En ny radio- och TV-lag (SOU 2008:118): Slutbetänkande från AV-utredningen och rapport från Radio- och TV-verket med förslag om ändringar av radio- och TV-lagens regler om vidaresändningsplikt

Ställd till: Kulturdepartementet
Diarienummer: 9.1:1337/08

Barnombudsmannen ser positivt på att förslaget innehåller ett tydligt och förstärkt skydd mot reklam som riktar sig till barn. Dessvärre är reglerna för sändningar med våldskildring, som kan vara skadligt för barn även om det inte är olaga våldsskildring, fortfarande diffusa och öppna för fri tolkning. Vi saknar även en tydlig övergripande skrivning som särskilt värnar respekten för minderårigas privatliv. Skrivningarna i lagen bör ge föräldrar bättre vägledning och stöd så att det blir praktiskt möjligt att skydda barnen från oönskad våldskildring.

Vi befarar att möjligheterna till ett effektivt samarbete inom EES-länderna inom ramarna för AV-direktivet kommer att bli begränsat och i praktiken inte fylla den funktion som det är tänkt: ökad respekt för striktare nationell lagstiftning inom länderna.

6 Genomförande av AV-direktivet

6.5 Samarbete mellan medlemsstaterna
6.5.3 Sändningar som huvudsakligen riktas mot Sverige
Vi välkomnar grundidén med AV-direktivet, att sändningar från annan EES-stat som inte uppfyller våra strängare regler om sändningarnas innehåll riktade till barn, ska kunna nekas sändning. Dessvärre anser vi att det kommer att bli svårt att tillämpa regeln. Det bygger på sändarlandets och programföretagets goda vilja. Flera förutsättningar måste vara uppfyllda bland annat att programföretaget ska ha etablerat sig i den andra medlemsstaten i syfte att kringgå de strängare reglerna i mottagarlandet. Innan åtgärder kan vidtas måste kommissionen och sändarlandet underrättas och EG-kommissionen ha fastställt att åtgärderna är förenliga med gemenskapsrätten. Om så inte är fallet, får mottagarlandet inte vidta åtgärder. Det särskilda förfarandet kring godkännandet verkar bli byråkratiskt. Därför är vi tveksamma till att det i praktiken kommer att medföra en positiv förändring när det gäller möjligheten att reglera sändningar som sänds från annan ESS-stat.

6.7 Krav på innehållet
6.7.2 Skydd av minderåriga
Vi är positiva till förslaget att skapa en enhetlig ordning för TV-sändningar och beställ-TV när det gäller skyddet av minderåriga från skadligt programinnehåll. Men vi anser att förslaget har brister när det gäller minderårigas rätt till skydd mot våldsskildring och pornografisk framställning. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionens) artikel 19 ska konventionsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp.

Barnombudsmannen anser att bestämmelsen istället borde formuleras så att den både överensstämmer med barnkonventionens intentioner och att skrivningen även harmonierar med den praxis som Granskningsnämnden följer. Det måste bli tydligt för föräldrar vilken typ av innehåll som kan förkomma i sändningarna vid olika tider på dygnet. När det gäller våldsskildring används skrivningen ”På ett sådant sätt att det finns betydande risk för att barn ser…”. Barnombudsmannen anser att skrivningen kan gå ett steg längre och bli mer konkret. Vi föreslår att skrivningen konsekvent hänvisar till de tider som redan är praxis vid Granskningsnämndens granskningar. Barns rätt till information måste anpassas till barnets ålder och mognad för att rättigheten inte ska stå i strid med barnets bästa. Ju äldre och mognare barnet blir desto självständigare kan han eller hon vara som mediekonsument. Barnombudsmannen anser att formuleringen av undantaget ”om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt” behöver preciseras så att det bättre uppfyller kraven enligt artikel 3 i barnkonventionen. Vi föreslår att den ersätts med skrivningen ”om det inte är försvarligt utifrån barnet bästa”.

Vi vill också uppmärksamma utredningen på att formuleringen ”medlemsländerna ska se till att TV-sändningar inte innehåller program som bedöms allvarligt kunna skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga” inte är förenlig med barnkonventionens artiklar 19 och 3. Enligt artikel 19 i barnkonventionen ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa åtgärder mot ”alla former av psykiskt våld, skada eller övergrepp”. Det står inte att lite skada är tillåtet. Alla barn har rätt till skydd från skada och varje skada mot barn är allvarlig. Att tillåta ”lite skada” lever inte heller upp till barnets bästa. Eftersom detta är ett minimikrav i AV-direktivet är det viktigt att den nationella lagen i så fall ger ett starkare skydd.

Vi ser positivt på kravet att de program som endast får sändas ”då det är säkert att underåriga varken ser eller hör” ska föregås av en ljudvarning eller markeras med visuell symbol. Men vi vill att varningen alltid ska vara både visuell och akustisk, med tanke på att de barn som ska skyddas inte alltid kan läsa. Den visuella symbolen bör utformas och testas så att även barn verkligen förstår den. En akustisk signal kan uppfattas till exempel av en förälder som inte själv tittar på programmet, men som finns i närheten och behöver stänga av eller byta kanal när varningen kommer. Kravet på ljudvarning finns redan i nuvarande lag men så vitt Barnombudsmannen känner till används inte någon sådan ljudvarning (signal/jingel) eller visuell symbol systematiskt av programföretagen. Både praxis och tillsyn borde kunna skärpas. Men vi uppskattar att vissa programföretag ibland varnar känsliga tittare för våldsamt inslag när programmen påannonseras.

Programföretagen bör även uppmuntras att ge åldersrekommendationer och varningar i TV-tablåerna. Vi förespråkar också en starkare, tydligare och mer konsekvent tillämpning av de regler som finns i sändningstillstånden för publicservice-företagen.

Bestämmelsen om skydd av minderåriga från skadligt programinnehåll bör gälla även för skildring i ljud, i enlighet med barnkonventionens artikel 17 e. Då det gäller skrivningarna ”pornografiska bilder” anser vi att skrivningen bör inkludera skildring i både ljud och bild. Vi föreslår skrivningen ”pornografisk skildring i ljud eller bild”.

6.8 Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
6.8.5 Krav på tillgänglighet
6.8.6 Sanktioner och tillsyn
Vi välkomnar att kraven på tillgänglighet ska öka och att detta förenas med möjligheten att förelägga med vite, om programföretagen inte lever upp till kravet.

6.9 Krav på audiovisuella kommersiella meddelanden
6.9.2 Överväganden
Reklam riktad till minderåriga
Utredningen föreslår att reklamförbudet även ska omfatta beställ-TV. Vi bedömer att förslaget innehåller flera utförliga regler som kommer att ge barn ett stärkt skydd mot reklam. Vi ser till exempel mycket positivt på att personer som normalt sett förekommer i nyhetssändningar och program riktade till barn inte ska förekomma i reklaminslag, enligt 8 kap. 7-9§§ i författningsförslaget.

13 Villkor för sändningarnas innehåll
13.5.5 Skyldighet att respektera den enskildes privatliv
Utredningen föreslår att den nuvarande möjligheten att meddela tillståndsvillkor om skydd för privatlivet inte nu bör ersättas med föreskrifter i lag och de anser att Yttrandefrihetskommitténs arbete med dessa frågor istället bör avvaktas.

Utredningen för ett resonemang där de förespråkar självreglering, men talar inte om varför självreglering är bra, till exempel vilka medborgargrupper som den tänkta självregleringen kommer att gynna. På vilket sätt kommer den mer självreglerande radio- och TV-marknaden bättre tillgodose medborgarnas mediebehov? Det framgår inte vilka som kommer att bli mer nöjda med en självreglerad marknad, mediekonsumenterna eller medieproducenterna? Av utredningens uppdrag framgår det att ”utredaren ska överväga möjligheten att komplettera lagstiftning med former för självreglering” och utredarens ska ”överväga behovet av att utvidga eller inskränka radio- och TV-lagens tillämpningsområde”(sid 581 i bilagan).

Cirka 2 miljoner av medborgarna i Sverige är barn under 18 år. Barnombudsmannen tar inte ställning för eller emot självreglering som princip, men vill ändå påpeka att självreglering inte per automatik leder till att barns integritet och rättigheter respekteras. Barnkonventionen är tydlig med att barnets bästa alltid ska vara vägledande då olika rättigheter ställs mot varandra.

Artikel 16 i konventionen värnar barns rätt till privat- och familjeliv och där står det att ”Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv/.../ och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.”

Barnombudsmannen har de senaste åren uppmärksammat en rad program som skildrar barn som kränks med godtyckliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, eller skildras på ett ofördelaktigt sätt i utsatta situationer. Det kan vara i Nannyprogram eller i vissa tävlingssituationer.

Barnombudsmannen ser liksom utredningen fram emot att ta del av Yttrandefrihetskommitténs betänkande som kan tänkas ge förslag till stärkt skydd för privatlivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

13.5.9 Tillsyn och sanktioner i fråga om förbudet att sända program med ingående våldsskildringar m.m.
Barnombudsmannen anser att i synnerhet TV har ett sådant genomslag hos barn upp till 18 år att vi skulle vilja se en striktare tillsyn av lagen.

Angående rapporten Vidaresändningsplikt i kabelnät
Barnombudsmannen har inga synpunkter på rapporten om vidaresändningsplikt i kabelnät.

Föredragande i ärendet har varit informatör Karin Engberg.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist