Betänkandet Ett modernare utsökningsförfarande (SOU 2016:81)

Dnr 3.9:0998/16 
Ställd till Justitiedepartementet

Inledning

Barnombudsmannen har getts tillfälle att yttra sig över Utsökningsutredningens betänkande. De förslag som utredningen lägger fram syftar till ett utsökningsförfarande som är effektivare, rättssäkrare och modernare vilket Barnombudsmannen är positiv till. Det sammanlagda resultatet av indrivningen ska öka samtidigt som parterna och deras familjers behov av socialt skydd ska tillgodoses av det utsökningsrättsliga regelverket. Bland annat föreslås att principen om barnets bästa ska lagfästas i utsökningsbalken samt att förbehållsbeloppen vid löneutmätning ska ändras vilket medför att när löneutmätning sker i en barnfamilj kommer de ha mer pengar att leva på. Barnombudsmannen välkomnar de flesta förslagen men är kritiska mot att utredningen inte anser att Kronofogdemyndigheten ska ha möjlighet att, vilket förekommer idag, tillfälligt skjuta upp en avhysningsförrättning om barnet är ensamt hemma eller om socialtjänsten inte närvarar.

Vårt yttrande tar sin utgångspunkt i vårt uppdrag att företräda barn och ungas rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

I samband med Barnombudsmannens tidigare regeringsuppdrag Pejling och dialog lyssnade vi till barn och unga med erfarenhet av att leva i familjer som på olika sätt hade ekonomiska svårigheter. Det handlade bland annat om att föräldrarna hade löneutmätning eller skuldsanering, att familjen blivit avhyst eller att de bodde i tillfälliga boendelösningar såsom hotell och jourbostäder. Barnens röster om vräkning och hemlöshet finns dokumenterade i rapporten ”Inget rum för trygghet.”

Barnets rättigheter

Artikel 27 i barnkonventionen anger att konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Föräldrarna har huvudansvaret för att säkra denna rättighet men vid behov ska konventionsstaterna bistå föräldrarna. Barnkonventionen betonar konventionsstaternas ansvar att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Med detta avses att erbjuda bästa möjliga förhållanden för barndomen i sig.

FN:s kommitté för barnets rättigheter(FN:s barnrättskommitté) understryker de negativa konsekvenser som kan följa av att växa upp i både relativ och absolut fattigdom. Kommittén skriver ”En uppväxt i relativ fattigdom undergräver barns välfärd, sociala integration och självkänsla, och minskar möjligheterna till lärande och utveckling.” Konventionsstaterna uppmanas att vidta systematiska strategier för att motverka fattigdom under barnets tidiga utveckling.

En av barnkonventionens grundläggande principer är artikel 3 som handlar om att barnets bästa ska vara avgörande vid varje åtgärd som rör ett barn. Enligt artikel 12 har barnet rätt att bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som rör barnet. Barnet har även rätt att få information om sin egen situation. Rätten till information kring frågor som rör barnet är en förutsättning för att barnet ska kunna bilda och uttrycka åsikter.

FN:s barnrättskommitté har rekommenderat Sverige att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att inga barn lever under fattigdomsgränsen. Kommittén rekommenderar också att Sverige vidtar lämpliga åtgärder, däribland speciella stödåtgärder, för att säkerställa att barn, i synnerhet barn från socialt missgynnade familjer, inklusive hushåll med ensamstående föräldrar och barn av icke svenskt ursprung, inte lever i fattigdom, oavsett var de är bosatta. I den senaste kritiken till Sverige rekommenderas att vi avsätter mer mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser och utreder grundorsakerna till fattigdom i syfte att stärka strategierna och åtgärderna för att bland annat säkerställa att familjer inte tvångsförflyttas eller vräks och att barnets rätt till lämpligt boende alltid respekteras.

4 En modernare utsökningsbalk

4.3.11 Principen om barnets bästa lagfästs i utsökningsbalken

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att Kronofogdemyndighetens skyldighet att beakta barnets bästa lagfästs i utsökningsbalken. Vi välkomnar utredningens ambition att förstärka och förtydliga barnrättsperspektivet och barns rättigheter i utsökningsförfarandet. Även om barnkonventionen blir lag och det, som Barnrättighetsutredningen föreslår, införs en bestämmelse om att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i ärenden som rör barn i förvaltningslagen samt förvaltningsprocesslagen anser Barnombudsmannen att det är viktigt att transformering i annan lagstiftning fortsatt sker. Detta för att förtydliga vad barnets bästa innebär i den praktiska tillämpningen.

En av barnkonventionens grundläggande principer är artikel 3 som handlar om att barnets bästa ska vara avgörande vid varje åtgärd som rör ett barn. Barnkonventionen ska ses som en helhet och de övriga artiklarna ska tolkas i ljuset av de fyra grundläggande principerna. Enligt FN:s barnrättskommitté är barnets bästa en rättighet, en princip och ett tillvägagångssätt. Barnets bästa kan inte definieras en gång för alla utan det måste göras en individuell prövning i varje enskilt fall. För vägledning i hur barnets bästa ska tolkas och tillämpas i enlighet med barnkonventionen se exempelvis Thomas Hammarbergs bilaga i Barnrättighetsutredningens betänkande.

Barnombudsmannen vill poängtera att en förutsättning för att kunna göra en bedömning av barnets bästa är att barnet har blivit hört och fått information i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen. Detta är något som barn vi lyssnat till beskrivit har brustit, exempelvis när det gäller avhysningar.

Barnombudsmannen delar dock inte utredningens uppfattning att det torde vara sällsynt förekommande att Kronofogdemyndigheten har behov av att göra en barnkonsekvensanalys. Tvärtom anser Barnombudsmannen att en barnkonsekvens analys är ett viktigt verktyg för Kronofogdemyndigheten i arbetet med att bedöma vad som är barnets bästa i det enskilda fallet. En konsekvensanalys fastställer vilka avvägningar och bedömningar som lett fram till resultatet. Om den valda lösningen inte överensstämmer med barnets bästa måste skälen för detta klargöras för att visa att barnets bästa satts i främsta rummet trots resultatet, enligt FN:s barnrättskommitté. Att i allmänna ordalag nämna att andra hänsyn överskuggar barnets bästa är inte tillräckligt utan resonemanget måste på ett trovärdigt sätt visa varför barnets bästa inte vägde tyngre än övriga hänsyn.

FN:s barnrättskommitté har rekommenderat Sverige att stärka sina åtgärder för att höja kunskapen om betydelsen och den praktiska tillämpningen av principen om barnets bästa och att artikel 3 vederbörligen återspeglas i lagstiftningen och administrativa åtgärder. Vidare rekommenderas att Sverige inför obligatoriska konsekvensanalyser med utgångspunkt i barnets rättigheter för att bedöma konsekvenserna av föreslagna beslut om politik, lagstiftning, regler, budget, internationellt samarbete och andra administrativa beslut som påverkar barn och barns åtnjutande av sina rättigheter.

4.3.17 Ansökan om verkställighet av utdömt skadestånd på grund av brott när sökanden är barn

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att det ska införas en bestämmelse i utsökningsbalken som innebär att ett barns ansökan om verkställighet av utdömt skadestånd på grund av brott får göras av endast en vårdnadshavare om det är den andre vårdnadshavaren som begått brottet eller om det annars finns särskilda skäl.

8 Löneutmätning

8.4.1 Beräkning av normal- och förbehållsbelopp

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens bedömning och förslag att Kronofogdemyndigheten även fortsättningsvis ska fastställa ett normalbelopp som inte får tas i anspråk genom löneutmätning(del av förbehållsbeloppet). Normalbeloppen för barn ska justeras så att en barnfamilj får behålla ett högre belopp än idag.

Barnombudsmannen anser att det är av stor vikt att familjen tillförsäkras en skälig levnadsnivå och anser att det inte är acceptabelt att barnfamiljer med löneutmätning hamnar på en nivå som är lägre än om de skulle få försörjningsstöd från socialtjänsten.

En flicka vi lyssnat till med erfarenhet av att föräldern haft löneutmätning berättar att hon undviker fritidsaktiviteter eftersom det kostar pengar ”Jag har alltid spelat fotboll, men så slutade jag för tre år sedan ungefär och det var ju också lite för att det började bli för dyrt. Fotbollskläder och skor och träningarna kostar ju. Sedan var det lite intresse också” berättar hon. När vi frågar henne vad hon skulle vilja göra om familjen hade mer pengar svarar hon ”Mest vardagliga saker. Att kunna fika med kompisar, att kunna följa med på saker.”

Något som är återkommande under samtalet med flickan är att hon har svårt att få ihop pengar till busskort. Hon menar att familjer med ekonomiska svårigheter borde kunna få hjälp med detta. När vi frågar vad hon skulle ändra på för överskuldsatta familjer om hon hade möjlighet svarar hon ”Jag skulle nog prioritera saker som busskort och mat. Ge familjerna ett litet extra bidrag till det. Något sådant hade hjälpt otroligt mycket.”

Barnombudsmannen är positiv till att kostnader för umgänge med barn ska beaktas i löneutmätningsförfarandet då det ligger i linje med artikel 9 i barnkonventionen som stadgar att konventionsstaten ska respektera rätten för det barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna att upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Barnombudsmannen delar utredningens uppfattning att schablonbelopp kan användas för kostnader gällande den dagliga livsföringen men inte när det gäller resor och logi då dessa kostnader är högst individuella.

10 Avhysning

Barnombudsmannen har lyssnat till barn och unga med erfarenhet av att avhysas från sitt hem. Molly berättar att hon låg och sov när socialtjänsten först ringde på dörren för att meddela att familjen skulle avhysas. Flytten skulle ske omedelbart. Hon beskriver hur chockad hon blev av beskedet ”Jag bara satt där sedan fick jag panik och bara sprang ut.” Enligt artikel 27 i barnkonventionen har varje barn rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Detta är tätt förknippat med artikel 6 som stadgar barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling.

10.4.1 Behov av ytterligare skyddsregler när en hyresrätt är förverkad?

Utredningen uppger att de har övervägt om det även bör införas en möjlighet för Kronofogdemyndigheten att avstå från verkställighet, alternativt medge ytterligare anstånd med verkställighet av avhysningen av sociala skäl, exempelvis när en barnfamilj ska avhysas utan att socialtjänsten är närvarande. Utredningen anser att en sådan bestämmelse inte bör införas med motiveringen att Kronofogdemyndigheten, som är den verkställande myndigheten, inte ska ta över uppgifter som är socialtjänstens ansvar. Vidare konstaterar utredningen dock att Kronofogdemyndigheten indirekt får ett socialt ansvar för uppgifter som primärt åligger socialtjänsten när socialtjänsten inte agerar eller deltar vid en avhysningsförrättning som berör barn.  Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att Kronofogdemyndigheten inte ska ta över socialtjänstens ansvar. Därför blir det viktigt att Kronofogdemyndigheten säkerställer att socialtjänsten som har det sociala ansvaret informeras och kan ta vid så att barnet och dess familj får adekvat stöd.

Av Kronofogdens interna riktlinjer för bemötande av barn framgår att socialtjänsten bör närvara när barn berörs av en avhysningsförrättning. I de fall socialtjänsten inte närvarar och barn är hemma måste socialtjänsten kontaktas. Som utredningen lyfter fram förekommer det redan idag att Kronofogdemyndigheten avstår från att verkställa avhysningar där barn berörs när socialtjänsten inte är närvarande, trots att det saknas grund för att medge anstånd för avhysningen.

Som vi tidigare har anfört anser Barnombudsmannen att socialtjänsten ska närvara när en avhysning verkställs om barn är folkbokförda på adressen i fråga eller om socialtjänsten fått vetskap om att det bor barn i hushållet på något annat sätt. Vi anser vidare att socialtjänstens ansvar ska fastställas i lag. Som en följd av detta måste även Kronofogdemyndigheten ges lagstöd för möjligheten att tillfälligt skjuta upp en avhysningsförrättning om barnet är ensamt hemma eller om socialtjänsten inte närvarar. Att genomföra avhysningen måste då ställas mot risken att ett ensamt barn uppfattar situationen som traumatisk. I en sådan situation ska barnets bästa sättas i främsta rummet. Som nämnts ovan under avsnitt 4.3.11 anser Barnombudsmannen att barnkonsekvensanalyser är en viktig del i Kronofogdemyndighetens arbete med att beakta barnets bästa.

Det är tydligt att barn och unga exkluderas från delaktighet och information vid en avhysning. Exkluderingen skapar stora svårigheter för barnet när hon eller han står utan stöd och information i en situation som medför stora känslomässiga, praktiska och konkreta utmaningar.  Barnkonventionen är tydlig med att barnet ska få vara delaktigt i alla frågor som rör barnet. Barnombudsmannen anser det stå utom allt tvivel att en avhysning i allra högsta grad rör barnet på många olika plan. Barnombudsmannen anser därför att det måste åligga Kronofogdemyndigheten att, på ett sätt som är anpassat till barnet, ge information om inte socialtjänsten är närvarande. Av barnens berättelser framgår att det inte är ovanligt att myndigheterna menar att det är föräldrarnas ansvar att informera barnen om situationen. Ines önskar att hon skulle ha fått information direkt från socialtjänsten istället. ”Det är det som är jobbigt, att man bara får höra det från mamma och pappa.” säger hon.

10.4.4 Behov av ytterligare vägledning och lagstiftning inom socialtjänstens område?

Utredningen bedömer att frågan om hur kommuner bör arbeta för att förebygga och motverka avhysningar och eventuella behov av ändringar i socialtjänstlagen inte omfattas av deras uppdrag utan att frågan kan utredas i ett särskilt lagstiftningsärende. Barnombudsmannen anser att behovet av att stärka socialtjänstens vräkningsförebyggande arbete är stort.

Gemensamt för de barn Barnombudsmannen mött som närvarat vid vräkningsdagen är att de inte uppfattat att socialtjänsten funnits till för dem. ”Men det kom ju två socialsekreterare varav jag inte talade med någon av dem. Jag fick inte. Eller de frågade mig ingenting” berättar en pojke. Ines beskriver att det var många vuxna som medverkade under vräkningsdagen. Hon berättar att socialtjänsten först inte vågade komma in i lägenheten, att de hellre stod utanför. ”De trodde att vi inte ville att de skulle komma in. Då sade jag att då får de komma in för jag vill prata med dem, eftersom jag bara fått reda på det en timme innan.”

Som utredningen lyfter fram har Barnombudsmannen, tillsammans med Kronofogdemyndigheten, tidigare föreslagit att en vräkningsbestämmelse bör införas i socialtjänstlagen som ställer krav på förebyggande åtgärder. Vi anser att socialtjänsten ska vara skyldig att arbeta uppsökande och förebyggande när en familj med barn riskerar att vräkas. Vidare har vi föreslagit att socialtjänsten måste ha möjlighet att säkerställa att hyran betalas direkt till hyresvärden när en familj får ekonomiskt bistånd, vilket bör förtydligas i socialtjänstlagen. I Barnombudsmannens rapport ”Inget rum för trygghet- barn och unga om vräkning och hemlöshet” utvecklas även förslaget om skärpta krav på vräkningsförebyggande åtgärder med att regleringen måste tydliggöra vad som ska ingå i ett vräkningsförebyggande arbete. Det måste framgå att kommunen till det yttersta av sin förmåga ska arbeta för att motverka vräkningar av barnfamiljer, en barnkonsekvensanalys ska genomföras av samtliga berörda myndigheter och att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barnet. Vi poängterar även att barn har rätt att få information och att bli hörd i alla delar av vräkningsprocessen. Vi föreslår att alla vräkningshotade familjer ska erbjudas stöd av kommunens budget- och skuldrådgivare. För att säkerställa att familjen har relevant stöd vid hot om vräkning anser vi att socialtjänsten alltid ska informeras enligt 14 kap 1 § socialtjänstlagen.

10.4.5 En effektivare hantering av avhysningsgods

Utredningen föreslår att i samband med en avhysningsförrättning från en bostad ska Kronofogdemyndigheten få kasta egendom som uppenbart saknar värde eller av annat skäl inte bör förvaras. Innan egendomen kastas ska parterna underrättas, om åtgärden kan ha betydelse för dem.

I detta sammanhang saknar Barnombudsmannen ett resonemang kring hur barnets egendom ska hanteras samt hur barn ska underrättas. För som Molly berättar fick hon ingen tid att förbereda sig på vräkningen. ”Vi hann inte packa eller någonting, fick slänga ner lite grejer bara” berättar hon.

Föredragande i ärendet har varit juristen Emma Forssell och utredaren Meisoun Saleh.

Fredrik Malmberg
barnombudsman

Läs hela remissvaret med fotnoter