Remiss av Universitetskanslersämbetets rapport ”Hur mänskliga rättigheter, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn beaktas i högre utbildning – rapportering av ett regeringsuppdrag” (2015:25)

dnr: U2015/05653/UH
Ställd till Utbildningsdepartementet

Barnombudsmannen beklagar att vi inte står med på listan över instanser som regeringen har remitterat Universitetskanslersämbetets (UKÄ) rapport ”Hur mänskliga rättigheter, mäns våld mot kvinnor och våld mot barn beaktas i högre utbildning – rapportering av ett regeringsuppdrag” (2015:25). Frågan om att våld mot barn bör beaktas i högre utbildning är högst relevant utifrån vårt arbete som tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och en fråga Barnombudsmannen drivit under flera år.

Barnombudsmannen har valt att kommentera rapporten utifrån barnkonventionen, FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) allmänna kommentarer och rekommendationer till Sverige samt det som barn och unga med erfarenhet av våld i nära relationer berättat för oss. Enligt barnkonventionens artikel 2 har barn som utsatts för våld enligt konventionen samma rättigheter som alla andra barn. Barns rätt till en uppväxt fri från våld och rätt till rehabilitering och hjälp tydliggörs mer specifikt i artikel 19, artikel 34 och 39. Barnombudsmannen instämmer i rapportens inledande skrivningar som betonar vikten av integrering av frågor om våld mot barn och mot kvinnor i området mänskliga rättigheter i utbildningar kring hälsa, välfärd, rättsväsende och utbildning.

I rapporten redovisas resultatet av UKÄ:s arbete med att kartlägga hur frågor om mänskliga rättigheter, mäns våld mot kvinnor samt våld mot barn beaktas i utbildningar som leder fram till följande examina: barnmorskeexamen, förskollärarexamen, grundlärarexamen, juristexamen, läkarexamen, psykologexamen, psykoterapeutexamen, sjuksköterskeexamen, socionomexamen, specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, tandläkarexamen, yrkeslärarexamen och ämneslärarexamen.

Barnombudsmannen har, som nämnts inledningsvis, sedan flera år tillbaka arbetat med frågan om kompetenshöjning hos professionella och framhållit behovet av ett kompetenslyft. En grundförutsättning för att i det dagliga arbetet leva upp till åtagandena enligt konventionen är kunskap om barnets rättigheter och vad dessa rättigheter innebär i praktiken. Därför behöver såväl beslutsfattare som yrkesgrupper vars arbete rör barn ha en gedigen kunskap om vilka rättigheter barn har, om hur rättigheterna kommer till uttryck i svensk lagstiftning och om hur dessa på bästa sätt kan omsättas i deras respektive verksamheter. Detta ligger i linje med det Barnrättskommittén påpekat om vikten av utbildning om barnets rättigheter till berörda yrkesgrupper (Allmänna kommentarer Nr. 5, 2003). Barnombudsmannen anser därför att det är glädjande att UKÄ gjort en kartläggning och anser att denna är ett steg i rätt riktning att förbättra att kunna utveckla och förbättra utbildning för olika yrkesgrupper som kommer i kontakt med barn och unga och på så vis säkerställa att dessa har relevant kunskap om våld mot barn. Vi tillstyrker förslaget om att lärosätena behöver vidta åtgärder så att de kartlagda utbildningarna som idag saknar utbildning inom dessa områden också får det. Barnombudsmannen vill dock påpeka att detta arbete bör/ska utökas till samtliga utbildningar med mänskliga rättigheter i examensordningen. Utifrån resultaten blir det tydligt att Högskoleverket behöver följa upp arbetet även i fortsatta granskningar av utbildningarna.

UKÄ:s sammanvägda intryck är att undervisningen om mänskliga rättigheter fungerar väl men att undervisningen om mäns våld mot kvinnor och våld mot barn behöver utvecklas för att studenterna ska få de kunskaper de behöver för att möta våldsutsatta personer i sina kommande yrken. Barnombudsmannen är oroad över detta med hänsyn till barnkonventionens artikel 19 som säger att samhället ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av våld. Dessutom bör nämnas att konventionsstaterna, enligt artikel 6 i barnkonventionen, till det yttersta av sin förmåga ska säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Så länge kunskap om våld mot barn (och kvinnor) inte är tillräckligt utvecklat för att yrkesverksamma kan realisera även dessa gruppers mänskliga rättigheter i praktiken kan vi inte se att undervisningen om mänskliga rättigheter fungerar väl. Barnombudsmannen anser i likhet med det som framgår av rapporten att det är angeläget att kompetensen höjs för de yrkesgrupper som möter barn i sitt dagliga arbete då de har unika möjligheter att identifiera, uppmärksamma, utreda och stödja barn som far illa. Vi vill påpeka att vi här talar om en bred förståelse av våld, där olika former av våld inkluderas.

Barn med erfarenhet av våld i nära relationer som vi lyssnat på förmedlar att de ofta signalerat under en längre tid att de inte mådde bra men att det trots det ofta tagit lång tid innan våldet upptäckts. Barn berättar även att de ofta vill få frågan om våld och att en anledning till att de inte berättar om våldet är att vårdnadshavaren är närvarande. Mot bakgrund av det anser vi att professionella som i sitt yrke kan möta barn som upplevt våld behöver ha relevant kunskap om barns och ungas utveckling, kunskap om våld och hur man känner igen tecken på våld samt kunskap om barns och ungas rättigheter. Tidigare upptäckt av våld och rätt ingripande besparar barn och unga lång tid av lidande och därför måste vuxna ha förmåga att se signaler och ingripa vid misstanke om att barn utsätts för våld. Bristande kunskap hos exempelvis vårdpersonal kombinerat med otydliga rutiner kan medföra att ett våldsutsatt barn skickas hem utan vidare åtgärder, i värsta fall med dödliga konsekvenser. Enligt barnrättskommittén ska barn höras av väl förberedda vuxna med utbildning och färdigheter att samtala och arbeta med barn. Vidare framgår av barnrättskommitténs allmänna kommentar nummer 13 att det är viktigt att det i verksamheter där barn och unga befinner sig finns en medvetenhet hos vuxna om tecken och riskfaktorer när det kommer till våld och övergrepp.

I de utvecklingsområden UKÄ redovisar framgår bland annat att undervisning om våld mot barn bör ingå i de utbildningar där studenterna i sitt framtida yrke kan komma i kontakt med våldsutsatta personer. Barnombudsmannen har 2012 i en skrivelse till regeringen förslagit att det bör införas en bestämmelse i högskoleförordningen om att det krävs kunskap om barnets rättigheter, hur man upptäcker barn som far illa och hur man fullföljer sin anmälningsskyldighet i följande yrken: lärare, socionom, förskolelärare, psykolog, sjuksköterska och läkare. Detta mot bakgrund av att brist på kompetens om barns rättigheter och barns behov hos yrkesverksamma som kommer i kontakt med barn varit ett återkommande tema i våra möten med barn. I Barnombudsmannens årsrapport Signaler (2012) om våld mot barn i nära relationer är en av slutsatserna att de yrkesgrupper som möter barn i sitt dagliga arbete måste bli bättre på att upptäcka och anmäla barn som utsätts för våld i nära relationer. 

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att kunskap om våld mot barn även ska vara inskriven i utbildningsplaner och de än mer undervisningsnära kursplanernas lärandemål eftersom detta ytterligare skulle säkerställa och konkretisera att kunskapen förmedlas och arbetas med. Vi tillstyrker även förslaget att det bör ingå examination inom dessa områden för att lärosätena ska kunna säkerställa att studenterna har skaffat sig nödvändig kunskap. Barnombudsmannen anser att det är positivt att rapporten lyfter fram olika goda exempel på hur undervisning kan utformas på ett integrerat och upprepat sätt och med olika pedagogiska grepp under olika utbildningar.

Vi anser i tillägg att det är viktigt att framhålla betydelsen av att berörd personal har  särskild kompetens att bemöta barn i utsatta situationer och kris. Barnombudsmannens kartläggning (2010) av tandvårdens erfarenhet av att möta barn som far illa på olika sätt och vilken beredskap som finns på klinikerna för att hantera sådana situationer visar att omkring två tredjedelar av klinikcheferna bedömer att deras personal har behov av ytterligare stöd för att kunna agera när de möter barn i sitt arbete som de misstänker har blivit utsatta för våld eller övergrepp, omsorgssvikt eller dental försummelse.

Vidare anser vi att det är viktigt att berörd personal inom socialtjänsten har särskilda kunskaper i att särskilt utreda och återge barnets egen utsaga samt kompetens att göra en samlad bedömning av barnets bästa i enlighet med artikel 3 i barnkonventionen om principen barnets bästa. I den nyligen presenterade Barnrättighetsutredningen (SOU2016:19) konstateras att det finns tydliga brister, särskilt när det gäller hur principen om barnets bästa och barns rätt att få komma till tals får genomslag i praktiken, bland annat för barn som upplever våld. Principen innebär ett tillvägagångssätt där hänsyn ska tas till alla samlade rättigheter som barnet har enligt konventionen och till de behov och intressen som det enskilda barnet har. Att säkerställa barnets rättigheter i åtgärder eller vid beslut som rör barn innebär att ha ett barnrättsperspektiv. Trots att socionomutbildningarna i UKÄ:s rapport nämns som utbildningar som redan idag ofta inbegriper kunskap om såväl mänskliga rättigheter som våld mot barn, visar bland annat Barnrättighetsutredningen på att barnrättsperspektivet behöver stärkas ytterligare i den praktiska tillämpningen.

Ytterligare en rättighet för barn som upplevt våld är, som tidigare nämnts, stöd och rehabilitering. Även här konstaterar såväl UKÄs rapport och Barnrättighetsutredningen att detta är ett område där kompetensen för yrkesverksamma behöver stärkas för att kunna åtgärda de brister i barns rättigheter som kan konstateras i praktiken. Även Barnrättskommittén har i sina rekommendationer till Sverige 2015 uttryckt oro för att allt fler barn utsätts för våld och vanvård och att de inte får tillräcklig hjälp på grund av bland annat otydliga vårdkedjor (CRC/C/SWE(CO/5, p 27-28). Barns rätt till utveckling gäller såväl omedelbart skydd som långsiktigt stöd och hjälp. Som konstateras i UKÄ:s rapport berör komplexa effekter av våldsutsatthet alla typer av yrkesverksamma som kommer i kontakt med barnen, vilket gör att de professionella behöver ha kunskaper om såväl våldet som om professionella roller och samordnade insatser. Det kan innebära att barn behöver skyddade personuppgifter, välutvecklad rehabilitering, förståelse för reaktioner i skolmiljön och flexibilitet i vårdnad och umgängesfrågor, vilket innefattar många inblandade och kunniga professionella. Barnombudsmannen delar således UKÄ:s slutsatser om att resultaten när det gäller undervisning om våld mot barn är bekymmersamma och att det finns behov av utveckling och förbättring. Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att undervisningen bör ske både på en teoretisk nivå och med koppling till framtida yrkesutövning.

På statlig och kommunal nivå ansvarar arbetsgivare för att berörda yrkesgrupper erbjuds en fortlöpande och lämplig vidareutbildning och kompetensutveckling. Dessa yrkesgrupper har också ett ansvar att utveckla och behålla kunskapen om barnets rättigheter och dess omsättning i praktiken. Arbetsmetoder som på ett systematiskt och långsiktigt sätt kan stärka barnets rättigheter i beslut och åtgärder som rör barn är en viktig del i detta.

Föredragande i detta ärende har varit utredarna Martina Blombergsson och Karin Röbäck de Souza.

Fredrik Malmberg
barnombudsman