Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20) (dnr 2010/1008/DISK)

Ställd till: Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Diarieneummer: 9.1 0598/10

Sammanfattning

Barnombudsmannen anser att det går helt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar blir en del av diskrimineringslagstiftningen. Enligt artikel 23 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska se till att barn med psykiska eller fysiska handikapp ska kunna åtnjuta ett skäligt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.


FN:s barnrättskommitté riktade även i deras concluding observations 2009, kritik mot Sverige som rör barn med funktionsnedsättningar. Barnrättskommittén skriver att ”[…] children with disabilities are invisible and society often focuses on the disability itself rather on the child”.
 
Barnrättskommittén ställer även krav på att det ska utvecklas och genomföras en övergripande politik för skydd av barn med funktionsnedsättningar och för deras lika tillgång till sociala, pedagogiska och andra tjänster. De vill även att Sverige ska se till att det finns lika tillgång till tjänster och service för barn med funktionsnedsättningar som för vuxna med funktionsnedsättningar, med hänsyn till standardreglerna om lika möjligheter. De påpekar även att barn med funktionsnedsättningar bör ha samma möjligheter att gå i ordinarie skola och att det då behövs stöd och utbildade lärare.

3. Begrepp och definitioner
3.2 Funktionshinder och funktionsnedsättning, tillgänglighet m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att begreppet funktionshinder ersätts med funktionsnedsättning i de lagar som berörs.

4. Bristande tillgänglighet kan utgöra diskriminering
4.5 Åtgärder för tillgänglighet
4.5.2 Omständigheter som särskilt ska beaktas vid skälighetsbedömningen
Barnombudsmannen håller delvis med förslaget om de omständigheter som särskilt ska beaktas vid skälighetsbedömningen. Det är framför allt av vikt att titta på i vilka andra bestämmelser som åtgärden skulle kunna räknas in.

Däremot är det önskvärt att i förslaget ställa vissa minimikrav på huvudmännen för skolan när det gäller tillgänglighet. Skolverket tar i sin rapport ”Tillgänglighet till skolors lokaler och valfrihet för elever med funktionsnedsättning” upp att flertalet av grund- och gymnasieskolor saknar tillgång till rullstols-WC, hiss, dörröppnare (eller att dörröppnare sitter dåligt till) samt att det saknas utrymningsplaner där rullstolsburna är inräknade.  Barnombudsmannen ser gärna att exempelvis tillgänglighet för elever med funktionsnedsättning inte ska kunna gå att bortse från på grund av exempelvis ekonomiska skäl. 

5. Tillgänglighetsbestämmelsen ska gälla inom hela diskrimineringslagens tillämpningsområde
5.2 Utbildning
5.2.1 En tillgänglighetsbestämmelse för hela utbildningsområdet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att skäliga åtgärder för tillgänglighet ska gälla i förhållande till all utbildningsverksamhet som omfattas av 2 kap. 5 § första stycket diskrimineringslagen. Att det nya förslaget även gäller elever i grund- och gymnasieskola ser vi som en förstärkning av barnets rättigheter i skolan.

5.6 Varor, tjänster och bostäder m.m.
Barnombudsmannen är positiva till förslaget att ett förbud mot diskriminering i form av underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet införs när det gäller tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder till allmänheten, samt anordnande av allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

Att kollektivtrafiken i landet behöver förbättras framgår tydligt i Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungas årsrapport 2001 ”… utom Emma för hon fick stanna hemma”. De har pratat med flertalet barn och unga med funktionsnedsättningar som alla vittnar om att det i princip är omöjligt att ta sig någonstans med kollektivtrafiken. Med tunnelbanan så vet de inte om hiss fungerar på den station som de ska av på, det är även svårt att kunna resa med exempelvis SJ och andra bolag. I rapporten har de pratat med mamman till en flicka som är 12 år gammal, mamman berättar att med SL så kan hon ta sig till tunnelbanan med en av de busslinjer som går förbi hennes hus. Sen är det bara att hoppas på att hissen ner till perrongen i tunnelbanan fungerar, konstaterar mamman. 

En viktig del i att utveckla en självständighet som barn är att kunna ta eget ansvar, och att kunna förflytta sig mellan olika verksamheter borde vara en självklarhet. I rapporten framkommer även att sju av tio familjer har avstått från gemensamma aktiviteter på grund av otillgänglighet. Enligt artikel 31 i barnkonventionen så ska konventionsstaten respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet och för rekreations- och fritidsverksamhet. En del i det handlar om att kunna ta sig till verksamheterna.

5.7 Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om ett förbud mot diskriminering i form av underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet införs i fråga om hälso- och sjukvård samt socialtjänst m.m.

Enligt artikel 24 i barnkonventionen erkänner konventionsstaten barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaten ska sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

5.8 socialförsäkringssystemet, arbetslöshetsförsäkringen och studiestöd
Studiestöd

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om ett förbud mot diskriminering i form av underlåtenhet att vidta skäliga åtgärder för tillgänglighet införs i fråga om socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, arbetslöshetsförsäkringen och statligt studiestöd.

Att barn och unga kan få tillgång till information kring sitt studiestöd oavsett eventuell funktionsnedsättning är viktigt. Att exempelvis anpassa hemsidor med tal, lättlästa versioner och liknande gör att barn kan utveckla ett mer självständigt liv och därmed kunna växa som människor.

9. Behovet av särskilda tillämpningsföreskrifter m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker bedömningen om att Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, löpande ser över behovet av föreskrifter, allmänna råd och andra riktlinjer för att åstadkomma förbättrad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning på olika områden i samhällslivet.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist