Remiss av förslag till föreskrifter och allmänna råd om socialnämndens ansvar för barn och unga som tas emot i familjehem, jourhem eller hem för vård eller boende (dnr 6.1–24822/2012)

Ställd till Socialstyrelsen
Dnr 9.1 :0448/12 

Inledning
I sitt uppdrag att utfärda föreskrifter och allmända råd har Socialstyrelsen en viktig roll i att tydligt vägleda verksamma inom socialtjänsten. Runt om i landet har professionella och politiker behov av stöd i form av tydliga föreskrifter och allmänna råd för att komplettera den nationella lagstiftningen och andra relevanta styrdokument.

Att barn som omhändertas och placeras av samhället måste garanteras en trygg och säker vård har blivit tydligt belyst av Vanvårdsutredningens slutsatser och den efterföljande diskussionen. Barnombudsmannens arbete med barn i de särskilda ungdomshemmen samt med barn i familjehem eller hem för vård eller boende (HVB) har visat att det finns stora brister i omhändertagandet av dagens placerade barn. Återkommande i barnen och ungdomarnas beskrivningar av vården var att de inte blivit tagna på allvar i samtalen med socialsekreterarna och att man inte lyssnat på deras åsikter eller om man lyssnat, inte beaktat åsikterna. Som en följd av detta beskrev barnen och ungdomarna att de inte kände sig delaktiga i planeringen eller uppföljningen av vården. I några fall visste man inte varför eller enligt vilken lagstiftning man blivit placerad eller att det gjordes formella uppföljningar av vården. Barnombudsmannen uppfattade det som att de placerade barnen och ungdomarna hade en längtan efter att få känna sig som en viktig och betydelsefull person för sin socialsekreterare och andra personer som var involverade i vården.

Barn som placeras har rätt till en trygg och säker vård. Socialtjänsten måste ha särskilda rutiner för hur vården planeras och följs upp så att missförhållanden upptäcks och åtgärdas tidigt. Den viktigaste informationskällan är det placerade barnet och därför är en förtroendefull kontakt mellan socialsekreterare och barn av största vikt.

Allmänt om förslaget      
För att Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd ska bli till stöd för verksamheterna krävs större tydlighet och bättre konkretion. Skillnaden mellan det som redan återfinns i socialtjänstlagen och de föreslagna föreskrifterna och råden är alldeles för liten. Formuleringarna är vaga och kräver förtydliganden – just den hjälp man önskar få av föreskrifter och allmänna råd.

2.kap. Ledningssystem

I förslag till föreskrift anges att socialnämnden ska fastställa rutiner, inom ramen för det systematiska kvalitetsarbetet, för hur vården planeras och följs så att de missförhållanden som berör det placerade barnet ska kunna uppmärksammas och åtgärdas i ett tidigt skede.
Barnombudsmannen föreslår att föreskriften förtydligas med att rutinerna ska vara skriftliga, väl kända inom hela organisationen, ingå i introduktionen till nyanställda socialsekreterare samt kommuniceras direkt till barnet, de biologiska föräldrarna och familjehemmet.

3.kap. Planering och egenkontroll
Planering
I 2§ anges att socialnämnden ska samverka med andra för att placerade barns och ungas behov av såväl hälsa som pedagogiskt och annat individuellt stöd i förskola och skola ska tillgodoses.
Barnombudsmannens uppfattning är att utgångspunkten ska vara att placerade barn och unga har rätt till hälsa och utbildning. De har rätt att nå de mål som är satta i läroplanen och de har rätt att få det stöd som krävs för att nå dit. Vi tror att inställningen till barnen blir olika för alla inblandade parter om man utgår från ett rättighets eller behovsperspektiv. I det första fallet likställs man med barn som inte är placerade av socialtjänsten. I det andra fallet ser man barnet som ett offer det är synd om vilket är ett perspektiv som inte gagnar barnet.

Egenkontroll
I de allmänna råden tas flera punkter upp om vad verksamheten ska samla in uppgifter om. En av punkterna är ”barnets eller den unges erfarenheter av vården och hur den påverkat deras livssituation”.

Barnombudsmannen anser att denna punkt inte ska begränsas till erfarenhet av vården utan att man ska ta reda på vilken erfarenhet barn och unga har av hela socialtjänstens arbete med barnet. Det är viktigt att bland annat ta reda på vilka erfarenheter barnet har av den initiala sociala utredningen och hur barnets åsikter beaktades inför beslutet om placering. Vidare bör man ta reda på barnets erfarenheter av introduktionen till familjehemmet/HVB/jourhem och hur kontakten med socialsekreteraren har fungerat under pågående placering. Har barnet varit tvungen att byta handläggare - hur fungerade det?  Barnombudsmannen anser att kunskap om alla dessa delar är nödvändig för att kunna ge förutsättningar för trygg och säker vård.

Lämplig utbildning och erfarenhet enligt 3 kap. 3§ andra stycket SoL
I de allmänna råden tas kunskap om placerade barns behov upp liksom kunskap om effektiva metoder i arbetet med att ge dem goda förutsättningar för vuxenlivet.
Barnombudsmannens anser att det är lika viktigt att ha kunskap om vilka rättigheter barn och unga har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som att ha kunskap om deras behov. Att ha kunskap om effektiva metoder i arbetet med barn och unga kräver stor kunskap om många olika metoder och deras lämplighet. Till det kommer att det även finns många andra variabler att ta hänsyn till som exempelvis bemötande, empati och insikt om sin egen person vilket kan ha inverkan på vården.

4 kap. Utredning av familjehem
Utredningens innehåll
I 2§ skrivs att socialnämnden särskilt ska uppmärksamma förekomsten av våld mot närstående och annan brottslighet, missbruk eller andra omständigheter som kan äventyra det placerade barnets säkerhet.

Barnombudsmannens uppfattning är att det i de allmänna råden måste finnas en tydlig rekommendation om hur man ska förhålla sig till uppgifter om kriminalitet och missbruk i familjehemmet. Barnombudsmannen anser att socialtjänsten inte ska placera alls i familjer där man misstänker att det förekommer eller funnits våld mot närstående, annan typ av allvarlig brottslighet eller missbruksproblematik.

I de allmänna råden anges att socialnämnden bör inhämta uppgifter ur belastningsregistret. Vi har förstått att det finns en problematik som gör att ett ska-krav inte kan formuleras på det området. Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att uppgifter ur belastningsregistret inhämtas inför ett godkännande av familjehem och välkomnar därför att Socialstyrelsen tagit initiativ till att tillskriva Socialdepartementet med förslag om en lagändring på området.

I 3§ anges att utredningen om hemmets lämplighet bland annat bör innefatta uppgifter om ”personliga förutsättningar, egenskaper och omsorgsförmåga hos varje tilltänkt familjehemsförälder …”.

Barnombudsmannen har svårt att se att den typen av oprecisa begrepp kan vara till stöd och ledning för socialtjänsten utan anser att begreppen om de används måste definieras och fyllas med innehåll.

I de efterföljande allmänna råden anges att det särskilt bör beaktas om familjen ”har förutsättningar att ägna ett barn eller en ung person som ska placeras tid och engagemang,”.
Även här, anser Barnombudsmannen, att begreppet ”förutsättningar” är för oprecist. Vi anser att det finns mycket att hämta i de resonemang som redan finns i kraven man ställer på blivande adoptivföräldrar.

I 6§ anges att referenser på varje tilltänkt familjehem ska begäras.

Barnombudsmannen instämmer i att en gedigen referenstagning är ett utmärkt sätt att komplettera bilden av ett blivande familjehem. Barnombudsmannen vill dock understryka att det i referenstagningen ska ingå, den bild som ett tidigare placerat barn har och den bild som ett samtidigt placerat barn har om det är aktuellt i det enskilda fallet.

6 kap. Råd, stöd och annan hjälp enligt 6 kap. 7§ SoL
I de allmänna råden anges att socialnämnden ska erbjuda familjehemsföräldrarna en grundläggande utbildning om vad uppdraget innebär.

Barnombudsmannen anser att en sådan utbildning ska vara obligatorisk för varje blivande familjehem.

7 kap. Planera och följa vården
Att planera vården
I 1§ anges att socialnämnden ska verka för att barnet eller den unge och hans eller hennes vårdnadshavare ska delta i arbetet med att upprätta, följa och vid behov revidera den genomförandeplan som upprättats enligt 11 kap. 3§ socialtjänstlagen.

Barnombudsmannen anser att barnet eller den unge alltid ska delta i planeringen uppföljningen eller revideringen av den egna vården. Om socialnämnden ska kunna garantera det placerade barnet en trygg och säker vård måste arbetet ske i nära kontakt med barnet. Enligt barnkonventionen och socialtjänstlagen har barnet rätt att komma till tals i de frågor hon eller han berörs av och att få sina åsikter beaktade allt efter ålder och mognad.

Att följa vården
1 3§ anges att barnets eller den unges behov av kontakt ska vara avgörande för hur ofta socialnämnden ska genomföra de regelbundna besöken enligt 5 kap. 1b§ socialtjänstförordningen.

I de allmänna råden anges antal besök ska vara minst fyra per år och att de ska genomföras under sådana former att det underlättar för barnet att beskriva sin situation.

Hur barnets eller den unges behov av kontakt ser ut kan vara svårt att fastställa.  Barnombudsmannen är övertygad om att barnet i de flesta fall ger uttryck för sina behov först efter det att man lärt känna och lita på sin socialsekreterare. Det i sig kan kräva ett antal möten. Risken med att ange en miniminivå på antal möten är att man ”bockar av” fyra stycken och därmed har genomfört en korrekt handläggning. Även formerna för besöken måste varieras i större utsträckning. Ibland kanske det inte räcker med att ha träffat barnet enskilt i familjehemmet utan man måste ha genomfört träffen på en annan plats för att barnet ska våga vara ärligt och rättframt med hur han eller hon uppfattar vården.

8 kap. Stöd och hjälp enligt 5 kap. 1§ SoL sedan vård och fostran utanför det egna hemmet har upphört
Tiden efter vårdens upphörande är en kritisk period för barn och unga som varit placerade. Arbetet med att stödja barn och unga under denna period måste förbättras.  Redan initialt är det viktigt att ta reda på det blivande familjehemmets inställning i frågan. Vare sig den unge fortsätter till eget boende eller flyttar till de biologiska föräldrarna kan fortsatt kontakt vara av största värde. Ekonomiska hinder för fortsatt kontakt måste undanröjas. Samhällets ansvar för den unge som varit placerad måste även inrymma tiden närmast efter placeringen.

Föredragande i ärendet har varit utredare Marina Gunnmo Grönros.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman