Effektivare insatser mot ungdomsbrottslighet (Ds 2010:9) (dnr Ju2010/2161/PO)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0284/10

Sammanfattning
Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att ungdomsbrottslighet motverkas och att brottsförebyggande insatser effektiviseras.

Enligt artikel 6 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har varje barn en inneboende rätt till livet och konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Artikel 40 i barnkonventionen säger att varje barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och önskvärdheten att främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll i samhället.

Barnombudsmannen tillstyrker i allt väsentligt utredarens förslag och kommenterar endast promemorian i valda delar. Barnombudsmannen är positiv att en sekretesslättnad föreslås i offentlighets- och sekretesslagen vilket innebär att anmälningsskyldiga myndigheter ska kunna få vetskap om en anmälan lett till att en utredning har inletts hos socialtjänsten. Barnombudsmannen avstyrker förslaget att kravet på åklagare som förundersökningsledare bör avskaffas i ungdomsmål. Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag som syftar till snabbare handläggningstider i ungdomsmål och att de i större utsträckning ska utredas och avdömas där den unge bor.

9 En kraftsamling mot ungdomsbrott
9.2 Polisens ungdomscentrum

Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag att regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att inrätta Polisens ungdomscentrum på åtta orter i landet. Vid dessa centrum bör en nära samverkan med berörda kommuner säkerställas.

Barnombudsmannen instämmer med utredarens konklusion att det behövs en uthållig kraftsamling mot ungdomsbrotten. Polisen är den enda myndigheten som har ett uttryckligt brottsförebyggande uppdrag och en förutsättning för framgång i det arbetet är ett levande samarbete med övriga aktörer. Idag är det ett problem att samverkan skiljer sig åt mellan kommuner och polismyndigheter utan att det finns grund för olikheterna. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. FN:s barnrättskommitté (barnrättskommittén) har i sina sammanfattande slutsatser angående Sveriges fjärde rapport till kommittén rekommenderat Sverige att utöka sina åtgärder för att säkerställa likvärdig tillgång och tillgänglighet till resurser för barn och unga oavsett var de bor i landet. 

Enligt Barnombudsmannens mening är det mycket positivt att Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen kan utföra gemensamma tillsyner av polisens och socialtjänstens samlade insatser mot ungdomsbrott och att nationell kompetensutveckling kan genomföras på respektive ungdomscentrum. Barnombudsmannen vill gärna ha klarhet i huruvida verksamheten hos Polisens ungdomscentrum kan samverka med de lokala sociala insatsgrupperna som föreslås av Utredningen mot kriminella grupperingar i betänkandet Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15). 

9.4 Ett särskilt uppdrag inom ramen för Polisens ungdomscentrum
Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag att regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att ta fram och införa riktlinjer för polisens inhämtning av information beträffande ungdomar som riskerar att utveckla en vanekriminell livsstil och för hur socialnämnden ska få del av denna information.

11 En tidig upptäckt
11.2 En begränsning av sekretessen mot anmälande myndighet

Barnombudsmannen är positiv till utredarens förslag att en ny bestämmelse bör införas i offentlighets- och sekretesslagen som innebär att sekretess enligt 26 kap. 1 § inte hindrar att ett beslut om att inleda eller inte inleda en utredning med anledning av en anmälan enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen lämnas ut till den myndighet som gjort anmälan.

Barnombudsmannen har även tidigare tillstyrkt samma förslag som framförts av Barnskyddsutredningen.  Undersökningar visar att det finns en stor skillnad mellan antalet barn som misstänks fara illa och antalet anmälningar till socialnämnden.  Därför måste insatser genomföras för att öka antalet anmälningar. Precis som utredaren konstaterar finns ett behov från anmälningsskyldiga myndigheter att få besked om huruvida en utredning har inletts med anledning av en anmälan. Barnombudsmannen är av den uppfattningen att en sekretesslättnad kan öka benägenheten att anmäla. När en återkoppling kan ske vid varje anmälan blir förloppet begripligt och den anmälande myndigheten kan se effekterna av en anmälan. Genom att anmälningsbenägenheten tilltar ökar även chanserna att tidigt upptäcka unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Det är därutöver viktigt att anmälningsskyldiga myndigheter får riktad information om deras skyldighet och att utbildningsinsatser genomförs för yrkesgrupper där anmälningsbenägenheten idag är låg.
 
12 En skyndsam handläggning
12.2 Ungdomsbrott bör i större utsträckning utredas och avdömas där den unge bor

Barnombudsmannen stöder utredarens förslag som syftar till att ungdomsbrott bör, inom ramen för det regelverk som rättegångsbalken anvisar, utredas och avdömas där den unge bor. Utredaren menar att idag skiftar myndigheternas tillämpning av detta regelverk och tydliga regler saknas för vissa fall.
 
12.3 Den särskilda lagregleringen av vem som är förundersökningsledare i ungdomsärenden bör avskaffas
Barnombudsmannen avstyrker utredarens förslag att den särskilda lagregleringen av vem som är förundersökningsledare i ungdomsärenden enligt 3 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare bör avskaffas.

Utredaren lutar sig emot ett tidigare liknande förslag av Beredningen för rättsväsendets utveckling i deras betänkande En ny uppgifts- och ansvarsfördelning mellan polis och åklagare (SOU 2005:84).

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att det i så stor utsträckning som möjligt är en åklagare som leder förundersökningen när den misstänkte är en ungdom. Brottmålsprocesser där barn och unga är aktörer kräver specialkunskap från offentliga försvarare, målsägandebiträden, domare och åklagare. Den unge ska få en snabb och för den unge tydlig reaktion från samhället. Det är Barnombudsmannens uppfattning att en åklagare ska vara förundersökningsledare i mål där en ungdom är misstänkt för ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Som förundersökningsledare kan åklagaren snabbare fatta beslut i åtalsfrågan vilket är synnerligen viktigt i det brottspreventiva arbetet mot ungdomsbrottslighet. Se vidare 12.4 angående kortare handläggningstider. Utredningen får även en högre status enligt Barnombudsmannen när det är en åklagare som är förundersökningsledare. 

12.4 Bättre anpassade och kortare handläggningstider
Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag att regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten ett gemensamt uppdrag att, inom ramen för nuvarande regelverk, utarbeta föreskrifter och allmänna råd, inklusive tidsfrister, för utredningar av ungdomsbrott.

Barnombudsmannen anser att det är avgörande att varje ungdom som begått brott får en snabb reaktion från samhället. Enligt artikel 40 i barnkonventionen har varje barn som misstänks begått brott rätt att få saken avgjord utan dröjsmål av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ i en opartisk förhandling enligt lag och i närvaro av juridiskt biträde. Enligt Unicefs kommentar till barnkonventionen ska tiden från det att brottet begåtts till den slutliga reaktionen mot handlingen när det gäller unga lagöverträdare vara så kort som möjligt. Ju längre tid som går desto troligare är det att reaktionen förlorar sin positiva pedagogiska effekt och att barnet stigmatiseras. 

Barnombudsmannen är oroad av att det särskilda skyndsamhetskravet i 4 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) har hamnat i skymundan och att längstafristen om sex veckor snarare har tillämpats som en normalfrist. Barnombudsmannen vill däremot understryka att snabbare handläggningstider inte får innebära att kvaliteten på förundersökningarna och efterföljande rättegångar försämras. Barnrättskommittén som är den främste uttolkaren av barnkonventionen har slagit fast att tidsgränserna bör vara betydligt kortare än dem som gäller för vuxna lagöverträdare. Vidare menar barnrättskommittén att beslut utan dröjsmål samtidigt bör fattas efter en process där barnets mänskliga rättigheter och juridiska säkerhetsåtgärder respekteras till fullo. 

Föredragande i ärendet har varit juristen Jessica Olsson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist