Genomförande av EU:s direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi (Ds 2012:45) (Ju2012/7444/L5)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr 9.1:1126/12

Inledning
Barnombudsmannen är positiv till de föreslagna författningsändringarna, men anser att det behövs fler förändringar för att till leva upp till direktivet. Utgångspunkten i våra kommentarer är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi (tilläggsprotokollet). Även direktivets ingress hänvisar till dessa och vi anser att utredningen bör utgå ifrån konventionen och tilläggsprotokollet samt ta hänsyn till den kritik Sverige har fått från FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén).

Med utgångspunkt i barnrättskommitténs rekommendationer anser Barnombudsmannen att barnpornografibrott bör placeras bland sexualbrotten istället för bland brotten mot allmän ordning.  Vidare skulle enligt vår mening brotten köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering passa bättre in under bestämmelserna om sexuellt utnyttjande av barn eller sexuellt övergrepp mot barn. Om brottet köp av sexuell handling av barn föll under bestämmelsen sexuellt utnyttjande av barn skulle fängelse vara den automatiska påföljden för den som döms. Fängelsestraff är enligt vår mening en mer proportionerlig påföljd för brottet. I förhållande till straffnivåer i direktivet är det även viktigt att beakta barnrättskommitténs kommentarer. Kommittén uttrycker i sina kommentarer till tilläggsprotokollet oro över att påföljderna inte står i proportion till brottets svårighetsgrad och ofta bara ger böter och kortvariga fängelsestraff.

Gällande brott mot direktivet anser Barnombudsmannen att det är tveksamt om svensk lagstiftning uppfyller direktivets krav i fråga om barns bevittnande av sexuella handlingar. Sexualbrottsutredningens (SOU 2010:71) förslag att utvidga bestämmelsen om sexuellt ofredande i 6 kap. 10 § första stycket BrB till att uttryckligen omfatta bevittnande är enligt vår mening att föredra.  I förhållande till information om fällande domar delar Barnombudsmannen bland annat utredningens förslag till uppgifter som ska omfattas av registerkontrollen, men anser att fler uppgifter bör omfattas av kontrollen. 

När det gäller interventionsprogram och interventionsåtgärder anser vi att en rad aspekter som framkommit i våra samtal med barn och unga bör beaktas. Barn och unga har bland annat i samtal med oss uttryckt att de upplever rättsprocesserna som alldeles för långa och utdragna. Barnombudsmannen anser att en tidsgräns för hur lång tid som får förflyta mellan anmälan och det första förhöret med barnet bör fastställas genom lag. Barnombudsmannen anser även att det behövs en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskap om barnets rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i vissa yrken. Alla vuxna som möter barn i sitt arbete måste ha förmågan att se barns signaler och att ingripa när de misstänker att barn utsätts för och/eller upplever våld i hemmet. 

Vidare anser Barnombudsmannen att information för att förebygga sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn bör bli mer lättbegriplig för barn. Vi anser till exempel att socialtjänsten bör ha ett barnperspektiv i sin information. Barn behöver veta hur man ska slå larm. Barnombudsmannen vill även lyfta vårt tidigare förslag att inrätta en barntjänst, en reformerad socialtjänst till stöd och skydd för barn och unga. Barntjänsten ska bland annat vara välkänd och lättillgänglig för barn, man ska lyssna till barn, bemöta dem med respekt och kunskap och alla barn ska ha en egen kontaktperson. 

5.1 Definitioner-artikel 2
Barnombudsmannen anser att det krävs lagändringar för att uppfylla direktivets krav avseende definitioner och delar därmed inte utredningens bedömning.

Barnpornografibrottets placering
Barnombudsmannen anser att barnpornografi enligt definitionen i direktivet bör betraktas som ett sexualbrott mot det avbildade barnet. Barnpornografibrott bör därför höra därför hemma under 6 kap. i brottsbalken (BrB) och inte som nu bland brotten mot allmän ordning i 16 kap. BrB.

Barnpornografi kränker i första hand det avbildade barnet, vilket bör vara centralt för brottets placering. Givetvis kränker barnpornografi även barn som grupp, men detta är inte ett tillräckligt argument för en placering i 16 kap. BrB.   Denna uppfattning styrks av Barnrättskommitténs rekommendationer till tilläggsprotokollet. I sina kommentarer uttalar kommittén att man är bekymrad över att barnpornografi betraktas som ett brott mot ”allmän ordning” och inte som ett sexualbrott enligt 6 kap. BrB.

Utnyttjande av barn för sexuell posering
Utredningen har bedömt att artikel 2 e) pornografisk föreställning omfattas av bestämmelsen om utnyttjande av barn för sexuell posering 6 kap. 8§ BrB. Barnombudsmannen delar bedömningen. Gärningen sexuell posering skulle dock enligt vår mening passa bättre in under antingen bestämmelsen sexuellt utnyttjande eller sexuellt övergrepp. Barnombudsmannen vill här framhålla att barnrättskommitténs kommentarer bör beaktas. Kommittén uttrycker oro över att brotten köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering betraktas som mindre allvarliga sexualbrott mot barn.

Ålder
Barnombudsmannen anser att barnrättskommitténs rekommendationer bör vägas in i tolkningen av direktivet i förhållande till pubertetsutveckling och ålder.  Kommittén är bland annat bekymrad över att åtal inte kommer att väckas vid bland annat skildring, spridning, förvärv, överlåtelse av barnpornografi om barnets pubertetsutveckling är fullbordad när det inte framgår av bilden och omständigheterna kring den att barnet är under 18 år.   Vidare uttrycker kommittén oro över att domstolarna inte konsekvent tar hänsyn till förövarens uppsåt gällande ålder i mål som rör barn som utsatts för sexualbrott. 

5.2 Straffnivåer i direktivet- artiklarna 3-6
Barnrättskommittén uttrycker i sina kommentarer till tilläggsprotokollet oro över att påföljderna för brott enligt protokollet inte står i proportion till brottets svårighetsgrad och ofta bara ger böter och kortvariga fängelsestraff.  Barnombudsmannen vill understryka detta.

I linje med Barnrättskommitténs kommentarer anser Barnombudsmannen att det är oproportionellt i förhållande till det lidande det utsatta barnet upplever att brottet köp av sexuell handling straffas med böter. Barnombudsmannen anser att brottet köp av sexuell handling bör uppgå i bestämmelsen sexuellt utnyttjande av barn. Fängelsestraff skulle då bli en automatisk påföljd för den som döms. Det är även enligt vår mening viktigt att tyddliggöra skillnaden mellan barn och vuxna i detta fall. Ett barns beroendeförhållande till en vuxen skiljer sig markant från en vuxens beroende förhållande till en annan vuxen.

5.3 Brott mot direktivet – artiklarna 3-7
5.3.1 Brott som avser ett barns bevittnande av sexuella övergrepp eller sexuella handlingar – artikel 3.2 och 3.3
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning utan anser att det är tveksamt om svensk lagstiftning uppfyller direktivets krav i fråga om barns bevittnande av sexuella handlingar. Barnombudsmannen föredrar Sexualbrottsutredningens (SOU 2010:71) förslag att utvidga bestämmelsen om sexuellt ofredande i 6 kap. 10§ första stycket BrB till att uttryckligen omfatta bevittnande.

5.4 Information om fällande domar för brott enligt direktivet- artikel 10
5.4.5.2 Arbetsgivarens rätt till information ur belastningsregistret- artikel 10.2
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag att införa en rätt för arbetsgivare att begära information om uppgifter ur belastningsregistret när de rekryterar personer till yrkesverksamhet eller organiserad frivilligverksamhet som inbegriper direkta kontakter med barn. I tillägg anser Barnombudsmannen att det för vissa yrkesverksamheter som innebär direkta och regelbundna kontakter med barn bör finnas en skyldighet att begära information ur belastningsregistret.  Det är även viktigt att i vissa avseenden säkerställa att en person som begått brott enligt artiklarna 3-7  tillfälligt eller permanent förhindras att utöva yrkesverksamhet som inbegriper direkta eller regelbundna kontakter med barn.  Detta stöds av barnrättskommitténs kritik och rekommendationer till tilläggsprotokollet. Bland annat uttrycker kommittén att man är bekymrad över att de åtgärder som har vidtagits för att förebygga brott enligt protokollet är otillräckliga bland annat därför att det saknas ett generellt förbud för dömda sexualbrottslingar att arbeta med barn.  

5.4.5.5 Vilka brott bör registerkontrollen omfatta?
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag till uppgifter som ska omfattas av registerkontrollen. I tillägg anser Barnombudsmannen att registerkontrollen bör omfatta uppgifter enligt 4 kap. BrB: 2§ Olaga frihetsberövande, 4a § grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, 4b§ olaga förföljelse samt 5§olaga hot, 7kap. 4§ BrB egenmäktighet med barn, brott enligt lag (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor samt brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64).

5.5 Preskriptionsregler - artikel 15.2
Barnombudsmannen välkomnar förslaget att ändra 35 kap. 4§ andra stycket brottsbalken innebärande att även normalgraden av brottet utnyttjande av barn för sexuell posering omfattas av förlängd preskriptionstid och att även försök till brottet omfattas.  Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att den särskilda preskriptionsbestämmelsen i 35:4 andra stycket utvidgas till att omfatta även köp av sexuell handling av barn och sexuellt ofredande samt även försök till brotten.

5.6 Interventionsprogram och interventionsåtgärder – artiklarna 22-24
Barnombudsmannen har här även valt att kommentera direktivets artikel 20.

Skydd för barn som är brottsoffer under brottsutredningar och straffrättsliga förfaranden- artikel 20
I våra samtal med barn och unga framkommer att barn upplever rättsprocesserna som alldeles för långa och utdragna. De uttrycker rädsla för att inte bli trodda av vuxenvärlden och att det är svårt för dem att leva upp till rättssystemets krav på att deras berättelser måste vara sammanhängande.

Barnombudsmannens enkätundersökning  av åklagarkamrarnas handläggning av ärenden där barn misstänks vara utsatta för vålds-eller sexualbrott i nära relationer visar att runt 40 % av landets åklagarkammare inte alltid håller den tidsfrist på två veckor från första förhöret som idag rekommenderas. Barnombudsmannen anser att Sverige bättre skulle leva upp till direktivets artikel 20.3a om man som Barnombudsmannen tidigare föreslagit lagstiftade om en tidsgräns för hur lång tid som får förflyta mellan anmälan och det första förhöret med barnet. Barnombudsmannen anser att den rekommenderade tidsfrist som idag finns inte har en tillräckligt styrande effekt.

5.6.1 Förebyggande interventionsprogram eller åtgärder för personer som befarar att de kan begå brott - artikel 22
Barnombudsmannen är positiv till att det idag finns verksamheter som tar emot personer som upplever att de är i riskzonen att begå sexuella övergrepp. Barnombudsmannen vill understryka vikten av att dessa verksamheter är landsomfattande. Vidare anser Barnombudsmannen att mer fokus i interventionsprogram bör ligga på ungdomar och unga vuxna. 

5.6.2 Förebyggande insatser- artikel 23
Våra kommentarer här nedan gäller även i förhållande till implementeringen av artikel 18 och 19.

Artikel 23.1- .2
Barnombudsmannen är tveksam till utredningens bedömning att det inte krävs lagändringar för att tillgodose direktivets krav. Det framgår av direktivet att medlemsstaterna i sina strategier för att bland annat förebygga sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn ska säkerställa att informationskampanjer är riktade till barn och att de är tillräckligt lättbegripliga.  

Barnombudsmannen vill här lyfta vikten av ett barnperspektiv i bland annat socialtjänstens information. Barn behöver veta hur man slår larm. Vår enkätundersökning från år 2010 visar att socialtjänstens uppdrag inte är särskilt känt för barn och ungdomar. Av undersökningen framgår även att bland de 730 barn i årskurserna 5 och 8 som deltog hade vart fjärde barn inte hört talas om barnkonventionen.  Vidare hindrar ofta känslor av skuld och skam barn från att berätta om sexuella övergrepp. Redan i förskolan bör barn få veta att de har rätt till sin egen kropp. 

Vi vill också upprepa vårt tidigare förslag om att inrätta en barntjänst, en reformerad socialtjänst till stöd och skydd för barn och unga. Barntjänsten ska bland annat vara välkänd och lättillgänglig för barn, man ska lyssna till barn, bemöta dem med respekt och kunskap och alla barn som har ett ärende hos socialtjänsten ska ha en egen kontaktperson. 

Vidare framgår av direktivet att länderna bör överväga att införa hjälplinjer/telefonlinjer. Barnombudsmannen anser att Sverige utan dröjsmål bör ansluta sig till det europeiska nödnumret. Här vill Barnombudsmannen hänvisa till barnrättskommitténs kritik till tilläggsprotokollet i vilken man uttrycker oro över att det europeiska nödnumret för barn ”116000” fortfarande inte fungerar i Sverige.

Artikel 23.3
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att det inte krävs några lagändringar för att tillgodose de krav direktivet ställer upp när det gäller förebyggande insatser.

Barnombudsmannens samtal med barn och unga visar att våld och övergrepp kan på pågå i många år utan att omvärlden ingriper. Barnen har försökt signalera, men de vuxna har inte sett. Alla vuxna som möter barn i sitt arbete måste ha förmågan att se signaler och att gripa in när de misstänker att barn utsätts för och/eller upplever våld i hemmet. Vi upprepar därför vårt tidigare förslag att det införs en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskap om barnets rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i följande yrken: lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare.  I tillägg krävs att de personer som redan är yrkesverksamma vidareutbildas.   Barnombudsmannen anser att för att kunna leva upp till artikel 23.3 om att förbättra identifiering och bemötande av barn som är utsatta eller riskerar att utsättas för brott enligt direktivet behövs kompetensutveckling för de tjänstemän som kan väntas komma i kontakt med dessa barn.  Barnrättskommittén framhåller även vikten av att yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete har utbildning om barnets rättigheter. 

5.6.3 Frivilligt deltagande i interventionsprogram eller interventionsåtgärder inom ramen för eller efter det straffrättsliga förfarandet- artikel 24
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning utan anser att mer behöver göras för att återanpassa förövare av övergrepp mot barn, sexuell exploatering och barnpornografi. Barnombudsmannen delar Barnrättskommitténs oro över att den vård och behandling som syftar till att återanpassa förövare endast ges till personer som avtjänar fängelsestraff och att majoriteten av förövarna som dömts till böter och inte är frihetsberövade inte omfattas av dessa åtgärder.  

Övrigt
Särskilt kapitel om sexualbrott mot barn
Barnombudsmannan anser att möjligheten att införa ett särskilt kapitel i brottsbalken om sexualbrott mot barn bör utredas. Utgångspunkten för prövningen av sexuella handlingar riktade mot barn är en helt annan än för sexualbrott mot vuxna. Ett mer enhetligt perspektiv skulle i Barnombudsmannens mening vara ett sätt att säkerställa grändsdragningsproblemen mellan exempelvis våldtäkt och sexuellt övergrepp. Vidare skulle ett sådant kapitel tyddliggöra det särskilda skydd som barn under 18 år har mot sexuella övergrepp och göra bestämmelserna mer överskådliga.

Föredragande i ärendet har varit juristen Maj Fagerlund.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman