Remisspromemoria om en ny ungdomspolitik (U2013/4442/UC)

Ställd till: Utbildningsdepartementet
Dnr 3.9 :0643/13

Inledning
Barnombudsmannen delar promemorians utgångspunkt att ungdomstiden utgör en betydande fas i livet och att den har ett värde i sig. Myndigheten anser att artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) - barn och ungas rätt att fritt uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem, bör vara grundläggande i utformningen av en ny ungdomspolitik. Barnombudsmannen har tagit del av minnesanteckningarna från den genomförda dialogturnén och anser att artikel 12 och ungdomarnas åsikter skulle kunna lyftas ytterligare i den nya ungdomspolitiken.  Vidare ser myndigheten hur de tre övriga grundprinciperna i barnkonventionen, artikel 2 om icke-diskriminering, artikel 3 om att barnets bästa alltid ska sättas i första rummet samt artikel 6 om barns rätt till liv och utveckling, är en förutsättning för förverkligandet av artikel 12. Vi ser betydelsen av att diskrimineringsgrunderna och ungas ekonomiska utsatthet problematiseras på ett tydligt sätt i förhållande till de nya målen för ungdomspolitiken.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till det nya inriktningsmålet men anser att målet att ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd är av fortsatt vikt för att både belysa förutsättningarna och möjligheterna för ungas inflytande och för att förtydliga de olika aspekterna av ungdomspolitiken samt uppföljningen av denna. Vi anser vidare att det nya inriktningsmålet för ungdomspolitiken bör följas av en strategi för hur målet skall nås, förankras och kommuniceras då det saknas en tydlig beskrivning kring hur ungdomar aktivt och praktiskt ska ges möjligheter till makt.

Barnombudsmannen oroas över att ungdomspolitiken inte når ut till kommuner och landsting i tillräckligt stor utsträckning och att antalet kommuner med ett ungdomspolitiskt handlingsprogram oförändrat ligger kvar på kring en tredjedel över tid.  Barnombudsmannen ställer sig därför positiv till att Ungdomsstyrelsen kommer att fokusera mer på spridning av verksamma metoder till kommuner och landsting och att uppföljningssystemet av ungdomspolitiken i större utsträckning redovisas på lokal nivå.

2.3 Behovet av nytt mål och tydligare metoder
Barnombudsmannen oroas över att ungdomspolitiken inte når ut till kommuner och landsting i tillräckligt stor utsträckning och att antalet kommuner med ett ungdomspolitiskt handlingsprogram oförändrat ligger kvar på kring en tredjedel över tid.  Det krävs en utvärdering av insatser som också bör ingå i en strategi för den nya ungdomspolitiken för att på så vis säkerställa att kommuner och landsting har kunskap om ungdomspolitiken samt dess implementering.
FN-kommittén för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har nämnt vikten av uppföljning kring hur barns åsikter tillmätts betydelse.  Ungdomspolitiken bör utformas med hänsyn till ungdomars synpunkter kring vad som utgör viktiga frågeställningar enligt promemorian. Barnombudsmannen välkomnar den genomförda dialogturnén som en viktig del av framtagandet av den nya ungdomspolitiken men anser att ungdomarnas röster bör tillmätas ytterligare betydelse och lyftas in i analysen på ett tydligt sätt, exempelvis genom att ta tillvara på de förslag från unga som framkommer i minnesanteckningarna. De handlar bland annat om ungas förslag kring utbildning i demokrati i skolan och hur man påverkar på lokal nivå, ungas tankar kring segregation och vikten av att träffa människor med olika bakgrunder, ungas tankar kring diskriminering, ekonomisk utsatthet och dess påverkan på inflytande och delaktighet samt ungas upplevelse av brist på information bland unga kring hur man kan engagera sig i civilsamhället. Kopplingarna mellan ungas åsikter och den nya ungdomspolitiken är inte tillräckligt tydliga och i vissa fall saknas en analys utifrån vad som framkommit under dialogturnén.

Enligt remisspromemorian ges ungdomar inte möjlighet till inflytande lokalt i någon större utsträckning trots att de vill vara med och påverka. Barnrättskommittén bekräftar denna bild genom att betona att de regionala skillnaderna i Sverige kvarstår när det gäller barns aktiva delaktighet i skolan, på institutioner och inom barnomsorgen. Barnrättskommittén har vidare betonat vikten av att vuxna i sin yrkesroll har utbildats för att möjliggöra barn och ungdomar att göra sin röst hörd och att deras åsikter tillmäts betydelse. 

3.1 Makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen
Barnombudsmannen ställer sig positiv till det nya inriktningsmålet för ungdomspolitiken men anser att inriktningsmålet bör följas av en strategi för hur målet skall nås, förankras och kommuniceras. Strategin bör innehålla en plan för hur ungdomar aktivt och praktiskt ska ges möjligheter till makt. I enlighet med detta bör artikel 2 i barnkonventionen om icke-diskriminering genomsyra strategin då diskrimineringsgrunderna och ungas ekonomiska utsatthet påverkar tillgången bland unga till makt, inflytande och möjlighet till organisering. Detta är något som den nya ungdomspolitiken behöver problematisera ytterligare. 

Barnombudsmannen ser det som problematiskt att välfärdsmålet tas bort då det är viktigt att belysa ungas förutsättningar och att på så vis kunna följa upp och mäta förutsättningarna för unga att ha makt över sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen.  Att både belysa ungas förutsättningar och möjligheter förtydligar de olika aspekterna av ungdomspolitiken.

Barnombudsmannen ser utifrån detta perspektiv att målet att ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd fyller en viktig funktion i ungdomspolitiken för att nå ambitionen om ungdomars tillgång till goda levnadsvillkor för att i sin tur kunna nå målet om att ungdomar ska ha makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Många utmaningar ungdomar står inför är kopplade till välfärdsfrågor. Det är viktigt att se till ungdomars olika förutsättningar och att vägledas av artikel 6 i barnkonventionen om barns rätt till liv och utveckling som inte endast individens ansvar.

Barnrättskommittén har kritiserat Sverige för de stora kommunala och regionala skillnaderna när det gäller barns villkor  som i sin tur påverkar den makt och det inflytande som en ung person har i samhället. Det behov av förtydligande kring olika verksamhetsområdens gemensamma ansvar för ungdomars förutsättningar och möjligheter till ett bra liv skulle kunna utvecklas ytterligare genom att konkret beskriva hur denna kunskap ska nå ut till berörda myndigheter och personer som i sin yrkesroll ska arbeta med dessa frågor så att dessa möjliggörs att ta sitt ansvar.

Barnombudsmannen skulle vidare vilja se en definition av begreppen inflytande och makt då dessa utgör centrala delar av ungdomspolitiken.

3.2 Insatserna bör ha ett ungdomsperspektiv
Ungdomsperspektivet innebär bland annat att ungdomar ska ha möjlighet att vara delaktiga och ha inflytande. I regeringens nationella strategi för att stärka barnets rättigheter nämner man vikten av att ansvariga aktörer har kunskap kring hur artikel 12, om barnets rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem, ska förverkligas i den egna verksamheten. Strategin understryker vidare att det måste finnas kunskap om och utarbetade arbetssätt för hur barnets åsikter på bästa sätt kan inhämtas, utifrån barnets ålder och mognad.   Beslutsfattare och yrkesgrupper vars arbete rör barn ska vidare ha god kunskap kring barns rättigheter, hur de uttrycks i svensk lagstiftning samt hur de kan omsättas i respektive verksamhet. 

4.1 Främja makt och inflytande på många områden
Barnombudsmannen instämmer i att sektorsövergripande insatser är viktiga ur ett barn- och ungdomsperspektiv. Kunskapsspridning av verksamma insatser och metoder som påverkar ungas levnadsvillkor är därför viktiga för att stödja kommuner och landsting i arbetet med ungdomar.

4.2 Inflytande, delaktighet, organisering, fritidsverksamhet samt sexuella och reproduktiva rättigheter
Det civila samhället ges en framträdande roll i förslaget till den nya ungdomspolitiken när det gäller att stärka ungdomars makt att forma sina liv och för att ha inflytande över samhällsutvecklingen. Ungdomar nämner under dialogturnén att de upplever sig inte ha tillräckligt med information kring det civila samhället och hur man kan engagera sig och/eller söka pengar. För att organisationer i det civila samhället ska fungera som en i promemorian beskriven ”demokratiskola” för medlemmarna måste unga i första hand hitta dit. Artikel 13 i barnkonventionen fastslår barn och ungas rätt till information. Unga uppger även att man inte alltid har råd med föreningsavgiften. Ekonomisk utsatthet samt brist på information kring hur man engagerar sig är alltså enligt tillfrågade ungdomar bidragande faktorer till att man inte engagerar sig.

4.4.1 Ungdomsstyrelsens ansvar och uppdrag
Barnombudsmannen instämmer i SKLs bedömning av att Ungdomsstyrelsens rapporter skulle bli mer användbara för kommuner och landsting om de i högre grad beskriver metoder och konkreta erfarenheter som speglar lokala förhållanden. Att Ungdomsstyrelsen kan bidra med analyser av variationer mellan kommuner och landsting vad gäller ungdomars levnadsvillkor är viktigt.

4.5 Uppföljning och analys av ungdomars levnadsvillkor, attityder och värderingar
Barnombudsmannen välkomnar att utvecklingen av indikatorer samordnas med Barnombudsmannens arbete med indikatorer. Myndigheten anser vidare att det är viktigt att det finns en tydlig koppling mellan ungdomspolitikens mål, huvudområden och indikatorer.

4.6.2 Det civila samhällets organisationer bör bjudas in
Barnombudsmannen ser det som positivt att det civila samhället involveras i den nya ungdomspolitiken.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Joana Ivarsson Vitório.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman