Skolgång för alla barn (SOU 2010:5)

Ställd till: Utbildningsdepartementet
Diarienummer: 9.1:0152/10

Inledning
Barnombudsmannen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

I Barnombudsmannens remissvar på betänkandet ”Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas” (SOU 2007:34)  framförde vi att det var beklagligt att den utredningens uppdrag hade utformats till att endast omfatta barn som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige, men som sedan har fått avslag på sin ansökan och som därefter undanhållit sig verkställighet av beslutet om avvisning eller utvisning.

Vi påtalade att detta skulle leda till att vissa barn, exempelvis de som uppehåller sig i Sverige utan att ha gett sig till känna för Migrationsverket, föll utanför uppdraget och därför inte omfattades av förslagen vilket vi fann ytterst beklagligt.

Alla barn har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) artikel 28 rätt till utbildning. Att inte ges reell rätt till utbildning är att bli utsatt för diskriminering vilket inte är förenligt med barnkonventionen artikel 2. För att Sverige ska kunna anses leva upp till barnkonventionen krävs att alla barn ges rätt till skolgång på lika villkor.

2 Rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för en utvidgad målgrupp

2.2 Rätt till skolgång m.m. för en utvidgad målgrupp

Barnombudsmannen stöder förslaget att rätten till skolgång, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ska omfatta alla barn och ungdomar som vistas i landet, även om de saknar tillstånd för sin vistelse förutsatt att den inte är endast helt tillfällig.

Barnombudsmannen delar i huvudsak uppfattningen att rätten till utbildning inom grundskolan och motsvarande skolformer inte ska medföra någon skolplikt för dessa barn. Det kan exempelvis inte krävas att skolans huvudmän ser till att barn med okänd adress kommer till skolan. Hämtning av dessa barn till skolan skulle även bli problematisk. Det blir därmed upp till varje familj om rätten till utbildning utnyttjas eller inte. Målet bör på sikt vara att det inte ska vara beroende av familjens bedömning om ett barn får möjlighet att delta i skolgång. 

Barnombudsmannen menar därför att frågan måste utredas ytterligare för att se vilka konsekvenser en reglering om skolplikt för alla barn som finns i Sverige skulle få. Vi understryker dock att reformen i övrigt inte får förhalas till följd av en sådan  kompletterande utredning.

2.3 Regleringen av rätten till skolgång m.m.

2.3.1  Innehållet i rätten till skolgång m.m. och ansvaret att se till att den kommer till stånd

Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att de barn och ungdomar som nu föreslås få rätt till utbildning ska ha i huvudsak samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn, vilket även innefattar rätt till modersmålundervisning, studiehandledning på sitt modersmål, undervisning i svenska som andraspråk, särskilt stöd, utvecklingssamtal och anpassad studiegång, betyg, intyg, samt skolhälsovård.

Vidare stöder Barnombudsmannen förslaget att deltagande i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ska ske på samma villkor som gäller för barn som är bosatta i Sverige. Undervisningen ska bedrivas med hänsyn till det enskilda barnets behov och förutsättningar.

Vi tillstyrker förslaget att hemkommunen ska ansvara för att utbildning samt deltagande i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg kan komma till stånd för alla barn i kommunen som enligt förslaget ska erbjudas skolgång med mera och vars vårdnadshavare önskar det. Hemkommunen ska kunna fullgöra sina skyldigheter också genom att erbjuda barnet motsvarande utbildning i en fristående skola respektive enskilt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Utredningen föreslår att för barn eller ungdomar som är bosatta i landet utan att vara folkbokförda här, ska med hemkommun avses den kommun som de stadigvarande vistas i eller, om de saknar stadigvarande vistelseort, den kommun som de för tillfället uppehåller sig i. Barnombudsmannen tillstyrker även detta förslag. Barn som inte är folkbokförda i Sverige bör oavsett om de tvingas flytta ofta ha tillgång till förskola och skola.

2.3.2 Rätt till utbildning i fristående skolor och deltagande i enskilt bedriven förskoleverksamhet, förskoleklass och skolbarnsomsorg

Barnombudsmannen anser att alla barn, även de som inte är folkbokförda, ska har rätt till utbildning i fristående skolor eller till deltagande i enskilt bedriven förskoleklass, förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg likt andra barn i Sverige och tillstyrker därför utredarens förslag. Alla barn ska ha rätt till samma valmöjligheter. Att vissa barn som befinner sig i Sverige inte har rätt till utbildning i exempelvis fristående skolor innebär att vissa barn blir diskriminerade i förhållande till andra barn.

2.3.3 Författningsreglering

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att bestämmelsen i 15 kap. 5 § skollagen (1985:1100) ändras så att bemyndigandet för regeringen att i förordning meddela föreskrifter även omfattar skolformer och verksamheter som anordnas av enskilda huvudmän. Till dess att beredningsarbetet med att ta fram en ny skollag är avslutat, regleras rätten till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för alla barn som vistas i landet utan tillstånd i förordningsform.

3 Frågor om sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden samt utlänningslagstiftningens bestämmelser om uppgifts- och underrättelseskyldighet

3.6 Överväganden och förslag

3.6.1  Underrättelseskyldigheten för skolstyrelsen och socialnämnden

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att styrelsen för utbildningen samt socialnämnden inte längre ska omfattas av underrättelseskyldighet och att bestämmelsen i 7 kap. 1 § utlänningsförordningen upphävs.

3.6.2 Uppgiftsskyldigheten för socialnämnden

Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om socialnämndens uppgiftsskyldighet enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) bör gälla oförändrad även fortsättningsvis. Barnombudsmannen anser att det bör övervägas om socialnämndens uppgiftsskyldighet till de verkställande myndigheterna enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen bör ändras. En ändring skulle enligt Barnombudsmannen kunna leda till att fler missförhållanden anmäls till socialnämnden eftersom rädslan att de verkställande myndigheterna får kännedom om var barnet befinner sig i sådana fall minskar. Barnombudsmannen anser att ett undantag bör göras från uppgiftsskyldigheten när en anmälan handlar om barn som far illa.

Utredningen beskriver att om möjligheten att göra en förfrågan hos socialnämnden saknas kan det få till följd att polisens intresse i stället riktas direkt mot skolor, förskolor och fritidshem, och att man gör efterspaningar i dessa områden. Detta är inte förenligt med ambitionen att trygga barnens vistelse i dessa verksamheter. En förändring skulle utifrån detta resonemang få motsatt verkan. Utredningen menar därför att det med hänsyn till barnens bästa inte är motiverat att vare sig upphäva eller inskränka bestämmelsen i 17 kap. 1 § UtlL.  Barnombudsmannen delar inte denna uppfattning.

I tidigare betänkande SOU 2007:34 ”Skolgång för barn som skall avvisas eller utvisas” bedömde utredningen att det inte bör införas något förbud för polisen att hämta barn som ska avvisas eller utvisas i skolor eller förskolor. Barnombudsmannen delade och delar fortfarande inte den bedömningen. Barnombudsmannen anser att skolan och förskolan ska vara en frizon där polishämtning inte får ske och föreslår därför att ett tydligt förbud mot att polishämtning av barn i syfte att avvisa eller utvisa dem införs.

För att barnets rätt till utbildning ska kunna tillgodoses krävs det att skolor och förskolor görs till frizoner. Det är viktigt att barnet känner sig tryggt. Får polishämtning ske kan det få till följd att de barn i familjer som vistas i Sverige utan myndigheternas tillstånd eller kännedom känner sig otrygga i skolan och förskolan eller att föräldrarna inte vågar låta sina barn gå dit. Det har ingen betydelse om hämtning faktiskt inte sker i skolan eller förskolan, vetskap om risken är tillräcklig. Utan ett förbud för polisen att hämta barn som ska avvisas eller utvisas i skolan eller förskolan blir rätten till utbildning en rättighet som barnet inte kan utnyttja.

Barnombudsmannen anser även att polisen ska vara förbjuden att eftersöka barn som ska avvisas eller utvisas på väg till och från skolan eller förskolan. Att tillåta polisen att eftersöka barnet på väg till och från skolan eller förskolan anser Barnombudsmannen vara ytterst olämpligt då det kan leda till att barnet känner sig hotat och till att barnet inte får eller vill utnyttja sin rätt till utbildning.

Barnombudsmannen anser att detta problem delvis kan lösas genom att polisens rätt att komma in på skolans område i syfte att efterspana eller gripa minderåriga för avvisning eller utvisning bör upphöra. Skolan ska vara ett fredat område, där eleverna vistas för att i lugn och ro få utbildning och utvecklas.

4 Statlig ersättning samt finansiering

4.4 Överväganden och förslag

4.4.1 Val av ersättningsmodell

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att kommunernas kostnader för utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för barn som vistas i landet utan tillstånd ska ersättas av staten med ett specialdestinerat statsbidrag efter ett ansökningsförfarande.

Övrigt
Slutligen har vi noterat att barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte vistas på en förläggning utan bor hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd förefaller sakna möjlighet att gå i skolan under den tid de väntar besked om uppehållstillstånd på anknytningsskäl. Skälet härför är att dessa barn inte omfattas av lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. och därför inte heller av förordning (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg för asylsökande m.fl.

Det kan även tilläggas att det råder oklarheter kring om dessa barn har rätt till skolgång enligt skollagens bestämmelser. Det av utredningen föreslagna lagförslaget förefaller inte inrymma den ovannämnda gruppen av barn.  Barnombudsmannen anser därför att denna fråga bör utredas ytterligare så att det klargörs huruvida dessa barn omfattas av förevarande utredning eller inte.

Föredragande i detta ärende har varit utredaren Lisbeth Thurnell.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist