Remiss Asylsökande ensamkommande barn - en översyn av mottagandet (SOU 2011:64) (dnr Ju2011/7303/SIM)

Ställd till: Justitiedepartementet
Dnr 9.1:1056/11

8 Överväganden och förslag
8.1 Reglering av Migrationsverkets möjligheter att anvisa ensamkommande barn till kommuner som inte har träffat överenskommelse med verket
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att bestämmelsen i nuvarande 3 § andra stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. utvidgas samt tas in i 3 a §, samma lag. Barnombudsmannen tillstyrker att bestämmelsen ändras på följande sätt. För ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska Migrationsverket anvisa en kommun som ordnar boendet.

Barnombudsmannen anser att Migrationsverket bör ha möjlighet att anvisa ensamkommande barn till kommuner som inte har träffat överenskommelse med Migrationsverket. Nedan följer våra skäl för ställningstagandet.

Situationen för ensamkommande barn idag
För tillfället vistas närmare 350 ensamkommande asylsökande barn i en ankomstkommun (1).  Barnombudsmannen har fått kännedom om att en majoritet av dessa barn kommer att bli kvar i ankomstkommunerna på grund av platsbrist i anvisningskommunerna. Detta innebär att det blir ett mycket stort tryck på ankomstkommunerna. Så länge barnen inte omedelbart kan anvisas från en ankomstkommun så anser Migrationsverket att platsbristen är akut (2).

Barnombudsmannen har vid flera tillfällen de senaste åren mött ett antal ensamkommande asylsökande barn som bor på transitboenden i en anvisningskommun. I de här mötena har vi uppmärksammats på att barnen tvingats vänta länge, upp emot flera månader, på en placering i en anvisningskommun. En del barn hade inte fått det psykosociala stöd som de var i behov av eller den skolgång de har rätt till. Vi har också kunnat konstatera brister i kommunernas ansvar att utse en god man åt barnen. Kompetensen och utbildningsnivån bland de gode männen varierar kraftigt. För vissa barn tar det även mycket lång tid, upp emot flera veckor, innan kommunen utser en god man åt dem. FN:s barnrättskommitté har också kritiserat Sverige för brister i mottagandet av ensamkommande barn bland annat vad gäller barns rätt till skolgång och hälso- och sjukvård (3).

Kommittén har också kritiserat Sverige för att de ensamkommande barnen inte tillräckligt skyndsamt får en god man utsedd. 

Som situationen ser ut i dagsläget räcker alltså inte platserna i anvisningskommunerna till för att möta det behov som finns. Detta trots att flera kommuner har tillkommit och tecknat överenskommelser om mottagande de senaste två åren (4).

Det finns också anledning att ifrågasätta om det är rimligt att ett litet antal kommuner, det vill säga dagens tio ankomstkommuner, ska ta ett så stort ansvar för de här barnen, inte minst mot bakgrund av att en del barn inte får sina behov tillgodosedda i ankomstkommunerna.

Mottagandet i kommunerna
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är tydlig. Den gäller för alla barn som befinner sig i Sverige, oberoende av medborgararskap och immigrationsstatus. Barnen har rätt till stöd, hjälp och skydd som alla andra barn i Sverige.

När Migrationsverket anvisat en kommun ska barnet anses vistas i kommunen enligt 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Det innebär att kommunen ansvarar för att barnet får det stöd och den hjälp det behöver i enlighet med 2 kap. socialtjänstlagen. Något ytterligare ansvar än vad som redan åligger kommunerna enligt lag tillkommer inte.

Socialtjänsten har ett ansvar att vara förberedda på att ta hand om barn som upplevt olika typer av trauman och som befinner sig i utsatta situationer. Att en kommun inte har erfarenhet sedan tidigare av att ta emot just ensamkommande barn bör alltså inte påverka mottagandet negativt.
Barnombudsmannen inser självklart att kommunerna kan komma att behöva stöd i att fullgöra sitt uppdrag på bästa sätt, precis som de gör vad gäller barn i andra utsatta situationer. I detta sammanhang har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Socialstyrelsen ett särskilt och stort ansvar. SKL har tagit fram en handlingsplan som innefattat utbildningsinsatser för bland annat socialsekreterare. SKL har också tagit fram en webbplats för erfarenhetsutbyten mellan kommuner och andra aktörer. Det är viktigt att SKL fortsätter det här arbetet så att kommunerna får det stöd som de behöver. Ett förslag vore att SKL tar fram en handbok för hur aktörer inom kommunen, i första hand socialsekreterare, boendepersonal och gode män ska möta och ta emot ensamkommande barn. Socialstyrelsen tar just nu fram ett vägledningsdokument för socialtjänstens arbete med ensamkommande barn. Barnombudsmannen välkomnar det här initiativet då det är viktigt i socialtjänstens praktiska arbete.

Föredragande i ärendet har varit juristen Christopher Carlson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Noter
1. Migrationsverket, rapport Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar, februari 2012.
2. Ibid.
3. FN:s barnrättskommitté, ”Concluding observations: Sweden”, UN Doc. CRC/C/SWE/CO/4, 2009.
4. Migrationsverket, rapport Aktuellt om ensamkommande barn och ungdomar, februari 2012.