Mål och myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken Betänkandet av jämställdhetsutredning (SOU 2016:86) (S2015/06451/JÄM)

Ställd till Socialdepartementet
Dnr 3.9:0771/15

Inledning
Barnombudsmannen har tagit del av betänkandets beskrivning av utvecklingen inom jämställdhetspolitiken de senaste tio åren i relation till jämställdhetspolitikens mål. Utredarna konstaterar att samhället fortfarande är långt ifrån jämställt och att det krävs mycket arbete för att vi ska närma oss jämställdhetshetspolitikens huvudmål – att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Bilden som framträder är att det har skett förbättringar inom vissa områden, men att det skett alltför lite alltför långsamt.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till flera av betänkandets beskrivningar och förslag. Vi delar betänkandets uppfattning att ett intersektionellt perspektiv bör genomsyra jämställdhetspolitiken och att det behövs ett fördjupat arbete för att förändra maskulinitetsnormer. Vi ser även positivt på att betydelsen av ett livcykelsperspektiv i jämställdhetspolitiken lyfts fram, men skulle gärna ha sett en mer systematisk genomgång av de jämställdhetspolitiska målen utifrån ett barnrättsperspektiv.

Barnombudsmannen håller med utredarna om att det behövs mer samordning av de olika jämställdhetspolitiska uppdragen samt en utvecklad uppföljning och analys av vad olika insatser leder till. Vi tar däremot inte ställning till hur det organisatoriskt ska lösas, om en ny jämställdhetsmyndighet ska inrättas eller befintliga aktörer bör ges utökade uppdrag.

13 Överväganden och förslag
13.3 Förslag till mål för jämställdhetspolitiken
Barnombudsmannen instämmer överlag med betänkandets förslag som berör förändringar av de nuvarande jämställdhetspolitiska delmålen. Men vi vill understryka att det är viktigt att samla in barns och ungas egna erfarenheter och kunskap på de områden som är kopplade till delmålen. Att låta barn och unga dela med sig av sina tankar, åsikter och upplevelser bidrar till att säkerställa deras rätt att bli hörda i alla frågor som rör dem och få sina åsikter beaktade. Det är även en förutsättning för att göra en systematisk genomgång utifrån ett barnrättsperspektiv. Genom att lyssna på barn får vi viktig kunskap, information, idéer och synpunkter. Beslutsunderlag kan därmed breddas vilket gör att beslut kan bli bättre underbyggda och av högre kvalitet. Det blir även enklare att följa upp insatser som kan påverka barn.

13.3.5 Delmål 3 Jämställd utbildning
Vi ställer oss positiva till att ”jämställd utbildning” skapas som ett eget delmål. Som utredarna skriver har utbildningen ett eget värde i sig och skolan är en av de viktigaste samhällsinstitutionerna för barn och unga där de tillbringar en stor del av sin tid. I skolan formas och reproduceras föreställningar och normer kring kön.

I artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter betonas varje barns rätt till lika möjligheter till utbildning. Det innebär att barn och unga har rätt att få en utbildning av god kvalitet och att de ska ha lika förutsättningar för lärande och utveckling, oavsett könstillhörighet. FN:s barnrättskommitté har i likhet med betänkandet, uppmärksammat pojkars studieavbrott och låga studieresultat som ett växande problem och menar att det behövs en noggrann analys av orsakerna.

Barnombudsmannen saknar generellt en beskrivning och analys av frågor som berör små barns förhållanden och jämställdhet. Den tidiga barndomen utgör grunden för individens fysiska och psykiska hälsa och utveckling av den personliga identiteten. Genus spelar, tillsammans med andra levnadsförhållanden, en viktig roll för små barns utveckling. Det är viktigt att må barn inte förbises i de jämställdhetspolitiska delmålen. Barnombudsmannen ser gärna att frågor som berör förskolans roll i jämställdhetsarbetet lyfts fram i delmålet jämställd utbildning.

13.3.7 Delmål 5 Jämställd hälsa, vård och omsorg
Betänkandet anser att frågor som berör hälsa, vård och omsorg måste prioriteras mer i jämställdhetspolitiken. Barnombudsmannen delar betänkandets uppfattning om att en god psykisk och fysisk hälsa hänger samman med en rad andra levnadsförhållanden och att hälsan är både en förutsättning och konsekvens av de övriga delmålen i jämställdhetspolitiken. Vi håller med utredarna om att ”jämställd hälsa” bör lyftas in som ett eget delmål. Barnombudsmannen ser också att könsskillnader i självskattad hälsa där kvinnor och flickor lider av mer psykiska besvär och där män söker vård i mindre utsträckning är ett tydligt problemområde.

13.4 Hur ska myndigheternas ansvar att verka för de jämställdhetspolitiska målen säkras?
Barnombudsmannen instämmer i betänkandets slutsats att jämställdhetsintegrering ska fortsätta att vara en övergripande strategi i myndigheternas arbete. Enligt betänkandet har myndigheter som har omfattats av regeringens satsning på jämställdhetsintegrering i myndigheter (JiM) upplevt positiva erfarenheter av satsningen och det har lett till en ökad samverkan. Barnombudsmannen välkomnar att vår egen myndighet fått uppdrag om jämställdhetsintegrering år 2016 för att vidareutveckla vårt arbete.
Vi delar även betänkandets förslag om att Statistiska Centralbyråns indikatorer gällande jämställdhet bör utvecklas ytterligare. I en vidareutveckling av jämställdhetsindikatorerna bör de även förhålla sig till indikatorer på andra närliggande områden, till exempel Barnombudsmannens uppföljningssystem Max18 och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF):s motsvarande uppsättning av indikatorer Ung Idag.

13.6 Förslag på uppgifter och organisation för jämställdhetspolitiken på nationell nivå
Betänkandet framhåller att många av de problem som uppstått i regeringens styrning av jämställdhetspolitiken beror på en fragmentiserad organisationsstruktur. Idag saknas en central myndighet som arbetar utifrån de jämställdhetspolitiska målen. Istället är uppdrag med anknytning till olika delmål fördelade på flera aktörer. Enligt utredarna behövs en samlad struktur för att samordna de olika uppdragen samt en utvecklad uppföljning och analys av vad olika insatser leder till.

Barnombudsmannen delar betänkandets uppfattning om att det behövs en förstärkt analys och utvärdering av jämställdhetsarbetet. Det behövs även en ökad samordning av uppdrag fördelade på olika aktörer för att jämställdhetspolitikens genomförande ska bli mer effektiv. Vi tar däremot inte ställning till hur det organisatoriskt ska genomföras.

Betänkandet redovisar olika alternativ där bland annat Diskrimineringsombudsmannen (DO) och MUCF får förändrade och utökade uppdrag. En fördel med dessa alternativ är att den erfarenhet och kompetens som finns hos de befintliga aktörerna tillvaratas. Dock finns det en risk som utredarna påpekar att de nya jämställdhetsuppdragen eller befintliga uppdrag hos respektive myndighet nedprioriteras och att man inte uppnår en långsiktighet i genomförandet av jämställdhetspolitiken.

Betänkandet föreslår att en ny jämställdhetsmyndighet inrättas som ansvarar för analys och uppföljning av insatser för att nå de jämställdhetspolitiska målen. En fördel med detta alternativ är att den nya myndigheten kan inta en expertroll och driva jämställdhetsarbetet framåt genom att upptäcka nya områden att analysera som det möjligtvis inte finns resurser till hos befintliga aktörer med jämställdhetsuppdrag.

Om en ny jämställdhetsmyndighet inrättas vill Barnombudsmannen även här framhålla vikten av att den nya myndigheten inhämtar barns och ungas egna perspektiv på jämställdhet och hur de ser på kön för att verkligen implementera ett barnrättsperspektiv inom jämställdhetspolitiken. Det finns relativt lite kunskap om barns perspektiv på jämställdhet. Denna kunskapslucka kan ses som ett demokratiskt problem då barn har rätt att höras och vara delaktiga i beslut som berör dem enligt barnkonventionen och svensk lag. Barnombudsmannen har till exempel fått i uppdrag att inhämta barn och ungas erfarenheter av hur normer och värderingar om kön och könstillhörighet skapar och vidmakthåller hämmande könsroller och strukturer.
Barnombudsmannen vill betona att om en jämställdhetsmyndighet bildas är det viktigt att den självständigt och oberoende får initiera och utföra egna analyser och att den inte inrättas som stabsmyndighet. Vi anser även att det behövs vidare analys av hur samarbetet och ansvarsfördelningen mellan den nya myndigheten och befintliga aktörer ska bedrivas.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Jenny Hedström.

Fredrik Malmberg
barnombudsman