Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) (dnr Ju2009/5669/L2)

Diarienummer: 9.1:1075/09
Ställd till: Justitiedepartementet

Sammanfattning
Barnombudsmannen välkomnar Adoptionsutredningens översyn av adoptionslagstiftningen. Barnombudsmannen har under en längre tid efterfrågat att adoptionslagstiftningen ska ses över i sin helhet ur ett barnperspektiv.

Barnombudsmannen lämnar synpunkter på många delar av betänkandet och tillstyrker i stora delar de förslag som läggs fram. I arbetet med remissvaret har Barnombudsmannen inhämtat unga adopterades synpunkter. Ungdomarnas riktiga namn är utbytta och citaten används i remissvaret för att belysa förslagen ur ungas perspektiv som har egna erfarenheter av att vara adopterade.

Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag som underlättar genomförandet av nationella adoptioner. Trygghet och varaktighet för barn som växer upp i familjehem är avgörande för barnets livsutsikt. Barnombudsmannen är även positiv till utredningens förslag om att barnets rätt till sitt ursprung slås fast genom att adoptivföräldrar föreslås få en skyldighet att informera barnet om att det är adopterat. Däremot är det enligt vår mening en brist att utredningen inte har utrett samhällets ansvar för adopterade och adoptivföräldrar under det adopterade barnets uppväxt.

6 Ett tydligare barnperspektiv i ärenden om adoption
6.3 En inledande bestämmelse om barnets bästa i 4 kap. föräldrabalken
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag om att det införs en inledande bestämmelse i 4 kap. föräldrabalken om att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption av barn under 18 år. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska vid bedömningen av barnets bästa särskilt beaktas viljan och förmågan hos barnets föräldrar att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran, den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna och förutsättningarna för sökanden att ge barnet ett varaktigt och stabilt föräldra-barnförhållande.

Enligt artikel 21 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventionsstater som erkänner och tillåter adoption säkerställa att barnets bästa främst beaktas. Enligt Unicefs kommentar till barnkonventionen innebär det att inga andra intressen ska gå före eller vara likvärdiga med barnets. Artikel 21 säger att barnets bästa främst ska beaktas vilket är ännu ett steg längre än artikel 3 som säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Principen att barnets bästa kommer främst ska tydligt fastställas i lag. Eventuella bestämmelser som begränsar principen kan leda till brott mot barnkonventionen. 

Vi instämmer med utredningens förslag att viljan och förmågan hos barnets föräldrar att ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran ska särskilt beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för barnet. Denna del av bedömningen får särskild betydelse när barnets föräldrar motsätter sig en adoption trots att barnet har varit placerat en längre tid i ett familjhem och ser familjhemsföräldrarna som sina föräldrar. Det är enligt vår mening orimligt att barn som inte kan återvända till sina föräldrar inom en överskådlig tid inte får en trygg förvissning om sitt framtida liv. Dessa barn måste få känna att de har någonstans att höra hemma och en familj där de kan känna sig som en självklar del som de alltid kan återvända till även efter att de har flyttat hemifrån.

Barnombudsmannen anser i likhet med utredningen att även den personliga relationen mellan barnet och föräldrarna ska beaktas. En förälder som inte bor med barnet kan ändå ha stor betydelse för barnet och vara oerhört viktig. I sådana fall bör en adoption inte bli aktuell. Förutsättningen för en adoption av ett barn vars föräldrar saknar förmåga att ta hand om barnet bör vara att den personliga relationen mellan barnet och föräldrarna är sådan att det inte är sannolikt att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktären av ett föräldraskap. Trots att barnets föräldrar inte kan ta hand om barnet är det däremot viktigt att komma ihåg att bandet mellan barnet och barnets föräldrar kan ha ett värde för barnet och bör i sådana fall uppmuntras av adoptivföräldrarna.

Vid bedömningen av barnets bästa vid en adoption föreslås även att förutsättningarna för de sökanden att ge barnet ett stabilt och varaktigt föräldra-barnförhållande ska beaktas. Barnombudsmannen anser att det oerhört viktigt att säkerställa att sökandena har förmåga att möta barnets speciella behov som adopterad. Adoptivbarn kan ha med sig svåra erfarenheter när barnet kommer till sin nya familj. Ofta har barnet upplevt flera separationer och varit med om traumatiska upplevelser. Barnet behöver stöd för att hantera sin sorg över att det skilts från för barnet viktiga personer och den miljö de känner som hemma. Forskningen visar därför att det är mycket betydelsefullt att sökanden har kunskap om adoptivbarns specifika sårbarhet och särskilda behov. Adoptivföräldrarna måste vara förberedda på situationer som kan uppstå under barnets uppväxt och vara benägna att söka hjälp vid svårigheter. 

Utöver dessa viktiga insikter om adoptivbarns behov är det enligt vår mening även angeläget att säkerställa att sökandena kan tillgodose barnets rättigheter. Enligt vår mening handlar en för stor del av bedömningen om sökandens yttre förutsättningar att ge barnet en god omsorg. Viktiga frågor som vilka värderingar sökanden har om barn, barns utvecklingsbehov och barns rättigheter hamnar då lätt i skymundan.

7 Sambor och adoption
7.5 Sambor ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att sambos ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner. Förslaget innebär att två sambor gemensamt kan adoptera ett barn och att en sambo kan adoptera den andra sambons barn.

Vi anser att sambor och inte bara gifta ska kunna adoptera sin partners barn. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska konventionsstaten respektera och tillförsäkra varje barn de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Konventionsstaten ska vidta alla åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering. Barnombudsmannen anser att grunden för rättsligt föräldraskap bör utgå från barnets faktiska situation och att alla barn ska behandlas lika oavsett vilka föräldrar barnet har. Alla barn har rätt att få sin familj inte bara socialt bekräftad utan även rättsligt bekräftad.

När det gäller Adoptionsutredningens förslag om att sambor ska kunnas prövas som adoptivföräldrar anser Barnombudsmannen att det är sökandens relation till varandra och inte deras civilstånd som ska vara avgörande. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör utredaren som handlägger medgivandeutredningen ta reda på om sökanden har en stabil relation.  I Socialstyrelsens handbok för socialtjänsten går att läsa att ett adoptivbarn behöver komma till föräldrar som kan ge barnet förbehållslös kärlek och som själva lever i en kärleksfull relation med ömsesidig respekt så att de kan fokusera på barnet och inte är upptagna av svårigheter i sin relation. Med en stabil och varaktig relation avses ett förhållande som klarar påfrestningar som ett adoptivföräldraskap kan medföra och att risken för framtida separation är liten.  Vi anser att utredaren ska ta reda på om sökanden har en stabil relation. Vilket tydliggörs med utredningens förslag om ett tillägg i 6 kap. 12 § socialtjänstlagen som säger att hänsyn ska tas särskilt till stabiliteten i sökandens relation. Se vidare 15.1.
 
Maja som är 22 år resonerar så här ”Ur en svensk syn tycker jag inte att man måste vara gift. Att vara sambo räcker men de måste givetvis genomgå en utförlig utredning de med så man kan se att förhållandet är stabilt. Men vi bör lyssna till givarländerna och respektera eventuellt krav om giftermål.”

Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag om att möjligheten för en make att adoptera ensam om den andra maken lider av en allvarlig psykisk störning tas bort. Barn som lever med en psykiskt sjuk förälder eller annan vuxen tillhör en sårbar riskgrupp.  Vi anser i likhet med utredningen att bestämmelsen har ett renodlat föräldraperspektiv och är obsolet.

7.6 Vårdnaden om barnet ska vara gemensam
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att en ny bestämmelse om vårdnad vid adoption införs. Vi delar utredningens uppfattning att det är följdenligt att sambor som adopterar gemensamt automatiskt ska få gemensam vårdnad om barnet på samma sätt som ett gift par som adopterar.

8 Åldersgränser för att adoptera
8.3 Överväganden

Utredningen föreslår att den som har fyllt 18 år men inte 25 år ska få adoptera om adoptionen avser en makes eller sambos barn eller om det annars med hänsyn till barnets bästa finns särskild anledning.

Barnombudsmannen instämmer i utredningens argumentation att det ställs högre krav på adoptivföräldrar än på biologiska föräldrar då adoptivbarn bär med sig erfarenhet av uppbrott och därför är sårbara. Att vara förälder till ett adopterat barn kräver precis som utredningen resonerar en stor mognad. Vi anser i likhet med utredningen att undantag från den undre åldersgränsen ska kunna göras om det med hänsyn till barnets bästa finns särskild anledning. Undantaget får främst bäring på styvbarnsadoptioner där barnet redan lever tillsammans med sökanden. En adoption kan då öka barnets trygghet även om sökanden inte har fyllt 25 år. Se vidare 15.1 angående övre åldersgränser för den som ansöker om medgivande att få ta emot ett barn med hemvist utomlands.
 
9 Föräldrars samtycke till adoption
9.4 Krav på samtycke av barnets föräldrar
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att den gällande huvudregeln om att den som är under 18 år inte får adopteras utan sina föräldrars samtycke bör behållas samt att kravet på samtycke inte ska gälla om föräldern vistas på okänd ort eller inte har del i vårdnaden.

Artikel 9 i barnkonventionen slår fast att konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Konventionsstaterna ska respektera rätten för barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Barnombudsmannen vill betona vikten av att en förälder som inte har del av vårdnaden kan vara mycket betydelsefull för barnet. I de fall barnet har en nära relation till en förälder som är utan del i vårdnaden och kontakten har karaktär av ett föräldraskap bör en adoption inte bli aktuell. Se 6.3.

Barnombudsmannen välkomnar utredningens bedömning att det är lämpligt att det utvecklas arbetssätt för att främja samförståndslösningar i frågor om adoption och att det ges stöd till dem som arbetar med dessa frågor inom kommunerna i syfte att underlätta nationella adoptioner. Vi anser i likhet med utredningen att det bör ankomma på Socialstyrelsen att utarbeta anvisningar till socialtjänsten.

Barn som inte kan återvända till sina biologiska föräldrar inom en överskådlig tid behöver få en trygg förvissning om sitt framtida liv. Det är vår uppfattning att möjligheten till adoption bör utredas i större omfattning än vad som görs idag för de barn som placerats i familjehem i tidig ålder och har hela sin känslomässiga förankring i familjehemmet eller har ett behov av en långsiktig lösning för att få chans att utvecklas till en trygg individ.

Forskningen visar att barn som adopteras utvecklas avsevärt bättre än barn som under lång tid är placerade i familjehem.  Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag oavsett barnets eller dess föräldrars sociala ursprung. Varje barn har rätt till en god start i livet och en naturlig tillhörighet.

9.5 Information och rådgivning
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att den som på uppdrag av domstolen genomför en utredning i ett ärende om adoption ska, om det behövs, försöka klarlägga inställningen hos barnets föräldrar och särskilt förordnad vårdnadshavare. Vidare ska utredaren enligt förslaget informera om förutsättningarna för och rättsverkningarna av adoptionen och erbjuda den rådgivning som kan behövas. De föreslagna skyldigheterna för utredaren ska inte gälla vid internationell adoption. Utredningen menar att det åligger ursprungslandet att genomföra den utredningen enligt Haagkonventionen. Barnombudsmannen ifrågasätter därför starkt att skyldigheten inte inträder avseende ursprungsländer som inte är ansluta till Haagkonventionen.

10 Barnets rätt att komma till tals och påverka
10.3 Krav på barnets samtycke

Barnombudsmannen instämmer i utredningens bedömning att liksom idag bör huvudregeln vara att den som har fyllt 12 år inte får adopteras utan eget samtycke. Enligt förslaget bör inte vetorätten gälla om den som ska adopteras är varaktigt förhindrad att samtycka på grund av psykisk störning eller någon annat liknande förhållande.

Enligt artikel 12 i barnkonventionen har alla barn rätt att komma till tals i alla frågor som rör barnet. Rättigheten är absolut och innebär att även mycket små barn har rätt att uttrycka tankar, känslor och åsikter. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse utifrån barnets ålder och mognad. FN:s barnrättskommitté som är den främste uttolkaren av barnkonventionen har betonat hur viktig artikel 12 i barnkonventionen är i adoptionsprocessen och att när det är möjligt att ta reda på ett barns åsikter måste de vara centrala för varje övervägande av barnets bästa.  Haagkonventionen säger att adoptioner inom konventionens tillämpningsområde ska ske endast om myndigheterna i ursprungslandet har med hänsyn till barnets ålder och mognad säkerställt att barnet har fått rådgivning och vederbörligen informerats om verkningarna av adoptionen och av sitt eventuella samtycke.

Maja uttrycker ”Man ska lyssna på barnens åsikter mer, det handlar ju om en adoption och om något barn skulle motsätta sig detta bör man lyssna. Att bli bortadopterad mot sin vilja tror jag sällan kan sluta i något lyckligt förhållande.”

Barnombudsmannen anser att en vetorätt för barn som är 12 år inte får medföra att de yngsta barnen inte får komma till tals i en adoptionsprocess. Vi är positiva till utredningens förslag om en tydlig markering till domstolarna om att barnets vilja ska beaktas särskilt vid prövningen av barnets bästa. Men Barnombudsmannen är oroad att skrivningen inte är tillräcklig utifrån att barn idag inte kommer till tals eller synliggörs i tillfredställande utsträckning i mål om vårdnad, boende och umgänge trots en liknande ordalydelse i 6 kap. föräldrabalken.

En vetorätt för barnet innebär att barnets åsikter får en avgörande betydelse för utgången av beslutet. Det är då enligt vår mening viktigt att komma ihåg att det är ett stort ansvar som läggs på barnets axlar. Med en vetorätt får barnet en möjlighet att säga ett definitivt nej som avgör saken. För att axla ansvaret är stöd och information helt avgörande för varje barn som är föremål för en adoptionsprocess. En förutsättning för delaktighet är barnets rätt till information. Enligt artikel 13 i barnkonventionen ska barnet ha rätt till yttrandefrihet. Rättigheten innefattar frihet att söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer. För att barnet ska kunna bilda en uppfattning och åsikter krävs att barnet fått all tillgänglig information på ett sätt som är förståeligt för barnet.

Liv som är 22 år resonerar så här om vetorätten ”Varför begränsa till 12 år? Det är fel att ha en gräns vid en viss ålder. Det är svårt att säga ja eller nej, vilket ansvar man fick om man som barn ska kunna bestämma en sådan sak. Ja, sedan kan dom ju säga till barnet jamen du sa ju så.”

Barnombudsmannen tillstyrker och välkomnar utredningens förslag om att det undantag från kravet på barnets samtycke som idag gäller i vissa fall när barnet är mellan 12 och 16 år tas bort. Liksom utredningen anser vi att det inte bör komma ifråga att besluta om en adoption utan att barnet har samtyckt i fall där barnet förstår vad saken gäller och kan ta ställning i frågan. Barnombudsmannen anser att undantag av ovanstående slag och olämplighetsrekvisit är kryphål för att inte låta barn komma till tals.  Bakgrunden till regeln var att det för barnet i tonåren ansågs kunna innebära allvarlig skada att få reda på att han eller hon var adopterad. Barn har idag rätt enligt artikel 7 i barnkonventionen att få vetskap om sina föräldrar. Bestämmelsen är således förlegad.

10.4 Barnets rätt att få information och att redovisa sin inställning under förfarandet
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att den som på uppdrag av domstolen genomför en utredning i ett ärende om adoption ska om det är möjligt ge barnet relevant information och erbjuda den rådgivning som kan behövas. För att komma till tals enligt artikel 12 i barnkonventionen krävs att barnet har fått all tillgänglig information på ett förståeligt sätt för att kunna bilda sig en egen mening och åsikter. 

Barnombudsmannen är enig med utredningens bedömning att det behövs ytterligare vägledning om klarläggande av barnets inställning i ärenden om adoption för att uppfylla barnets rätt till information och rådgivning under adoptionsprocessen. Precis som utredningen konstaterar bör det lämpligen ankomma på Socialstyrelsen att utarbeta en sådan vägledning.

11 Domstolens beslutsunderlag
11.2 Adoptionsutredningen ska genomföras på uppdrag av socialnämnden

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att socialnämnden inte längre ska yttra sig till domstolen utan ska istället utse någon att genomföra adoptionsutredningen.

I likhet med utredningen anser vi att domstolen är mer behjälplig av ett sakkunnigt ställningstagande från en tillsatt utredare än en politiskt tillsatt nämnd. Det är även enligt vår mening till fördel både för socialtjänsten och domstolen att vårdnadsutredningar och adoptionsutredningar kan hanteras på ett likartat sätt. Barnombudsmannen vill däremot understryka att adoptionsärenden skiljer sig från vårdnadsmål på så sätt att ett beslut om adoption är definitivt och går inte att häva vilket ställer höga krav på utredarens kompetens och kvalitet i utredningsarbetet.

13 Andra frågor som rör 4 kap. föräldrabalken
13.3 Information om att barnet är adopterat
Barnombudsmannen är positiv till utredningen förslag att den eller de som har adopterat ett barn ska så snart det lämpligen kan ske upplysa barnet om att barnet är adopterat. Vi har i tidigare sammanhang påtalat vikten av att en bestämmelse införs i föräldrabalken om att föräldrar ska berätta för sitt barn att han eller hon är adopterad.  Att få kännedom om sitt ursprung är en grundläggande rättighet som är mycket betydelsefullt för den egna identiteten. En förutsättning för att få vetskap om sitt ursprung är att adoptivföräldrar berättar för barnet att det är adopterat och att adoptionen får vara en naturlig del i barnets uppväxt.

På frågan om föräldrar ska berätta för sitt barn att det är adopterat svarar Klara som är 23 år ”Det är jätteviktigt. En självklarhet att föräldrar ska berätta, inte vid någon särskild tidpunkt utan typ hela tiden.”
Liv berättar hur det har varit för henne ”Jag har alltid vetat! Mina föräldrar har berättat massor, tagit in matkultur och allting i vår familj, det har varit så självklart.”

Barnets rätt till sitt ursprung regleras i artikel 7 i barnkonventionen. Barnet ska registreras omedelbart efter födelsen och ska ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. Konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument på detta område.

Bestämmelsen innebär att barnet har rätt att bli omvårdat av sina föräldrar. Barnet får endast skiljas från sina föräldrar om det är till barnets bästa enligt artikel 9 i barnkonventionen. Barnets rätt att få vetskap om sina föräldrar var vid barnkonventionens utformning främst en fråga som rör adopterades rätt att få veta vilka som är deras biologiska föräldrar. 

Barnombudsmannen ställer sig däremot frågande till att den föreslagna upplysningsplikten inte fullföljs med att barnets rätt till sitt ursprung slås fast i samma bestämmelse. Adoptivföräldrars upplysningsplikt bör enligt vår mening kombineras med barnets rätt att ta del av sitt ursprung. Även om inte alla barn vill eller har ett behov av att söka sitt ursprung ska alla barn ha möjlighet att kunna ta reda på de fakta som finns om barnets egen historia. De flesta adopterade funderar någon gång i livet över sitt ursprung och en del adopterade söker även sina rötter.

Barnombudsmannen anser att det är en brist att utredningen inte har utrett samhällets ansvar för de adopterade och deras adoptivföräldrar under det adopterade barnets uppväxt. Enligt kommittédirektivet får även andra frågor om adoption som aktualiseras under utredningen behandlas om det bedöms som tillräckligt motiverat och det finns utrymme för det under utredningstiden.

Klara belyser vikten av stöd till adoptivföräldrar med orden ”Mina föräldrar har inte alls förstått vad de har gjort. Det där med identitet! Dom förstår inte hur viktigt det är. Min identitet, jag behöver stöd, men får bara höra du får klara dig själv. Var glad att du får bo i det här fina landet. Det behövs kunskap och någon som kan fungera som ett stöd. Föräldrarna behöver få stöd under längre tid, inte bara innan och under första tiden utan även under barnets uppväxt!”

Klara fortsätter och åskådliggör vikten av att vara införstådd med vad en adoption innebär med orden ”Mina föräldrar är helt oförstående. Man kan inte bara låtsas att ett adopterat barn är som vilket barn som helst att barnet är till hundra procent helsvenskt. De som ska adoptera borde få prata med vuxna adopterade, få höra riktiga stories! Mina föräldrar tycker att jag inte ska grubbla utan bara vara tacksam att jag får ha det bra här. Men det är ingen välgörenhet.”

Barnombudsmannen anser att det är angeläget att adopterade får stöd även efter adoptionen av personal med kunskap om adoptivbarns specifika behov och rotsökning hos kommunens socialtjänst. Idag är unga adopterade hänvisade till främst adoptionsorganisationerna och föreningar för adopterade för att få hjälp med återresor och rotsökning. Vare sig adoptionsorganisationerna eller föreningar kan bära ansvar för de adopterades rätt till sitt ursprung eller de adopterades välbefinnande i samband med en återresa. Adoptivföräldrar kan även ha behov av stöd och råd under olika skeden av barnets uppväxt. Enligt Barnombudsmannens mening måste det åligga samhället att stötta adoptivbarn och adoptivföräldrar. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd bör socialnämnden erbjuda råd och stöd till en person som begär att få tal del av uppgifter om sin adoption i samband med utlämnandet av uppgifterna. Vidare står det att det bör lämnas information om vart den adopterade kan vända sig för att få veta mer om sitt ursprung och som exempel nämns Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) och adoptionsorganisationen.  Barnombudsmannen har vid flera tillfällen föreslagit att socialtjänsten ges i uppdrag att upprätthålla regelbunden kontakt med adoptivfamiljer och därigenom erbjuda riktat stöd till adoptivbarn respektive adoptivföräldrar.  Därtill är det viktigt att de stödinsatser som adoptivfamiljer har rätt till fastställs av Socialstyrelsen.

Liv berättar med ett leende hur det kan kännas ”Skolsyster kan fråga: Vet du om ni har blodpropp i släkten? Har du diabetes i släkten? Då står man där och vet inte vad man ska svara. Ja, inte vet jag. Alla frågar om vem brås jag på, vem är jag lik, vem i släkten hade ett sånt humör och så vidare. Du har ju inte en susning om du inte vet något om din bakgrund.”

Maja har själv prövat att söka sina rötter och blev besviken och kände att hon hade behövt mer stöd och kunskap. Hon berättar ”Jag sökte mina rötter. Hade varit bra att vara bättre förberedd på vad man kan möta. Jag fick ett tunt tunt papper på två tre sidor. Det kan kännas tomt. Det är en lång resa och så kanske man inte får ut någonting av det.”

Maja berättar vidare ”Det är mycket känslomässigt omtumlande. Ungdomar borde få stöd både före och efter resan. Det finns mycket som är bra att veta innan röttersökresan. Barn och unga borde få hjälp enklare. Jag skulle ha behövt någon som kunde guida mig mentalt, att de här kulturkrockarna kan hända. Då skulle man inte känna sig så utsatt och inte vara så ensam i detta. Det ska finnas stöd till den som vill ha det. Någon som kan hjälpa dig.”

Klara berättar vad som kan hända adopterade som söker sitt ursprung och hur det kan kännas ”I Indien var det en mamma som har blivit utfrusen när det kom fram att hon hade ett barn som hon adopterat bort. Det är svårt som ung att vara ansvarig för att det händer sådana saker när man söker sina rötter. Ibland får man inget stöd alls eller enbart stöd från sin vänorganisation där de andra är i samma situation. De kan inte ta ansvar, har inte tystnadsplikt, är inte professionella.”

14 Enskild adoption
14.4 Möjligheten att adoptera enskilt begränsas
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag som innebär att möjligheten till enskilda adoptioner begränsas genom att uppgiften att pröva frågan om tillstånd till enskild adoption förs över från MIA till socialnämnden. Tillstånd ska endast kunna ges om adoptionen avser ett släktingbarn eller om det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. På grund av de brister som finns när det gäller att garantera rättssäkerheten vid enskild adoption bör de enskilda adoptionerna enligt Barnombudsmannens mening inskränkas till undantagsfall av personliga skäl. Det ska finnas en särskild anledning att adoptera utan förmedling via en auktoriserad adoptionsorganisation. Vidare föreslår utredningen att det ska krävas att det har lämnats ett medgivande för sökanden att ta emot barnet för adoption och att socialnämnden gjort bedömningen att den tänkta adoptionen är till barnets bästa. Barnombudsmannen anser precis som utredningen konstaterat att det är oerhört vikigt att enskilda adoptioner som inte är till barnets bästa kan förhindras innan barnet förs till Sverige.
 
14.5 Ett mer enhetligt adoptionsförfarande
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att en ansökan om adoption som avser ett barn under 18 år som har förts eller avses bli fört till Sverige för adoption får tas upp till prövning av domstolen endast om adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller om sökandena har fått tillstånd att adoptera enskilt.

15 Medgivande att ta emot ett barn för adoption
15.1 En övre åldersgräns för att få medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands m.m.
Barnombudsmannen avstyrker utredningens förslag att en bestämmelse införs om att ett medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands för adoption enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen inte får lämnas om sökanden eller sökandena vid ansökningstillfället har fyllt 43 år. Vi anser att det onekligen ur ett barnperspektiv bör läggas vikt vid adoptantens ålder och att ålder är en viktig del i medgivandeutredningen. Men samtidigt måste det göras en individuell bedömning i varje enskilt barns fall av hur adoptantens ålder påverkar sökandens lämplighet som adoptivförälder. En bestämd åldersgräns kan medföra att åldern styr bedömningen istället för viktigare värden som sökandens förmåga att tillgodose det adopterade barnets behov och rättigheter. Barnombudsmannen vill understryka att bestämmelser som begränsar principen om barnets bästa i nationell lagstiftningen inte är förenligt med barnkonventionen. I Unicefs kommentar till barnkonventionen nämns särskilt fastslagna regler om sökanden såsom åldersgränser som ett exempel på en sådan konventionsbrytande begränsning.

Som argument för införandet av en övre åldersgräns för att få medgivande att ta emot ett barn med hemvist utomlands anför utredningen att föräldrar inte ska ha en alltför hög ålder i förhållande till barnets ålder. Utredningen anser därutöver att det är otillfredsställande att det inte finns en enhetlig tillämpning i landet och att synen på ålderns relevans skiftar avsevärt mellan kommuner. Givetvis instämmer Barnombudsmannen i utredningens konstaterade att lagstiftningen ska vara förutsebar och att den bör tillämpas lika i alla delar av landet men det är enligt vår mening än viktigare att bedömningen utgår ifrån det enskilda barnets bästa. 

Liv resonerar så här om ålder ”Min pappa är 70 år idag. Jag tycker att det är tryggt att han är lite äldre. Det är bra att mina föräldrar har tänkt igenom noga innan de adopterar, att de har funderat länge. Det har ändrats mycket. Förut var andras föräldrar yngre än mina. Nu är ju fler äldre när de får första barnet, särskilt i storstäderna.”

Klara tycker att ”Det borde snarare vara hälsan som skulle vara avgörande. Så de har sina föräldrar tills de kan ta hand om sig själva. Som vid konstgjord befruktning, då får man till exempel inte vara överviktig.”

Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag om att stabiliteten i sökandenas relation lyfts in som ett kriterium som socialnämnden ska beakta vid prövningen av om medgivande ska lämnas. Precis som utredningen nämner så ska stabiliteten i sökandenas relation redan idag beaktas enligt Socialstyrelsens allmänna råd.  Stabiliteten i sökandens relation är oerhört viktig att utreda för att säkerställa i så stor utsträckning som möjligt att det adopterade barnet kommer till föräldrar som har goda förutsättningar att hålla ihop och skapa en trygg familj.
 
Barnombudsmannen har ingenting att invända mot utredningens förslag om att ett medgivande att i adoptionssyfte ta emot ett barn med hemvist utomlands ska upphöra att gälla om barnet inte har tagits emot i sökandens vård inom tre år. Vi vill däremot i sammanhanget poängtera att det tydligt bör framgå i beslutet om medgivande att sökandena är skyldiga enligt 6 kap. 13 § socialtjänstlagen att anmäla till socialnämnden om deras omständigheter ändras mer väsentligt. 

16 Internationellt privaträttsliga frågor
16.2 En ny allmänt tillämplig lag

Utredningen föreslår att en ny lag ska ersätta lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption. Den nya lagen kommer att innehålla nya regler om domsrätt, lagval och erkännande av utländska avgöranden om adoption. Lagen kommer i större utsträckning utgå från hemvistprincipen till skillnad från den tidigare lagen som utgick från nationalitetsprincipen.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att en ny lag ska ersätta 1971 års lag. Vi delar utrednings bedömning att det finns behov av en ny lag mot bakgrund av det ökande antalet internationella adoptioner och antagandet av Haagkonvention.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till att den tidigare nationalitetsprincipen ersätts av hemvistprincipen då man avgör frågor beträffande domsrätt och lagval.  Barnets närhet till den beslutande myndigheten ger bättra förutsättningar för den berörda myndigheten att beakta vad som är bäst för barnet. 

16.3 Svensk domstols behörighet
Utredningen föreslår att hemvistprincipen i större utsträckning än idag bör ligga till grund för bestämmelserna om svensk domstols behörighet när det gäller frågor kring adoption.  Utredningen menar att en strikt tillämpning av hemvistprincipen kan få oönskade effekter och föreslår därför att en undantagsbestämmelse. Bestämmelsen ska tillämpas när varken adoptanterna eller det barn som ska adopteras har hemvist i Sverige och innebär att svensk domstol får behörighet när det finns särskild anledning för att saken prövas i Sverige.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag i huvudsak men menar att den föreslagna undantagsbestämmelsen bör har ett tydligare barnperspektiv. Av artikel 3 barnkonventionen framgår det att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnombudsmannen menar att det bör tydligt framgå av den föreslagna undantagsbestämmelsen att barnets bästa ska beaktas vid dess tillämpning.

16.6 Erkännande av utländska avgöranden
16.6.3 Skäl för att vägra erkännanden m.m.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att regeln om ordre public kompletteras med en hänvisning till att bedömningen ska göras med hänsyn till barnets bästa.

17 Behovet av företrädare för barn som kommer till Sverige för att adopteras
Utredningen gör bedömningen att gällande rätt och föreslagna lagändringar i betänkandet Föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer – 1996 års Haagkonvention m.m. (SOU 2005:111) ger tillräckliga möjligheter att utse företrädare för barn som befinner i Sverige i avsikt att adopteras. Barnombudsmannen vill understryka vikten av att frågan följs upp för det fall lagändringarna inte blir verklighet och instämmer med utredningens uppfattning att både Socialstyrelsen och Migrationsverket bör uppmärksamma de möjligheter som finns i gällande rätt avseende företrädare för barn.

Föredragande i ärendet har varit juristen Jessica Olsson och utredaren Eva Norén-Björn.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman