Sexualbrottslagstiftningen – utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) (dnr Ju2010/8127/L5)

Diarienummer: 9.1:1041/10
Ställd till: Justitiedepartementet

Sammanfattning
Barnombudsmannen väljer att i princip endast kommentera de förslag som rör barn i enlighet med vårt uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån Sveriges åtagande enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnombudsmannen avstyrker utredningens förslag till en ny lydelse beträffande våldtäktsbrottet i 6 kap. 1 § brottsbalken. Vi förordar istället en ren samtyckesreglering.
Barnombudsmannen avstyrker utredningens förslag att införa en kompletterande samtyckesregel i 6 kap. 3 § brottsbalken.
 
Vi välkomnar utredningens förslag att tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn i 6 kap. 4 § brottsbalken utvidgas. Vi motsätter oss dock att samlag fortsättningsvis ska vara jämförelsenorm vid bedömningen av den sexuella kränkningen för våldtäkt mot barn.

Vi tillstyrker förslaget att straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn i 6 kap. 5 § brottsbalken och grovt sexuellt övergrepp mot barn i 6 kap. 6 § brottsbalken skärps.

Barnombudsmannen är positiv till att bestämmelsen om sexuellt ofredande utvidgas i 6 kap. 10 § brottsbalken.
Vi tillstyrker utredningens förslag att Sverige bör tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.

Barnombudsmannen föreslår därutöver att ett särskilt kapitel om sexualbrott mot barn införs i brottsbalken för att på så sätt tydliggöra skillnaden mellan sexualbrott mot barn och sexualbrott mot vuxna.

8 Våldtäkt och andra mer kvalificerade sexuella kränkningar av vuxna – Begreppet hjälplöst tillstånd och frågan om tvång eller samtycke som grund för straffansvar
8.6 Hur ska bristerna åtgärdas? Bör vi införa en samtyckesreglering?
Enligt barnkonventionen ska alla personer upp till 18 år räknas som barn i legalt skyddsavseende. Den svenska sexualbrottslagstiftningen ger dock inte barn mellan 15 och 17 år samma skydd som den ger barn under 15 år. Barn under 15 år får enligt lagstiftningen anses ha ett absolut skydd i och med bestämmelsen om våldtäkt mot barn. För de barn som är över 15 år gäller fortfarande våldtäktsbestämmelsen som innehåller krav på våld eller hot. Barnombudsmannen anser att barn mellan 15 och 18 år behöver ett starkare rättsligt skydd som barnkonventionen och Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp ger dem.

Barnombudsmannen anser att tiden nu är mogen för att bristande samtycke ska vara gränsen för våldtäkt. Därför avstyrker Barnombudsmannen utredningens förslag till ny reglering av 6 kap. 1 § brottsbalken. Vi förespråkar istället att en ren samtyckesreglering ska införas.

Vi anser att våld eller hot inte bör vara rekvisit för våldtäktsbrottet. Detta eftersom graden av den sexuella kränkningen inte beror av våld eller hot. Den sexuella kränkningen kan vara minst lika allvarlig även i fall där offret inte utsatts för våld eller förhållit sig helt passiv. Barnombudsmannen menar att samhällets utgångspunkt för tillåten sex måste vara ömsesidigt samtycke mellan parterna. En samtyckesreglering skulle tydligt markera rätten till kroppslig integritet och sexuell självbestämmanderätt samt vara ett stöd för dem som vill avvisa ovälkomna sexuella handlingar. Detta inte minst när det gäller ungdomar.

Utredningen menar att det finns en risk för att en samtyckesreglering skulle ge en ökad fokusering på målsäganden i processen. Barnombudsmannen ser den risken som begränsad. Med en samtyckesreglering kommer snarare processen i större utsträckning att fokusera på den tilltalades agerande inför gärningen och vad denne har gjort för att försäkra sig om att det förelåg ett samtycke.

8.7 Närmare om den nya bestämmelsen om sexuellt övergrepp
Med hänvisning till Barnombudsmannens synpunkter, under kapitel 8.6, avstyrker vi utredningens förslag att införa en ny kompletterande samtyckesbestämmelse i 6 kap. 3 § brottsbalken som ska kallas för sexuellt övergrepp.

10 Ett särskilt skydd för barn mot sexualbrott
10.9 Övervägande och förslag gällande brott mot barn
10.9.3 Våra ställningstagande kring det särskilda skyddet för barn mot sexualbrott
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att tillämpningsområdet för våldtäktsbrottet ska utvidgas. Utgångspunkten för en reglering av sexualbrott mot barn måste vara en annan än då offret är en vuxen. Barn är generellt mer utsatta och står ofta i en beroendeställning till vuxna.

Barnombudsmannen motsätter sig dock att gränsdragningen mellan brotten våldtäkt mot barn och sexuellt övergrepp mot barn alltjämt ska ske med utgångspunkt i samlaget som jämförelsenorm. Särskilt viktigt är det när de gäller de yngre barnen. Karin Bondestam, överläkare i gynekologi, har för utredningen redogjort att de sexuella övergrepp mot barn som kommer till hälso- och sjukvårdens kännedom vanligtvis inte innefattar penetration samt att många barn inte vet hur de rent anatomiskt ser ut i underlivet och därmed inte kan beskriva övergreppet på annat sätt än att det just skett i underlivet och att det eventuellt gjorde ont. Åklagare har också för utredningen redogjort för att det råder särskilda bevissvårigheter när det gäller brott mot yngre barn och att det därför kan vara svårt att åtala för våldtäkt mot barn. Särskilt viktigt är att uppmärksamma de slutsatser som dras av Steven Lucas, överläkare och med dr i Sexuella övergrepp mot barn (bilaga 4, s. 613 i betänkandet). Han menar bland annat att sexuella övergrepp under barndomen har en synnerligen malign potential att skapa livslånga traumatiska skador hos offret.

Vi delar utredningens uppfattning att utgångspunkten för ställningstagandet är att barns upplevelse av kränkning vid sexualbrott inte kan jämföras med vuxnas upplevelse och att sexualhandlingens karaktär har en begränsad betydelse för bedömningen av graden av kränkning som ett barn utsätts för. Det är viktigt att betona att det är den sexuella kränkningen som ska vara det centrala i avgränsningen av brottet våldtäkt mot barn mot sexuella övergrepp mot barn, och inte tekniska överväganden. Vi ansluter oss till dr. Steven Lukas bedömning att det inte är enbart övergreppens sexuella innehåll som är avgörande, utan på viket sätt övergreppet för övrigt inkräktar på barnets integritet som växande individ i en värld som ska skydda och stödja deras utveckling.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att upprätthålla 15-årsgränsen i fråga om sexualbrottet våldtäkt mot barn. Vi har observerat ett flertal domar där domstolarna inte har dömt för våldtäkt mot barn trots stor åldersskillnad mellan förövaren och offret. Det tycks som om domstolarna har en benägenhet att tolka in en ”ömsesidighet” mellan barnet och den vuxne. Trots att det finns ett absolut lagligt skydd mot sexuella övergrepp mot barn under 15 år så har det i praktiken blivit så att skyddet bara existerar för barn under 13 år. När det gäller barn mellan 13 och 14 år görs i praktiken en bedömning om de ska betraktas som vuxna eller inte och de barn som är mellan 15 och 17 år betraktas som vuxna. Barnombudsmannen menar att det bör läggas ett större ansvar på förövaren att ta reda på om offret har fyllt 15 år, och inte på barnet som hamnar i en beroendeställning till gärningsmannen. Sverige måste godta barnkonventionens definition av barn som varje människa under 18 år. I enlighet med konventionens artikel 34 ska därför staten åta sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att straffminimum för brottet sexuellt utnyttjande av barn höjs från allmänna fängelseminimum till fängelse i sex månader. Vi tillstyrker även att straffskalan för brottet grovt sexuellt övergrepp mot barn ska ändras. Straffminimum för det brottet höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.

13 Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp
13.3 Lagstiftningsbehovet i anledning av tillträde till Europarådets konvention
13.3.2 Rekrytering, utbildning och ökande av medvetenheten hos personer som har kontakt med barn i sitt arbete
Konventionen (art. 5.2) ställer krav på att det ska vidtas lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att öka medvetenheten om skydd för barn och barns rättigheter hos personer som har regelbunden kontakt med barn i sitt arbete. Utredningen menar att det inte behövs några lagändringar för att uppfylla dessa krav. Barnombudsmannen delar förvisso den uppfattningen, men vill betona att det måste till kontinuerliga utbildningsinsatser för personer inom rättsväsendet när det gäller att arbeta utifrån ett barnrättsperspektiv, inte minst när det gäller kunskap om barn som sexualbrottsoffer. Utredningen nämner själv som exempel att det finns brister i utbildningen för domare men beskriver inte närmare vilka brister det är fråga om. Förutom juridiska kunskaper och särskild kunskap och kompetens om barn anser vi även att en avgörande faktor grundar sig i attityder och förhållningssätt gentemot barn under 18 år.

13.3.13 Sexuella övergrepp
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det, beträffande offer i ålderskategorin 15–17 år, i förhållande till konventionens krav i artikel 18 finns en brist i svensk lagstiftning som gäller tillämpningsområdet för begreppet ”hjälplöst tillstånd” och möjligen även beträffande termen ”beroendeställning”.
Utredningen menar att genom att föreslå en ny lydelse i våldtäktsparagrafen (6 kap. 1 § 2 st. 2 p.) med bland annat tillägget ”särskilda svårigheter att värna sin sexuella integritet” så ska svensk lag uppfylla konventionens krav. Barnombudsmannen ställer sig frågande till denna lösning främst därför att våldtäktsbrottet i 6 kap. 1 § avser våldtäkt mot vuxna och inte mot barn. Det finns ingenting i lagförslaget som ger ett särskilt skydd åt barn mellan 15 och 17 år. Vi har också avstyrkt förslag till ny lydelse av 6 kap. 1 § brottsbalken, (se kapitel 8.6).

13.3.17 Brott som avser ett barns bevittnande av sexuella övergrepp eller sexuella handlingar
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är tveksamt om svensk lagstiftning uppfyller konventionen såvitt avser de krav som ställs upp när det gäller barns bevittnande av sexuella övergrepp eller sexuella handlingar. För att säkert uppfylla konventionen i denna del föreslår utredningen att bestämmelsen om sexuellt ofredande i 6 kap. 10 § första stycket brottsbalken utvidgas till att uttryckligen omfatta gärningar där ett barn i ett sexuellt syfte förmås att bevittna en sexuell handling, vilket Barnombudsmannen välkomnar.

13.3.20 Domsrätt
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att brottet utnyttjande av barn för sexuell posering, brott av normalgraden, samt brottet köp av sexuell handling av barn, när brottet har begåtts utomlands, ska undantas från kravet på dubbel straffbarhet.

13.3.28 Preskriptionsregler
Barnombudsmannen tillstyrker föreslaget att tillämpningsområdet för preskriptionsbestämmelsen i 35 kap. 4 § andra stycket utvidgas till att omfatta samtliga brott enligt 6 kap. 8 § brottsbalken.

13.3.34 Sammanfattande bedömning och frågan om Sveriges tillträde till konventionen
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att Sverige bör tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp och uppmanar den svenska regeringen att snarast inhämta riksdagens godkännande i frågan.

Övrigt
Barnombudsmannen anser att möjligheten att införa ett särskilt kapitel i brottsbalken om sexualbrott mot barn bör utredas. Ett särskilt kapitel om sexualbrott mot barn förefaller logiskt och ändamålsenligt eftersom utgångspunkten för sexuella handlingar riktade mot barn är en helt annan än sexualbrott mot vuxna. Ett sådant kapitel skulle tydliggöra det särskilda skydd som barn under 18 år har mot sexuella övergrepp och göra bestämmelserna mer överskådliga.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist