Program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad 2018 – 2022 (dnr 171-1526/2016)

Ställd till: Stockholms stad
Dnr 3.9:0542/17 

Inledning
Barnombudsmannen har beretts möjlighet att ge synpunkter på Stockholms stads förslag på program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad 2018 – 2022. Barnombudsmannen kommenterar förslaget utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och hur den har tolkats av FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté) i dess allmänna kommentarer och rekommendationer till Sverige.

Stockholms stad har tagit fram ett förslag till program för barnets rättigheter och inflytande, som ska gälla mellan 2018 och 2022. Programmet fokuserar på genomförandet av barnkonventionen i Stockholms stad. I programmet föreslås fem fokusområden:

1. Beslutsfattare och medarbetare ska beakta barnperspektivet och omsätta barnets rättigheter i alla beslut, uppdrag och i det dagliga arbetet
2. Barns rätt till likabehandling och skydd mot diskriminering säkerställs
3. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka och få sina åsikter respekterade
4. Barn och vuxna ska ha kunskap om barnets rättigheter och vad de innebär i praktiken
5. Barn ska vara trygga och skyddas mot fysiskt och psykiskt våld

I programmet ingår även ett kapitel kring genomförande och uppföljning, där det framgår vem som bär ansvar för att genomföra programmet, vikten av kunskap om barnets rättigheter samt metoder och arbetssätt för genomförandet. Som bilaga till programmet finns en lista med begreppsdefinitioner.

Barnombudsmannen är positiv till att Stockholms stad har som ambition att anta ett program för barnets rättigheter. Att fatta beslut om att arbeta utifrån barnkonventionen på högsta politiska nivå i en kommun och att anta program för detta ser Barnombudsmannen som en tydlig framgångsfaktor i arbetet med att stärka barnets rättigheter på lokal nivå. Detta är också i linje med hur FN:s barnrättskommitté har tolkat artikel 4 i barnkonventionen.

På en övergripande nivå tillstyrker Barnombudsmannen förslaget till program. Barnombudsmannen har följande kommentarer på förslaget.

Barnombudsmannens kommentarer på förslaget till program för barnets rättigheter och inflytande i Stockholms stad 2018 – 2022
Begreppen ”Barnperspektiv”, ”barnrättsperspektiv” och ”barnets perspektiv”
I programmet används nästan genomgående begreppet ”barnperspektiv”. Vid något tillfälle används även begreppet ”barnrättsperspektiv” och ”barnets perspektiv”. I listan med begreppsdefinitioner finns dessa tre begrepp definierade.

När Barnombudsmannen läser programmet är det på vissa ställen oklart vilket av dessa begrepp som egentligen menas, när begreppet ”barnperspektiv” används. När Barnombudsmannen tolkar innebörden av programmet, torde det på en del av dessa platser snarare vara begreppet ”barnrättsperspektiv” som avses. Barnombudsmannen föreslår därför att en genomgång av programmet görs utifrån dessa begrepp, så att det säkerställs att rätt begrepp används på rätt plats.

Fokusområde 2 – Barns rätt till likabehandling och skydd mot diskriminering ska säkerställas
I punkt 2.1 räknas ett antal diskrimineringsgrunder upp. Denna uppräkning stämmer till stor del överens med såväl grunderna som framgår av artikel 2 i barnkonventionen som den svenska diskrimineringslagen . I uppräkningen av diskrimineringsgrunder i programmet saknas dock könsöverskridande identitet eller uttryck, som finns i diskrimineringslagen. Barnombudsmannen vill uppmana Stockholms stad att formulera diskrimineringsgrunderna något mer öppet, för att säkerställa att alla möjliga diskrimineringsgrunder beaktas. Artikel 2 i barnkonventionen har formulerats på detta sätt, genom att avslutas med ”[…] eller ställning i övrigt”

Fokusområde 3 Barn ska ges förutsättningar att uttrycka och få sina åsikter respekterade
I alla underpunkter i detta fokusområde tydliggörs barnets rätt att komma till tals i olika situationer. Barnombudsmannen noterar dock att denna rättighet och vad den innebär har formulerats på olika sätt i de olika underpunkterna. Barnombudsmannen föreslår därför att Stockholms stad förtydligar de grundläggande delarna i barnets rätt att komma till tals – att rätten att komma till tals inte är skyldighet, utan just en rättighet, att barnet ska få information om vad ärendet gäller, att barnet fritt ska få uttrycka sina åsikter, att dessa åsikter ska beaktas i beslutsfattandet utifrån barnets ålder och mognad och att barnet ska få återkoppling när beslut har fattats.

I punkt 3.2 framgår att barn ska ha möjlighet att föra fram sina åsikter till ” […] de som bestämmer”. Barnombudsmannen föreslår att det förtydligas vilka som avses här – är det förtroendevalda, beslutsfattare i nämnder eller övergripande nivåer eller är det beslutsfattare i enskilda ärenden?

Genomförande och uppföljning
Barnombudsmannen instämmer i de åtgärder som programmet lyfter i denna del. Barnombudsmannen anser dock att denna del bör kompletteras med vilka resurser, såväl personella som finansiella, som behövs för att säkerställa att programmet genomförs.

Denna del bör även inkludera vikten av att ta in kunskap om barns levnadsvillkor, till exempel genom statistik, enkätundersökningar och liknande, för att veta att de insatser som görs är de rätta.
Slutligen bör denna del innehålla information om hur arbetet med programmet ska följas upp och utvärderas på såväl verksamhetsnivå som en högre politisk nivå.

Specifika kommenterar kring textens utformning
Under rubriken ”FN:s konvention om barnets rättigheter – barnkonventionen” tas barnets rätt att inte skiljas från sina föräldrar upp. För att tydliggöra denna rättighet, och undvika missförstånd, anser Barnombudsmannen att meningen om denna rättighet bör utformas som följer (tillägg i kursiv stil) ”Barnet har rätt till sina föräldrar och staten har skyldighet att säkerställa att barnet inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, om det inte är nödvändigt för barnets bästa”.

I den sista meningen under denna rubrik står även när barnkonventionen förväntas bli svensk lag. Den 6 juli 2017 presenterade regeringen en lagrådsremiss där den föreslår att konventionen blir lag den 1 januari 2020. Programmet bör därför omformuleras i denna del.

I fokusområde 5 – Barn ska vara trygga och skyddas mot fysiskt och psykiskt våld, framgår i underpunkt 5.1 att staden ska skydda och förebygga fysiskt och psykiskt våld ”[…] eller hedersrelaterat våld och förtryck”. Ordet ”eller” i denna mening kan tolkas som att hedersrelaterat våld och förtryck inte är en form av fysiskt och psykiskt våld. Barnombudsmannen ser vikten av att framhäva denna form av våld och förtryck av barn, och vill därför förorda att ordet ”inklusive” används i stället för ”eller”.

Föredragande i ärendet har varit juristen Karin Sjömilla Fagerholm

Anita Wickström
vikarierande barnombudsman

Ladda mer remissvaret med fotnoter