Slutbetänkande av 2015 års skolkommission (SOU 2017:35) Samling för skolan. Nationell strategi för kunskap och likvärdighet

Dnr 3.9:0389/17 
Ställd till Utbildningsdepartementet

Inledning

Kunskapsresultaten har sjunkit i den svenska skolan i flera årtionden enligt internationella undersökningar. Därför tillsatte regeringen den 1 april 2015 en kommitté som fick i uppdrag att lämna förslag som syftade till att höja kunskapsresultaten, förbättra kvaliteten i undervisningen och öka likvärdigheten i skolan. Kommittén antog namnet 2015 års skolkommission.

Barnombudsmannens synpunkter på skolkommissionens förslag och bedömningar tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Yttrandet behandlar de delar av betänkandet som Barnombudsmannen har synpunkter på eller invändningar mot. De förslag som inte kommenteras tillstyrks.

4 Stärkt huvudmannaskap genom statligt stöd och samverkan

4.1 En statlig skolmyndighet med närvaro på regional nivå för att stärka och stödja skolhuvudmännen

Skolkommissionen bedömer att alla skolhuvudmän måste ha tillräcklig kapacitet för sitt uppdrag och att en nationell skolmyndighet ska stödja och stärka huvudmännen, föra resultatdialoger och genomföra stödjande skolgranskningar samt genom samverkan skapa starka utvecklingsmiljöer. Skolmyndigheten ska finnas regionalt med myndighetskontor i olika delar av landet.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det kan skapa större likvärdighet över landet om staten finns representerad på regional nivå. Barnkonventionen lyfter fram varje barns rätt till utbildning i artikel 28 och enligt artikel 2 får inget barn diskrimineras. Det innebär för Sverige att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda, oavsett var i landet de bor. Så är inte fallet idag. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) lyfter i sina rekommendationer till Sverige att man är oroad över att barns tillgång till stöd och tjänster inte är likvärdig över landet.

Skolverkets egen statistik, som vi använt i samband med vårt nuvarande årstema som handlar om barns jämlika möjligheter, visar tydligt att skillnaderna är stora över landet när det gäller barns möjligheter att lyckas i skolan.  Det är därför mycket glädjande att skolkommissionen i sina förslag och bedömningar är beredd att agera för en mer jämlik skola.

I de stödjande skolgranskningarna ser vi det som nödvändigt att även barnens röster lyfts fram som en viktig del att ta hänsyn till. Barnkonventionens artikel 12 säger att varje barn ska få uttrycka sin åsikt och bli lyssnad till. Åsikten ska också tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnombudsmannen ser det därför som viktigt att barnen och ungdomarna kommer till tals i det utvecklingsarbete och de dialoger som kommer att ske på regional nivå.  

4.1.9 Statlig reglering av skolchefens ansvar

Skolkommissionens föreslår att en statlig reglering av skolchefens ansvar införs.

Barnombudsmannen har inga invändningar mot förslaget, men vill samtidigt poängtera vikten av att resurserna till skolan måste komma barnen och den praktiska verksamheten till del och inte användas till en utökad administration på nivån över skolenheten.

4.3 Utgångspunkter för en myndighetsöversyn

Skolkommissionen bedömer att de statliga skolmyndigheternas uppgifter bör omprioriteras så att resurser frigörs till vetenskapligt förankrat utvecklingsstöd och främjande arbete som effektivt kan bidra till ökad kvalitet i undervisningen. Skolkommissionen menar att den statliga styrningen behöver förtydligas. Tillsynens roll bör vara att ur ett medborgarperspektiv hävda elevers rätt och grundläggande statliga krav på skolhuvudmännen. En myndighetsöversyn bör, enligt skolkommissionen, skyndsamt genomföras där även organiseringen av den funktion för professionsfrågor som skolkommissionen föreslagit utreds. Även berörda myndigheters ansvar och samverkan när det gäller elevhälsan bör förtydligas.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att en myndighetsöversyn behöver göras för att bland annat förtydliga myndigheternas roll i att hävda elevens rätt. I den översynen behöver också utredas hur tillgängliga myndigheterna är för barn. Det är trots allt myndigheter som arbetar för barn och som ska se till att de har det så bra som möjligt i skolan. Det är då också rimligt att barn och unga känner till deras verksamhet, hur de arbetar och att de har möjlighet att kontakta dem vid behov.

I Barnombudsmannens årsrapport #Välkommen till verkligheten som handlar om kränkningar och trakasserier i skolan, träffade vi flera barn som varit utsatta för kränkningar men som inte kände till att de kunde vända sig till någon av skolmyndigheterna. Siffror från myndigheterna visar att det endast är ett fåtal barn varje år som vänder sig dit på egen hand. Vi träffade även barn vars föräldrar kände till skolmyndigheterna och hade anmält kränkningar till Skolinspektionen, Barn- och elev­ombudet eller Diskrimineringsombudsmannen. De barnen berättade att de trots anmälan inte visste så mycket om myndigheternas arbete. Nästan alla de barn som varit i kontakt med myndigheter som hanterar ärenden om kränkningar beskrev hur processen skedde över deras huvuden. De berättade att dokument som kommer från myndigheterna riktades till föräldrarna och att de inte förstod innehållet.

Barnombudsmannen anser att alla barn har rätt att få begriplig in­formation om myndigheternas existens och arbete. Barnkonventionens artikel 12 ger varje barn rätt att bilda sig egna åsikter och höras i administrativa förfaranden som rör barnet. Barnen har vidare rätt att vara involverade i beslutsprocessen.  Artikel 13 ger barnet rätt att motta information. När de är inne i en process hos myndigheterna ska de få begriplig information om sitt ärende.

Barnombudsmannen har även i en annan undersökning sett över vilka möjligheter barn och unga har att framföra klagomål till Skolinspektionen, Barn- och elevombudet och Diskrimineringsombudsmannen samt flera andra myndigheter, bl.a. Skolväsendets överklagandenämnd.

Barnombudsmannens slutsats i den rapporten är att myndigheter som ska utgöra kontrollfunktioner, exempelvis domstolar och tillsynsmyndigheter, ofta är okända eller otillgängliga för barn. Det gäller såväl tillgången till förfaranden, genom vilka barn och unga kan framföra klagomål, som anpassningen av dessa till barns och ungas förutsättningar. De instanser som i dag kan ta emot klagomål från barn och unga kan inte sägas vara tillgängliga, åldersanpassade, snabba, anpassade till och inriktade på barns behov på det sätt som barnkonventionen kräver.

Barnombudsmannen konstaterade i rapporten att Sverige inte lever upp till barnkonventionens krav på tillgång till oberoende instanser som på ett barnanpassat och effektivt sätt kan ta emot klagomål. Dessa slutsatser anser Barnombudsmannen att man måste ha i beaktande när myndighetsöversynen görs.

5. Kompetensförsörjning till skolväsendet

5.1 Fortsatta insatser för att öka antalet behöriga lärare och skolledare

Skolkommissionen bedömer att fortsatta insatser krävs för att säkra tillgången på behöriga lärare och skolledare till det svenska skolväsendet. Den kapacitetsförstärkning och utveckling skolkommissionen ser som nödvändig kommer att medföra behov av resurser och riktade insatser. Skolkommissionen anser att det är viktigt att de åtgärder som vidtas bidrar till en bibehållen eller stärkt kvalitet, och inte i något avseende medför en kvalitetsförsämring. Den utbyggnad av antalet platser på lärarutbildningarna som nu görs måste, enligt skolkommissionen, medföra en resursförstärkning, utöver de medel som tillförts för ytterligare utbildningsplatser, för att säkerställa att den utbildning som anordnas är av hög kvalitet.

Barnombudsmannen delar bedömningen, men vill betona vikten av att man i processen med fortsatta insatser för att öka antalet behöriga lärare och skolledare säkerställer en trygg skolgång för barnet utifrån barnkonventionen. Enligt artikel 28 i barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning, dessutom måste det säkerställas att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet.

I artikel 29 anges att utbildningen bland annat ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter och respekt för de mänskliga rättigheterna. Barnrättskommittén har uttalat att det är nödvändigt att lärare och andra som arbetar med utbildning av barn får kunskap som främjar principerna som anges i artikel 29. Dessutom måste undervisningsmetoderna och skolmiljön återspegla de värden och den utbildningsfilosofi som uttrycks i barnkonventionen.

Barnombudsmannen vill understryka att processen för att öka antalet lärare och annan personal i skolan inte får ske så skyndsamt att det blir på bekostnad av barnets trygghet och säkerhet. Det är av stor vikt att barnen alltid omges av lämplig personal som bidrar till en trygg skolmiljö.

5.2 Förstärkt lärarutbildning

Skolkommissionen bedömer att fortsatta insatser krävs för att säkra tillgången på behöriga lärare och skolledare till det svenska skolväsendet. Det kapacitetsbyggande som behövs uppnås inte genom temporära kortsiktiga lösningar, utan genom en långsiktig systemförstärkning. Den kapacitetsförstärkning och utveckling skolkommissionen ser som nödvändig kommer, enligt kommissionen, att medföra behov av resurser och riktade insatser. Kommissionen anser vidare att det är viktigt att de åtgärder som vidtas bidrar till en bibehållen eller stärkt kvalitet, och inte i något avseende medför en kvalitetsförsämring.

Barnombudsmannen anser att kunskap om barnkonventionen ska vara en självklar del av lärarutbildningen. Detta mot bakgrund av att barnkonventionen är det grundläggande dokument som ger en definition av vilka rättigheter som bör gälla för alla barn i hela världen och att regeringen har meddelat att barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Därför är det nödvändigt att lärare har kunskap om barnkonventionens innehåll och hur den ska tillämpas. För ytterligare resonemang, se 11.1.

Barnombudsmannen anser också att lärarutbildningen måste förstärkas med kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Barnkonventionens artikel 23 lyfter fram att barn med funktionsnedsättningar ska tillförsäkras förhållanden som främjar deras självförtroende och möjliggör deras aktiva deltagande i samhället. Med hänsyn till att ett barn med funktionsnedsättningar kan ha särskilda behov ska det bistånd som lämnas säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får undervisning och utbildning på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling.

Barnombudsmannen träffade under sitt arbete med årsrapporten Respekt (2016) barn med olika typer av funktionsnedsättningar. Barnen efterlyste att vuxna i deras närhet skulle ha större kunskap om funktionsnedsättningar och detta önskemål var särskilt starkt bland barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Även lärare önskar mer kunskap om det, enligt den kartläggning från Karolinska Institutets Center of Neurodevelopmental Disorders (KIND) som vi lyfter fram i rapporten. Det framgår där att fyra av fem lärare anser att de inte fått tillräcklig kunskap med sig från lärarutbildningen för att kunna bemöta och undervisa grundskoleelever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Bilden av brist på kunskap om funktionsnedsättningar hos de vuxna i skolorna bekräftades i den enkät till rektorer som Barnombudsmannen gjorde i samband med arbetet. Mot bakgrund av ovanstående välkomnade Barnombudsmannen förslaget i betänkandet Specialpedagogisk kompetens ifråga om neuropsykiatriska svårigheter att komplettera examensmålen för speciallärare och specialpedagoger med kunskap om neuropsykiatriska svårigheters, men önskade att förslaget var mer långtgående och hade omfattat fler vuxna i skolan.

Barnombudsmannen anser att kompetenskraven ska skärpas för professionella i skolan som arbetar med barn. Det ska ställas krav i högskoleförordningen på kunskap om barn i utsatta situationer, till exempel barn med funktionsnedsättning, för att få examen i yrken som i hög grad handlar om barn. Även barnrättskommittén uttrycker i sin senaste granskning av Sverige oro över att professionella som möter barn med funktionsnedsättning saknar nödvändiga kunskaper.

7 Kärnuppgifterna undervisning och skolledarskap

7.4 Åtgärder för att möjliggöra koncentration på kärnuppgifterna för lärare och skolledare

Skolkommissionen tar upp hur rektorer och lärare ska få nödvändigt utrymme för sina kärnuppgifter: skolledning och undervisning, och föreslår ett antal åtgärder för att möjliggöra koncentration på kärnuppgifterna för lärare och skolledare, t.ex. att digitalisera nationella prov och frigöra lärare från administrativa och andra sysslor.

Barnombudsmannen delar bedömningen att lärare ska ha tid till undervisningen och vill förstärka den uppfattningen med röster från barn vi träffade i vårt årsrapportsarbete om kränkningar och trakasserier.

Barnen vi träffade berättade om hur viktigt det är med närvarande lärare och andra vuxna i skolan som har tid och möjlighet att bygga upp tillitsfulla relationer till barnen. Amelie säger så här: ”Och sedan så är det lärare som har rastvakt varje dag och många lärare i alla fall skojar väldigt mycket med oss också, så det blir det också ganska bra kontakt, så att då litar man på dom väldigt mycket mer. Och stödlärare, dom som har svårigheter i något ämne, då går man ofta till en stödlärare och då får man liksom …då får dom en speciell kontakt, det viktiga är att … och dom är ju bra på att hjälpa på många olika saker också, så då kan det vara skönt att prata med dom också, dom kan mycket.”

Elsa är inne på samma linje: ”Det är bra att lärare är med elever. I våran skola sitter läraren och äter och det är bra för då ser dom vissa saker. Inte i skolor som när dom sitter i ett helt annat rum. När lärare är mycket med elever så brukar det vara bättre stämning.

Den roll som närvarande vuxna utanför lektionstid kan spela, som till exempel rastvakter och fritidsledare, beskriver William så här: ”Prata med folk och vara trevliga, [det kan vara] en som går på skolan men som inte är lärare. Vi har tre på skolan nu, och det skulle inte skada med fler. Dom vanliga, dom har inte tid.”

En flicka berättar om en viktig vuxen i skolan som hon kände förtroende för: ”Alltså den enda jag snackade med om sånt där […] det var kocken. Han var alltid på min sida och han hjälpte mig alltid och så där. Tog mig därifrån och låter mig vara hos honom och så där.”

Barnombudsmannen vill med dessa barnröster poängtera vikten av att vuxna i skolan har tid och möjlighet att bygga upp förtroendefulla relationer med barn.

9 En god miljö för lärande och utveckling

9.1 Insatser för en trygg lärmiljö som främjar studiero

9.1.2 Kommissionens bedömningar och förslag

Skolkommissionen föreslår att rektorns ansvar för trygghet och studiero förtydligas i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för gymnasieskolan. Läroplanerna ska också kompletteras så att de markerar att elever ska visa respekt och hänsyn för lärare och andra elever, samt betonar vikten av att eleven genom egen ansträngning och delaktighet tar ansvar för sitt lärande och för att bidra till en god skolmiljö.

Skolkommissionens bedömer att det är angeläget att de disciplinära åtgärdernas tillämpning i klassrummen utvärderas. Om utvärderingen visar problem med tillämpningen bör regelverket ändras för att säkerställa att lagstiftningen är tillräcklig på området. Skolledare och lärare måste känna sig säkra på vilka befogenheter de har.

Skolans personal och elever har ett gemensamt ansvar för en god skolmiljö, men ett särskilt ansvar vilar på rektorn

Skolkommissionen konstaterar att arbetet med att främja trygghet och studiero, och i övrigt skapa en god skolmiljö, kan och bör bedrivas av alla skolhuvudmän, på alla skolor. Skolhuvudmän och rektorer behöver genom uppföljning och analyser säkra sin kunskap om den egna verksamheten och på basis av detta driva ett aktivt utvecklingsarbete. Detta gäller såväl olika elevgruppers kunskapsutveckling som trygghet och studiero.

Barnombudsmannens årsrapport #Välkommen till verkligheten handlade om kränkande behandling och trakasserier i skolan. Inom ramen för arbetet genomförde vi en enkätundersökning hos huvudmän för att ta reda på hur de hanterar sitt ansvar när elever utsätts för kränkande behandling och trakasserier. I enkäten frågade vi bl.a. huvudmännen om de för statistik över antalet anmälningar och vad denna statistik i så fall visar.

De flesta svarade att de för statistik över antalet anmälningar. Samtidigt påpekade flera av dem att de behöver bli bättre på att sammanställa och analysera statistiken. Några huvudmän ansåg att det inte var meningsfullt att ta emot an­mälningar och att dessa tar för mycket tid och resurser i anspråk. De såg hellre att anmälningarna hanteras i skolan.

Utifrån dessa enkätsvar bedömer Barnombudsmannen att huvudmännen inte alltid förstår sitt uppdrag och sina möjligheter att se mönster i de skolor de ansvarar för. Det är viktigt att tydliggöra fördelarna med att huvudmännen har en samlad bild av anmälningarna om kränkande behandling och trakasserier. De måste analysera och följa upp anmälningar bättre för att kunna urskilja mönster på skolorna och sätta in resurser i verksamheterna där problemen finns.

Utvärdering av bestämmelser om disciplinära åtgärder samt Kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning om arbetssätt som främjar trygghet och studiero

Skolkommissionen lyfter att det är angeläget att de disciplinära åtgärdernas tillämpning i klassrummen utvärderas. Om utvärderingen visar problem med tillämpningen bör regelverket ändras för att säkerställa att lagstiftningen är tillräcklig på området. Skolledare och lärare måste, enligt skolkommissionen, känna sig säkra på vilka befogenheter de har.

I Barnombudsmannens årsrapporter #Välkommen till verkligheten och Respekt träffade vi barn som upplevt att vuxna i skolan aktivt eller passivt utsatt barn för kränkningar och ibland till och med våld.  Barnkonventionens artikel 28 ger barnet rätt till en trygg skola och enligt artikel 29 ska barnet få sin utbildning i en anda av förståelse. Barnet ska också skyddas från alla former av fysiskt och psykiskt våld enligt artikel 19. Med hänsyn taget till ovanstående får lärare eller andra vuxna i skolan aldrig utsätta elever för våld eller kränkningar.

I den nuvarande skollagen från 2011 finns bestämmelser som reglerar rektorns och lärarens befogenheter att ingripa för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero. Enligt allmänna grunder för ansvarsfrihet är nöd- och nödvärnsbestämmelser tillämpliga även i förhållande till skolverksamhet och ska tolkas med beaktande av den tillsynsplikt som lärare och annan skolpersonal har. De har både rätt och skyldighet att ingripa för att förhindra att elever skadar sig själva, andra personer eller egendom. Det förutsätts vidare att lärare vid utövning av sin tillsynsplikt inte är avskurna från varje möjlighet till kroppsliga ingrepp mot en elev, även om en nödvärns- eller nödsituation inte är för handa.

Det framstår dock som oklart vilket utrymme som finns inom tillsynsplikten för lärare att använda våld eller tvång. Som exempel kan nämnas ett av de fall som Skolinspektionen omprövat. Inspektionen fann vid sin omprövning det visat att lärare hållit fast en elev mot golvet med en hand på huvudet i ”mindre än tio minuter”. Inspektionen fann vid sin omprövning att huvudmannen inte visat att det fysiska ingripandet varit nödvändigt och att huvudmannen brutit mot förbudet i skollagen om att personal inte får utsätta elever för kränkande behandling.

Barnombudsmannen anser det av största vikt att disciplinära åtgärder och vuxnas tillsynsplikt i skolan följs upp och utvärderas. Barnombudsmannen anser att vuxna i skolan ska ha tillräcklig kunskap om regelverk och metoder för att bemöta alla barn, även de med särskilda behov, så att kränkningar inte ska behöva uppstå. Barnombudsmannen anser, liksom skolkommissionen, att det finns ett stort behov av kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning om arbetssätt, metoder och strukturer som är effektiva för att förebygga problem med otrygghet och oroliga studiemiljöer.

Betydelsen av elevens egen ansträngning och delaktighet i att ta ansvar för sitt lärande och för skolmiljön bör betonas

Skolkommissionen föreslår att läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för gymnasieskolan ska kompletteras så att de markerar att elever ska visa respekt och hänsyn för lärare och andra elever, samt betonar vikten av att eleven genom egen ansträngning och delaktighet tar ansvar för sitt lärande och för att bidra till en god skolmiljö.

Barnombudsmannen har ingen invändning mot förslaget i sak, utan välkomnar att läroplanen betonar elevers eget ansvar och delaktighet eftersom artikel 12 barnkonventionen fastställer varje barns rätt till delaktighet. Men vi vill lyfta fram några synpunkter.

Enligt artikel 28 i barnkonventionen har varje barn rätt till utbildning. För att Sverige ska anses leva upp till barnkonventionen krävs att alla barn ges rätt till utbildning på lika villkor, detta enligt artikel 2, som är en av grundprinciperna. För att den kompletterande skrivningen i läroplanen ska ha någon verklig effekt måste eleverna bli informerade om den nya skrivningen och vad den innebär för dem. De måste få information som är anpassad till dem och få förklarat vad som krävs av dem. Det måste också vara tydligt om det blir konsekvenser av att inte följa läroplanen och vilka de i sådana fall är.

En kompletterande skrivning kan få olika betydelse för olika barn beroende på faktorer som till exempel social bakgrund och funktionsnedsättning. Skrivningen i läroplanen får inte leda till att vissa barn får svårare att tillgodogöra sig rätten till utbildning. Artikel 2 barnkonventionen understryker att rättigheterna enligt barnkonventionen ska gälla för varje barn som befinner sig i Sverige, utan åtskillnad.

Skolorna och huvudmännen måste ha strategier för hur de ska göra för att leva upp till skrivningen. De måste ha planer för hur de ska lära ut eget ansvar och hänsynstagande till eleverna. De elever som inte visar hänsyn eller respekt eller inte anstränger sig kan ha en anledning till det och det är viktigt att skolorna utreder det och ger det stöd och hjälp som eleverna behöver för att kunna göra det som krävs av dem.

9.3.2 En stärkt och mer tillgänglig elevhälsa

Skolkommissionen föreslår att skolans uppdrag att främja elevers hälsa och välbefinnande ska förtydligas i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och i läroplanen för gymnasieskolan. Frågan om hur elevhälsan kan göras mer ändamålsenlig, tillgänglig och likvärdig bör, enligt skolkommissionen, utredas.

Barnombudsmannen anser att varje barns lagstadgade rätt till elevhälsa måste säkerställas i praktiken. Barn­rättskommittén har rekommenderat Sverige att utöka resurserna för elevhälsan så att barn kan få lämpligt psykosocialt stöd och psykiatrisk hälsovård i rätt tid.

 Vi föreslog därför i vår årsrapport #Välkommen till verkligheten att det bör framgå i skollagen att varje barn ska erbjudas tre informations­samtal, utöver nuvarande hälsosamtal, med elevhälsan.

Dessa samtal ska vara jämnt fördelade under skoltiden. Vid samtalen ska barnet få information om sina rättigheter, kränkande behandling och vem man kan vända sig till för att få råd och stöd om man mår dåligt eller upplever att man har utsatts för eller utsatt andra för kränkande behandling. Om dessa samtal skulle lagstadgas skulle det bidra till att göra elevhälsans alla funktioner mer tillgängliga än vad de är idag och underlätta för barn och unga att söka stöd och råd vid behov.

Barnen vi träffade gav bland annat följande bild av verkligheten. Så här sa Jack: ”Ja vi har ... kurator vet jag inte, jag tror det, men jag vet inte var han är, och skolsystern hon vet jag inte heller var hon är riktigt.” En kurator som är på plats och tillgänglig berättade Joakim om: ”Ja, han var jättetrevlig och det gjorde så mycket att jag fick prata med honom.” Simon vet mycket väl vem kuratorn är: ”Varannan tisdag eller torsdag så brukar vi träffas och snacka lite. Så det är rätt så enkelt att bara gå upp och knacka på och prata med henne. Om det som händer.”

Varje barn ska också ha möjlighet att på ett enkelt sätt kunna komma i direkt kontakt med kurator och skolpsykolog på ett sätt som är anpassat efter deras sätt att kommunicera och utan att gå via en annan funktion på skolan. Exempelvis via mejl och telefon.

Barnrättskommittén är oroad över att skolhälsovården, trots det höga antalet unga med psykisk ohälsa och psykosociala sjukdomar, inte har tillräckligt med resurser för att ta hand om dem i tid och på lämpligt sätt, och att de behöver vänta länge innan de får komma till skolpsykologer och ta del av det psykosociala stödsystemet. Huvudmannen ska ansvara för att det finns lättillgänglig och barnanpassad information om elevhälsans roll och funktion som riktar sig till alla elever.

Sara berättade för oss hur det kunde vara: ”Det skulle väl vara kuratorn då, ifall man fick mer information om att, och mer tillgänglighet. Till att kunna komma, man ska liksom inte behöva boka tid, och sånt, utan man ska liksom kunna komma till någon.”

Barnombudsmannen föreslår att tre lagstadgade informationssamtal, utöver nuvarande hälsosamtal, med elevhälsan.

10 Aktivt skolval och minskad skolsegregation

10.6.1 Allsidig social sammansättning

Skolkommissionen föreslår att det i skollagen och respektive läroplan ska anges att huvudmannen ska arbeta aktivt för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter och att rektorn ska ansvara för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper. De föreslagna bestämmelserna har mer karaktären av inriktningsbestämmelser än effektbestämmelser.  De exempel på åtgärder skolkommissionen ger är att en huvudman kan ha den sociala sammansättningen i åtanke vid byggande av nya skolor och att rektor har möjlighet att blanda elever från olika bostadsområden i skolans klasser.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget med utgångspunkt i barnkonventionens artikel 2, som beskriver varje barns rätt att inte diskrimineras. Oavsett föräldrarnas socioekonomiska tillhörighet eller bostadsområde ska alla barn få en likvärdig utbildning.

10.6.2 Aktivt skolval

Förslaget innebär att alla vårdnadshavare ska ansöka om plats i förskoleklass och grundskola, även i kommunala skolor. Skolkommissionen menar att det aktiva skolvalet, tillsammans med tydlig information, kan minska skolsegregationen. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

Barnombudsmannen vill dock framhålla att alla föräldrar inte har förmågan att göra aktiva skolval. Skolkommissionen tar som exempel upp nyanlända familjer, och det finns fler exempel, som barn som lever med psykiskt sjuka föräldrar eller barn i missbruksfamiljer. Att navigera i skolans värld som barn och vårdnadshavare kan vara svårt för de som inte har förutsättningarna.

För att säkerställa att även dessa barn får sin rätt till ett bra och medvetet skolval föreslår Barnombudsmannen att man inrättar en funktion i kommunerna som hjälper barn och vårdnadshavare att göra ett genomtänkt skolval. Det ligger också i linje med de rekommendationer barnrättskommittén gett Sverige om att ge stöd till de familjer som behöver det.

11 Läroplansutveckling och utvärderingssystem

11.1 Kontinuerlig läroplansutveckling

Skolkommissionens bedömning är att utvecklingen av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer.

Barnombudsmannen anser att det i dessa utvecklingsprocesser ska tas hänsyn till att regeringen har meddelat att Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020. Enligt riksdagens strategi för att stärka barns rättigheter i Sverige ska all lagstiftning som rör barn utformas i överensstämmelse med barnkonventionen.

Barnkonventionen är det grundläggande dokument som ger en definition av vilka rättigheter som borde gälla för alla barn i hela världen. Barnkonventionen måste därför vara mer synlig än den är idag i de dokument som styr skolans verksamhet.

Barnombudsmannen anser att kännedom om Barnkonventionen bör skrivas in i läroplanernas två första kapitel som handlar om verksamheternas värdegrund och uppdrag, respektive övergripande mål och riktlinjer. Det bör också tas med i skolämnenas centrala innehåll och kunskapskrav oftare än det gör idag. Detta för att visa att Barnkonventionen är viktig i många olika delar av ett barns liv. Idag tas det främst upp i skolans lägre årskurser, till exempel i det centrala innehållet för undervisningen i förskoleklass, fritidshemmet och i geografi och historia i årskurs 1 till 3.

Barnkonventionen nämns inte i läroplanen för gymnasieskolan. Det är viktigt att komma ihåg att Barnkonventionen gäller för alla barn upp till 18 år, således många som går i gymnasieskolan. Det är lika viktigt, om inte ännu viktigare, att känna till sina rättigheter i tonåren. Barnombudsmannen anser att Barnkonventionen ska genomsyra all undervisning. Det är ett kontinuerligt arbete och det är viktigt att barn växer med barnkonventionen. De behöver ha kunskap om olika rättigheter i olika perioder i livet.

Regeringen har gett Barnombudsmannen i uppdrag att under 2015 till 2018 genomföra insatser för att höja kunskapen hos barn och unga om sina rättigheter enligt barnkonventionen. Uppdraget syftar till att öka kunskaperna om vad rättigheterna innebär i praktiken både inom skolan och på andra områden. De kunskapshöjande insatserna ska omfatta förskolan, förskoleklass, grundskolan och motsvarande skolformer, fritidshemmet, gymnasieskolan samt gymnasiesärskolan. Det skulle underlätta/stärka detta uppdrag/öka kunskapen om Barnkonventionen skrevs in i läroplanernas inledande delar samt i fler olika ämnen.

11.3 Ett sammanhållet uppföljnings- och utvärderingssystem

Skolkommissionens bedömning är att det nationella uppföljnings- och utvärderingssystemet måste kompletteras på viktiga punkter. Tillförlitliga mått på elevernas kunskapsutveckling behöver utvecklas. Det behövs uppgifter om elever i behov av stöd, stödinsatser och insatsernas effekter.

Barnombudsmannen delar den bedömningen och vill betona vikten av uppföljning och utvärdering efter att ha träffat barn och unga med funktionsnedsättning i vårt årsrapportsarbete Respekt. Vi träffade barn med olika typer av funktionsnedsättningar och många var i behov av stöd i skolan. Barnen beskrev en undervisning som är dåligt anpassad till deras specifika behov och att de inte utmanas tillräckligt i sitt lärande.

Enligt Skolverket saknas på det stora hela studier som handlar om måluppfyllelse i grund- och gymnasieskolan för barn med funktionsnedsättning. Den nationella funktionshinderstrategin saknar mätbara mål som rör kunskapsresultat.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att skolresultaten för barn med funktionsnedsättningar följs upp för att veta om stödet ger effekt. Uppföljning möjliggör analys och åtgärder på strukturell nivå. Sverige har också uppmanats av barnrättskommittén att säkerställa att barn med funktionsnedsättning får allt nödvändigt stöd för att nå högsta möjliga utbildningsnivå utifrån barnets egen förmåga. Alla barn har rätt att utvecklas och mötas av förväntningar i skolan. Det är viktigt för alla barn i behov av stöd, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Åsa Beckman och juristen Ellionor Triay Strömvall.

Anita Wickström
barnombudsman

Läs hela remissvaret med fotnoter