Betänkandet Försörjningskrav vid anhöriginvandring (SOU2008:114)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:1313/08


Inledning
Barnombudsmannen är djupt kritisk till förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring, som riskerar att få allvarliga konsekvenser för barn, eftersom de kan berövas rätten att återförenas med sina föräldrar under många år. Om förslaget blir verklighet inför Sverige en ordning som kränker barnets rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och skiljer barn från sina föräldrar.

Barnombudsmannen ställer sig även kritisk till utredningsdirektiven, där förutsättningen är att utredaren ska ge förslag på hur ett försörjningskrav ska se ut. Utredaren har inte haft något utrymme att föreslå en annan lösning.
Föräldraskap handlar inte bara om att ge barnet mat för dagen och tak över huvudet. Det är ännu viktigare med den känslomässiga tryggheten och relationen. Alla dessa faktorer är grundläggande för en trygg uppväxt. En viktig skyddsfaktor mot yttre problem är alltså ett stabilt föräldraskap.

I barnkonventionen är artikel 3, om barnets bästa i främsta rummet, en grundprincip som ska vägas in i alla beslut som berör barn. Barnombudsmannen menar att det, när så inte är skadligt för barnet, alltid är till barnets bästa med en förenad familj. Barnombudsmannen är positiv till att barn som anknytningspersoner är undantagna försörjningskravet, men menar att försörjningskravet påverkar barn som är anhöriga negativt.

Barnombudsmannen anser att utredningen i stort strider mot alla fyra grundprinciper i barnkonventionen. Artikel 3 har redan nämnts ovan. Artikel 2 slår fast att inga barn får diskrimineras. Ett försörjningskrav där barn i stort sett enbart får återförenas med sina föräldrar om föräldrarna har tillräckligt hög inkomst är diskriminerande för berörda barn. Det skapar ett system där barnets rätt till sina föräldrar bygger på föräldrarnas attraktionskraft på svensk arbetsmarknad.

Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Att inte leva med en eller båda sina föräldrar påverkar generellt barn negativt på alla dessa plan. Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad. Barnombudsmannen ser ingen möjlighet för barn påverkade av försörjningskravet att få göra sin röst hörd gentemot svenska myndigheter i samband med att svenska myndigheter nekar barnet en familjeåterförening.

3 Försörjningskrav i andra länder

Utredaren rapporterar att alla medlemsstater inom EU utom Sverige uppställer försörjningskrav som villkor för anhöriginvandring. Barnombudsmannen vill här förtydliga att bara för att andra länder agerar på ett visst sätt mot barn, så innebär inte det att det är en bra lösning. Barnombudsmannen önskar här se att Sverige istället framstår som det goda exemplet och låter alla barn undantas försörjningskravet.

6 Den personkrets som omfattas av försörjningskravet

6.1 Ett försörjningskrav införs
Utredaren föreslår att ett försörjningskrav ska införas som huvudregel för att uppehållstillstånd på grund av anknytning till person ska beviljas en utlänning enligt 5 kap. 3 eller 3 a § UtlL.

Det finns ett stort kunskapsunderlag som visar att påtvingad familjesplittring bland flyktingar och andra migranter utgör en allvarlig riskfaktor för långvarig psykisk ohälsa. För barn är det antagligen en av de tyngsta riskfaktorerna. Barn som har en mamma eller pappa som beviljats uppehållstillstånd i Sverige men är arbetslös har inte mindre behov av att få återförenas med sin familj än andra barn. Att peka ut just dessa barn och hindra dem från att leva med sina familjer är i vår mening diskriminerande och äventyrar barns rättigheter enligt barnkonventionen.

Vi är också förvånade över att inte den barnkonsekvensanalys som ingår i utredningen inte fått större vikt i utredningens förslag. I barnkonsekvensanalysen konstateras att ”det är uppenbart att en familjeseparation oftast är negativ för ett barn”. Vi kan bara instämma. Visserligen menar utredaren att en trygg boendesituation och en säkrad inkomst stärker möjligheterna för barnet till en trygg uppväxt. Det håller Barnombudsmannen med om, men vi menar att det i sig inte är grund för att hålla barn och föräldrar åtskilda. Förslaget om att bland annat låta föräldrarnas arbetslöshet i Sverige vara ett hinder för barn att få återförenas med sin familj måste avvisas.

Dessutom ställer sig Barnombudsmannen frågande till att utredaren inte verkar ha låtit barn komma till tals i utredningen, vilket hade varit föredömligt. Barnombudsmannen inser att det är svårt att få kontakt med barn som inte lever i Sverige, men menar då att utredaren kunde ha pratat med barn som tidigare varit separerade från sina föräldrar och nu återförenats med dem i Sverige.

6.2 Undantag från försörjningskravet
6.2.2 Barn som anknytningspersoner
Vi är självklart positiva till att försörjningskravet inte ska gälla när ett barn är anknytningsperson, men menar att barn skulle vara generellt undantagna, även när barnet är anhörig.

6.2.3 Utlänningar som haft permanent uppehållstillstånd i Sverige i fyra år
Utredningen föreslår att försörjningskravet inte ska gälla om anknytningspersonen har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd under en sammanhängande tid av fyra år.

Utredningens förslag innebär, enligt Barnombudsmannens uppfattning, att barn i praktiken kan komma att vara skilda från sina föräldrar i sex år eller mer. I den tiden räknas in tiden för anknytningspersonen att få uppehållstillstånd, de fyra år som utredningen föreslår att en person med permanent uppehållstillstånd ska ha bott i Sverige för att försörjningskravet ska sluta gälla, samt den tid det tar för de anhöriga att faktiskt komma till Sverige från det att arbetet med ansökningen kan påbörjas. Sex år är en lång tid i ett barns liv och långa perioder av separation kan vara starkt traumatiserande för barn, vilket påpekas av Barnläkarföreningen i utredningens bilaga 4.

Barn och föräldrar missar genom den långa separationsperioden en betydande del av den viktiga samvaron under barnets uppväxt. Barn som var i dagisåldern vid separationstillfället kan vara i högstadieåldern vid en eventuell återförening. Det kan också vara så att en person, som vid separationen är ett barn, har nått myndighetsåldern när återförening kan bli aktuell. Det innebär då att det över huvud taget inte alls är säkert att en återförening kan komma i fråga.

I deklarationen om de mänskliga rättigheterna, artikel 16, slås fast att familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd. Vi vet att ju längre tid ett barn är separerat från en förälder, desto svårare är det att knyta an till föräldern när en återförening slutligen sker. Barnkonventionens artikel 9 säger att konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Artikel 10 säger att ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat för familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt av konventionsstaterna. Vi vet att barn generellt behöver ett personligt förhållande och en direkt kontakt med båda sina föräldrar, så länge det inte är oförenligt med barnets bästa eller till skada för barnet. Vi vet också att i olika åldrar behöver barn den ena eller den andra föräldern olika mycket och att det därför, för de allra flesta barn, inte är tillräckligt att bo med bara den ena föräldern.

6.2.6 Synnerliga skäl för undantag
Barnombudsmannen vill här påtala att Sverige som konventionsstat har förbundit sig att följa barnkonventionen. Det innebär bland annat att Sverige ska säkerställa att barn inte ska diskrimineras, enligt artikel 2. Artikel 8 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) säger att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Vi menar att både barnkonventionen och Europakonventionen ska tolkas så att försörjningskravet inverkar negativt på barn, trots att konventionerna inte särskilt nämner försörjningskrav. Snarare är det så att rätten till familjen är det som ska vara grundförutsättningen och allt annat ska vara undantagen. Undantagen ska i stort sett enbart göras när en återförening inte är barnets bästa.

Barnombudsmannen anser, att om försörjningskravet blir verklighet, så ska barn och ungdomar ges ett generellt undantag från försörjningskravet. Det skulle i så fall innebära att barn alltid ska återförenas med sina föräldrar, om det inte är skadligt för barnet.

Utredaren hänvisar till portalparagrafen om barnets bästa i utlänningslagen (1 kap. 10§ UtlL), och menar att den är tillräcklig för att barnets bästa alltid ska beaktas i utlänningsärenden. Enligt Barnombudsmannens erfarenhet är så inte fallet, varför det krävs ytterligare förtydliganden i utlänningslagen och praxis kring frågan om barnets bästa. Vi vill också hänvisa till undersökningen ”Barnets bästa i migrationsdomstolarna” (2007) av Karin Ander vid Malmö högskola, som visar att domstolarna i domarna mer nämner än faktiskt beaktar barnets bästa.

7 Försörjningskravets innebörd

7.3 Krav på lämplig bostad
Barnombudsmannen menar att det för det mesta är föräldrarna som är de bäst lämpade att avgöra vad som är bäst för deras barn. Som tidigare nämnts tror inte Barnombudsmannen att trångboddhet, om än problematiskt, är lika problematiskt som en familjeseparation. Däremot är det ju en självklarhet för stat och kommun att reagera och agera om det misstänks att ett barn far illa.

Det kan inte heller anses vara nyanländas ansvar att det inte finns tillräckligt med bostäder, så att familjer kan återförenas. Det är snarare ett samhällsproblem, som inte kan läggas på individer.

Föredragande i detta ärende har varit informatör Stina Bengtsson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist