Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng(dnr S2015/3614/FST)

Ställd till Socialdepartementet
Dnr 3.9:0393/15

Sammanfattning
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att bestämmelserna om fritidspeng i 4a kap. socialtjänstlagen (2001:453) avskaffas. Barnombudsmannen anser att målgruppen istället bör utökas.[1] Barnombudsmannen anser också att det finns anledning att se över lagstiftningen för att stärka barnrättsperspektivet i handläggning av ekonomiskt bistånd. I en sådan översyn bör övervägas om fler bestämmelser som ”öronmärker” stödinsatser riktade till barn bör införas utöver fritidspeng.

Barnombudsmannens samlade åsikter
I vårt yttrande avseende den förra promemorians förslag om avskaffande av fritidspeng, framhöll Barnombudsmannen att vi ansåg det djupt olyckligt att avskaffa en insats som endast hade varit möjlig att söka i cirka tre månader liksom det faktum att ett sådant beslut fattas innan det funnits tid att utvärdera reformen.

Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av kommunernas arbete med reformen.[2] Av kartläggningen framgår att cirka 74 procent av kommunerna har betalat ut fritidspeng till hushållen. Det anges även att många kommuner inte kan redovisa uppgifter om fritidspeng eftersom de ännu inte har verktyg i verksamhetssystemet som stödjer möjligheten att ta fram fakta. Vidare framgår att Socialstyrelsen fått i uppdrag att ta fram statistik avseende fritidspengen. Detta arbete avstannade då regeringen föreslog att avskaffa fritidspengen, men arbetet återupptogs när riksdagen beslutade att insatsen skulle kvarstå. Av kartläggningen framgår också att flera kommuner anser att kriterierna för fritidspeng är allt för snäva. Barnombudsmannen vidhåller vår åsikt att målgruppen istället borde utvidgas till att, förutom att omfatta barn som lever i familjer med långvarigt försörjningsstöd, även omfatta barn som lever i familjer med löneutmätning eller skuldsanering samt att gälla fler åldersgrupper än idag.

I promemorian skriver arbetsgruppen att de anser att det är bättre att avskaffa fritidspengen och istället verka för en generell förstärkning av det ekonomiska biståndet. Arbetsgruppen anser att fritidspengen inte är förenlig med ursprungstanken om att socialtjänstlagen ska vara en ramlag som bygger på principen om den enskildes ansvar och självbestämmande. Detta synsätt utgår enbart från de vuxnas situation och handlingsförmåga och Barnombudsmannen beklagar att barnets situation i en familj med långvarigt ekonomiskt bistånd inte analyseras. Resonemanget brister i barnrättsperspektiv.

2013 levde 52887 barn i familjer som var beroende av långvarigt ekonomiskt bistånd (mer än 10 månader/kalenderår). Barnen har små möjligheter, om ens några, att påverka sin levnadssituation och som framgår av vårt tidigare yttrande känner många barn ett stort ansvar för familjens dåliga ekonomi och är lojala gentemot sina föräldrar, vilket medför att de inte medverkar i fritidsaktiviteter eller andra aktiviteter som är viktiga för barnets egen utveckling. Barnen känner ofta stor oro över situationen och detta förvärras av att barnen inte är delaktiga eller får information. En flicka i en familj beskrev för Barnombudsmannen: ”Så jag smygtittade och lyssnade”. Hon fortsätter ”Jag försökte kolla i papper i posten för att försöka förstå.”

Det är viktigt att se barnet som en egen individ med egna behov och egna mänskliga rättigheter. Flera undersökningar har visat att detta perspektiv är bristfälligt vid handläggning av ekonomiskt bistånd.

Socialstyrelsen fick mot bakgrund av detta i sitt regleringsbrev för 2014 i uppdrag att utreda hur barnperspektivet beaktas i handläggningen av ekonomiskt bistånd samt att föreslå åtgärder för att barnperspektivet ska beaktas i högre utsträckning i den konkreta handläggningen. Resultatet blev en fallstudie av tre socialförvaltningar som publicerades i januari 2015.[3] Från varje förvaltning granskades 100 slumpmässigt utvalda personakter. Resultatet visade ett svagt dokumenterat barnperspektiv över lag i samtliga förvaltningar. Handläggare talade sällan med eller om barnet inför beslut. Samtal med barn hade enbart dokumenterats i sex procent av alla ärenden. Noteringar om barnperspektiv förekom endast i 18 procent av fallen. I dessa fall framgår ytterst sällan hur perspektivet har beaktats. Enbart sex av samtliga granskade akter innehöll en dokumenterad barnkonsekvensanalys. I fyra av dessa avslogs stöd till barnet med resonemang om att ett avslag stärker föräldraansvaret. De ansökningar som avslogs med detta resonemang handlade bland annat om stöd till barn för busskort, rekreation, fritidsaktivitet.

Socialstyrelsens studie analyserar också vilka beslut om bistånd till barn som faktiskt beviljas respektive avslås (alldeles oavsett indikatorer på barnperspektiv i akterna). De största posterna bland avslagsbesluten rörde busskort för barn följt av kläder och fritidsaktiviteter.

I Socialstyrelsens fallstudie föreslås en rad åtgärder för att stärka barnrättsperspektivet i handläggningen av ekonomiskt bistånd. Det handlar bland annat om att utveckla checklistor och standardiserade bedömningsmetoder. Förslag finns också om att handläggaren ska undersöka barnets situation genom samtal med föräldrarna eller barnet själv. Det föreslås också det ska krävas tydliga argument för beslut om bifall eller avslag vid ansökningar om bistånd till barn. Det ska inte räcka att skriva att ”barnperspektivet har beaktats”.

Barnombudsmannen är positiv till att regeringen har för avsikt att höja riksnormen för försörjningsstöd. Men Socialstyrelsens fallstudie, liksom en rad tidigare undersökningar, visar att det inte löser grundproblemet att barns egna behov och rättigheter får stå tillbaka på grund av att handläggningen av ekonomiskt bistånd utgår från ett vuxenperspektiv. Barnombudsmannen anser därför att regeringen, istället för att avskaffa fritidspengen som är öronmärkt för barnets behov, bör se över lagstiftningen i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet vid handläggning av ekonomiskt bistånd. I en sådan översyn bör övervägas om fler bestämmelser som ”öronmärker” stödinsatser riktade till barn bör införas utöver fritidspeng.

Föredragande i ärendet har varit utredare Shanti Ingeström.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

 



[1] Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2014/7189/FST)

[2] Socialstyrelsen, Fritidspeng för barn i hushåll med försörjningsstöd, 2015

[3] Beaktande av barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd. Socialstyrelsen 2015