Genomförande av brottsofferdirektivet (Ds 2014:14) (Ju2014/3367/DOM)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr: 3.9:0530/14
 
Inledning
Barnombudsmannens utgångspunkt är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och hur den bedömning som utredningen lämnar kan påverka barn som brottsoffer och deras rättigheter.

Barnombudsmannen välkomnar i stora delar utredningens bedömning och är positiv till de föreslagna författningsändringarna som innebär en skärpning av lagstiftningen gällande rätten att förstå och bli förstådd samt rätten till information. Barnombudsmannen är särskilt positiv till att utredningen föreslår att det bör införas en skyldighet för myndigheterna att lämna målsäganden information om det straffrättsliga förfarandet. Barnombudsmannen ställer sig dock frågande till om de förslag som utredningen lägger kommer att vara tillräckliga.

Viktiga utgångspunkter när det gäller barn som brottsoffer
Enligt artikel 2 i barnkonventionen har alla barn samma rättigheter utan åtskillnad av något slag. Barn som utsatts för brott har samma rättigheter som alla andra barn. Av artikel 12 framgår att barn och ungdomar har rätt att komma till tals och deras åsikter ska tillmätas betydelse utifrån ålder och mognad.  Enligt artikel 12 har barnet också rätt att komma till tals i alla frågor som rör barnet. Artikel 19 slår fast att staten ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Enligt FN:s riktlinjer för rättskipning i ärenden som rör barn som blivit offer för eller vittnen till brott ska barn ha rätt att bli behandlade med värdighet och medkänsla samt skyddas från diskriminering.  FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har rekommenderat Sverige att genom lagstiftning tillförsäkra att barn som är vittnen till eller offer för brott får det skydd Barnkonventionen liksom FN:s riktlinjer i ärenden som rör barn som blivit offer för våld eller vittnen till brott ger rätt till.  Barnrättskommittén har även påpekat vikten av att yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete har utbildning om barnets rättigheter.  Barnkonventionen ställer krav på kompetens hos professionella som möter barn i olika situationer. I barnrättskommitténs senaste granskning rekommenderas Sverige att erbjuda systematisk och fortlöpande utbildning i mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, till alla personer som arbetar med och för barn. Dessutom rekommenderar kommittén att Sverige utbildar poliser, domare och åklagare i hur de på ett respektfullt sätt med iakttagande av tystnadsplikten ska ta emot, kontrollera och utreda anmälningar om brott mot barn som utnyttjats sexuellt.

Barnombudsmannens samtal med barn och unga
Barnombudsmannen har under de senaste åren lyssnat till barn och unga med erfarenheter av våld i nära relationer där vissa har erfarenhet av att genomgå en rättsprocess. Barnen har ofta haft starka åsikter och känslor kring rättsprocessen. Flera av barnen berättar att de inte känt sig delaktiga och att de saknat information. Att inte känna sig trodd är återkommande i barnens berättelser, särskilt om det blivit en nedlagd förundersökning eller om den misstänkta förövaren inte blir dömd. Det är även flera som upplevt sig bli ifrågasatt i rättssalen och några beskriver processen som ytterligare ett övergrepp. Vissa barn berättar att de haft rättsprocessen ständigt närvarande och det ibland varit svårt att koncentrera sig på skola och terapi medan det pågick. Vidare menar barnen att processen är för lång i sin helhet. Den hade inte sällan pågått i flera år. Stödet från ideella organisationer lyfts fram som positivt av flera barn och att vara välkommen tillbaka efter avslutad kontakt är också uppskattat.

Under 2013 har Barnombudsmannen tillsammans med Brottsoffermyndigheten intervjuat ett antal ungdomar som utsatts för våld i nära relationer om vilken information de fått, vad de har saknat och hur de vill att informationen ska utformas och spridas. Flera barn uppgav att de inte hade fått någon information och de önskade att de hade fått all information de behövde lättillgängligt och samlat på ett ställe. Flera barn vi träffat berättar att det är svårt för barn att berätta om att de utsätts för våld i nära relationer och att en del barn inte vågar berätta. Barnen berättade att de framförallt vill veta var man kan söka hjälp, var man kan anmäla brottet, få skydd och få stöd och behandling. De tycker också att andra barn ska få veta att de inte är ensamma och att det inte är deras fel. Barnen anser att det är skolan som borde informera barn som utsätts för brott och flera önskar att detta ska ske under ett personligt möte. Barnen har också föreslagit att informationen ska finnas tillgänglig på webben, affischer, på BUP på ungdomsmottagningen och som reklam.

Barnombudsmannen lämnar synpunkter i de delar där vi har kommentarer kring utredningens bedömning. 

4.4.2 Aktörer som omfattas av direktivets tillämpningsområde
Barnombudsmannen anser att ett barn som upplever våld i nära relationer bör ges straffrättslig status som målsägande. Barnet behöver själv utkrävbara rättigheter. Om barnet är målsägande i straffrättslig mening kan barnet polisanmäla brottet och tilldelas en särskild företrädare. 

5.2 Rätt att få information vid den första kontakten med en behörig myndighet- artikel 4
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag till ändringar i rättegångsbalken (1942:740) och förundersökningskungörelsen(1947:948) som innebär en skärpning av lagstiftningen gällande rätten till information. Vi är även positiva till de nya paragrafer som föreslås införas i förundersökningskungörelsen då de ligger i linje med FN:s riktlinjer där det framgår att barn ska ha rätt att bli informerade om rättsprocessen, utvecklingen i ärendet och de stöd- och skyddsåtgärder som kan vidtas.  Barnombudsmannen vill i sammanhanget betona vikten av att informationen som ges är tydlig, barnanpassad, lättillgänglig för barn och unga och ges under hela rättsprocessen. För att säkerställa barnets rätt till information bör tydligare riktlinjer och rutiner kommuniceras till åklagarkamrarna om vem som ansvarar för att barnet får information. Det är vanligt att barn inte själva anmäler brottet och därmed inte omfattas av den lagstadgade informationsplikten vilket vi hävdar medför att barn har en nackdel gentemot vuxna brottsoffer.

6.1 Rätt att höras - artikel 10
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning utan anser att det för att leva upp till artikeln krävs att det i förundersökningskungörelsen framgår att barnet själv ska ges möjlighet att komma till tals och berätta om sina upplevelser i rättsprocessen. För att barnet ska garanteras detta krävs att barnet är målsägande i straffrättslig bemärkelse. Barnet har egna rättigheter där rätten att själv få komma till tals är en mycket viktig utgångspunkt.

7.5 Individuell bedömning av brottsoffer för att fastställa specifika skyddsbehov och rätt till skydd för barn och andra brottsoffer med specifika skyddsbehov – artiklarna 22-24
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag om att det ska införas två nya paragrafer i förundersökningskungörelsen för att uppfylla artikel 23 om rätten till skydd för brottsoffer med specifika skyddsbehov under straffrättsliga förfaranden.  I tillägg anser Barnombudsmannen att det bör införas en paragraf där det framgår att förhör med barn alltid ska hållas i lokaler som är barnanpassade. Vi menar att det är av vikt att de lokaler som används när barn förhörs är barnanpassade och tar hänsyn till barnets specifika behov utifrån ålder, mognad och utveckling.  Barnombudsmannens enkätstudie från 2012 visar att bara en dryg tredjedel av åklagarkamrarna har barnanpassade förhörsrum, väntrum och separata lokaler för förhör av barn. 

8.1 Fortbildning av rättstillämpare- artikel 25
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning utifrån ett barnrättsperspektiv utan anser att det för att kunna leva upp till artikel 25 i direktivet behövs kompetensutveckling för de tjänstemän som kan väntas komma i kontakt med barn som är brottsoffer.  Barnrättskommittén har betonat vikten av att brottsutredningar genomförs av kvalificerad personal som har genomgått särskild utbildning, och att man har ett barnrättsperspektiv och ett barnvänligt förhållningssätt.

Barnombudsmannen anser att en av de grundläggande förutsättningarna för att kunna öka rättssäkerheten för barn som brottsoffer är att de som leder förundersökningarna har utbildning och kunskap om barnets rättigheter. I Barnombudsmannens enkätstudie från 2012 ställdes frågan om det fanns tillräckligt många åklagare med barnkompetens inom åklagarkammaren. Endast tre kammare angav att det fanns tillräckligt många åklagare med barnkompetens.  För att leda förundersökningar där barn misstänks vara utsatta för vålds- eller sexualbrott krävs specifik kunskap. Barnombudsmannen anser att det bör ställas särskilda krav på utbildningar av yrkesgrupper som kan förväntas komma i kontakt med barn som är brottsoffer. I undervisningen av dessa yrkesgrupper bör man förmedla kunskap om unga brottsoffers specifika behov och rättigheter samt kunskap om våldsutsatta barn. I utbildningarna bör också ingå information om hur man upptäcker att barn far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet. Ett flertal studier visar att ett bra bemötande från polisen är det avgörande momentet för brottsoffrets fortsatta deltagande i rättsprocessen.  Detta är också återkommande i våra samtal med barn och unga där ett gott bemötande och känslan av förtroende i många fall varit avgörande för att barnen vågat berätta om sin situation. Barnen menar att de behöver bli frågade och gärna flera gånger innan de kan berätta om sin situation. Barnombudsmannen anser att personal som i sitt arbete möter barn och unga som är brottsoffer ska ha hög kompetens vad gäller att möta och samtala med barn. Förhörsledaren måste kunna använda ett språk som är anpassat efter barnets behov för att kunna förklara för barnet vad det är som händer .  Dessutom ska de professionella ha ett förhållningssätt och en attityd som beaktar barnets utsatthet samtidigt som processen bedrivs effektivt.

Övriga synpunkter
En av de viktigaste rättigheterna för barn som är brottsoffer är möjligheten att komma till tals, vilket inom rättsväsendet sker genom förhöret. Barnombudsmannens enkätundersökning  visar att runt 40 procent av landets åklagarkammare inte alltid håller den tidsfrist på två veckor för det första förhöret som i dag rekommenderas. Barnombudsmannen anser att misstänkta vålds- och sexualbrott mot barn måste ha hög prioritet inom rättsväsendet. Den rekommenderade tidsfrist som i dag finns har inte en tillräckligt styrande effekt. Barnombudsmannen anser att det borde införas en lagstadgad tidsgräns för hur lång tid det får ta mellan en anmälan och ett första förhör hålls med barnet. På det viset ger lagstiftaren en tydlig markering om att dessa brott ska ha hög prioritet och bedrivas så skyndsamt som det är möjligt. Barnahusutredningen lyfter fram att ett enda barnförhör inte alltid är tillräckligt, utan att det kan behövas fler förhör för att skapa den tillit som krävs för att barnet ska kunna minnas och berätta.  När ett barn förhörs ska det alltid genomföras så att det inte finns risk att barnet tar skada och förhöret får aldrig vara mer ingående än vad som är nödvändigt.

Barnombudsmannen vill även framhålla att ett viktigt steg i att säkerställa barns rätt att komma till tals är att barnets egna åsikter och önskemål förs fram och dokumenteras i utredningen samt att det finns metoder för att lyssna på barn som brottsoffer och som utsatts för våld. Dessa måste vara väl anpassade till barns olika behov. Vår erfarenhet utifrån våra möten med barn och unga är att barn ofta vill få frågan om våld och en orsak till att de inte berättar om våldet är att vårdnadshavaren är närvarande. Barnen själva anser att man vid utredning av barn som kan ha upplevt våld så långt det är möjligt bör tala enskilt med barnet.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Martina Blombergsson.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman