vårdnad om barnet. Vi anser att gemensam vårdnad inte ska beslutas då det finns risk för att barnet far illa eller utsätts för våld.

Enligt vår mening kan umgänge med en förbudsperson leda till att barnet utsätts för stor press om de till exempelvis lever under skyddad identitet. Barnet kan utnyttjas som redskap i syfte att komma åt information om skyddspersonen. Vi anser att det sällan kan antas vara till barnets bästa att utöva umgänge med en förbudsperson som enligt en hot – och riskbedömning anses utgöra en klar risk för att skyddspersonen och/eller barnet kommer att utsättas för brott. Vi anser att ett befintligt kontaktförbud ska beaktas och tillmätas betydelse i en vårdnads och umgängestvist eftersom det aldrig kan vara till barnets bästa att leva i ständig rädsla och oro. Att alltid behöva vara på sin vakt för att inte avslöja något som kan innebära att förbudspersonen får reda på information var de befinner sig, är inte till barnets bästa enligt vår mening.

Enligt utredaren bör en särskild handläggare utses för ärendet som ser till att umgänget fungerar när kontaktförbud föreligger. Barnombudsmannen anser att i de situationer där en särskild handläggares närvaro ses som en förutsättning för att umgänge ska utdömas, måste det övervägas om ett umgänge verkligen kan anses vara till barnets bästa.

8 Skydd för personuppgifter

8.3 Övergripande presentation av behovet av reformer
8.3.3 Problembild
Barnombudsmannen ser positivt på att utredningen presenterar barnstatistik beträffande antal barn som idag lever med skyddade personuppgifter samt sekretessmarkering. Det är dock beklagligt att ingen statistik finns tillgänglig beträffande antal barn som lever med fingerade personuppgifter.

Vi instämmer med utredningens bedömning om att barn som lever med en förälder som innehar skyddade personuppgifter samtidigt som umgängesrätt föreligger, befinner sig under stark press. Att skolor och föreningar lägger ut fotografier på webbplatser kan för dessa barn innebära en ökad risk för förföljelse trots att publiceringen kräver samtycke från barnet och/eller föräldern enligt personuppgiftslagen. Vi efterlyser nödvändiga åtgärder för att förhindra detta.

8.4.2 Skyddade personuppgifter
Barnombudsmannen instämmer med utredningens förslag att fingerade personuppgifter bör medges om det med hänsyn till personens behov och personliga förhållanden i övrigt framstår som lämpligare än någon annan åtgärd. När barn finns med i bilden anser vi att detta särskilt ska beaktas och tillmätas betydelse vid bedömningen om fingerade personuppgifter ska medges eller inte.

Barnombudsmannen avstyrker utredarens förslag att fingerade personuppgifter inte bör medges den som har gemensamma barn med gärningsmannen om denne har umgängesrätt. Enligt vår mening kan inte förekomsten av en umgängesrätt med automatik utesluta att skyddade personuppgifter medges. Vi vill understryka att det alltid måste göras en individuell hot- och riskbedömning huruvida skyddspersonen och/eller barnet riskerar att fara illa.

9 Kommunala skyddshandläggare för brottsoffer
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att det i samtliga kommuner bör finnas utbildade skyddshandläggare tillgängliga.

9.2 Behov av skyddshandläggare
Förföljda föräldrar och deras barn är i stort behov av information och stöd från samhällets sida. Vi tillstyrker utredningens förslag beträffande behovet av att socialtjänstens kvalité likformas och förbättras. Vi anser att kommunerna bör inrätta skyddshandläggare. Skyddshandläggarna bör alltid beakta barnets bästa i det enskilda fallet i enlighet med artikel 3 i barnkonventionen. Barnombudsmannen anser att skyddshandläggarna även bör inneha fördjupad kunskap om barns behov i utsatta situationer.

Genom att inrätta särskilda skyddshandläggare kan det ge signal till de förföljda personerna att deras problematik tas på allvar och att adekvat hjälp finns att tillgå och därigenom kommer även tilltron till myndigheter att öka enligt vår mening. Att den som är gömd slipper att ta kontakt med olika myndigheter, kommuner och ideella organisationer kan innebära minskad risk för att bli upptäckt och den förföljde tvingas då inte att fly från ort till ort. Enligt vår mening kommer det att indirekt medföra mindre oro och otrygghet för barnet.

9.6 Samordning mellan kommuner
Det är beklagligt att utredningen inte har lagt förslag att det i varje kommun ska finnas en skyddshandläggare. Att små kommuner inte har möjlighet till att besitta specialistkompetens om våldutsatta kvinnor och barns problematik innebär att socialtjänstens kvalité inte kan likformas. Även om samordning ska ske vid behov är det inte tillräckligt enligt Barnombudsmannen. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn de rättigheter som anges i barnkonventionen utan åtskillnad av något slag. Detta innebär att barn till föräldrar som förföljs och som uppehåller sig i en mindre kommun, som inte innehar specialistfunktioner, kan komma att diskrimineras.

11 Ersättning till personer som utsätts för förföljelse eller allvarlig brottslighet

11.5 Förutsättningar för att få ekonomiskt stöd från samhället
11.5.2 Det kommunala ekonomiska biståndet
Barnombudsmannen instämmer med utredningens bedömning att tillämpningen av det kommunala ekonomiska biståndet bör förbättras och likformas men beklagar att utredningen inte har framlagt ett förslag innehållande samma bedömning. Vi anser att det är viktigt att kommunernas praxis är likalydande och att det är klarlagt under vilka omständigheter och i vilken utsträckning kommunerna beviljar ekonomiskt stöd till brottsoffer. Vid förföljelse kan extra kostnader uppstå. Att barn inte har möjlighet till att delta i skolundervisning på grund av avsaknad av ekonomiska resurser såsom transporteringskostnader med anledning av att socialtjänsten inte beviljar ansökan om ekonomiskt bistånd, är oförenligt med barnkonventionen och svensk lag. Enligt artikel 26 i barnkonventionen ska samhället garantera att ett barn får någon form av ekonomiskt stöd vid händelse av att föräldern inte kan försörja barnet. Med stöd av artikel 27 har barn rätt till den levnadsstandard som krävs för deras utveckling. Det är i första hand föräldrarna som har huvudansvaret men vid behov ska staten träda in och bistå föräldrarna med hjälp.

11.5.3 Oklarheter om vistelsekommunens ansvar
Barnombudsmannen välkomnar regeringens beslut att tillsätta Utredningen om vistelsebegreppet i socialtjänsten i vissa situationer (dir. 2008:13) för att se över bestämmelserna över vilken kommun som bör vara ekonomisk ansvarig för mottagande av våldsutsatta kvinnor och barn.

Enligt vår mening ska ekonomiska faktorer aldrig få påverka huruvida en kommun kan ta emot en hjälpbehövande förföljd person eller inte. Rätten till hjälp måste vara lika för alla oavsett i vilken kommun man väljer att bosätta sig i, vilket överensstämmer med artikel 2 i barnkonventionen. Fokus måste ligga på skyddspersonen och barnets behov av stöd och hjälp.

Barnombudsmannen instämmer i utredningens kritik mot en i praxis utvecklad tre månades frist, det vill säga att vistelsekommunen inte ansvarar för brottsoffren förrän efter tre månader. Denna frist är enligt vår mening oacceptabel eftersom det kan komma att leda till att skyddspersonen och barnet inte får den hjälp och stöd som krävs i det enskilda fallet.

13 Kostnads- och konsekvensbeskrivning

13.3 Andra konsekvenser av förslagen
13.3.3 Konsekvenser för barn
Barnombudsmannen instämmer i utredningens bedömning om att förslaget kan förväntas få positiva konsekvenser för barn. Vi är positiva till att utredningen i vissa delar har kommenterat förslagen ur ett barnperspektiv. Vi vill ändock poängtera att barnet alltid ska ses som en självständig individ med egna rättigheter och skyldigheter.  

Föredragande i ämnet har varit Catrin Listad.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist