Delbetänkandet ”Patientens rätt - några förslag för att stärka patientens ställning”, (SOU 2008:127)

Diarienummer: 9.1:0053/09
Ställd till: Socialdepartementet


Inledning
Barnombudsmannen kan inledningsvis konstatera att direktiven till utredningen inte innehåller några särskilda krav på att lyfta fram underåriga patienters ställning, vilket vi beklagar.

Av regeringens barnrättspolitik framgår att barnrättsperspektivet ska framgå vid alla åtgärder eller verksamheter som rör barn. Mer konkret innebär det att:

  • barn såväl enskilt som i grupp, behandlas likvärdigt och utan åtskillnad utifrån rättigheterna i barnkonventionen. Åtgärderna ska bejaka varje barns rätt att leva och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov.
  • barnets intressen, både på lång och på kort sikt, uppmärksammas och övervägs särskilt. Barnets bästa ska vara ledstjärna vid alla beslut.
  • barn kan komma till tals vid alla beslut som rör dem, antingen som individer eller som grupp. Inför beslut eller åtgärder som rör barn ska barnets synpunkter utrönas och det ska skapas möjligheter för att dessa ska komma fram och redovisas på bästa sätt. Barnets synpunkter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.
  • det ansvar som föräldrarna har för barnet och behovet att skapa förutsättningar för dem att utöva sin föräldraroll för barnets bästa.
  • tillräckliga resurser, såväl finansiella som av annan natur, avsätts för att barnets rättigheter ska tillgodoses.

Statens medicinsk-etiska råd har i en skrivelse till regeringen föreslagit att regeringen låter utreda förutsättningarna för att stärka barns och ungdomars ställning i vården . Även om flera av förslagen i delbetänkandet kan medföra att alla patienter, även barn och unga, ges en stärkt ställning menar Barnombudsmannen, i likhet med Statens medicinsk-etiska råd, att det finns starka skäl att göra en översyn av hälso- och sjukvårdslagen ur ett barnrättsperspektiv.

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot konflikten mellan å ena sidan den underåriges rätt till självbestämmande och integritet och å andra sidan den underåriges behov av skydd samt föräldrars möjlighet att utöva sin skyldighet att tillgodose barnets behov.

Självbestämmande i detta sammanhang handlar främst om att vara delaktig i medicinska beslut, det vill säga samtycka till eller ha rätt att säga nej till vård och behandling. Till följd av brist på utryckliga regler i gällande lagstiftning finns både risk att den underåriga patientens integritet kränks och att barnets rätt till skydd och stöd inte alltid tillgodoses. Dagligen måste vårdpersonalen snabbt kunna göra intresseavvägningar och ta beslut i svåra situationer rörande underåriga där det saknas tydliga riktlinjer.

I en undersökning till barn och unga som Barnombudsmannen nyligen genomfört framkommer att barn och unga i hög grad håller med om att de har rätt till en god hälsa och sjukvård . Ett mer oroande resultat är att barns och ungas upplevelse av bemötandet från vårdsektorn inte är entydigt positivt.  47 procent av barnen uppger att de känner sig respekterade på vårdcentralen, 29 procent på apoteket och 36 procent hos tandläkaren.

En enkätundersökning som presenterades i Barnombudsmannens årsrapport från 2006, ”Röster som räknas”, visade att endast hälften av de tillfrågade barnen och ungdomarna som varit på en vårdcentral tyckte att de blivit lyssnade till, en av tre tyckte att de hade kunnat påverka behandlingen.

Detta tyder enligt Barnombudsmannens mening på att det behövs ytterligare åtgärder för att förbättra vårdens bemötande av barn och unga.

7 Förslag för att stärka patientens ställning

7.2 Frågan om en nationell reglerad vårdgaranti och ”fritt vårdval”.
Enligt utredningens förslag ska hälso- och sjukvårdslagen innehålla en vårdgaranti. De föreslagna författningsändringarna pekar ut ett antal moment som vårdgarantin ska omfatta och inom vilken tid patienten ska få vård. Intentionerna är goda och kan stärka olika patientgruppers garanti till vård. Utredningen förordar att regeringen använder sig av så kallad ”mjuk normgivning” och olika former av incitament i den statliga bidragsgivningen för att stimulera landsting att förverkliga mål inom vårdgarantin och tillgängligheten i övrigt.

Barnombudsmannen anser att intentionerna är goda och kan stärka olika patientgruppers rätt till vård. Vi anser dock att i de fall där det anses nödvändigt är det av stor vikt att barns och ungas rätt till sjukvård förstärks, ett sådant exempel är den förstärkta vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Barnombudsmannen delar utredningens tankegångar om att genom en gemensam vårdgaranti skapa likvärdiga villkor för alla patienter i Sverige. FN:s barnrättskommitté i Genève, som har till uppgift att granska genomförandet och efterlevnaden av FN:s konvention för barnets rättigheter (barnkonventionen), har kritiserat Sverige för att barn och unga med samma behov inte får tillgång till likvärdiga samhällsinsatser beroende på regionala och lokala skillnader. Sverige bör kunna leva upp till de krav som barnkonventionen ställer bland annat i artikel 2 som säger att inget barn får diskrimineras beroende på bostadsort, kön, etnisk bakgrund med mera. Barnombudsmannen menar därför att de vårdvalssystem som upprättas kontinuerligt bör följas upp av staten för att få en uppfattning om hur likvärdighetsprincipen följs.

Den reglering av vårdgarantin som föreslås i utredningen tar upp de rent vårdande insatserna. Vi vill också lyfta fram det förebyggande arbetet och ser gärna att kriterier och direktiv utarbetas för verksamheter som arbetar hälsofrämjande och förebyggande med barn och unga, eftersom dessa verksamheter i samband med resursdiskussioner riskerar att betraktas som mindre viktiga.

Ett förstärkt informationskrav
Barnombudsmannen delar utredningens resonemang om patientens tillgång till relevant information. Vi vill särskilt lyfta fram utredningens förslag om informationen ska vara anpassad till den enskilda patientens individuella förutsättningar och behov. Vi vill även här lyfta fram vikten av att anpassa informationen till barn och unga generellt men också till barn med annat modersmål och till barn och unga med funktionshinder.
Vikten av att informera barn och unga och att informationen ges utifrån ålder och mognad framkommer också i Statens medicinsk-etiska råds skrivning till regeringen.

7.3 Frågan om en stärkt fast vårdkontakt, PAL med mera
Barnombudsmannen stöder förslaget om en stärkt fast vårdkontakt. Det är av särskilt stor vikt att den som utses till vårdlots för ett barn har adekvata kunskaper och om barns utveckling och hur man kommunicerar med barn. Vi förordar därför att det i första hand är pediatriker eller andra yrkesgrupper med relevanta kunskaper som utses till vårdlots om patienten är ett barn.


Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist