Europeiska kommissionens förslag till ett paket med processuella rättigheter (Ju2014/422/DOM, Ju2014/423/DOM, Ju2014/424/DOM)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr 3.9: 0119/14

Inledning
Barnombudsmannen är positiv till förslaget. Särskilt välkomnas förslaget att det fastställs EU-övergripande gemensamma miniminormer om rättigheter för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden, samt för barn som är föremål för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

Barnombudsmannen företräder barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Av artikel 37 framgår att gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn endast får användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder.

Enligt FN:s barnrättskommitté(barnrättskommittén) krävs ett åtskilt rättskipningssystem för barn som misstänks för brott eftersom barn skiljer sig från vuxna när det gäller fysisk och psykisk utveckling samt känslomässiga och utbildningsrelaterade behov. Barnombudsmannen anser att det krävs flera förändringar om Sverige ska leva upp till de krav barnkonventionen ställer.

Temat för 2013 års rapportering till regeringen var barn som misstänks för brott och frihetsberövas. Rapporten bygger på de möten som Barnombudsmannen haft med barn och unga som frihetsberövats i arrest och häkte. Nedan följer Barnombudsmannens synpunkter kring vad som är extra viktigt när ett barn frihetsberövas. 

Frihetsberövande före rättegång som en sista utväg
Barnombudsmannen anser att det kan finnas situationer när barn måste frihetsberövas under den tid som ett misstänkt brott utreds. Ett frihetsberövande före rättegång måste enligt barnrättskommittén hållas kort. Dessutom måste situationen vid frihetsberövandet anpassas utifrån barnets rättigheter. Det innefattar anpassning av den fysiska miljön, tillgång till välutbildad personal, möjlighet till kontakt med familj och andra frihetsberövade unga samt möjlighet att fullfölja eventuell skolgång.

Enligt barnkonventionen ska barn frihetsberövas endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid oavsett om det rör sig om gripande, anhållande eller häktning. Staten ska vidta lämpliga lagstiftande och andra åtgärder för att minska användandet av frihetsberövande före rättegång.

I syfte att minska användandet av frihetsberövande före rättegång krävs att de alternativ till anhållande och häktning, som innebär betryggande övervakning, samtidigt är godtagbara genom att barnets mänskliga rättigheter upprätthålls.

Ingen isolering under utredningstiden
Häktesmiljön beskrivs i relativt positiva ordalag av de flesta barn vi mött. Trots att miljön och personalen på häktet överlag får goda betyg av barnen är det dock ett faktum att de är isolerade från omvärlden mellan 22 och 24 timmar i de flesta situationer. FN:s specialrapportör mot tortyr definierar isolering som en fysisk och social isolering av individer som är instängda i sina celler i 22 eller fler timmar per dygn. Att som barn placeras i häkte eller arrest i Sverige innebär nästan alltid att barnet under kortare eller längre tid isoleras enligt denna definition. Isoleringen är det som barn uppfattar som det absolut värsta. Barn beskriver att det krävs både vilja och styrka för att uthärda den enorma psykiska påfrestning isoleringen innebär. Självskadebeteende och tankar på självmord återkommer i flera berättelser.

Mot bakgrund av de allvarliga mentala skador eller lidande som isolering kan leda till för barn anser FN:s specialrapportör mot tortyr att det kan likställas med tortyr, grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Enligt specialrapportören står isolering av unga, oavsett hur länge, i strid med artikel 7 i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna samt artikel 16 i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Rapportören anser att det borde förbjudas vad gäller barn. Inget barn bör enligt vår mening frihetsberövas i isolering under utredningstiden. Staten måste ta ansvar för att skapa ett rättsskipningssystem där barn som misstänks för brott behandlas i enlighet med deras grundläggande rättigheter.

Med anledning av den internationella kritiken mot de nordiska ländernas användande av isolering under utredningstiden har Norge valt att förbjuda fullständig isolering av barn av utredningsskäl. I förarbetena till den norska straffeprosessloven betonas att barn behöver skyddas och är särskilt sårbara. Förbudet mot fullständig isolering av barn motiveras utifrån det stora trauma som den kan innebära för barnet.

Tidsgränser
Enligt barnrättskommittén ska lagen tydligt ange på vilka grunder ett barn får placeras eller hållas i arrest eller häkte i avvaktan på rättegång. Tiden för frihetsberövande före rättegång ska begränsas i lag och regelbundet omprövas. Tidsfrister bör vara kortare än de som gäller för vuxna. Tiden i arrest för barn i Sverige är maximalt fyra dygn. I Norge har en tidsgräns på 24 timmar införts för hur länge barn får vistas i arrest. Barnombudsmannen anser att så bör ske även i Sverige.

Ett barn som frihetsberövas före rättegång ska enligt barnrättskommittén formellt åtalas och ställas inför rätta senast 30 dagar efter det att frihetsberövandet började. Barnombudsmannen anser att Sverige ska leva upp till detta krav och införa en tidsgräns på 30 dagar för frihetsberövande före rättegång. Det innebär att staten måste prioritera utredningar där barn som misstänks för brott har frihetsberövats. Då frihetsberövande före rättegång ska ske för kortast möjliga tid krävs dessutom att staten prioriterar utredningsåtgärder som innebär att exempelvis kollusionsfaran minskar.

Tiden för hur länge ett barn ska kunna hållas häktad bör begränsas. De tidsfrister som finns idag bör vara kortare än de som gäller för vuxna. Ett barn som frihetsberövas före rättegång ska enligt barnrättskommittén formellt åtalas och ställas inför rätta senast 30 dagar efter det att frihetsberövandet började.

Inget barn ska placeras i arrest i dess nuvarande utformning
Barnen i vårt material beskriver arrestmiljön som obehaglig, omänsklig och nedbrytande. Bemötandet från personalen beskrivs som kallt, opersonligt eller direkt skrämmande. Att barn under rättsprocessen låses in i den miljön är inte i enlighet med barnets grundläggande mänskliga rättigheter. Det är inte heller att anse som rättssäkert, då barnet ska förhöras under den tid han eller hon befinner sig i arresten. Inget barn bör enligt vår mening frihetsberövas under utredningstiden i en arrest som är avsedd för vuxna.

Restriktioner ska individualiseras för barn
Av våra samtal med barn och unga, genomgång av statistik och häktesprotokoll samt diskussioner med företrädare för rättsväsendet framgår att det inte är ovanligt att barn beläggs med fulla restriktioner både under arrest- och häktestiden. Det är inte heller ovanligt att restriktionerna upprätthålls under relativt lång tid. Detta trots att barnkonventionen är tydlig i att barnet bland annat ska ha möjlighet till kontakt med sin familj genom besök och telefonsamtal, så länge det är till barnets bästa.

Kritiken mot Sverige både från Europarådets tortyrkommitté och från FN:s kommitté mot tortyr granskade Sverige 2008 och rekommenderade då Sverige att vidta åtgärder för att minska användningen av restriktioner och förkorta den tid de används. Restriktionerna måste alltid bygga på konkreta grunder, vara individualiserade, stå i proportion till det brott individen är misstänkt för och tas bort omedelbart när behov inte längre finns.

Barnombudsmannen anser att rätten när den beslutar att häkta ett barn ska göra en individuell bedömning i varje enskilt fall av vilka restriktioner som är nödvändiga. Det ska inte vara upp till häktespersonalen och barnet att hela tiden ansöka om enskilda lättnader i restriktionerna. Åklagaren bör redan från början och sedan kontinuerligt bedöma behovet av varje enskild restriktion. Vissa restriktioner kan ibland vara nödvändiga och det är därför inte möjligt att helt utesluta möjligheten att belägga barn med restriktioner. Det kan handla om inskränkningar som syftar till att skydda exempelvis målsägande och vittnen från hot och andra oacceptabla påtryckningar.

Alla barn ska alltid ha tillgång till en offentlig försvarare från det första förhöret
Alla barn måste garanteras grundläggande rättigheter under rättsprocessen. Enligt barnkonventionen ska varje frihetsberövat barn ha rätt att snarast få tillgång till juridiskt biträde och annan lämplig hjälp. Av berättelserna vi har tagit del av framgår det att en vanlig orsak till att försvarare inte närvarar vid förhör är att barnen själva avsäger sig den rättigheten eftersom de tror att de då får lämna arresten snabbare.

Det ska inte finnas utrymme för rättsprocessens aktörer att genom påtryckningar, hot och löften få barnet att avsäga sig dessa rättigheter. Dessutom är barnet i underläge redan genom rättsprocessens utformning och det kan därför i de allra flesta situationer inte anses acceptabelt att barnet avsäger sig den rätten. Det är i de flesta fall omöjligt för ett barn att förutse de konsekvenser ett sådant avstående kan leda till, och därmed behöver rättsprocessens aktörer ta sitt ansvar för att garantera barnet dess grundläggande mänskliga rättigheter. Att barnet alltid ska garanteras en offentlig försvarare får inte innebära att tiden för frihetsberövandet förlängs, vilket ställer krav på samhället att möjliggöra att försvarare kan utses oavsett tidpunkt. Det måste dessutom kunna ske skyndsamt. Vi anser att i avvaktan på att en försvarare utses ska barnet inte sitta i arrest, utan i ett förhörsrum eller liknande utrymme.

Inrätta ett oberoende barnombud
Barnets rätt att höras enligt artikel 12 är grundläggande för en rättvis rättegång och måste respekteras under hela rättsprocessen. Barnet ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter fritt och åsikterna ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För att barnet ska kunna delta effektivt, ska han eller hon ha rätt till information om anklagelserna, processen som sådan samt möjliga påföljder.

Institutioner där barn frihetsberövas är ofta stängda för omvärldens granskning. Barnrättskommittén betonar att varje barn i alla fall av frihetsberövade ska ha rätt att utan begränsning ställa frågor och lämna klagomål till den centrala administrationen, rättsliga myndigheten eller annan oberoende myndighet. Han eller hon ska också få svar så snart som möjligt. Dessa mekanismer måste vara kända och lättillgängliga för barn. Barnombudsmannen anser att det ska inrättas ett oberoende barnombud, som ska vara en självständig instans till vilken frihetsberövade barn och ungdomar kan vända sig med eventuella klagomål om hur deras mänskliga rättigheter har tillgodosetts under rättsprocessen. Ombudet ska företräda barnet och ha rätt att driva ärenden i domstol för att utverka skadestånd till barn som fått sina rättigheter kränkta i samband med frihetsberövandet.

Föredragande har varit juristen Emma Forssell.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman