Krav på privata aktörer i välfärden (SOU 2015:7) (Fi2015/781)

Ställd till Finansdepartementet
Dnr 3.9:0203/15

Barnombudsmannen har getts tillfälle att yttra sig över betänkandet där utredningen haft i uppdrag att utreda vilka möjliga krav, utöver redan befintliga, som kan och bör ställas på de som äger och driver företag inom välfärdssektorn.

Barnombudsmannens synpunkter tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Av artikel 2 i barnkonventionen följer att alla barn ska ges de rättigheter som konventionen ger utan åtskillnad av något slag.

FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uppmärksammat att det stöd och vilken behandling som barn erbjuds varierar mycket mellan olika kommuner och landsting.

Flera av de barn och ungdomar som Barnombudsmannen träffat berättar om att det finns skillnader i vilket stöd och vilka insatser de erbjudits i samband med att de omhändertagits av samhället. Barnombudsmannen har i sin rapport ”Bakom fasaden” (2011), som särskilt berörde HVB-hemmen, lyft fram att tillståndsgivningen måste ses över utifrån ett kvalitetsbegrepp. Ett sådant kvalitetsbegrepp måste tydligare avgränsa hur behandlingsmetoder, ordningsregler och poängsystem får utformas för att inte strida mot barnets mänskliga rättigheter.

Tvångsvårdsutredningen som ska redovisa sina förslag inom kort har haft i uppdrag att utreda hur rättigheterna kan stärkas för barn i den sociala barn- och ungdomsvården. I det sammanhanget är det individens rättigheter som är utgångspunkten, inte i vilken driftsform vården ges. Barnombudsmannens utgångspunkt är att de rättigheter som barnkonventionen ger barn ska efterlevas oavsett om verksamheten utförs i offentlig eller privat regi.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det bör ställas krav på insikt, erfarenhet och lämplighet av huvudmän för fristående skolor och förskolor samt av privata utförare inom socialtjänstens område. De myndigheter som ansvarar för att utarbeta kraven bör utgå ifrån ett barnrättsperspektiv. Det kan till exempel handla om att en verksamhet ska beskriva hur de verkar för att sätta barnets bästa i främsta rummet och vad som görs för att låta barn och unga komma till tals och få sina åsikter beaktade i den verksamhet som ska bedrivas. Kraven kan användas vid såväl uppstart av verksamhet samt i den fortlöpande tillsynen. Sådana krav kan få en normerande funktion för aktörer som ansöker om att få bedriva verksamhet.

Barnrättskommittén har påpekat vikten av att yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete har utbildning om barnets rättigheter. De anför även att barn ska höras av väl förberedda vuxna med utbildning och färdigheter att samtala och arbeta med barn. Mot bakgrund av vad kommittén har framfört vill Barnombudsmannen i detta sammanhang framhålla vikten av att alla yrkesgrupper som arbetar med barn och unga har kunskap om barnkonventionen.

Barnombudsmannen ställer sig bakom utredningens förslag om att Skolinspektionen, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och kommunerna bör ges rätt att begära utdrag ur belastningsregistret för den som myndigheten överväger att ge tillstånd. Vidare anser Barnombudsmannen att man bör överväga att införa ett krav på de verksamheter som ska få tillstånd att det finns riktlinjer och rutiner för hur anställda ska gå tillväga om de misstänker att ett barn far illa.

Föredragande i ärendet har varit utredarna Martina Blombergsson och Kenneth Ljung.

Fredrik Malmberg
barnombudsman