Promemoria Förebyggande behandling av spelmissbruk (Ds 2015:48) (dnr S2015/06746/FST)

Ställd till: Socialdepartementet

Dnr 3.9:0760/15

Sammanfattning

I betänkandet om förebyggande och behandling av spelmissbruk framförs att det finns ett stort behov av att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande om pengar. Det framgår även att spelproblem är ett folkhälsoproblem i Sverige och att det är vanligt att anhöriga drabbas när någon har spelmissbruksproblematik.  Riksdagens fastslagna mål för samhällets insatser är minskade skadeverkningar av överdrivet spelande. Betänkandet innehåller förslag inom tre områden där det finns möjlighet att vidta åtgärder; förebyggande arbete, stöd och behandling samt ökad kunskap. 

Vi är positiva till de förslag som betänkandet lyfter fram för att stärka samhällets insatser för barn och unga med spelmissbruk samt barn till vuxna eller andra anhöriga med spelmissbruk.

Inledning

Barnombudsmannens synpunkter på betänkandet utgår från FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén). Vi lämnar därför endast kommentarer på förslag i de delar som rör barn och ungdomar under 18 år.

 4.2.1 Ansvarsfull reglering av spelmarknaden

Barnombudsmannen instämmer i bedömningen om att en tydlig och lagreglerad åldersgräns skulle minska antalet tidiga speldebutanter som ger upphov till spelproblem senare i livet. Införande av effektiva åldersgränser för spel samt ett ökat riskmedvetande bland föräldrar och andra vuxna skulle begränsa tillgången till spel för barn och unga. Vi har därför ingenting att invända mot bedömningen i dess helhet.

Barnombudsmannen delar vidare promemorians bedömning om att en ansvarsfull reglering av spelmarknaden utgör en viktig komponent i ett förebyggande arbete. Av betänkandet framgår att tillgängligheten till spel är en av de faktorer som har starkast samband med spelproblem, i synnerhet för unga. Betänkandet konstaterar vidare att sponsring är en form av marknadsföring, i det här fallet marknadsföring av spel om pengar som måste begränsas eftersom att det är någonting som når ut till barn och unga.

Vi instämmer även i promemorians bedömning om ett införande av en särskild reglering för marknadsföring av reklam om spel. Sådan nationell lagstiftning saknas för närvarande. Betänkandet anger att andra länder har skärpt sin lagstiftning där marknadsföring av spel som riktas till barn och unga har omfattats utav en strängare reglering och ansvariga myndigheter har getts ökade befogenheter att ingripa mot överträdelser.

4.3 Stöd och behandling

Barnombudsmannen tillstyrker vidare förslaget om att utvidga hälso- och sjukvårdens ansvar för att beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor med är missbrukare, så att det även gäller vid spelmissbruk. Ändringar ska då göras i 2 g § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Barnombudsmannen har inga invändningar mot förslaget gällande att Socialnämndens ansvar ska utvidgas i fråga om spelmissbruk bland barn och unga. Barn och unga är en utsatt grupp som riskerar att drabbas av spelmissbruk och ett införande om att Socialnämnden aktivt ska arbeta för att förebygga och motverka spelmissbruk bland barn och unga är därför välkommet. Förslaget är nödvändigt för att åstadkomma ett mer ändamålsenligt regelverk genom ändringar i 3 kap. 7 § och 5 kap. 1 § samt 9 a § socialtjänstlagen (2001:453).

Principen om barnets bästa framgår av artikel 3 i barnkonventionen och anger bland annat att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Barn till personer med spelmissbruk behöver uppmärksammas och få ett bättre stöd. De riskerar att leva i ekonomisk utsatthet eftersom pengarna i många fall inte räcker till i hushållet eller till andra fritidsaktiviteter. Att vara anhörig till en person med spelmissbruk påverkar även den sociala situationen och hälsan genom stress och psykisk påfrestning.

Barnombudsmannen har i ett tidigare remissvar understrykit innebörden för ett barn att leva i ekonomisk utsatthet. I artikel 27 barnkonventionen anges att varje barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Här fastställs vårdnadshavares huvudansvar för att tillgodose barnet en skälig levnadsnivå. Barnkonventionen betonar konventionsstaternas ansvar att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Med detta avses att erbjuda bästa möjliga förhållanden för barndomen i sig.

Barnrättskommittén understryker de negativa konsekvenser som kan följa av att växa upp i både relativ och absolut fattigdom. Kommittén skriver att ”En uppväxt i relativ fattigdom undergräver barns välfärd, sociala integration och självkänsla, och minskar möjligheterna till lärande och utveckling.” Konventionsstaterna uppmanas att vidta systematiska strategier för att motverka fattigdom under barnets tidiga utveckling och barnrättskommittén rekommenderar vidare att konventionsstaten vidtar alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga barn lever under fattigdomsgränsen. Kommittén rekommenderar även att konventionsstaten vidtar lämpliga åtgärder, däribland speciella stödåtgärder, för att säkerställa att barn inte lever i fattigdom.

I artikel 24 barnkonventionen uttrycks barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa samt rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till hälso- och sjukvård. Konventionsstaterna ska enligt artikel 26 erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring. Konventionsstaterna ska även vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förvekliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning.

4.3.5 Ökad kunskap och medvetenhet hos befolkning och anhöriga

Barnombudsmannen är positiv till bedömningen om att ökad kunskap och medvetenhet om spelmissbruk samt om barn till personer med spelmissbruk behöver utvecklas. Det framgår även att Socialstyrelsen har fått ett uppdrag som går ut på att ta fram ett nationellt kunskapsstöd med vägledning och rekommendationer för berörda professioner i kommunal verksamhet samt hälso- och sjukvård. Det ökade kunskapsstödet ska även ha ett anhörigperspektiv. Ökad kunskap är nödvändigt för att stärka upp barnperspektivet och medvetenheten om att barn till personer med spelmissbruk behöver specifika stödåtgärder av berörda verksamheter. Barnombudsmannen har därför inga invändningar mot ett sådant stöd.

Föredragande har varit juristen Driola Shosholli.

Fredrik Malmberg
barnombudsman