Skolverkets allmänna råd om att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling

Ställd till: Skolverket
Diarienummer: 9.1:0579/09


Inledning
Barnombudsmannen har i princip ingenting att invända i sak mot Skolverkets förslag till allmänna råd om att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Vi har dock valt att i vissa delar lämna synpunkter på dels konsekvensutredningen, dels kommentarerna till de allmänna råden.

Att ge barn, elever, personal och föräldrar återkommande möjligheter att reflektera kring normer, värderingar och relationer bör enligt Barnombudsmannens mening vara centralt i arbetet med att främja barns och elevers lika rättigheter och möjligheter. Arbetet måste föras kontinuerligt eftersom nya barn, elever, personal och föräldrar kommer till verksamheterna efterhand.

Barnombudsmannen vill särskilt lyfta att goda relationer och god gemenskap mellan barn, elever, personal och föräldrar är grundpelare i arbetet med att främja likabehandling samt förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och kränkande behandling.

Det främjande och förebyggande arbetet måste självfallet vara prioriterat, målet måste vara att trakasserier och kränkande behandling inte ska förekomma, samtidigt är det mycket viktigt att det finns rutiner för hur verksamheterna ska agera när de får signaler om att trakasserier eller kränkande behandling förekommer.

Konsekvensutredning avseende Skolverkets allmänna råd om att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling
Barnombudsmannen instämmer i Skolverkets bedömning att behovet av en tydlig styrning inte kan tillgodoses genom exempelvis informationsinsatser. Det är därför viktigt att det finns allmänna råd på detta område.

Vi anser att det inte är rimligt att anta att de allmänna råden inte kommer att leda till några kostnader för verksamheterna. Skolverket uppger att ett av motiven till att utfärda allmänna råd är att det har fått signaler om att verksamheterna behöver utveckla arbetet med att främja lika rättigheter och möjligheter för barn och elever samt att verksamheterna behöver utveckla arbetet med att förebygga trakasserier och kränkande behandling. Det har funnits lagstiftning som förbjuder diskriminering och kränkande behandling av barn och även allmänna råd på området sedan 2006, trots det förekommer fortfarande diskriminering och kränkande behandling av barn och elever.

En anledning till att diskriminering och kränkande behandling av barn och elever fortfarande förekommer kan bero på att verksamheterna inte avsatt tillräckligt med tid och resurser för att utveckla arbetet. Allmänna råd är en god hjälp för att tillämpa lagstiftningen, men för att verksamheterna ska förändra sitt arbete i praktiken krävs bland annat ledningens entydiga stöd och engagemang, utbildning samt att ekonomiska och personella resurser avsätts. Det krävs även att verksamheterna prioriterar det aktuella arbetet. För att åstadkomma en förändring i praktiken – att diskriminering och kränkande behandling av barn och elever upphör krävs att resurser avsätts. Ett framgångsrikt och aktivt arbete kommer att innebära kostnader för verksamheterna.

Samma resonemang kan enligt vår mening föras kring vilken tidsåtgång det skulle medföra att följa de allmänna råden för verksamheterna. Eftersom det generellt sett finns ett behov att utveckla arbetet ligger det nära till hands att anta att råden skulle medföra en ökad tidsåtgång för ett flertal verksamheter.

Utkast till allmänna råd om att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling
1. Främja barns och elevers lika rättigheter och möjligheter
Barnombudsmannen ställer sig frågande till varför diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet och ålder inte uttryckligen ska omfattas av det främjande arbetet. Vi menar att dessa diskrimineringsgrunder är nog så viktiga och att de därför bör inkluderas i det främjande arbetet.

2. Att förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och kränkande behandling
Vi ser det som mycket positivt att kommentaren tar upp ett flertal exempel på hur barnens och elevernas trygghet och deras uppfattning om förekomsten av diskriminering, trakasserier eller andra kränkningar kan kartläggas. Huruvida ett organiserat samtal, en enkätundersökning eller samtal i fokusgrupper är den bästa metoden för att genomföra en kartläggning beror mycket på vilken verksamhet som står i fokus och vilka barn och elever som ingår i verksamheten. Barnombudsmannen anser att den som får i uppgift att genomföra kartläggningen bör föra en dialog med barn och elever rörande hur den bör genomföras. Det är viktigt att barnen och eleverna kan uttrycka sina åsikter på ett sätt som passar dem. I annat fall är det inte säkert att kartläggningen ger en rättvisande bild.

För att nå framgång i arbetet med att förebygga och förhindra diskriminering, trakasserier och kränkande behandling måste man utgå från den enskilda verksamheten och identifiera de riskfaktorer som finns. Det finns ingen universallösning utan arbetet måste anpassas till respektive verksamhet. Kartläggningen är ett verktyg för att hitta dessa riskfaktorer.

Vi anser det är positivt att det i kommentaren tydligt uttrycks vilka konsekvenserna blir om verksamheterna inte upprättar en likabehandlingsplan, en plan mot diskriminering eller inte arbetar med att förebygga kränkande behandling. Detta kan förhoppningsvis få huvudmännen att lägga större vikt vid detta arbete.

3. Att upptäcka diskriminering, trakasserier och kränkande behandling
Barnombudsmannen är positiv till att det i de allmänna råden och kommentar till dessa tydliggörs att verksamheten måste agera så snart huvudmannen eller någon ur personalen får signaler om att ett barn eller en elev känner sig kränkt. Att det blir tydligt att det inte ska krävas några bevis för att påbörja en utredning kan bidra till att trakasserier och kränkande behandling upptäcks i ett tidigt skede.

Vi anser det positivt att Skolverket uppmärksammar att hög frånvaro eller att barnet eller eleven själv kränker andra kan vara signaler på utsatthet. Barn och elever uttrycker sig på olika sätt. Det är därför ytterst viktigt att personalen i verksamheterna är lyhörda och fångar upp tecken på om barn eller elever är utsatta för trakasserier eller kränkande behandling.

Barnombudsmannen instämmer i att det är viktigt att ett barn eller en elev som utsätts för trakasserier eller kränkningar av någon i personalen kan samtala förtroligt med någon annan vuxen i verksamheten. Vi instämmer även i att det är viktigt att samtalsklimatet inom personalgruppen bör vara sådant att andra vågar se och ta i problemet. Att skapa ett sådant klimat är inte det lättaste. Vad vi saknar är exempel på hur verksamheterna kan arbeta för att främja ett klimat där personalen vågar se och agera mot kollegor som beter sig felaktigt.

Enligt en granskning som genomfördes av anmälningar till Barn- och elevombudet mellan april och november 2006 utgörs vart tredje fall av mobbning av lärare mot elev.  Även Barnombudsmannen kommer med jämna mellanrum i kontakt med främst föräldrar och andra anhöriga som uppger att ett barn blir utsatt för trakasserier och kränkningar av lärare och annan personal. Det är ett reellt och allvarligt problem att barn och elever utsätts för kränkningar av personal. Detta är något som verksamheterna måste ta på allvar.

Att personalen bör ha god uppsikt över alla utrymmen och platser där barn och elever befinner sig är viktigt för att upptäcka kränkningar. Detta kan i kommentaren förtydligas med att skolans personal exempelvis kan turas om att röra sig och finnas till hands i allmänna utrymmen och på skolgården.

4. Att utreda uppgifter om trakasserier och kränkande behandling
Barnombudsmannen ställer sig mycket positiv till att det tydliggörs att skyldigheten att utreda om ett barn eller en elev har utsatts för trakasserier eller kränkande behandling träder in så fort någon i verksamheten får kännedom om att ett någon anser sig ha blivit utsatt för detta. Att denna skyldighet inträder redan vid första tillfället tydliggör att kränkningar är oacceptabelt och inte får förekomma.

Vi anser det positivt att det slås fast att personalen måste agera genast om situationen är akut samt att rektorn bör ansvara för utredningen i de fall ett barn eller en elev känner sig trakasserad kränkt av en personal.
Barnombudsmannen instämmer i att den enskildes upplevelse av det inträffade ska vara utgångspunkten för utredningen. En elev som berättar att hon eller han känner sig kränkt – ledsen, arg, sårad eller skadad, måste alltid tas på allvar. Barnombudsmannen instämmer även i att det är viktigt att vara uppmärksam på huruvida en kränkning är en enstaka händelse eller om den är en del av systematiska eller återkommande kränkningar.

Barnombudsmannen ställer sig mycket positiv till att det klargörs att verksamheterna även har ett ansvar för att agera mot kränkningar som begås på barnens och elevernas fritid.

Gällande om polisanmälan ska göras i de fall där kränkande handlingar kan rubriceras som brottsliga instämmer Barnombudsmannen i att en anmälan bör göras i varje enskilt fall.

5. Att vidta åtgärder för att förhindra framtida trakasserier och kränkande behandling
Barnombudsmannen instämmer i att det är viktigt att rutinerna för hur personalen ska agera om en elev blir utsatt för trakasserier eller kränkande behandling är väl förankrade i verksamheten. Som vi tog upp i våra kommentarer kring konsekvensutredningen krävs resurser i olika former för att lyckas med arbetet att förebygga trakasserier och kränkande behandling. Detta gäller även i arbetet med att förankra rutiner för hur personalen ska agera.

Vi anser det positivt att det klargörs vilka befogenheter verksamheterna har gällande att sära på elever genom att placera dem i olika grupper, stänga av elever och flytta elever från den egna skolan till en annan skola.

Barnombudsmannen anser att det bör tydliggöras vilka åtgärder som ska vidtas när någon ur personalen utsatt ett barn för trakasserier eller kränkande behandling. Det kan vara ett stort steg för ett enskilt barn eller en enskild elev att slå larm när någon ur personalen trakasserar eller kränker honom eller henne det är därför mycket viktigt att åtgärder vidtas när ett barn berättar att han eller hon blir utsatt för kränkningar av en lärare eller annan personal.

6. Planer mot diskriminering och kränkande behandling
Barnombudsmannen anser det viktigt att planer mot diskriminering och kränkande behandling är levande dokument som uppdateras kontinuerligt och används som ett verktyg i verksamheterna.

Vi delar uppfattningen att likabehandlingsplanen och planen mot kränkande behandling med fördel kan skrivas ihop i en och samma plan. På så sätt minskas antalet dokument och till viss del arbetsbördan för verksamheterna. Verksamheterna kan då lägga mer energi på att utforma en plan som är väl anpassad till den verksamhet som bedrivs och till den problembild som eventuellt finns.

Barnombudsmannen ser det som mycket positivt att det lyfts fram att barn och elever aktivt ska uppmuntras och ges verkliga möjligheter att bli delaktiga i arbetet med planen. Vi anser att det är viktigt att det finns ett aktivt arbete kring frågor om diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Den årliga kartläggningen och återkommande diskussioner kan utgöra en grund för de mål och insatser som skrivs in i planerna.

Barnen och eleverna är mycket viktiga i arbetet för att förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. När barnen och eleverna är delaktiga vid utformandet av planerna är sannolikheten stor att arbetet att med att förebygga diskriminering, trakasserier och kränkande behandling blir framgångsrikt.

I detta ärende har utredaren Sandra Qvarnström varit föredragande.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman