Ny målstyrning för transportpolitiken (rapport 2017:1) (dnr N2017/01927/TS)

Ställd till Näringsdepartementet 
Dnr 3.9:0292/17

Inledning
Barnombudsmannen har beretts möjlighet att ge synpunkter på Trafikanalys rapport 2017:1 Ny målstyrning för transportpolitiken. Barnombudsmannen kommenterar förslaget utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och hur den har tolkats av FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) i dess allmänna kommentarer och rekommendationer till Sverige. 

Rapporten redovisar Trafikanalys förslag till ny målstyrning för transportpolitiken. Den utgår från de mål för transportpolitiken som finns, där det övergripande målet handlar om att säkerställa en samhällsekonomisk effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet, med tillhörande funktionsmål och hänsynsmål. Trafikanalys föreslår tre prioriteringar för dessa mål, inklusive indikatorer. Dessa ska tillgodose regeringens ambitioner om att transportpolitiken ska bidra till dess övergripande prioriterade områden: jobb, skola och klimat. Vidare föreslår rapporten hur dessa mål och indikatorer ska följas upp.

I rapporten framgår att Trafikanalys i sitt arbete med att ta fram förslagen har haft ett antal olika dialoger med aktörer, i olika former. Det framgår dock inte om någon konsultation eller samråd har skett med barn och unga. Då transportpolitiken i hög grad berör barn och unga, till exempel när det gäller tillgänglighet, säkerhet med mera, anser Barnombudsmannen att det är av stor vikt att barn och unga får göra sina åsikter hörda när det gäller denna, i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen. Barnets rätt att komma till tals och få sin åsikt beaktad utifrån ålder och mognad i alla frågor som berör hen, är en av grundprinciperna i barnkonventionen och bör vara ett grundläggande element i utformningen av all politik.

Barnombudsmannens synpunkter på förslaget
Kapitel 3 Förslag till prioriteringar
Rapporten föreslår tre prioriteringar för att nå de transportpolitiska målen:

1. Tillgänglighet för ökad tillväxt, sysselsättning och bostadsförsörjning
2. Ett klimatneutralt transportsystem
3. Ett hälsofrämjande och säkert transportsystem

Barnombudsmannen ställer sig bakom dessa prioriteringar och kan se att de inte minst lever upp till två av barnkonventionens fyra grundprinciper: principen om icke-diskriminering (artikel 2) och barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6).

Nr det gäller den första prioriteringen, vill Barnombudsmannen poängtera vikten av att förtydliga hur transportpolitiken kan bidra till sysselsättning för barn och inte enbart för vuxna (då sysselsättning ofta ses som synonymt med arbete). När det gäller sysselsättning för barn så handlar det till exempel om tillgänglighet till förskola och skola (tillgänglighet till skola tas till viss del upp i rapporten, men inte förskola), men även tillgänglighet till fritidsaktiviteter. Barn har enligt barnkonventionens artikel 31 rätt till en meningsfull fritid samt tillgång till det kulturella livet. Under 2016 träffade Barnombudsmannen många barn och ungdomar som bodde på olika flyktingförläggningar runt om i Sverige. Flera av dessa var placerade på platser långt från möjligheter till en meningsfull fritid, och där det inte fanns tillgång till kollektivtrafik att ta sig till dessa platser (alternativt att kollektivtrafiken kostade för mycket i förhållande till dagersättningen som de som asylsökande får från Migrationsverket).

Att inkludera barns former av sysselsättning i detta mål på ett tydligt sätt skulle bidra till att prioriteringen också tillgodoser principen om barnets bästa, i enlighet med artikel 3 i barnkonventionen. Det skulle vara en tydlig markering om att regeringens ambition om att göra barnkonventionen till svensk lag genomsyrar all politik, även transportpolitiken.

Den tredje prioriteringen är också av yttersta vikt för barn och unga, i synnerhet deras rätt till liv, överlevnad och utveckling. Att säkerställa möjligheter för icke-fordonsbunden transport (i synnerhet cykel och gång, som nämns i rapporten) är för barn inte av vikt enbart ur ett folkhälsoperspektiv (som är det enda som betonas i rapporten) utan i vardagslivet det sätt som barn och unga för det mesta förflyttar sig. För att barn ska kunna transportera sig själva, utan föräldrars sällskap, är det därför av yttersta vikt att det finns tillgängliga gång- och cykelleder, som är så säkra som det är möjligt och avgränsat från biltrafik.

Föredragande i ärendet har varit juristen Karin Fagerholm

Anna Karin Hildingson Boqvist
Program- och utredningschef
Barnombudsmannen