Betänkandet (SOU 2012:35) Stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap

Ställd till: Justitiedepartementet
Dnr 9.1:0752/12


Inledning
Barnombudsmannen har länge efterfrågat ett förstärkt skydd mot barnäktenskap.

Barnäktenskap utgör en allvarlig kränkning av barnets rättigheter.  Ett äktenskap kan medföra betydande negativa konsekvenser för den som inte vill, eller inte är redo, att gifta sig. Att tvingas gifta sig och att sammanleva med någon mot sin vilja innebär i sig ett omfattande övergrepp. Förväntningar på att äktenskapet ska leda till sexuellt samliv och barn innebär en stor risk för sexuella övergrepp. Till andra nackdelar hör att tidiga äktenskap kan leda till förkortad skolgång. Brist på utbildning kan medföra långvarigt utanförskap och stora svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden och försörja sig själv.

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är man barn till dess att man är 18 år. FN:s barnrättskommitté har i sina allmänna kommentarer starkt rekommenderat att konventionsstaterna omprövar, och när så är nödvändigt, förbättrar lagstiftning och praxis så att minimiåldern för äktenskap med och utan föräldrars samtycke höjs till 18 år. 

Barnombudsmannen väljer att endast kommentera utredarens förslag i den del det rör barnäktenskapsbrott.

Barnombudsmannens synpunkter på remissen
Barnombudsmannen tillstyrker i allt väsentligt utredarens förslag. 

Barnombudsmannen välkomnar utredarens förslag om införande av en straffbestämmelse för att motverka barnäktenskap. Sett till barns särskilda skyddsvärde anser Barnombudsmannen att straffskalan för barnäktenskapsbrott bör skärpas.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till att möjligheten till dispens för barnäktenskap tas bort.

Barnombudsmannen uppmuntrar även inrättandet av ett nationellt kompetensteam för att leda, samordna och stödja arbetet mot barnäktenskap, liksom mot hedersrelaterat våld och förtryck . Vi vill understryka vikten av att Kompetensteamet också görs tillgängligt för barn och unga. 

Författningsförslag
1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Föreslagen lydelse

7 kap 1 b §

Den som förmår ett barn att ingå ett äktenskap som är giltigt i den stat där det ingås, i den stat enligt vars lag det ingås eller i en stat i vilken minst en av makarna var medborgare eller hade hemvist, döms för barnäktenskapsbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant äktenskap, om äktenskapet kommer till stånd.
För barnäktenskapsbrott döms även den som förmår ett barn att ingå en förbindelse som är att jämställa med ett äktenskap på så sätt att den är bindande enligt ett etablerat normsystem som inrymmer särskilda krav för upplösning av förbindelsen, och som ingås enligt detta normsystems former, liksom den som tar initiativ till eller anordnar ett sådant informellt äktenskap.
Den som medverkar till ett barnäktenskapsbrott genom att gifta sig med barnet ska inte dömas för brott - om han eller hon vid äktenskapets ingående inte hade fyllt arton år, eller - om åldersskillnaden mellan makarna annars är liten och det med hänsyn till detta och till omständigheterna i övrigt inte bör dömas till ansvar.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till att som barnäktenskap också ska räknas de så kallade informella äktenskapen. Dessa äktenskap kan ha lika stor inverkan på barnet som ett äktenskap i juridisk mening.

Barnombudsmannen ställer sig även positiv till att den som är under 18 år inte ska kunna hållas straffrättsligt ansvarig för barnäktenskapsbrott. Målet med en straffbestämmelse måste vara att stärka skyddet för barn. Det bör därför inte komma ifråga att straffa ett barn som gifter sig.

Utredaren föreslår att den som gjort sig skyldig till äktenskapstvång ska dömas till fängelse i högst fyra år. Barnombudsmannen ställer sig frågande till varför straffskalan för den som förmår, tar initiativ till eller anordnar ett barnäktenskap inte är lika sträng. Visserligen uppställs för barnäktenskapsbrott inte något krav på hot, tvång eller annat brottsligt angrepp vilket innebär att rekvisiten för barnäktenskapsbrott är lägre ställda. Barnombudsmannen anser dock att utgångspunkten vid reglering av barnäktenskapsbrott måste vara en annan än då offret är en vuxen.  Barn står i beroendeställning till vuxenvärlden och är därför särskilt utsatta. Enligt Barnombudsmannen talar barns särskilda skyddsvärdhet för att straffskalan för barnäktenskapsbrott bör vara strängare än föreslaget.

 

Föreslagen lydelse

7 kap 5 §

För försök eller förberedelse till barnäktenskapsbrott, försök till otillbörligt utverkande av samtycke eller tillstånd till adoption av barn, förvanskande av familjeställning eller egenmäktighet med barn som är grovt döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken

Föreslagen lydelse

2 kap. 1 §
Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget som innebär att den tidigare möjligheten till dispens för barnäktenskap då särskilda skäl föreligger tas bort.

Barn ska ges ett heltäckande skydd mot barnäktenskap. FN:s barnrättskommitté har starkt rekommenderat att konventionsstaterna i lag slår fast en minimiålder för äktenskap till 18 år. 
Nuvarande ordning med en dispensregel som möjliggör barnäktenskap i vissa fall ger inte bara barn rätt att ingå äktenskap utan undantar också barn från det skydd som åldersgränsen ska ge. Barnombudsmannens har tidigare starkt ifrågasatt om det under några omständigheter ska godtas att barn i Sverige fattar beslut med så långtgående konsekvenser som det innebär att ingå ett äktenskap.

Föreslagen lydelse
15 kap 1 §
En ansökan om tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 3 § prövas av länsstyrelsen i ett län där en sökande är folkbokförd. Saknas en sådan behörig länsstyrelse prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län.

 I ärenden som rör halvsyskon ska länsstyrelsen inhämta ett yttrande från Socialstyrelsen.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:305) om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund

Föreslagen lydelse

1 §

Ett trossamfund kan ges tillstånd att förrätta vigsel, om samfundets verksamhet är varaktig och samfundet har en sådan organisation att det på goda grunder kan antas att äktenskapsbalkens bestämmelser om vigsel och därmed sammanhängande åtgärder kommer att tillämpas. Tillstånd ska inte ges om det finns anledning att anta att befattningshavare inom trossamfundet kommer att genomföra ritualer i strid med 4 kap. 4 c § andra stycket eller 7 kap. 1 b § andra stycket brottsbalken.

Har tillstånd givits, får vigsel inom samfundet förrättas av den som har förordnats enligt 2 § att vara vigselförrättare.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

Föreslagen lydelse

2 §

Kammarkollegiet får, efter ansökan av ett trossamfund som har fått tillstånd att förrätta vigsel, förordna en präst eller någon annan befattningshavare inom samfundet att vara vigselförrättare.

 Innan en person förordnas till vigselförrättare ska Kammarkollegiet pröva att han eller hon har de kunskaper som behövs för uppdraget. Kammarkollegiet får uppdra åt trossamfundet att utföra denna prövning. Något förordnande ska inte ges om det finns anledning att anta att personen kommer att genomföra ritualer i strid med 4 kap. 4 c § andra stycket eller 7 kap. 1 b § andra stycket brottsbalken.

Ett förordnande att vara vigselförrättare gäller tills vidare, om det inte har begränsats att gälla till en angiven dag.

Om en vigselförrättare avlider ska samfundet snarast anmäla detta till Kammarkollegiet.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

21 Ett nationellt kompetensteam
21.2 Överväganden och förslag
Barnombudsmannen välkomnar utredarens förslag att en kunskapsbas skapas genom inrättande av ett nationellt kompetensteam med uppgift att på olika sätt främja arbetet mot äktenskap mot någons vilja, barnäktenskap och hedersrealterat våld och förtryck. Det är enligt Barnombudsmannen viktigt med kunskap om de särskilda förhållanden som är utmärkande för förfaranden som leder till barnäktenskap samt vilka sociala konsekvenser det medför för barnet.

Barnombudsmannen ställer sig positivt till att enskilda inom till exempel myndigheter och skolor kan vända sig till Kompetensteamet för att få råd. Barnombudsmannen välkomnar också utarbetandet av en rekommenderad metod för familjearbete i akuta situationer.

Barnombudsmannen vill också framhålla vikten av att Kompetensteamet blir tillgängligt för barn och unga. System och rutiner bör inrättas så att barn och unga själva på ett snabbt och effektivt sätt kan komma i kontakt med Kompetensteamet och få det stöd och den hjälp de behöver och har rätt till. 

I övrigt har Barnombudsmannen inte något att tillägga.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Marina Gunnmo Grönros och Cornelia Edblad.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman