Betänkandet SOU 2013:42 Tillsyn över polisen (Ju2013/4408/PO)

Ställd till: Justitiedepartementet
Dnr 3.9: 0591/13

1. Inledande kommentar
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att inrätta ett tillsynsorgan som löpande ska granska polisens och Säkerhetspolisens verksamhet. Ombudsmannen beklagar emellertid att inget barnperspektiv framkommer i utredningen. Enligt Barnombudsmannen bör krav ställas på den nya tillsynsmyndigheten att kontinuerligt granska polisens arbete ur ett barnrättsperspektiv. Det bör enligt Barnombudsmannen också inrättas ett barnombud vid myndigheten dit barn och unga kan vända sig för att uppmärksamma myndigheten på ärenden eller företeelser som det kan finnas anledning att granska.

2. FN:s konvention om barnets rättigheter
Utgångspunkten i Barnombudsmannens arbete är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). En av de grundläggande principerna i barnkonventionen är att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vilket kräver kontinuerliga analyser och utvärderingar av vilka faktiska konsekvenser åtgärderna får för varje barn. En annan grundläggande princip är barnets rätt att komma till tals, bl.a. i alla rättsliga och administrativa förfaranden som det berörs av. Barn har rätt till klagomålsförfaranden inom alla områden och inom alla institutioner, tjänster och inrättningar som finns för dem.

Av barnkonventionen följer vidare bl.a. att alla barn har rätt till respekt för sin värdighet och sin integritet och att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barn mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp. Det finns ett krav på att alla institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för barn ska uppfylla fastställda normer och ha behörig tillsyn. I konventionen betonas också staternas ansvar för att säkerställa att inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att eventuella frihetsberövanden av barn sker i enlighet med lag och endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Barn som misstänks eller åtalas för eller har befunnits skyldigt att ha begått brott har enligt konventionen rätt att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde och som tar hänsyn till barnets ålder.

3. Barnombudsmannens arbete med barn som misstänks för brott och frihetsberövas
I mars 2013 överlämnade Barnombudsmannen sin årsrapportering 2013 ” Från insidan” om barn som misstänks för brott och frihetsberövas till regeringen. Rapporten bygger på möten som Barnombudsmannen har haft med barn och unga som frihetsberövas i arrest och häkte samt kompletterande studier utifrån bland annat uppgifter från polismyndigheterna i landet. I rapporten konstaterar Barnombudsmannen att det finns systematiska och långtgående brister i efterlevandet av frihetsberövade barns grundläggande mänskliga rättigheter. En sådan brist är att Sverige systematiskt isolerar frihetsberövade barn bland annat i polisarrest. FN:s specialrapportör mot tortyr har ansett att isolering av minderåriga strider mot artikel 16 i FN:s tortyrkonvention samt artikel 7 i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna och är att likställa med ”tortyr eller grym, omänsklig, förnedrande behandling”.

I årsrapporten 2013 påtalar Barnombudsmannen också avsaknaden av statistik angående barn som frihetsberövas hos polisen. FN:s barnrättskommitté har efterfrågat uppgifter bl.a. om det totala antalet barn under 18 år som sätts i polisarrest och den genomsnittliga tid som barnen är frihetsberövade samt antalet rapporterade fall av misshandel eller vanvård av barn som inträffat i samband med gripandet eller under tiden i arrest. Då sådan statistik inte förs saknas dessa uppgifter i Sveriges senaste rapport till barnrättskommittén. Kommittén har uttryckt oro över detta och har uppmanat staterna att systematiskt samla in och föra statistik över användningen av och genomsnittslängden på frihetsberövanden före rättegång.

4. Barnombudsmannens synpunkter
Polisen har laglig rätt att avlägsna eller omhänderta personer. Polisen har även befogenhet att bruka våld i vissa situationer. Många gånger är det just barn och unga som polisen möter i sitt arbete. På Barnombudsmannens begäran har samtliga polismyndigheter tagit fram uppgifter som visar att det t.ex. gjordes 3052 insättningar av barn i polisarrest under år 2011. 
Barnombudsmannen anser att det krävs en löpande och kontinuerlig tillsyn över hur barns rättigheter tas tillvara i polisens verksamhet. I ärenden som avser barn är det av särskilt stor vikt att beslut fattas snabbt och att arbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen har lagt fast, men också i överensstämmelse med de internationella konventioner som Sverige har undertecknat. Ett problem är att institutioner där barn frihetsberövas ofta är stängda för omvärldens granskning. Ett krav på den nya tillsynsmyndigheten att granska åtgärder som riktar sig mot barn och tydliggjorda former för detta skulle bidra till ett barnperspektiv i verksamheten och i förlängningen vara ett steg mot förverkligandet av barns rättigheter enligt barnkonventionen.

I instruktionen till den nya tillsynsmyndigheten för polisen bör enligt Barnombudsmannens mening ingå att utöva tillsyn samt begära in och följa upp statistik och uppgifter om polisens arbete i ärenden som avser just barn. Myndigheten bör också genomföra inspektioner av exempelvis arrestlokaler där barn hålls frihetsberövade. Utgångspunkten för tillsynen bör vara gällande lagar och bindande författningar samt Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen.

En svårighet med tillsynsmyndigheter generellt är att de ofta är otillgängliga för barn och inte heller anpassade efter barns förutsättningar. FN:s barnrättskommitté har uttryckt att den ser allvarligt på att barn, och i synnerhet barn i utsatta situationer, har så begränsade möjligheter att komma till tals och få sina rättigheter tillgodosedda. I betänkandet anges att den nya tillsynsmyndigheten skulle kunna ha en funktion i form av ”Allmänhetens kontaktpunkt” dit allmänheten skulle kunna vända sig för att uppmärksamma myndigheten på ett ärende som det finns anledning att granska.

Barnombudsmannen anser att det bör finnas en särskild ”barnombudsfunktion” på tillsynsmyndigheten dit just barn kan vända sig med sina synpunkter. Barn och unga bör också få målgruppsanpassad information om den nya tillsynsmyndigheten och förutsättningar att på ett snabbt och effektivt sätt kunna komma i kontakt med myndigheten, t.ex. genom telefon, mejl, eller chatt. 

Utgångspunkten i betänkandet är att den nya tillsynsmyndigheten normalt inte ska agera i enskilda ärenden utan arbeta med tillsyn på ett mer generellt plan. Barnombudsmannen har i sin årsrapport 2013 om barn som misstänks för brott och frihetsberövas föreslagit inrättandet av en oberoende klagomekanism dit just frihetsberövade barn kan vända sig med klagomål i enskilda ärenden. Myndigheten ska vara tillgänglig för barn, kunna företräda enskilda barn och driva skadeståndsanspråk för deras räkning. I årsrapporten framför Barnombudsmannen synpunkten att en sådan klagomekanism skulle kunna lokaliseras under den nya tillsynsmyndigheten för polisen. Ett annat alternativ vore att inrätta en fristående instans i detta syfte. Barnombudsmannen anser att det vore lämpligt att i samband med en utredning gällande tillsyn av polisen också utreda de närmare förutsättningarna för inrättandet av en klagomekanism för frihetsberövade barn.

Föredragande har varit juristen Maria Stenson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman