Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer (Dnr 4.1.1–43635/2013)

Ställd till Socialstyrelsen
Dnr 3.9: 1040/13

Inledning
Barnombudsmannen välkomnar socialstyrelsens förslag till föreskrifter för att förbättra arbetet med omhändertagande av våldsutsatta vuxna, barn som utsatts för eller bevittnat våld, samt våldsutövare. 

Barnombudsmannen har kommenterat förslaget i de delar där vi har kommentarer kring föreskrifterna och de allmänna råden. 

Barnombudsmannen anser bland annat att det krävs fler åtgärder för att barn som lever med skyddade personuppgifter ska få sina rättigheter tillgodsedda. Barnombudsmannen anser också att det behövs tydliga nationella råd kring när och hur personalen i socialnämndens verksamhet ska ställa frågor om våld. Det samma gäller personalen inom hälso-och sjukvård. Det är enligt Barnombudsmannen inte tillräckligt att varje socialnämnd eller enskild vårdgivare ska avgöra när och hur personalen ska ställa frågor om våld. Det är också viktigt att det av föreskrifterna framgår att man vid utredning av barn som kan ha upplevt våld så långt det är möjligt bör tala enskilt med barnet samt att föreskrifterna innehåller information om när socialtjänsten ska göra en anmälan till polisen. 

1 Kap tillämpning och definition 
Barnombudsmannen saknar en definition av våld i nära relationer i föreskrifterna. Enligt Barnombudsmannen bör definitionen utgå från FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) artikel 19 och innehålla alla former av våld, även psykiskt och sexuellt våld. 

Socialtjänst
3 Kap Socialnämndens planering
Rutiner
Barnombudsmannen har mött barn som lever med skyddade personuppgifter och de har berättat om den rädsla, oro och otrygghet som de ofta upplever på grund bristande förståelse för sin situation och otillräckliga skyddsåtgärder. Barnombudsmannen välkomnar därför förslagets 5§ att socialnämnden ska fastställa rutiner för hur skyddade personuppgifter ska hanteras. 

Av våra möten med barn och unga framgår dock att det krävs flera åtgärder för att barn och ungdomar med skyddade personuppgifter ska få sina rättigheter tillgodosedda. Barnombudsmannen anser att myndigheter som är i kontakt med barn med skyddade personuppgifter måste ta fram tydliga riktlinjer för att höja kompetensen inom myndigheter kring hur dessa kontakter ska ske på ett säkert och barnvänligt sätt.  Barnombudsmannen anser också att barnens säkerhet vid hot om våld måste stärkas. Socialtjänsten bör bli skyldig att utse en säkerhetssamordnare, med särskild kompetens och kunskap för att kunna åta sig ett helhetsansvar för att samordna skyddet kring ett barn som har en definierad hotbild.  Vidare anser Barnombudsmannen att barn har rätt till tydlig och barnanpassad information om vad det innebär att leva med skyddade personuppgifter. Informationen bör ge en tydlig bild av det skydd samhället erbjuder en person som hotas. Informationen ska ges av säkerhetssamordnaren i kommunen men också finnas tillgänglig på annat sätt.  

Vidare anser Barnombudsmannen att kommunernas socialtjänst ska ha en skyldighet att vägleda, stödja och följa upp verksamhet med skyddat boende. Även om socialtjänsten har valt att lämna över en insats till en ideell organisation så har man ändå kvar ansvaret för att de insatser som erbjuds är av god kvalitet enligt socialtjänstlagen. Barnombudsmannen anser att det bör förtydligas vilket ansvar som kommunerna har för att följa upp de insatser som de lägger ut på kvinnojourerna. 

Barnombudsmannen är positiv till förslagets 6§ att socialnämnden ska fastställa rutiner för hur barn ska tas om hand och stödjas av personal med adekvat kompetens om en förälder har avlidit till följd av våld eller andra övergrepp. Barnombudsmannen anser dock att man bör gå längre än så och att lagen bör ses över. I nuläget om den ena av två föräldrar med gemensam vårdnad avlider, får den andra föräldern ensam vårdnad oavsett dödsorsak. Varje år blir föräldrar därför ensam vårdnadshavare för sina barn efter att ha dödat den andra föräldern. Detta gör det möjligt för den förälder som dödat den andra att neka barnet stöd och behandling. Enligt Barnombudsmannens mening bör det ske en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnadshavare har dödat den andra. Socialnämndens förmåga att väcka talan ska inte vara avgörande. 

Kartläggning och analys
I förhållande till förslaget att socialnämnden ska analysera om de insatser och andra sociala tjänster som erbjuds svarar mot behoven anser Barnombudsmannen att man även bör låta barn och unga som fått insatser komma till tals om dessa. Vår erfarenhet från samtal med barn och unga som upplevt våld är att barnen själva är mycket bra på att utvärdera det stöd de har fått. Av våra möten med barn och unga framgår att möjligheten att genom utvärdering för framtiden förändra det som inte upplevts som bra kan vara både stärkande och helande.

Information om socialtjänsten enligt 3 kap. 4§ SoL 
Myndigheter som ska utgöra ett viktigt skydd för barn såsom socialtjänsten bör vara kända och tillgängliga för barn. Barnombudsmannens möten med barn och unga visar dock att barn och unga ofta inte känner till socialtjänsten.  Barnombudsmannen anser därför att det av föreskrifterna och de allmänna råden bör framgå att socialtjänsten för att bli mer känd och tillgänglig för barn och unga ska bedriva aktiv och uppsökande verksamhet gentemot dem. Det bör också framgå att socialtjänsten ska utvärdera hur man kan bli mer tillgänglig för barn och unga, genom exempelvis utökade telefontider (som passar barn) och barnanpassad och lättillgänglig information på webben. 

Stöd och hjälp enligt 5 kap. 11 § SoL
Allmänna råd
Av förslaget framgår att socialnämnden bör avgöra när och hur personalen i nämndens verksamheter ska ställa frågor om våld för att våldsutsatta som behöver stöd och hjälp ska kunna identifieras. Barnombudsmannen anser inte att detta är tillräckligt. För att undvika godtycklighet och skillnader mellan kommuner anser Barnombudsmannen att det behövs tydligare nationella allmänna råd kring när och hur personalen ska ställa frågor om våld. Frågan om våld är känslig och det krävs kunskap och erfarenhet för att våga ställa den. Av råden bör därför även framgå att personalen ska få särskild utbildning om våld mot barn.

FN:s Barnrättskommitté uttrycker också i sina rekommendationer oro över de skillnader som föreligger beträffande tillgänglighet till tjänster för barn, beroende på var de bor, både i fråga om vilka tjänster som erbjuds och tillhandahållandet av dessa.   

6 Kap. Utredning av våldsutsatta barn och barn som bevittnat våld
Våra samtal med barn och unga som upplevt våld visar att barnens rätt att komma till tals i frågor som rör dem ofta åsidosätts.  Barnen upplever att man bara lyssnar till deras föräldrar. Barnen berättar också att de inte vågar berätta om sin situation inför föräldrarna.  Barnombudsmannen anser att en utvärdering av hur och i vilken utsträckning socialnämnden utnyttjar sina möjligheter att höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke bör genomföras. Vidare anser Barnombudsmannen att det av föreskrifterna tydligt bör framgå att socialtjänsten vid utredning av våldsutsatta barn och barn som bevittnat våld så långt det är möjligt bör tala enskilt med barnet. 

Våra möten med barn och unga visar även att barnen ibland inte förstått varför en socialtjänst inte gjort en anmälan till polisen om det de har berättat.  Barnombudsmannen anser att föreskrifterna bör innehålla tydliga riktlinjer kring när socialtjänsten ska göra en anmälan till polisen. Det bör också framgå av råden att socialtjänsten i de fall en anmälan inte görs ska förklara orsaken till detta för barnet. 

7 Kap. Insatser
Ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1§ SoL
Allmänna råd
I förhållande till skyddade boenden som tar emot barn välkomnar Barnombudsmannen förslaget att det i boendet bör finnas personal som har kunskaper om barns behov. Barnombudsmannen anser i tillägg att det krävs bättre samverkan mellan till exempel kvinnojourerna och det omgivande samhället i form av socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri samt förskola och skola. Barn som bor i skyddade boenden har egna separata behov såsom behov av att få umgås med kamrater, ägna sig åt fritidsaktiviteter, leka utomhus och gå i skolan.   Av våra samtal med barn och unga som upplevt våld och bott på skyddade boenden framgår att barnen ofta kommit efter i skolan på grund av våldet hemma och på grund av att de tvingats flytta. Barnen berättar också om hur de inte kunnat leka ute och inte kunnat träffa kompisar medan de bott i skyddat boende.

Barnombudsmannen anser att det bör framgå av de allmänna råden att socialnämnden har ett ansvar för att säkerställa barns rätt till skolgång, vila och fritid samt fysisk och psykisk rehabilitering i enlighet med barnkonventionen.

Insatser till barn
Barnombudsmannens möten med barn och unga visar att barn som utsatts för våld inte alltid får den hjälp de behöver på grund av att vårdnadshavarna inte kommer överens. Barnombudsmannen anser därför i förhållande till insatser till barn som utsatts för våld att bestämmelsen i föräldrabalken 6 kap. 13a§ tydligt bör framgå av de allmänna råden. Av paragrafen framgår att har barnet två vårdnadshavare och den ena inte samtycker till en åtgärd till stöd för barnet ska socialnämnden få besluta att åtgärden ändå får vidtas om det krävs med hänsyn till barnets bästa. Möjligheten ska gälla för psykiatrisk och psykologisk utredning och behandling, liksom för behandling i öppna former samt utseende av kontaktperson eller familj enligt socialtjänstlagen.

Hälso- och sjukvård
Många av de barn och unga som upplevt våld som vi träffat har varit i kontakt med BUP och elevhälsan på grund av olika typer av besvär som varit relaterade till det våld de upplevt. De har sökt hjälp för fysiska skador som blåmärken, huvudvärk eller frakturer, och för självdestruktivt beteende, sömnsvårigheter eller ätstörningar. BUP och elevhälsan är viktiga aktörer för att identifiera, hjälpa och stödja barn som upplevt våld.  Barnombudsmannen anser därför att det är viktigt att de tydliggörs att föreskrifterna omfattar dem samt att det av föreskrifterna framgår att de ska få utbildning om våld och att de rutinmässigt ska fråga barn om våld. 

8 Kap. Vårdgivarens ansvar
Planering och ledning av verksamheten enligt 3 kap. 1§ patientsäkerhetslagen
Barn och unga som Barnombudsmannen mött har upplevt att hälso- och sjukvården inte frågat hur de har det hemma, ens när de visat tydliga tecken på att de kan ha blivit utsatta för våld. Dessa barn och unga efterfrågar direkta frågor om våld i hemmet. Utifrån barnens berättelser anser Barnombudsmannen att det är viktigt att på ett systematiskt sätt ställa frågor om våld till barn.

Barnombudsmannen välkomnar därför att det i de allmänna råden står att vårdgivaren bör avgöra när och hur personalen i hälso-och sjukvårdens och tandvårdens verksamheter ska ställa frågor om våld. Barnombudmannen anser dock att skrivningen inte är tillräcklig. För att undvika godtycklighet och stora skillnader mellan kommuner anser Barnombudsmannen att det behövs tydligare nationella allmänna råd kring när och hur personalen ska ställa frågor om våld. Frågan om våld är känslig och det krävs kunskap och erfarenhet för att våga ställa den. Av råden bör därför även framgå att personalen ska få särskild utbildning om våld mot barn.

Vård och omvårdnad
Barnombudsmannen välkomnar föreskrifterna kring hur hälso- och sjukvårdspersonal ska agera när ett barn visar symptom eller tecken som kan föranleda misstanke om att barnet kan ha utsatts för våld eller andra övergrepp. Barnombudsmannen anser dock att p.3 bör förenklas. Barnombudsmannen föreslår följande skrivning ” så långt det är möjligt fråga barnet i enrum på ett konkret sätt om orsaken till symptomen eller tecknen”.  Vår erfarenhet utifrån våra möten med barn och unga är att barn ofta vill få frågan om våld och en orsak till att de inte berättar om våldet är att vårdnadshavaren är närvarande. 

Föredragande i ärendet har varit juristen Maj Fagerlund.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman