Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om stödboende (Dnr 1953/2016)

Ställd till Socialstyrelsen
Dnr 3.9:0100/16

Inledning
Förslaget behandlar föreskrifter och allmänna råd för den nya placeringsformen stödboende som infördes den 1 januari 2016. I konsekvensutredningen anges att den föreslagna författningen riktar sig till den verksamhet som driver eller kommer att driva ett stödboende för barn och unga. Avsikten med förslaget är att det ska bli tydligare vad en placering i stödboende innebär. Författningen ska innehålla de regler som behövs för att säkerställa att insatsen är trygg, säker och av god kvalitet. Eftersom det är fråga om en ny placeringsform anser Socialstyrelsen att författningen behöver medge viss flexibilitet vid utformningen av stödboenden. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att, i samråd med Inspektionen för vård och omsorg (IVO), följa upp och utvärdera den nya placeringsformen stödboende. För att föreskrifter och allmänna råd ska kunna ge stöd och vägledning till yrkesverksamma anser Barnombudsmannen att det är viktigt att de är tydliga och konkreta.

Barnombudsmannen är positiv till att placeringsformen stödboende införts. Barn som omhändertas och placeras av samhället måste garanteras en trygg och säker vård. Barnombudsmannen har under flera år träffat många barn i samhällets vård och har vid upprepade tillfällen uppmärksammat behovet av insatser för att säkerställa alla barns rätt till en trygg och säker uppväxt. Rättigheterna i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, gäller alla barn utan åtskillnad av något slag.

När samhället tar på sig föräldraansvaret ska det vidga, inte begränsa, barnets livschanser. Enligt artikel 20 i barnkonventionen är staten skyldig att ge barn som berövas sin familjemiljö särskilt stöd och skydd. Alla placeringsformer för barn måste grundas i ett rättighetsperspektiv där kvalitetsaspekten är styrande. Barn som placeras har rätt att få information om vad de kan förvänta sig av vården och vilka rättigheter de har.

2. Ledningssystem
2 §
I 2 § föreskrivs att bestämmelser om egenkontroll finns i 5 kap. 2 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. I de allmänna råden utvecklas vad en egenkontroll vid ett stödboende bland annat bör omfatta analys av.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om egenkontroll. Vi välkomnar förtydliganden om vad egenkontrollen ska omfatta för analyser i ett systematiskt kvalitetsarbete. IVO har uttryckt oro över att HVB i så stor utsträckning har redovisat att de använder metoder som inte passar för barn och som saknar vetenskapligt stöd. Det är också anmärkningsvärt att så många verksamheter inte alls har redovisat några namngivna behandlingsinsatser eller definierade förhållningssätt. Barnombudsmannen är därför positiv till att det tydliggörs att detta är en del av kvalitetsarbete och egenkontrollen. Vi ser även positivt på att verksamheterna i sin egenkontroll ska analysera hur de placerade barnen har getts möjlighet till delaktighet och hur deras erfarenheter hämtats in och beaktas.

3 kap. Inskrivning vid ett stödboende
1 §
I 1 § föreslås att det ska föreskrivas att endast barn och unga i åldern 16-20 år som enbart behöver stöd av verksamheten för att förberedas för ett självständigt liv får skrivas in i ett stödboende.

Barnombudsmannen är positiv till förslaget och att det understryks att endast barn i åldrarna 16-17 år som inte har något ytterligare vårdbehov får placeras i ett stödboende.

2 § Allmänna råd
I Allmänna rådet till 2 § föreslås att de barn och unga som skrivs in vid ett stödboende bör i stor utsträckning kunna klara sin dagliga livsföring utan hjälp. De bör vidare ha en sysselsättning under en del av dagen, som t.ex. studier, arbete, praktik eller arbetsträning.

Barnombudsmannen tillstyrker Socialstyrelsens förslag. Vi vill betona att det är mycket viktigt att vården för ett barn ska bedrivas i nära samarbete med socialnämnden. Detta samarbete är viktigt både under vårdtiden och inför ett avslut för att kunna anpassa eller eventuellt komplettera vården, samt för att få ett bra avslut och fortsatt anpassat stöd efter avslutad vård.

3 §
I 3 § föreslås att det ska föreskrivas att vid bedömningen av om hemmet är lämpligt för barnet eller den unge ska den som ska fatta beslut om inskrivning särskilt beakta hur barnets eller den unges behov av stöd kan tillgodoses utifrån tillgången till personal, personalens kompetens och boendets utformning.

Om ett inskrivningsbeslut avser ett eget boende som ligger nära andra boenden i verksamheten eller ett boende med delade utrymmen, ska den som ska fatta beslutet särskilt beakta om placeringen kan medföra en risk för

1. Negativ påverkan eller konflikter mellan de placerade,
2. Kränkningar, våld och övergrepp, eller
3. Att insatsen av andra skäl inte kan ges under trygga och säkra former.

Barnombudsmannen är positiv till att en individuell bedömning ska göras inför placeringen men ser att det i vissa fall kan bli problem med sekretessen i förhållande till andra boende. När en 16 eller 17 åring ska placeras i stödboende anser vi att överväganden kring lämpligheten att barnet placeras med vuxna bör ingå i bedömningen.

Av förarbetena framgår att det är viktigt att socialnämnden tar reda på hur barnet ställer sig till en placering i ett eget boende när de gör en bedömning av om ett barn bör placeras i ett stödboende. Det är därför viktigt att socialnämnden hämtar in barnets åsikt om vad placeringsformen kan komma att innebära för honom eller henne – praktiskt, socialt och känslomässigt.

4 §
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget i 4 § om att bedömningen av att ett stödboende är lämpligt för den person som skrivs in ska dokumenteras. Det är viktigt för rättssäkerheten och för att tydliggöra bedömningen för den enskilde, liksom vid tillsyn.

4 kap. Innehållet i stödinsatsen stödboende
2 § Allmänna råd
Av förslaget till allmänna råd framgår att den som bedriver ett stödboende ska se till att det finns ordningsregler för de egna boendena inklusive eventuella delade utrymmen. Reglerna bör syfta till att tillgodose ordning, säkerhet, trygghet och trivsel. De bör vara väl kända av personalen och av de som är placerade på stödboendet.
Barnombudsmannen delar Socialstyrelsens uppfattning att ordningsregler även kan behövas på stödboenden, men de får inte inskränka barns grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Sanktioner eller åtgärder som uppfattas som tvång eller hot om sanktioner får inte förekomma. Om det finns ordningsregler anser Barnombudsmannen att de SKA vara kända för de barn som placerats där samt personalen. Det är av vikt att de barn som bor där samt personalen känner till vilka regler som gäller och att de diskuteras vid inskrivning, delas ut till boende och vårdnadshavare samt att de finns tydliga anslagna vid hemmet. Barnombudsmannen anser även att det är av stor vikt att ordningsreglerna utformas tillsammans med barn som bor där.

5 kap. Utskrivning från ett stödboende
1 §
I föreskriften hänvisas till att bestämmelser om utskrivning finns i 3 kap. 14 och 15§§ socialtjänstförordningen(2001:937).

Barnombudsmannen skulle vilja se ett tillägg i föreskriften om att den som fattar beslut om utskrivning SKA underrätta socialnämnden när det finns anledning att skriva ut ett barn, alltså personer under 18 år, från stödboendet.

1 § Allmänna råd
Förslaget innebär ett allmänt råd om att den som bedriver verksamheten bör underrätta socialnämnden när det finns anledning att skriva ut en person från hemmet.

Som ovan anförts anser Barnombudsmannen att det ska krävas att föreståndaren för ett stödboende SKA underrätta socialnämnden när det finns anledning att skriva ut ett barn från stödboendet.

Vidare föreslås att underrättelsen bör ske i sådan tid att socialnämnden har möjlighet att vidta eller förbereda andra behövliga insatser samt att om det framgår att barnet eller den unge har ett vårdbehov som motiverar placering i hem för vård eller boende eller i familjehem, bör utskrivning övervägas.
Inget barn under 18 år med behov av fortsatt placering får skrivas ut från ett stödboende utan att en annan placering är säkerställd. En möjlighet till utskrivning får inte medföra en risk för att barnet faller mellan stolarna och blir utan stöd. Barnombudsmannen vill även betona vikten av att de barn som placerats i stödboende får fortsatt hjälp och stöd från socialnämnden även efter att vården upphört.

I vårt yttrande över förslaget till införande av en ny placeringsform för barn och unga (stödboende) i socialtjänstlagen påpekade vi att ett resonemang kring vad som händer när vården upphör saknas. En fråga som väcks är om det kommer att finnas möjlighet att överta kontraktet på lägenheten.

Barnombudsmannen anser att barn som placerats måste få så mycket information som möjligt om sina rättigheter, hur länge de kommer att vara placerade samt vad som kommer att hända när placeringen upphör.

6 kap. Utformning av ett stödboendes lokaler

I 3 § föreslås att det ska föreskrivas att lägenheten eller det egna rummet ska kunna låsas och bara öppnas av den boende och personalen. Rum för personlig hygien som delas med andra som är placerade i stödboendet ska också kunna låsas.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget men önskar förtydliganden kring vid vilka situationer personalen får öppna barnets rum för att säkerställa rättssäkerheten och skyddet för barnens integritet.

7 kap. Bemanning i ett stödboende
Barnombudsmannen instämmer i Socialstyrelsens bedömning från konsekvensutredningen där det framgår att personalen bör vara organiserad på ett sätt som bidrar till kontinuitet och möjliggör förtroendefulla relationer med barn som är placerade i stödboendet. Vidare anges att personaltätheten och närvaron av personal i stödboendet ska anpassas till dess utformning. Vid bedömningen av i vilken utsträckning personalen behöver vara närvarande i direkt anslutning till de egna boendena ska det särskilt beaktas om stödboendet består av delade utrymmen eller egna boenden som ligger nära varandra. Personalen ska vara tillgänglig dygnet runt och ska kunna infinna sig i de egna boendena utan oskäligt dröjsmål.

Barnombudsmannen tillstyrker Socialstyrelsens förslag. Vi vill återigen betona att det är mycket viktigt att vården för ett barn ska bedrivas i nära samarbete med socialnämnden. Detta samarbete är viktigt både under vårdtiden och inför ett avslut för att kunna anpassa eller eventuellt komplettera vården, samt för att få ett bra avslut och fortsatt anpassat stöd efter avslutad vård.

8 kap. Personalens kompetens
FN:s barnrättskommitté har påpekat vikten av att yrkesgrupper som möter barn i sitt arbete har kunskap om barns rättigheter. Barnombudsmannen anser att kunskap om barnkonventionen och hur den kan användas i allt arbete som rör barn utgör ett viktigt led i arbetet med att förbättra barns uppväxtvillkor och därigenom deras hälsa. Relevant kompetens bland personalen är enligt Barnombudsmannen en förutsättning för god kvalitet inom den sociala barn och ungdomsvården.

Föreståndaren

Enligt förslaget ska den som förestår ett stödboende ha den kompetens som behövs för att kunna leda, utveckla och följa upp verksamheten. Föreståndaren ska lägst ha en eftergymnasial utbildning vars innehåll är relevant för den verksamhet som bedrivs. Föreståndaren ska vidare ha erfarenhet av liknande verksamhet och en personlig lämplighet.

Kraven utvecklas i förslaget till allmänna råd, nämligen att den eftergymnasiala utbildningen bör lägst motsvara en 2-årig utbildning. Utbildningen bör ha en inriktning mot socialt arbete, socialpedagogik eller beteendevetenskap. Vidare bör föreståndaren ha

-kunskap om den målgrupp som verksamheten tar emot och dess behov,
-kunskap om arbetssätt som är relevanta i förhållande till den målgrupp som verksamheten tar emot, och
-kunskap om och förmåga att tillämpa regelverket på socialtjänstens område som rör verksamhet i form av stödboende.

Barnombudsmannen avstyrker Socialstyrelsens förslag. Som socialstyrelsen lyft i konsekvensutredningen till förslaget om nya föreskrifter och allmänna råd om hem för vård eller boende är en särskilt viktig kvalitetsaspekt föreståndarens och personalens kompetens. I Socialstyrelsens tillsynsrapport 2013 avseende HVB som tar emot barn och unga visade att en stor del inte nådde upp till kraven samt att många verksamheter tycktes sakna kunskaper om metoder. Såväl IVO som utredningen om tvångsvård för barn och unga konstaterar att professionaliseringsgraden inom HVB för barn och unga är låg och att betydande grupper saknar utbildning och framför stärkta krav på kompetens hos föreståndare och personal inom institutionsvården. Även på stödboenden som inte ger behandling, men ska ge trygg och säker omvårdnad för barn som av någon anledning inte kan bo med sin familj, är det viktigt att personalen har relevant kompetens. Barnombudsmannen anser att det är av största vikt att staten, när samhället tar över föräldraskapet, säkerställer att de barn och unga som placeras får skydd och en god vård. Barnombudsmannen anser att föreståndaren för stödboenden ska omfattas av samma grundläggande utbildningskrav som på HVB.

Övrig personal
2 §
I 2 § föreslås att den övriga personalen vid ett stödboende ska ha den utbildning, den erfarenhet och den personliga lämplighet som behövs för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Personalgruppens sammantagna kompetens avseende utbildning och erfarenhet ska kunna

1. möta de behov av stöd som målgruppen har, och
2. Säkerställa en trygg och säker vård.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om föreskrift om kompetensen för övrig personal. Det är viktigt att personalen ska kunna möta de behov som barnen som placerats på stödboendet har. Det kan behövas olika utbildningar och erfarenheter inom området. Barnombudsmannen vill dock betona att skrivningen om personalens sammantagna kompetens dock inte får göra att den totala kompetensen urholkas, utan snarare stärks, liksom påpekats ovan.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Karin Röbäck de Souza och juristen Emma Forssell.

Fredrik Malmberg
barnombudsman

Ladda ner hela remissvaret med fotnoter