Kriminella grupperingar – motverka rekrytering och underlätta avhopp (SOU 2010:15) (dnr Ju2010/2161/PO)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0284/10

Sammanfattning
Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att ungdomsbrottslighet och kriminella grupperingar motverkas. Enligt artikel 6 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har varje barn en inneboende rätt till livet och konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

FN:s barnrättskommitté (barnrättskommittén) har uttryckt att FN:s regler för förhindrande av ungdomsbrottslighet (Riyadhriktlinjerna) ska betraktas som en norm för genomförandet av brottsförebyggande åtgärder.  Riyadhriktlinjerna kräver att övergripande planer för brottsförebyggande arbete tillskapas på alla politiska nivåer och att planerna bör genomföras inom ramarna för barnkonventionen och andra internationella instrument.

Arbetet med att stoppa brott och stödja både unga som begår brott och brottsoffer i deras utsatta situationer måste äga rum på samhällets alla nivåer och involvera flera samhälleliga funktioner såsom skola, polis och socialtjänst. I det arbetet är det viktigt att involvera barn och ungdomar.
 
Barnombudsmannen tillstyrker i stora delar utredningens förslag och välkomnar särskilt förslagen om lokala poliskontor och lagreglerat föräldrastöd till föräldrar som är samhällets viktigaste brottsförebyggande tillgång.

6 Överväganden och förslag – nyrekrytering
6.2 Samordnade insatser mot nyrekrytering
6.2.1 Sociala insatsgrupper

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att sociala insatsgrupper med socialtjänst, polis och skola bildas på lokal nivå. Socialtjänsten ska ha huvudansvaret för dessa insatsgrupper. I de sociala insatsgrupperna ska åtgärder mot nyrekrytering till kriminella nätverk koordineras på individnivå. Enligt förslaget ska även vid behov representanter från Statens institutionsstyrelse (SiS), Kriminalvården, missbruksvården och psykiatrin kopplas till insatsgruppernas arbete. Ideella organisationer och näringslivet ska kunna bidra till verksamheten. 

Vi anser att arbetet med att stoppa brott och stödja unga som begår brott måste ske på alla nivåer och involvera flera samhälleliga funktioner. Barnombudsmannen vill betona vikten av att ungdomarna själva involveras i brottspreventivt arbete som utformningen av de sociala insatsgrupperna. Många barn har egna erfarenheter av brott. Enligt artikel 12 barnkonventionen har alla barn en absolut rätt att komma till tals i frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån barnets ålder och mognad.

Barnombudsmannens enkätundersökning från 2005 visade att många barn har utsatts för någon typ av brottslig handling. Ju äldre barnen var desto fler erfarenheter av brott. Närmare 70 procent av barnen kände någon under 18 år som hade utsatts för brott och varannan elev kände någon under 18 år som begått brott.  Det är viktigt att ta till vara dessa erfarenheter i det brottspreventiva arbetet på alla nivåer i samhället.

6.2.3 Den operativa verksamheten i de sociala insatsgrupperna
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag att de sociala insatsgrupperna ska arbeta med unga som riskerar att rekryteras till kriminella nätverk och att individuella handlingsplaner ska upprättas för dessa ungdomar.

Barnombudsmannen vill understryka vikten att de ungdomar som behöver en individuell handlingsplan måste få vara delaktig i utarbetandet för att handlingsplanen ska bli framgångsrik i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen. Barnrättskommittén som är den främste uttolkaren av barnkonventionen har slagit fast att konventionsstaterna bör främja och stödja barn, föräldrar, lokala ledare och andra viktiga aktörer som frivilligorganisationer att de deltar i utvecklingen och genomförandet av handlingsplaner. 

6.3 Lokala poliskontor
Barnombudsmannen tillstyrker och välkomnar utredningens förslag om att Rikspolisstyrelsen får i uppdrag att verka för att polismyndigheterna etablerar lokala poliskontor i bostadsområden där det bedöms finnas ett särskilt behov av polisiär närvaro. Polisens verksamhet i dessa områden ska framför allt vara inriktad på att i bred samverkan förebygga ungdomsbrott. En lokalt förankrad polisverksamhet ska bidra till att arbetet i de sociala insatsgrupperna blir effektivt.

Barnombudsmannen anser i likhet med utredningen att det finns ett uppenbart behov av mer lokalt förankrat brottsförebyggande arbete i socialt utsatta bostadsområden. Barnombudsmannen vill däremot understryka vikten av att barn och unga i de orter av landet där det inte kommer att finns tillgång till lokala poliskontor som arbetar brottsförebyggande inte missgynnas på så sätt att den sociala insatsgruppen i kommunen inte får samma stöd från polisen.

6.4 Projekt pojke: en särskild satsning på tonårspojkar och unga män
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att det omgående bör göras en omfattande satsning på tonårspojkar och unga män i de mest utsatta bostadsområdena mot bakgrund av att det är ett kriminologiskt faktum att brottslighet i stor utsträckning är en manlig företeelse.  Utredningen föreslår vidare att satsningen ska avse yrkesträning, arbete och fritidssysselsättning och syftar till att motverka sociala problem, psykisk ohälsa och stereotypa könsroller.

6.5 Lättnad i socialtjänstsekretessen
6.5.2 Övervägande och förslag

Barnombudsmannen avstyrker utredningens förslag om att socialtjänsten ska få lämna uppgifter om enskild som inte fyllt 21 år till polismyndighet om det finns en påtaglig risk för att den unge ska begå brott och uppgiften kan antas bidra till att förhindra detta.

Barnombudsmannen har även tidigare påtalat att myndigheten motsätter sig en sådan ordning.  Utredningen konstaterar att det är av avgörande betydelse att den enskilde kan känna sig förvissad om att de uppgifter han lämnar inte blir kända för andra utomstående. Enligt 1 kap. 1 § socialtjänstlagen ska socialtjänstens verksamhet bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Enligt Barnombudsmannens mening finns det en allvarlig risk för att barn och unga tappar förtroende för socialtjänsten och väljer att utelämna uppgifter om sin situation om det finns en osäkerhet kring vilka uppgifter som kan komma att föras vidare till polisen. Barnombudsmannen anser därutöver att förslaget är diskriminerande mot barn då det endast gäller barn och inte vuxna som befaras begå brott.

6.6 Riskbedömningsmanual
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att Brottsförebyggande rådet (Brå) får i uppdrag att tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Skolverket och SiS utarbeta en manual för riskbedömning som kan användas i de sociala insatsgruppernas arbete mot nyrekrytering. Det är enligt vår mening behövligt och verkningsfullt att myndigheter som kommer i kontakt med unga som riskerar att begå brott har en gemensam syn på hur insatser kan utformas och samordnas.

6.7 Tillfälligt omhändertagande av unga
Barnombudsmannen avstyrker utredningens förslag att omhändertagande enligt 12 § polislagen också ska få ske om någon som kan antas vara under 18 år anträffas under förhållanden som innebär en påtaglig risk för att han eller hon kommer att involveras i allvarlig brottslig verksamhet.

Barnombudsmannen anser att det är oerhört viktigt att barn och unga förhindras från att rekryteras till kriminella nätverk. Men en frihetsberövande åtgärd är ett allvarligt ingrep i den personliga integriteten och ska endast tillämpas i de fall barnets rätt till skydd väger tyngre än barnets rätt till ett privatliv. Enligt artikel 16 i barnkonventionen får inget barn utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privatliv. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden. Det finns befintlig lagstiftning som kan och ska tillämpas när barn anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för barnets hälsa eller utveckling enligt 12 § polislagen. Endast den anledningen att bestämmelsen utnyttjas sparsamt kan inte föranleda en utvidgad möjlighet att omhänderta ungdomar som befinner sig i en allmän miljö med personer som är kända av polisen.

Såsom förslaget nu är formulerat finns en risk enligt Barnombudsmannens mening att ungdomars förtroende för polisen minskar när de kan bli omhändertagna enligt polislagen utan att befinna sig i en allvarlig situation som direkt hotar deras hälsa eller utveckling. Enligt artikel 37 i barnkonventionen får inget barn olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Forskning visar att en del av den överrepresentation som finns av kriminalitet bland unga med utländsk bakgrund beror på en diskriminerande myndighetsutövning från polisen och rättsväsendet.  Stereotypa föreställningar om minoritetsgrupper kan leda till att polisen fattar beslut utan att först samla in tillräckligt med information för att göra en korrekt bedömning av situationen. I förlängningen innebär diskriminerande arbetsmetoder hos polisen att den officiella statistiken ger en felaktig bild av eventuella överrepresentationer bland vissa grupper. 

6.8 Stärkt stöd till föräldrar
6.8.1 Lagstadgat stöd till föräldrar

Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att socialtjänsten, skolan och polisen ska ha en i lag uttalad skyldighet att stödja och hjälpa föräldrar i deras ansvar att fostra sina barn.

Enligt artikel 18 i barnkonventionen har föräldrar huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnets bästa ska för dem komma i främsta rummet. Konventionsstaterna ska ge lämpligt bistånd till föräldrar då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och säkerställa utvecklingen av inrättningar och tjänster för vård av barn. Artikel 27 i barnkonventionen säger att föräldrar har huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar genom att utarbeta stödprogram. Enligt barnrättskommittén kräver barnkonventionen att konventionsstaterna ska ge föräldrar det stöd som behövs när de fullgör sitt föräldraansvar. Stödåtgärderna bör inte enbart inriktas på att förebygga negativa situationer utan ska även främja föräldrarnas sociala resurser. 

Barnombudsmannen instämmer med utredningen att föräldrar är samhällets viktigaste brottsförebyggande resurs. Precis som utredningen konstaterar är det framförallt skolan, socialtjänsten och polisen som kan hjälpa och stödja barn som riskerar att dras in i kriminalitet och deras familjer. För att föräldrar ska få det stöd de har rätt till enligt barnkonventionen är det en förutsättning att vuxna vågar kontakta myndigheter och be om hjälp. Det är därför viktigt att samhällets skyldighet att ge stöd till föräldrar enligt barnkonventionen införlivas i nationell lagstiftning.

6.8.2 Polisens föräldratelefon
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att Rikspolisstyrelsen ska verka för att polismyndigheterna inrättar Polisens föräldratelefon. Till föräldratelefonen ska oroliga föräldrar och andra anhöriga kunna vända sig med frågor kring ungdomar och kriminalitet, även anonymt. Oroliga föräldrar till barn som riskerar att dras in i kriminalitet behöver mycket stöd och kunskap. Rätt föreställningar är en förutsättning för att föräldrar ska våga söka hjälp hos myndigheter som Polisen.

Barnombudsmannen anser att telefonlinjen bör samordnas över landet så att föräldrar och andra närstående får ett liknande bemötande oavsett varifrån i landet de ringer. Det är viktigt att föräldratelefonen är bemannad med poliser som är särskilt lämpade att svara i föräldratelefonen. Åtgärder som fortbildning bör enligt vår mening övervägas för de poliser som kan komma att bli aktuella för uppdraget. Poliserna bör utöver kunskap om ungdomsbrottslighet även ha kännedom om barnets rättigheter. Därutöver är det viktigt att det tydligt framgår för den som ringer att polisen har anmälningsskyldighet till socialnämnden och att man får vara anonym.

6.9 Skolans ansvar för elevernas frånvaro
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag om att Skolinspektionen får i uppdrag att granska hur grundskolor och gymnasieskolor följer upp elevers frånvaro.

Enligt artikel 28 i barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning och konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott. Barnrättskommittén anser att särskild uppmärksamhet ska riktas mot barn som befinner sig i riskzonen och barn som avbryter sin skolgång.
Skolan är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för barn som riskerar att hamna i utanförskap och forskning visar att dåliga skolprestationer skapar problem i vuxenlivet för unga som placeras i social dygnsvård.  Det är också så att unga oftast begår brott mot jämnåriga och en stor del av det våld som ungdomar utsätts för sker i skolan, på skolgården eller fritidsgården.  Skolan har även ett ansvar för att bereda barn och unga för ett vuxenliv. Artikel 29 i barnkonventionen säger att barnets utbildning ska syfta till att förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap. Sammantaget har skolan enligt Barnombudsmannens mening ett stort ansvar för barn och unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Mot bakgrund av att den mest framträdande förklaringen till dåliga skolresultat är frånvaro enligt Skolinspektionen anser Barnombudsmannen att åtgärder måste genomföras för att motverka skolk och avhopp från skolan.

9 Överväganden och förslag
9.4 Särskilt stöd till ungdomar
9.4.2 Individuellt utformade handlingsplaner för ungdomar

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att för ungdomar som vårdas på institutioner som SiS ansvarar för ska det, senast vid utskrivningen, finnas en individuell handlingsplan för den unge. Planen ska utarbetas av den unge, dennes föräldrar, socialtjänsten och SiS och innehålla individuellt utformade insatser efter utskrivningen. Inför utskrivningen ska socialtjänsten aktualisera unga med erfarenhet av kriminella nätverk hos den sociala insatsgruppen.

Det är enligt Barnombudsmannens mening avgörande för en ung person som har erfarenhet av kriminalitet att få ett brett engagemang kring sig efter utskrivningen och att insatsen påbörjas redan när den unge ännu befinner sig på det särskilda ungdomshemmet. 

Föredragande i ärendet har varit juristen Jessica Olsson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist