Barn som kommer till Sverige och uppges vara gifta. Vägledning till socialtjänsten (dnr 30848/2017)

Ställd till Socialstyrelsen 
Dnr 3.9:0060/18

Inledning 
Barnombudsmannen anser att Sverige på många områden har brustit i skydd och stöd till barn och unga som kommer till Sverige som gifta. Det har saknats enhetliga riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas och barn och unga har inte själva känt till sina rättigheter. Behovet av en vägledning är därför stort. Sverige är skyldigt att tillgodose alla barn som vistas i Sverige de rättigheter som slås fast i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnäktenskap kontrollerar och begränsar ungas liv och regeringens inställning är klar och tydlig. ”Barn ska inte vara, behandlas eller betraktas som gifta” menar barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér. Barn och unga ska ha rätt att själva välja hur de vill utbilda sig, med vem de vill ha en kärleksrelation och hur de ska forma sina liv som vuxna.

Av Sveriges internationella åtaganden framgår att barnäktenskap inte är acceptabelt och ska avskaffas. I FN:s utvecklingsmål, Agenda 2030, tydliggörs i mål 5.3 att barnäktenskap är att betrakta som en skadlig sedvänja som ska avskaffas.

I barnkonventionen framgår att staterna ska vidta alla åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) har uttalat att barnäktenskap ska ses som en form av sådan traditionell sedvänja som är skadlig för barns hälsa och som ska avskaffas.

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är tydlig med att barns trolovning och giftermål inte ska ha någon rättslig verkan. FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) har i allmänna rekommendationer tydliggjort att minimiålder för äktenskap ska vara 18 år och inte bör vara tillåtet förrän personen har uppnått full mognad och rättshandlingsförmåga. Även denna kommitté har konstaterat att barnäktenskap ska ses som en form av skadlig sedvänja.

Av artikel 2 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Barnäktenskap kan ha negativ inverkan på det enskilda barnets möjligheter att tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter i enlighet med barnkonventionen. Till exempel gäller detta rätten till liv och utveckling, rätten till utbildning och skydd mot våld, exploatering, övergrepp och människohandel.

Barnäktenskap anses också av såväl barnrättskommittén som CEDAW-kommittén vara en form av tvångsäktenskap eftersom en eller båda parter inte har uttryckt sitt fulla, fria och informerade samtycke.

Barnombudsmannens synpunkter i korthet
Barnombudsmannen beklagar att Socialstyrelsen inte på ett tydligare sätt i vägledningen klargör att samhällets aktörer måste ta ett gemensamt ansvar för att motverka barnäktenskap. Sverige bör vara ett föregångsland i det globala arbetet med att förebygga och motverka barnäktenskap. Barnombudsmannen vill understryka att mänskliga rättigheter inte är relativa utan utgår från varje människas eget värde. Unga har rätt att gå i skolan och själva styra över sina framtidsval, sina kroppar och sin sexualitet. Det krävs tydlighet och aktivt arbete från samhällets alla aktörer för att detta ska förverkligas.

Barnombudsmannen anser att delar av vägledningen inte på ett tillräckligt tydligt sätt klargör hur socialtjänsten bör arbeta. Det är exempelvis oklart om Socialstyrelsen anser att det alltid bör inledas en utredning när socialtjänsten får kännedom att ett barn är gift. Barnombudsmannen anser att det med tydlighet måste framgå att det som regel alltid ska inledas en barnavårdsutredning när ett barn kommer till Sverige och är gift och att en bedömning av risk- och skydd ska genomföras skyndsamt.

Barnombudsmannen anser, till skillnad från Socialstyrelsen, att barn som huvudregel bör separeras från sin ”maka/make” under utredningstiden.
Barnombudsmannen anser att vägledningen inte är nog tydlig gällande barnets placering. Det är oklart hur Socialstyrelsen ställer sig till nätverkshem när barn är gifta. Barnombudsmannen saknar även vägledning kring vilka avvägningar och bedömningar som krävs när barnet placeras på ett Hem för vård eller boende (HVB).

Barnombudsmannen anser att det bör framgå av vägledningen att socialtjänsten så långt det är möjligt ska tala enskilt med barnet och träffa barnet vid flera tillfällen. Det kan vara svårt för ett barn att berätta om utsatthet, det krävs en tillitsfull relation, information, samt möjlighet att tala enskilt utan andra familjemedlemmar närvarar för att barnet ska ges rätt förutsättningar att berätta om sin situation.

Så här har vägledningen tagits fram
Barnombudsmannen ser med glädje att Socialstyrelsen har haft kontakt med barn och unga inför arbetet med vägledningen. Barnrättskommittén skriver i sin allmänna kommentar nummer fem om allmänna åtgärder för genomförandet av barnkonventionen att barn och unga bör göras delaktiga i relevanta frågor som rör barnen själva. Barnrättskommittén skriver ”Tonvikten på ”frågor som rör barnet” i artikel 12.1 innebär en skyldighet att ta reda på åsikterna hos specifika grupper av barn i specifika frågor – till exempel att tillfråga barn med erfarenhet av det rättsliga systemet för unga lagöverträdare när det gäller förslag om lagstiftningsreformer inom detta område, eller adoptivbarn och barn i adoptivfamiljer om adoptionslagstiftningen och adoptionspolitiken.”

Barnombudsmannen hade önskat att resultaten av samtalen med barn och unga på ett tydligare sätt redogjordes för i vägledningen.

Kunskap- barnäktenskap
Barnombudsmannen menar att kunskapsöversikten bör inledas med en redogörelse för Sveriges internationella åtaganden gällande barnäktenskap. Barnets mänskliga rättigheter bör tydligt framgå för samhällets alla aktörer.
Barnombudsmannen anser att det bör tydliggöras att en bedömning av risk och skydd bör genomföras skyndsamt när socialtjänsten får kännedom om att ett barn kommit till Sverige som gift. Som tydliggörs i Socialstyrelsens vägledning löper ett barn som är gift överrisker att utsättas för våld, övergrepp och tvång.

Barnombudsmannen ställer sig frågande till de exempel som valts ut. Flertalet av exemplen ger läsaren uppfattningen att det inte finns några alternativ annat än att låta barn och unga leva som gifta.

Barnombudsmannen saknar ett stycke som tydliggör att risken för barnäktenskap ökar när barnet är på flykt, samt redogör för vilka risker och vilken utsatthet som kan kopplas samman med detta.

Kunskap saknas om omfattningen
Barnombudsmannen anser att det i vägledningen bör framgå att det troligen finns ett stort mörkertal gällande förekomst av barnäktenskap i Sverige.

Synen på äktenskap i världen
Barnombudsmannen ställer sig frågande till Socialstyrelsens översiktliga redogörelse av synen på äktenskap i olika delar av världen.

Det är inte rimligt att socialtjänsten ska avgöra om äktenskapet är ett ”kärleksäktenskap” eller ett ”arrangerat äktenskap”. Barnombudsmannen vill understryka att mänskliga rättigheter inte är relativa utan utgår från varje människas eget värde. Oavsett vilken kontext den unge kommer ifrån har de, liksom andra unga i Sverige, rätt att betraktas som ett barn med alla de mänskliga rättigheter som följer med detta.

Barnombudsmannen anser även att det i Socialstyrelsens vägledning bör tydliggöras att socialtjänsten som regel ska inleda en utredning när socialtjänsten får kännedom om att ett barn är gift, oavsett hur och varför äktenskapet ingåtts.

Barnäktenskap och hedersrelaterat våld och förtryck
Barnombudsmannen ser positivt på att det i vägledningen lyfts fram att det finns en koppling mellan barnäktenskap, hedersrelaterat våld och förtryck och könsstympning. Barnombudsmannen saknar däremot en vägledande kommentar om att det är viktigt för socialtjänsten att ta reda på om barnet utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller könsstympning. Det bör tydligt framgå att socialtjänsten bör ställa direkta frågor om detta samt utreda och agera om sådan information kommer till socialtjänstens kännedom.

Utgångspunkter för socialtjänstens arbete med barn som är gifta
Barnombudsmannen anser, till skillnad från Socialstyrelsen, att barn som huvudregel bör separeras från sin ”maka/make” under utredningstiden. Det bör så långt som möjligt utverkas samtycke från vårdnadshavare/ gode man och från barnet själv för en sådan placering. I de fall det inte går att utverka ett samtycke bör ett akut omhändertagande övervägas under utredningstiden. Om barnet har egna barn är det viktigt att samtidigt tillgodose det lilla barnets umgänge med båda sina föräldrar i fall detta är till barnets bästa.

Barnombudsmannen har svårt att följa Socialstyrelsens resonemang om att socialtjänsten kan ställas inför svåra överväganden när det gäller att ta hänsyn till barnkonventionens krav på att motverka skadliga sedvänjor såsom barnäktenskap samtidigt som barnets bästa ska utredas och komma i främsta rummet. Barnombudsmannen anser att det är till barnets bästa att på ett globalt, nationellt och individuellt plan verka för att motverka barnäktenskap. FN:s barnrättskommitté är tydlig med att ingen rättighet ska kunna inskränkas med hjälp av begreppet ”barnets bästa”. Barnrättskommittén skriver ”Syftet med begreppet ”barnets bästa” är att säkerställa både fullt och faktiskt åtnjutande av alla de rättigheter som erkänns i konventionen och barnets helhetsutveckling. (…) Kommittén påminner om att det inte finns någon rangordning av rättigheterna i konventionen – alla rättigheter som föreskrivs i den är för ”barnets bästa”, och ingen rättighet ska kunna inskränkas av en negativ tolkning av barnets bästa.”

Barns delaktighet
Barnombudsmannen anser att det bör framgå av vägledningen att socialtjänsten så långt det är möjligt ska tala enskilt med barnet. Det bör även framgå att socialtjänsten bör träffa barnet vid flera tillfällen. Som Socialstyrelsen själv skriver kan det vara svårt för ett barn att berätta om utsatthet, det krävs en tillitsfull relation, information, samt möjlighet att tala enskilt utan andra familjemedlemmar närvarar.

Socialtjänstens handläggning
Aktualisering och förhandsbedömning
Barnombudsmannen anser att det i vägledningen bör tydliggöras att en bedömning av risk och skydd måste genomföras skyndsamt när information om ett gift barn inkommer till socialtjänsten. Med tanke på de överrisker som det gifta barnet löper att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck, tvångsäktenskap, människohandel, sexuella övergrepp och våld bör det vara regel att alltid tala enskilt med barnet, vid flera tillfällen.
Det bör framgå av vägledningen att frågor om våld och övergrepp ska ställas rutinmässigt till ett gift barn. Forskning visar att direkta frågor om våld och övergrepp behöver ställas för att utsatthet ska komma fram. Barnrättskommittén har påpekat vikten av att identifiera riskgrupper och riskfaktorer för att på ett så tidigt stadie som möjligt förebygga och motverka att barn och unga far illa.

När ska en utredning inledas?
Barnombudsmannen anser att Socialstyrelsen bör tydliggöra att en utredning alltid ska inledas när ett barn kommer till Sverige och är gift.

Övriga synpunkter
Barnombudsmannen anser, precis som Socialstyrelsen, att det finns ett behov av att så snart som möjligt tydliggöra för socialtjänsten och andra aktörer hur arbetet ska bedrivas med barn som kommer till Sverige som gifta. Samtidigt är det viktigt att vägledningen på ett enkelt sätt kan revideras. Nyligen presenterades delbetänkandet i utredningen om starkare skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv. I delbetänkandet finns förslag på ytterligare begränsningar av erkännande av utländska äktenskap. Det nya författningsförslaget innebär att ett utländskt barnäktenskap inte ska erkännas om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Förslaget är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Janna Törneman.

Anna Karin Hildingson Boqvist
Vikarierande barnombudsman

Ladda ner remissvaret med fotnoter