Förslag till reviderade föreskrifter om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i social barn- och ungdomsvård (dnr. 4.1.1-17982/2017)

Ställd till Socialstyrelsen
Dnr 3.9:0564/17

Inledning
År 2014 trädde ny lagstiftning med krav på behörighet för handläggare inom den sociala barn- och ungdomsvården i kraft. Syftet med regleringen var att skapa en garanti för att vissa arbetsuppgifter utförs av personal med viss formell kompetens. Enligt socialtjänstlagen ska socialnämnden använda handläggare som avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan med utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar bedömningar av om utredning ska inledas, utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller uppföljning av beslutade insatser . Socialstyrelsen har beslutat föreskrifter där det regleras vilka krav som ska gälla för att en annan examen är socionomexamen ska anses vara relevant. Både den nya lagstiftningen och föreskrifterna trädde i kraft 2014.

Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att följa upp bestämmelserna och redogöra för vilka konsekvenser regleringen medför för kommuner, samt vilka möjligheter som finns för icke behörig personal att bli behörig. Utifrån uppföljningen har sedan Socialstyrelsen föreslagit revideringar i gällande föreskrifter.

Barnombudsmannen yttrar sig över förslagen med utgångspunkt i vårt uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter och intressen utifrån FN:s konvention om barns rättigheter (barnkonventionen).

2. Beskrivning av problemet och vad Socialstyrelsen vill uppnå.
Socialstyrelsens resultat från uppföljningen har visat att det finns svårigheter att uppnå behörighet genom annan relevant examen än socionomexamen. Enligt Socialstyrelsens konsekvensutredning är det endast ett lärosäte i Sverige som erbjuder en utbildning som uppfyller kravet i myndighetens föreskrifter om annan relevant examen.

Detta medför enligt Socialstyrelsen att det i praktiken endast är personal med socionomexamen som är behöriga.

Socialstyrelsen redovisar i konsekvensutredningen att tidigare uppföljningar av föreskrifterna har visat att särskilt mindre kommuner har svårigheter att rekrytera personal med kompetens som krävs enligt föreskrifterna.
Socialstyrelsens syfte med föreskrifterna är att handläggarna ska ha rätt kompetens för arbetsuppgifterna och att deras kompetens är sådan att kraven på rättssäkerhet och god kvalitet kan uppnås.

Socialstyrelsens slutsats i konsekvensutredningen är att föreskrifterna behöver revideras för att möjliggöra en större flexibilitet att kunna komplettera andra examina. Socialstyrelsen menar att regler som försvårar rekrytering inte bidrar till en god kvalitet. De förslag som läggs fram syftar inte bara till att det ska bli lättare att rekrytera handläggare utan även till att bidra till större flexibilitet utifrån olika kommuners behov och förutsättningar.

Barnombudsmannens synpunkter
Barnombudsmannen avstyrker förslaget.

Enligt Barnombudsmannens bedömning riskerar förslagen att gå ut över både rättssäkerheten och kvaliteten i den sociala barn- och ungdomsvården. Vi anser vidare att förslaget kan bidra till regionala skillnader.

Barnombudsmannen var vid revideringen av lagstiftningen positiv till att det infördes ett krav på behörighet för handläggare inom den sociala barn- och ungdomsvården . Barnombudsmannen anser att socionomexamen eller annan relevant utbildning på minst grundnivå i högskola ska krävas för arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården, som innebär att utreda och bedöma ett barns behov av stöd och skydd, samt att följa upp insatserna för barnet och barnets situation. På längre sikt anser vi att en specialistkompetens om minst ett år bör krävas för uppgifterna.

Barnombudsmannen saknar att utredningen inte har synliggjort barns rättigheter i sin konsekvensutredning. Barnombudsmannen beklagar att Socialstyrelsen har tagit bort kravet på att ha kunskaper om barns rättigheter utifrån barnkonventionen.

Enligt barnkonventionen artikel 3 ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barnet. Enligt artikel 18 är det båda föräldrarna som har ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling med stöd från samhället. Samhället måste vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrarna när de fullgör sitt ansvar och om föräldrarna inte klarar av sitt ansvar måste samhället i stället säkerställa att barnet får sina rättigheter och behov tillgodosedda. Enligt artikel 27 i barnkonventionen har föräldrar huvudansvaret för att barnet har rätt till den levnadsstandard som krävs för deras utveckling. Vid behov måste staten bistå föräldrarna i detta ansvar och när det behövs ge barnet bistånd t ex mat, kläder eller bostad. Enligt artikel 20 i barnkonventionen har ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö rätt till särskilt skydd och bistånd från staten.

Detta innebär att när föräldrar inte klarar av föräldraansvaret måste samhället träda in för att säkerställa barnets rättigheter och behov. I arbetet inom den sociala barn- och ungdomsvården kan det innebära att fatta svåra och mycket ingripande beslut i barns och ungas liv. Den lagstiftning som rör barn och ungdomar i den sociala barnavården utgörs i huvudsak av ramlagar. Detta medför att ett stort ansvar läggs på den enskilde handläggaren. Det är därför viktigt att den personal som ansvarar för myndighetsutövning inom den sociala barn- och ungdomsvården har rätt kompetens. Hög kompetens bland personalen ger förutsättningar för god kvalitet inom den sociala barn- och ungdomsvården.

Barnombudsmannen anser att arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa är ett av socialtjänstens mest kvalificerade uppdrag. Barnombudsmannen har genom åren träffat barn med erfarenheter av att växa upp med omsorgssvikt, våld och missbruk i hemmet eller psykiskt sjuka föräldrar. Dessa barn ställer ofta frågor som ”varför var det så många vuxna som inte såg min situation? Och varför tog det så lång tid innan jag fick hjälp?”. Barn berättar också om hur socialtjänsten har kommit och gått, men att det aldrig har blivit något av det som de har gjort.

Enligt barnkonventionens artikel 2 ska varje barn tillförsäkras alla rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Inget barn får diskrimineras. FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) som övervakar staternas efterlevnad av barnkonventionen, har betonat vikten av att barn ska växa upp under likvärdiga villkor. Sverige har kritiserats av FN:s barnrättskommitté för att olikheterna mellan kommunerna och regionerna är för stora och att barnet därför riskerar att diskrimineras enligt artikel 2 i barnkonventionen . Barnombudsmannen anser att Socialstyrelsens förslag, om revidering av föreskrifterna gällande behörighet, kan bidra till regionala skillnader.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Shanti Ingeström.

Anna Karin Hildingson Boqvist,
program- och utredningschef