Våld i nära relationer - en folkhälsofråga (SOU 2014:49)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr: 3.9: 0622/14

Inledning
Barnombudsmannen företräder barns och ungas rättigheter och intressen med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnombudsmannen välkomnar att regeringen tillsatt en nationell samordnare mot våld i nära relationer med uppdraget att åstadkomma en kraftsamling inom området. Barnombudsmannen har under de senaste åren lyssnat till barn och unga med erfarenheter av våld i nära relationer för att ta reda på hur samhällets stöd för barn som upplevt våld i nära relationer sett ut. Utifrån vårt arbete anser vi att stödet till barn och unga som upplevt våld måste förbättras och vi delar samordnarens bedömning att samhället måste reagera tidigt när det finns tecken på att barn utsätts för våld av närstående. Vi är positiva till flera av de förslag som betänkandet lyfter fram för att stärka samhällets insatser för barn som utsatts för våld.

Däremot anser vi att det behöver göras mer för att förbättra situationen för dessa barn. Barnombudsmannen beklagar att man i betänkandet inte vidareutvecklat och tydliggjort fler av de förslag som lämnas. Vi hade gärna sett att samordnaren hade betonat vikten av att socialtjänstens roll förtydligas samt att socialtjänsten måste bli mer känd och lätt tillgänglig för barn.

Barnombudsmannens samlade åsikter
Barnombudsmannen anser att frihet från våld i nära relationer ska ses som en folkhälsofråga. Barn som utsatts för våld har enligt barnkonventionens artikel 2 samma rättigheter som alla andra barn. Enligt siffror från Nationellt centrum för kvinnofrid har ungefär tio procent av alla barn i Sverige upplevt våld i hemmet någon gång och fem procent har gjort det ofta. Många barn som upplever våld blir också själva slagna. Faktorer som har starkast samband med våld mot barn är förekomst av våld i familjen och svag familjeekonomi. Forskning visar att barn som utsätts för våld löper ökad risk för missbruk, kriminalitet, rökning, hetsätning och andra riskbeteenden i vuxen ålder. Även risken för allvarliga sjukdomar ökar, kanske som en följd av riskbeteendena.  Barn som har varit utsatta för våld har en förhöjd risk att som vuxna själva misshandla sina barn. Våld har en förhöjd risk att gå i generationer om man inte får stöd och hjälp med att bryta mönster och att förstå våldets påverkan.

Förebygga/upptäcka
Alla barn som växer upp med våld i nära relationer far illa av det. Det gäller oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Barnombudsmannen anser därför att det är viktigt att upptäcka våld tidigt.

Professionella som i sitt yrke kan möta barn som upplevt våld behöver ha relevant kunskap om barns och ungas utveckling, hur man känner igen tecken på våld samt kunskap om barns och ungas rättigheter. De behöver också kunna bemöta och kommunicera med barn och unga på deras nivå. Kunskapen om våldets allvarliga konsekvenser och risken för förnyad utsatthet visar hur viktigt det är med tidig upptäckt och tidiga insatser för att förebygga fortsatt våld.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att det inom verksamheter som har anmälningsskyldighet finns riktlinjer och rutiner för hur anställda ska gå tillväga om de misstänker att ett barn far illa. Detta ser vi som ett viktigt steg i att tidigt upptäcka barn som upplever våld. Barnombudsmannen har i en skrivelse till regeringen 2012 föreslagit att det bör införas en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskap om barnets rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i följande yrken: lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare. Det är även viktigt att allmänheten får information om varningssignaler och var de kan vända sig om de misstänker att barn kan ha utsatts för våld.
De barn vi har talat med som har erfarenhet av våld i hemmet betonar också hur viktigt det är att man som barn själv får kunskap om var man kan få hjälp. Det är grundläggande att alla barn från tidig ålder får kunskap om sin rätt att få skydd mot våld och övergrepp och vart man kan vända sig för att få stöd. Socialtjänsten måste i mycket högre grad vara känd och tillgänglig för barn och unga.

Stöd
Barn som upplevt våld ska få stöd och hjälp att hantera sin situation, detta stöd behöver erbjudas tidigt samt även på längre sikt. Barnombudsmannen anser att alla barn som har upplevt våld ska erbjudas stöd och hjälp. Av de berättelser från barn och unga som Barnombudsmannen tagit del av framgår att det finns skillnader i vilket stöd och vilka insatser de fått från socialtjänsten. Barnrättskommittén har uppmärksammat att det varierar mycket mellan olika kommuner och landsting vilket stöd och vilken behandling som barnen erbjuds. Enligt en nationell utvärdering av stöd till barn som bevittnat våld  får barn i familjer där våld förekommer ofta inte den hjälp de skulle behöva.

Barn påverkas av våld på både kort och lång sikt. Konsekvenserna kommer inte alltid direkt utan kan lika gärna komma senare under barndomen, i tonåren eller först i vuxenlivet. Barn som har utsatts för våld riskerar i högre grad än andra att drabbas på nytt. Om barn inte erbjuds tillräckligt skydd kan de utsättas för våld igen i hemmet.

Upprättelse
Flera av barnen som Barnombudsmannen har träffat har även erfarenhet av att genomgå en rättsprocess med anledning av våldet. Barnen förmedlar att det ofta tar lång tid innan våldet upptäcks trots att barnen signalerat under längre tid att de inte mådde bra. Några barn berättar om bristen på skydd, att de larmat om att de utsatts för våld men att våldet trots detta fortsatte. Många barn och unga uttrycker att de hade behövt information om våld och om vart man kan vända sig då man är utsatt.

Återkommande i barnens berättelser är att de inte fått någon eller inte tillräcklig information om socialtjänstens insatser. Det varierar vem utsatta barn och ungdomar först vänder sig till. Det kan vara en kompis, flick- eller pojkvännen, en förälder eller någon annan vuxen i skolan, på BUP, inom socialtjänsten eller hos polisen. Att synliggöras, att bli tagen på allvar, att bli lyssnad till och framförallt att bli tillfrågad om hur det står till är det centrala budskapet från ungdomarna till socialtjänsten och skolan.  Enligt artikel 19 i barnkonventionen ska samhället vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av våld. Dessutom bör nämnas att enligt artikel 6 i barnkonventionen ska konventionsstaterna till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Barnombudsmannen anser att ett målsägandebiträde alltid ska förordnas för barn när förundersökning inleds. Barnombudsmannen anser att det är bra att målsägandebiträde förordnads i de fall en särskild företrädare inte ska förordnas. Det är bland annat viktigt att det finns en person som på ett bra sätt kan förklara för barnet alla olika moment som ingår i en brottsmålsprocess och som tillgodoser barnets rätt till information enligt barnkonventionens artikel 12.

Barnen om socialtjänsten
I flera av barns och ungdomars berättelser som Barnombudsmannen har tagit del av under de senaste åren saknas berättelser om socialtjänsten. I vår analys av vad som framkommit i vårt arbete kring den sociala barnavården och stödinsatser till barn och unga som upplevt våld i nära relationer drar Barnombudsmannen slutsatsen att socialtjänstens arbete för barn och unga måste reformeras. Barnombudsmannens förslag är att socialtjänstens arbete för barns stöd och skydd reformeras och samlas i en särskild organisation, som skulle kunna kallas barntjänst.   

Den nya barntjänsten bör:

• Vara väl känd bland barn.

• Vara lätt tillgänglig för barn.

• Lyssna till barn.

• Bemöta barn med respekt och kunskap.

• Ge alla barn en egen kontaktperson.

Nedan följer de förslag Barnombudsmannen valt att kommentera särskilt.

2.1 Beakta komplexiteten vid planering, koordinering och styrning
Barnombudsmannen instämmer i samordnarens bedömning att kunskap om och förståelse för komplexiteten vid våld i nära relationer behöver vara en central utgångspunkt för arbetet på lokal, regional och nationell nivå. Däremot beklagar vi att man inte tagit upp att socialtjänstens roll måste tydliggöras och att den måste göras mer lätt tillgänglig för barn och unga.

Barnombudsmannens hade gärna sett att samordnaren i sin bedömning påpekat att kunskap om våld och om barns specifika behov ska vara en förutsättning för att arbeta med barn och unga. Tidigare upptäckt och rätt ingripande besparar barn och unga lång tid av lidande.  Alla vuxna som möter barn i sitt dagliga arbete måste därför ha förmåga att se signaler och att gripa in när de misstänker att barn utsätts för våld. Sådan förmåga får man genom kunskap och genom tydliga rutiner för hur man ska agera. Bristfällig kunskap hos vårdpersonal i kombination med otydliga rutiner kan innebära att ett våldsutsatt barn skickas hem utan vidare åtgärder, i värsta fall med dödliga konsekvenser. Barnombudsmannen föreslår i vår årsrapport ”Signaler” 2012 att införa en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskaper om barns rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i följande yrken: lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare.

2.1.1 Stora lokala och regionala skillnader
Barnombudsmannen delar samordnarens bedömning att det finns lokala och regionala skillnader i hur arbetet mot våld i nära relationer ser ut.

Barn som Barnombudsmannen träffat pekar på att socialtjänsten ibland saknar kunskap om deras livsvillkor. Följden blir att barnet undrar varför ingen har sett hans eller hennes behov och varför socialtjänsten inte har gjort mer. Av barnens och ungdomarnas berättelser framgår också att det finns skillnader i vilket stöd och vilka insatser de fått från socialtjänsten. Barn och unga berättar även hur utlämnade de kan känna sig när de lämnas utan stöd och insatser efter avslutad utredning. Barnombudsmannens förslag att införa en barntjänst tror vi skulle säkerställa ett mer likvärdigt stöd över hela landet. Av artikel 2 i barnkonventionen följer att alla barn ska ges de rättigheter som konventionen ger utan åtskillnad av något slag. Att barn ska vara beroende av att bo i ”rätt” kommun för att få skydd mot våld och övergrepp i familjen är oacceptabelt.

Samordnaren bedömning att det finns lokala och regional skillnader ligger i linje med vad barnrättskommittén har uppmärksammat, nämligen att det varierar mycket mellan olika kommuner och landsting vilket stöd och vilken behandling som barnen erbjuds. Med anledning av detta har barnrättskommittén också riktat kritik mot Sverige. I FN:s rapport från 2006 som handlar om våld mot barn kartlades bland annat våldets omfattning och konsekvenser samt rekommendationer som barnrättskommittén också tagit fasta på i sin senaste granskning av Sverige. I den aktuella granskningen rekommenderar kommittén särskilt att Sverige prioriterar förebyggande åtgärder, verkar för icke-våldsvärderingar, ökar människors medvetenhet, erbjuder hjälp till rehabilitering och återintegrering i samhället, säkerställer barns deltagande samt skapar tillgängliga och barnanpassade tjänster och metoder för rapportering av våld mot barn.

Barnombudsmannen vill se en tydligare rättighetslagstiftning när det gäller barns rätt till att själva söka stöd och hjälp. Detta i syfte att barn ska kunna få samma stöd och hjälp oberoende vart i landet de bor. 

3.1.2 Inrätta operativa arbetsgrupper
Samordnarens förslag är att det i varje kommun bör finnas en operativ arbetsgrupp mot våld i nära relationer där olika myndigheter samarbetar och koordinerar sina insatser för barn och vuxna som är, eller riskerar att bli, utsatta för allvarligt våld från närstående. Tanken är att i dessa operativa grupper ska det upprättas individuella handlingsplaner för alla våldsutsatta och våldsutövare som är i behov av det. 

Barnombudsmannen är tveksam till förslaget gällande operativa arbetsgrupper. Det saknas också en redogörelse för hur detta är tänkt att fungera. Barnombudsmannen anser samordnaren istället borde ha lagt förslag som tydliggör socialtjänstens ansvar när det gäller samverkan mellan myndigheter.

Barnombudsmannen hänvisar också till vårt tidigare förslag om att reformera socialtjänsten och inrätta en barntjänst i varje kommun. I det sammanhanget ser vi det också som  viktigt att se över sekretesslagstiftningen för att förenkla samarbetet mellan myndigheter.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till att man ska utforma individuella handlingsplaner. I det sammanhanget är det också viktigt att det barn det handlar om ges möjlighet att få komma till tals och att insatserna innebär att barnets bästa sätts i främsta rummet.

3.1.3 Utveckla stödet till våldsutsatta, barnen samt till våldsutövare
Barnombudsmannen välkomnar förslaget att socialtjänsten bör införa en barnlots med uppgift att ansvara för samordningen av insatser för personer utsatta för våld i nära relationer. Däremot hade vi önskat att samordnaren vidareutvecklat förslaget och resonerat kring hur barnlotsen skulle fungera i praktiken, hur man kan möta barns olika behov samt vem som ska arbeta med barnlotsen.

3.2 Fråga rutinmässigt om våldsutsatthet i hälso- och sjukvård och socialtjänst
Samordnarens förslag är att Socialstyrelsen i samarbete med landsting och kommuner ska genomföra och utvärdera försök med rutinmässiga frågor om våldsutsatthet till patienter i hälso- och sjukvården och brukare i socialtjänsten.  Samordnaren föreslår att man i första hand ska genomföra försöken i verksamheter där andelen våldsutsatta kan antas vara stor, som på akutmottagningar, i beroendevården och bland föräldrar till barn i barn- och ungdomspsykiatrin.

Barnombudsmannen stödjer samordnarens förslag men är kritisk mot att det enbart handlar om vuxna. Barnombudsmannens utgångspunkt är att barn och unga är experter på sin situation och därmed kan bidra med unik och värdefull information. Vi arbetar utifrån att barn har rätt att komma till tals och att barn ska ges möjlighet att komma till tals och berätta om sin situation. Att låta barn och unga med egna erfarenheter av att ha utsatts för våld dela med sig av sina tankar, åsikter och upplevelser bidrar till att säkerställa deras rätt att bli hörda i frågor som rör dem och få sina åsikter beaktade.

Barn som Barnombudsmannen har lyssnat på säger att de ofta vill få frågan om våld och en orsak till att de inte berättar om våldet är att vårdnadshavaren är närvarande. Barnen själva anser att man vid utredning av barn som kan ha upplevt våld så långt det är möjligt bör tala enskilt med barnet. Återkommande i barnens berättelser är vikten av att få en relation till den man ska prata med för att våga och vilja prata. Barnen berättar att de ofta signalerat till vuxenvärlden under en längre tid att de inte mådde bra men att det trots detta dröjde lång tid innan våldet upptäcktes. Johanna berättar: ”Jag försökte flera gånger som barn signalera och bete mig för att folk skulle förstå att det inte var okej. Jag trodde att det första man gjorde då skulle vara att ifrågasätta hemmiljön, men det gjorde man tydligen inte.” Inte heller Wilma fick någon respons från vuxenvärlden: ”I högstadiet märktes det extremt mycket, men det var ingen som frågade någonting.” En anledning till att sanningen hålls hemlig så länge är att ingen ställer den rätta frågan. ”Jag menar, jag har fått skäll för folk jag har slagit, för brott jag har gjort. Det har jag fått skäll för. Men det är aldrig någon som har frågat hur jag mår”, säger Simon. Det har hänt att det har gått så långt att barnen har försökt att begå självmord innan någon vuxen har förstått signalerna. Maja: ”Jag har väl gått igenom det mesta, och jag har gjort ett antal självmordsförsök, så det var på den biten jag kom in i BUP.”

Enligt barnrättskommittén ska barn höras av väl förberedda vuxna med utbildning och färdigheter att samtala och arbeta med barn. Dessa personer måste kunna bedöma barnets individuella förmåga och vara engagerade i de frågor som rör barnet. Barnet måste bli hört på ett stöttande och uppmuntrande sätt för att försäkra barnet om att den vuxne lyssnar och noga överväger vad barnet berättar.  Barnrättskommittén poängterar även att barns rätt att bli hörda ska utövas på ett sätt som skyddar barnet, särskilt i fall med mycket unga barn eller i fall där barn utsatts för brott, sexuella övergrepp eller andra former av misshandel.  Rätten till skydd ställer därför höga krav på staten men får inte tas som ursäkt för att neka barn deras rätt att bli hörda.  Staten ska minimera risken för att barn utsätts för negativa konsekvenser av sitt deltagande med hjälp av tydliga strategier.  Barn behöver vara införstådda med sin rätt till skydd och få information om vart de kan vända sig om de behöver hjälp eller har frågor.

3.3 Vidareutveckla insatsen skyddat boende
Barnombudsmannen instämmer med samordnarens bedömning att det är viktigt att kommunernas ansvar för insatsen skyddat boende förtydligas. Därmed är vi positiva till förslaget om att insatsen skyddat boende ska regleras i socialtjänstlagen. Barnombudsmannen anser att kommunernas socialtjänst ska ha en skyldighet att vägleda, stödja och följa upp verksamhet med skyddat boende.

Barnombudsmannen har under 2011 lyssnat till 13 barn, ungdomar och unga vuxna som har skyddade personuppgifter för att ta reda på för att lyssna till hur de här barnen upplever sin situation och samla kunskap om hur deras rättigheter tillgodoses. Detta presenterades i Barnombudsmannens rapport ”Oskyddad”. Våra samtal visar att kvinnojouren kan vara mycket betydelsefull för barn och ungdomar som upplever våld. Där känner man sig trygg och där finns personal som förstår hur de har det och kan stötta dem och förklara hur saker fungerar. Däremot har barnen inte så mycket att berätta om kontakter med socialtjänsten. En flicka säger till exempel att hennes socialsekreterare hela tiden hänvisade henne till kvinnojouren när hon hade frågor.

Samordnaren föreslår även att det ska krävas tillstånd för verksamheten skyddat boende.  Barnombudsmannen är positiv till förslaget men saknar ett tydligare resonemang kring hur det påverkar befintliga verksamheter.

Barnombudsmannen anser även att det bör förtydligas vilket ansvar som kommunerna har för att följa upp de insatser som de lägger ut på kvinnojourerna. De två riksorganisationerna för kvinnojourer säger att samarbetet med socialtjänsten skiftar från kommun till kommun. De flesta jourer har någon form av organiserat samarbete med socialtjänsten och övriga berörda aktörer, men hur väl det fungerar kan bland annat bero på enskilda personer, exempelvis eldsjälar på kvinnojourerna.

3.5 Utökade möjligheter för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att lämna ut uppgifter vid misstanke om brott
Socialtjänsten och hälso- och sjukvården kan enligt 10 kap. 23§ offentlighets- och sekretesslagen lämna ut sekretessbelagda uppgifter som angår misstanke om ett begånget brott till åklagarmyndigheten eller polisen. Samordnarens förslag är att denna möjlighet även ska omfatta brott som har en lägre straffskalla än fängelse nio månader. Detta innebär att brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning kommer att omfattas. Barnombudsmannen är positiv till förslaget.

3.7 Målsägandebiträde vid brott i nära relationer ska vara särskilt lämpad för uppdraget
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att ett krav på att endast den som på grund av sina kunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper är särskilt lämpad för uppdraget får förordnas till målsägandebiträde i mål som rör brott i nära relationer ska införas i lagen om målsägandebiträde. Däremot anser vi att vissa tillägg bör göras.

Vi vill understryka vikten av att barn och unga får information om målsägandebiträde samt att informationen är anpassad efter barnets eller den unges ålder och mognad. Barnombudsmannen anser att barnkompetens bör finnas med i de krav som ställs för att kunna förordnas till målsägandebiträde . Vi anser även att det bör ställas krav på kunskap om barns rättigheter, barns specifika behov samt hur man samtalar med barn. Att målsägandebiträden uppfyller dessa krav anser vi vara en förutsättning för att få arbeta med barn och unga. Profession som möter barn behöver relevant kunskap om barns och ungas utveckling, levnadsvillkor och behov för att kunna göra prioriteringar och vidta åtgärder. De behöver också kunna bemöta och kommunicera med barn och unga på deras nivå.

Barnombudsmannen anser att ett målsägandebiträde alltid ska förordnas för barn när förundersökning inleds. Barnombudsmannen anser att det är bra att målsägandebiträde förordnas i de fall en särskild företrädare inte ska förordnas. Det är bland annat viktigt att det finns en person som på ett bra sätt kan förklara för barnet alla olika moment som ingår i en brottsmålsprocess och som tillgodoser barnets rätt till information enligt barnkonventionen artikel 12.

Flera barn och unga som Barnombudsmannen har träffat som har haft ett målsägandebiträde lyfter fram detta som mycket betydelsefullt när det fungerat bra. Men barnen ger också exempel på helt frånvarande målsägarbiträden där barnen träffat sitt målsägandebiträde för första gången i rätten och där de inte haft kontakt eller fått stöd från denne under rättsprocessen.

3.10 Kunskap om våldsutsattas behov ger ökad kvalitet
Barnombudsmannen instämmer i samordnarens bedömning att kvaliteten i offentliga tjänster för våldsutsatta och barn som lever med våld behöver förbättras. Däremot beklagar vi att det inte framgår att man ska utgå från barn som utsatts för våld och deras behov för att förbättra kvaliteten. I betänkandet ges exempel på olika sätt att ta reda på hur kvaliteten kan förbättras utifrån människors enskilda behov. Barnombudsmannen anser det vara olyckligt att det inte framgår att det är viktigt att myndigheter inhämtar barns och ungas synpunkter för att utveckla och stärka legitimiteten i myndigheters verksamhet.

Vår utgångspunkt är att man måste prata med barn och unga själva för att ta reda på vilka behov de har samt på vilket sätt de anser att man kan förbättra en verksamhet och öka kvaliteten.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att det inom verksamheter som har anmälningsskyldighet finns riktlinjer och rutiner för hur anställda ska gå tillväga om de misstänker att ett barn far illa. En förutsättning för att öka kvaliteten inom socialtjänsten är att alla kommuner gör systematiska uppföljningar av sina insatser som riktas till barn som utsatts för våld. Barnombudsmannen anser också att landstingen bör få i uppdrag att föra statistik, följa upp och rapportera till Socialstyrelsen hur många anmälningar som görs av vården och tandvården angående misstanke om att barn far illa.

4.1.3 Inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att det bör inrättas ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn som ska ansvara för den nationella samordningen av kunskap på området. Barnombudsmannen delar samordnarens bedömning att det är mycket angeläget att utveckla metoder för att bemöta våldsutsatta barn, sprida befintlig kunskap samt kompetensutveckling av professionella och utveckling av effektiva samverkansformer mellan olika verksamheter.

4.2.2 Prata med barn om våld i nära relationer i skola och förskola
Barnombudsmannen instämmer i samordnarens förslag att uppdra till Skolverket att tillhandahålla kompetensutbildning om våld i nära relationer till lärare och förskollärare.
Förslaget ligger i linje med barnrättskommitténs allmänna kommentar nummer 13 där det framgår att det är viktigt att det i verksamheter där barn och unga befinner sig finns en medvetenhet hos vuxna om tecken och riskfaktorer när det kommer till våld och övergrepp. Kommittén säger också att barn måste få möjlighet att signalera och att vuxna måste känna igen och agera, även om barnet inte uttryckligen ber om hjälp.  Vi är positiva till att samordnaren anser att det bör förmedlas kunskap om hur åldersadekvata samtal med barn kan hållas samt att informationen som barn får måste vara åldersanpassad. Barnkonventionens artikel 12 ger barn rätt att få säga vad de tycker och känner. Om de ges tillfälle till detta från en så tidig ålder som möjligt ökar chansen att upptäcka eventuella missförhållanden.

Barnombudsmannen anser att verksamheter där barnet befinner sig dagligen, som barnomsorgen och skolan, är särskilt betydelsefulla för att upptäcka att barnet blir eller har blivit utsatt för våld eller övergrepp. Barnombudsmannens förslag är att socialtjänstens arbete för barns stöd och skydd reformeras och samlas i en särskild organisation, som skulle kunna kallas barntjänst.  
 
4.2.4 Socialtjänsten bör informera om sitt arbete vid föräldramöten
Barnombudsmannen är positiv till samordnarens förslag att socialtjänsten regelbundet bör informera om sitt arbete vid föräldramöten samt informera personal vid förskola/skola. Däremot anser vi att denna information även ska ges till barn och unga. Vi ser detta som ett bra sätt att ge föräldrar kunskap om vilket stöd som finns att få. Dessutom anser vi att även barn ska få information om socialtjänstens arbete i förskola/skola.

4.3.5 Socialtjänsten bör kalla till möte när rättsprocessen är avslutad
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att socialtjänsten bör kalla till möte för att informera vårdnadshavarna när en rättsprocess, i fråga om våld i nära relationer, är avslutad. Däremot anser vi att även barnen ska få denna information och att den ska vara anpassad efter barnets ålder och mognad. Vi anser även i tillägg att socialtjänsten ska informera om möjliga stödinsatser.

4.4 Barn i vårdnadstvister
Barnombudsmannen har under året träffat barn som har genomgått en rättsprocess och instämmer i det samordnaren skriver om att det är vanligt förekommande med tvist mellan föräldrarna om barns vårdnad, umgänge och boende vid våld i nära relationer. Barnombudsmannen anser att barn som genomgår en tvist om vårdnad, boende eller umgänge ska erbjudas ett biträde som tar tillvara barnets rätt att komma till tals.

I betänkandet nämns att det enligt lag inte sker en automatisk prövning i rätten om vårdnadshavaren dödar den andra. Barnombudsmannen beklagar att samordnaren valt att inte lägga något förslag i denna fråga . Barnombudsmannen har lyssnat på barn och ungdomar som är förtvivlade över att den förälder som orsakat så stor skada trots detta har haft makt att bestämma över barnet som att exempelvis hindra barnet från att gå i den skola hen önskar. Bakgrunden är att det inte finns någon automatik i att pröva vårdnadsfrågan. I stället krävs det att social¬nämnden väcker talan i domstol vilket inte alltid sker. Barnombudsmannen har i en skrivelse från 2013 framfört att detta kan ha många förklaringar. I en liten eller mellanstor kommun är lyckligtvis den här typen av ärenden oerhört sällsynta. Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå att brist på kunskap och tydliga rutiner är en viktig förklaring. Barnombudsmannen har därför föreslagit regeringen att lagen ses över och att det sker en automatisk prövning av vårdnaden i de fall där en vårdnads¬havare har dödat den andra. Det är alltså inte socialnämndens förmåga att väcka talan som ska vara avgörande.

4.7.3 Barnförhör bör genomföras skyndsamt
Barnombudsmannen delar inte samordnarens bedömning utan anser att det borde införas en lagstadgad tidsgräns för hur lång tid det får ta mellan en anmälan och att ett första förhör hålls med barnet. På det viset ger lagstiftaren en tydlig markering om att dessa brott ska ha hög prioritet och bedrivas så skyndsamt som det är möjligt.

Barnahusutredningen lyfter fram att ett enda barnförhör inte alltid är tillräckligt, utan att det kan behövas fler förhör för att skapa den tillit som krävs för att barnet ska kunna minnas och berätta.  När ett barn förhörs ska det alltid genomföras så att det inte finns risk att barnet tar skada och förhöret får aldrig vara mer ingående än vad som är nödvändigt. Som nämns i betänkandet visar Barnombudsmannens enkätundersökning från 2012 att runt 40 procent av landets åklagarkammare inte alltid håller den tidsfrist på två veckor för det första förhöret som i dag rekommenderas. Barnombudsmannen anser att misstänkta vålds- och sexualbrott mot barn måste ha hög prioritet inom rättsväsendet. Den rekommenderade tidsfrist som i dag finns har inte en tillräckligt styrande effekt.

4.7.6 Särskilda företrädaren ska förklara utfallet för barnet
Barnombudsmannen avstyrker samordnarens förslag att den särskilda företrädaren för barn inom sitt uppdrag ska informera och förklara för barnet om åklagaren beslutar att förundersökningen läggs ner eller att åtal inte väcks. Barnombudsmannen anser att ansvaret fortsatt ska ligga på rättsväsendet (det vill säga den instans som fattar beslutet) och inte på socialtjänsten.  Vi vill i detta sammanhang upprepa vårt förslag om att det bör finnas en informationsskyldighet för åklagare vid beslut om att lägga ner en förundersökning eller att inte väcka åtal i ett ärende som rör misstänkta vålds- och sexualbrott mot barn i nära relationer. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att barnet informeras att en förundersökning läggs ned eller om det beslut som fattas i åtalsfrågan. Barnet måste kunna få ett motiverat beslut.

Vi vill betona vikten av att den som förmedlar informationen till barn och unga har särskild kunskap och erfarenhet om barnsamtal. Utifrån det barn och unga berättat för oss anser vi att barn behöver få veta att en nedlagd förundersökning inte är detsamma som att ett brott inte har begåtts eller att barnet inte är trovärdigt utan att det kan bero på att det saknas tillräckliga bevis. Informationen till barn och unga kan behöva ges mer än en gång. Barnombudsmannen anser att motsvarande ändring borde införas i lagen om målsägandebiträde när barn som är utsatta för brott i nära relationer får ett målsägandebiträde.

4.7.7 Misstankeförhör bör samordnas med barnförhör
Barnombudsmannen delar samordnarens bedömning att förhör med misstänkt som är närstående och bor tillsammans med barnet bör hållas samma dag.

5.3 Kartlägg omfattningen
Barnombudsmannen välkomnar att samordnaren vill ge Brå i uppdrag att kartlägga omfattningen av hedersrelaterade begränsningar samt hedersrelaterat våld och förtryck på nationell nivå. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att kartläggningen även innefattar de barn som berörs av våldet genom att deras förälder blir utsatt för hedersförtryck.

5.4 Interkulturella arbetssätt 
Samordnarens förslag är att myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor uppdras att arbeta fram en modell med interkulturella vägledare som kan användas i skolor där särskilt behov kan antas finnas. Samordnarens bedömning är att förebyggande av våld i nära relationer bör ses som en målsättning i samhällsorienteringen för nyanlända. Orienteringen ska ge utrymme för värderingsfrågor kring våld i nära relationer, barnuppfostran och jämställdhet. 

Barnombudsmannen är positiv till samordnarens förslag men vill tillägga att alla föräldrar bör erbjudas föräldrautbildning som tar sin utgångspunkt i  barns rättigheter.

6.9.1 Skärp straffskalan för överträdelse av kontaktförbud
Samordnaren föreslår att straffskalan för överträdelse av kontaktförbud ska skärpas. Förslaget innebär att kontaktförbud delas upp i två olika brott utifrån gärningens allvar. Den som bryter mot ett kontaktförbud döms för överträdelse av kontaktförbud till fängelse i högst två år.

Barnombudsmannen välkomnar att straffskalan för överträdelse av kontaktförbud skärps. I samband med Barnombudsmannens rapport ”Oskyddad” har Barnombudsmannen träffat barn och unga som lever med skyddade personuppgifter. Flera barn har berättat att kontaktförbudet är verkningslöst och att då överträdelsen oftast bara blir böter räcker det inte för att få förövaren att hålla sig borta.

8.1 Frihet från våld ska vara ett folkhälsomål
Barnombudsmannen välkomnar samordnarens förslag att frihet från våld i nära relationer ska vara ett folkhälsomål. Att göra det till ett folkhälsomål tydliggör inte bara att arbetet mot våld är viktigt men också att samhället som helhet har ett ansvar att motverka våld. Barnombudsmannen hoppas att detta kan bidra till att man på nationell och lokal nivå både främjar arbete med frågor rörande våld samt att man utvecklar förebyggande åtgärder för att upptäcka och förhindra våld i nära relationer.

8.3 Barns utsatthet och förebyggande åtgärder ska tydliggöras i nationella strategier
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att regeringen ska se över de nationella strategierna som berör området våld i nära relationer och att det föreslås att de speciellt tittar på barns utsatthet. En översyn bör utgå från ett tydligt rättighetsperspektiv. Barnombudsmannen föreslår att begreppet ”bevittnar våld” ersätts med ”upplever våld”. Begreppet uppleva våld är vidare än begreppet bevittna våld och omfattar exempelvis situationer där barnet uppfattar konsekvenserna av våldet. Barnombudsmannen förespråkar att alla barn som upplever våld ska ha samma rättigheter, alltså oavsett om de har bevittnat våldet eller uppfattat konsekvenserna av det. Kommittén mot barnmisshandel har uppskattat att ungefär 10 procent av alla barn någon gång har upplevt våld i hemmet och cirka hälften av dessa barn upplever det ofta. Med detta menar Barnombudsmannen är ett stort och viktigt folkhälsoproblem i Sverige.

Föredragande i ärendet har varit utredarna Shanti Ingeström och Martina Blombergsson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman