Betänkandet Arbetslöshet och ekonomiskt bistånd (SOU 2015:44)(S2015/2868/FST)

Ställd till:
Socialdepartementet
Dnr 3.9:0461/15

1. Inledning

Utredningen föreslår dels en ny bestämmelse i socialtjänstlagen (2001:453) som förtydligar vilka krav som ska gälla för arbetslösa personer som söker ekonomiskt bistånd, dels att socialtjänsten ska få direktåtkomst till vissa uppgifter från Arbetsförmedlingen. Målgruppen för förslagen är arbetslösa personer som är arbetsföra och oförhindrade att arbeta. Ett övergripande syfte med förslagen är att påskynda att dessa personer får ett arbete och blir självförsörjande.

Eftersom förslagen inte direkt berör barn lämnar Barnombudsmannen inga synpunkter på förslagen som sådana. Däremot kommenterar vi dem utifrån ett barnrättsperspektiv.

2. Barnombudsmannens synpunkter

I utredningens barnkonsekvensanalys (8.2) står bland annat att socialtjänsten i sin biståndsbedömning ska ta hänsyn till barns bästa, uppmärksamma barns situation och dokumentera hur barns intressen beaktas. Detta är självklara och grundläggande rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Barnombudsmannen önskar dock att utredningen haft ett tydligare barnperspektiv, bland annat i form av en djupare analys av vilka konsekvenser förslagen kan få för barn. Med tanke på att det, som utredningen själv nämner, är ett förhållandevis stort antal hushåll med barn som uppbär ekonomiskt bistånd, vill Barnombudsmannen särskilt påtala barns rätt till social trygghet och skälig levnadsstandard (barnkonventionens artikel 26 och 27).

Barnombudsmannen har i flera sammanhang betonat vikten av ett tydligt barnperspektiv i bedömningen av ekonomiskt bistånd.[1] Både våra egna möten med barn som lever i ekonomisk utsatthet och andra studier har visat att det idag finns stora brister när det gäller barnperspektivet i handläggningen av ekonomiskt bistånd. Till exempel visar Socialstyrelsens nyligen publicerade kartläggning av hur barnperspektivet beaktas i handläggningen av ekonomiskt bistånd att handläggare endast i sex procent av fallen talat med barn inför beslut.[2]

Inom ramen för regeringsuppdraget Pejling och dialog pratade Barnombudsmannen med barn som lever i ekonomisk utsatthet. Samtalen visade att många barn upplever stark oro över familjens dåliga ekonomi, något som förvärras av att de inte är delaktiga eller får information. En flicka beskrev att hon ”smygtittade och lyssnade” och ”försökte kolla i papper i posten för att försöka förstå.” 

Barnombudsmannens möten med barn i ekonomisk utsatthet visade också att många barn tar ett stort ansvar för familjens ekonomi, något som bland annat medför att de inte deltar i fritidsaktiviteter. En flicka berättar så här: ”Jag har alltid spelat fotboll, men så slutade jag för tre år sedan ungefär och det var också lite för att det började bli dyrt. Fotbollskläder och skor och träningarna kostar ju.”

Med anledning av detta vill Barnombudsmannen påminna om våra tidigare slutsatser:

- Varje barn ska ses som en egen individ med egna behov och egna mänskliga rättigheter.[3]

- Barn ska få komma till tals i handläggningen av ekonomiskt bistånd och deras behov och önskemål ska tillmätas betydelse.[4]

- Lagstiftningen bör ses över i syfte att stärka barnrättsperspektivet i handläggningen av ekonomiskt bistånd. I en sådan översyn bör det också övervägas om fler bestämmelser som ”öronmärker” stödinsatser riktade till barn utöver den så kallade fritidspengen ska införas.[5]

- Fritidspengen ska behållas och målgruppen utvidgas till att omfatta fler åldersgrupper än idag samt barn som lever i familjer med löneutmätning eller skuldsanering.[6]

Barnombudsmannen ställer sig också bakom Socialstyrelsens förslag för att stärka barnrättsperspektivet i handläggningen av ekonomiskt bistånd.[7] Förslagen handlar bland annat om att utveckla checklistor och standardiserade bedömningsmetoder, och att det ska krävas tydliga argument för beslut om bifall eller avslag vid ansökningar om bistånd till barn. Det ska inte räcka att skriva att ”barnperspektivet har beaktats”.[8]

Nedan följer Barnombudsmannens synpunkter på specifika delar i utredningen.

Angående att vissa barn löper förhöjd risk att hamna i ekonomisk utsatthet

Utredningen hänvisar i sin barnkonsekvensanalys (8.2.1) till Rädda Barnens årsrapport 2014, enligt vilken barn med utländsk bakgrund eller ensamstående föräldrar är överrepresenterade bland de barn som lever under knappa ekonomiska förhållanden. Barnombudsmannen delar denna bedömning, men vill påtala att det också finns andra grupper av barn som löper förhöjd risk att leva i ekonomisk utsatthet. Ett exempel är barn med funktionsnedsättningar, som oftare än andra barn har föräldrar som är arbetslösa, långtidssjukskrivna eller har svårt att klara löpande utgifter för mat, hyra och räkningar.[9] Trots att dessa familjer kan ha rätt till annat stöd än ekonomiskt bistånd står de ofta utan det. I en studie av stöd till familjer med barn med lindrig utvecklingsstörning konstateras till exempel att bara 50 procent av de undersökta familjerna fick insatser av socialtjänsten på grund av barnets funktionsnedsättning.[10]

Att vissa barn har föräldrar som av olika anledningar inte söker stöd från socialtjänsten (eller lämnar ”rätt” uppgifter i en utredning) får inte innebära att dessa barn utestängs från samhällets stöd. Barnombudsmannen vill påminna om barnkonventionens artikel 2, enligt vilken inget barn får diskrimineras. Vi vill också betona vikten av att socialtjänsten i sin handläggning av ekonomiskt bistånd är uppmärksamma på alla behov hos individen/familjen och samordnar sitt stöd med andra delar av socialtjänsten och med andra myndigheter.

Angående att barn gynnas av att föräldrarna kommer in i arbetslivet

I sin barnkonsekvensanalys (8.2.2) skriver utredningen att det torde vara för barnets bästa att föräldern kommer ur biståndsberoende och in i arbetslivet, bland annat för att ekonomisk utsatthet kan ha negativ inverkan på barns utveckling och möjligheter att styra över sitt liv.

Barnombudsmannen delar uppfattningen att ekonomisk utsatthet innebär flera risker för barn på både kort och lång sikt. Barnombudsmannen vill dock betona att samhällets stödinsatser inte får begränsas till att påskynda att personer slutar uppbära ekonomiskt bistånd.

Angående kravet på arbetslösa personer att flytta till annan ort

Utredningen skriver i avsnitt 4.1.3 om villkoren för rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Barnombudsmannen vill uppmärksamma det bristande barnperspektivet i kravet på att biståndssökande arbetslösa personer ska söka arbete på annan ort. Enligt Arbetsförmedlingens information om ersättning vid arbetslöshet kan personer som har barn som är beroende av deras tillsyn och dagliga närvaro under en begränsad tid tillåtas att enbart söka arbeten inom dagpendlingsavstånd. [11] Men efter en ”skälig övergångsperiod” är man skyldig att ta ett arbete så länge man kan besöka sin familjebostad varje vecka (veckopendla). Om arbetet medför att ens familj måste flytta med anses arbetet lämpligt om det inom rimlig tid går att få en bostad på dagpendlingsavstånd från arbetsorten.

Barnombudsmannen är kritisk till att dessa bestämmelser tar mycket lite hänsyn till barnets situation. Till exempel nämns i flyttkravet inget om tillgängligheten till skola eller barnomsorg på arbetsorten eller om det uppbrott från hemmiljön som en flytt medför. Vi vill i sammanhanget påminna om att två av de grundläggande principerna i barnkonventionen är att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn (artikel 3) och att barn har rätt att uttrycka sin mening och få sina åsikter beaktade (artikel 12). Vi vill också poängtera att det i lagens förarbeten står att en sökande med små barn måste anses vara förhindrad att åta sig arbete om han eller hon inte kunnat ordna barnomsorg utan dröjsmål.[12]

Föredragande har varit utredare Emma Wilén.
                                                 

Fredrik Malmberg
barnombudsman

 

 



[1] Barnombudsmannens yttranden Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2014/7189/FST) och Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng(dnr S2015/3614/FST).

[2] Socialstyrelsen. Beaktande av barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd. 2015.

[3] Barnombudsmannens yttrande Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2015/3614/FST)

[4] Barnombudsmannens yttrande över betänkandet Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). (SOU 2009:68)

[5] Barnombudsmannens yttrande Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2015/3614/FST)

[6] Barnombudsmannens yttranden Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2014/7189/FST) och Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng(dnr S2015/3614/FST).

[7] Socialstyrelsen. Beaktande av barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd. 2015.

[8] Barnombudsmannens yttrande Remisspromemoria om förslag till ändring i socialtjänstlagen (2001:453) avseende avskaffande av bestämmelserna om fritidspeng (dnr S2015/3614/FST)

[9] Statens folkhälsoinstitut. Hälsa och välfärd hos barn och unga med funktionsnedsättning. 2012.

[10] Regionförbundet Jönköpings län m.fl. Riktat föräldrastöd till familjer med barn med lindring utvecklingsstörning. 2014.

[12] Regeringens proposition 2012/13:12. Åtgärder inom arbetslöshetsförsäkringen m.m. Sid 87.