Rätten till offentlig försvarare – Genomförande av EU:s rättshjälpsdirektiv (Ds 2017:53) (Ju2017/08817/DOM)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr 3.9:0915/17

Inledning
I promemorian övervägs genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1919 av den 26 oktober 2016 om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder – det så kallade rättshjälpsdirektivet. Rätten till rättshjälp enligt direktivet motsvaras i svensk rätt av rätten till tillgång till offentlig försvarare.

Direktivet utgör en del av den så kallade färdplanen – en av EU antagen resolution om en färdplan för att stärka misstänktas och tilltalades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden.

Barnombudsmannen yttrar sig över förslagen och bedömningarna i promemorian med utgångspunkt i vårt uppdrag att företräda barns och ungas rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnombudsmannens synpunkter
5.1.2 Tillämpningsområdet i svensk rätt
Utredningens bedömning
Av artikel 2 i direktivet framgår att direktivet är tillämpligt på straffrättsliga förfaranden. I bedömningen av vad som avses med begreppet ”straffrättsliga förfaranden” hänvisar utredningen till de bedömningar som gjorts avseende detta i tidigare lagstiftningsärenden gällande genomförande av färdplanens direktiv. Där har begreppet ansetts omfatta förfaranden som kan mynna ut i en brottspåföljd. 

Barnombudsmannens synpunkter
Barnombudsmannen noterar att utredningen inte uttryckligen tar ställning till frågan om direktivets tillämplighet avseende förfaranden som aktualiseras för barn som inte har uppnått straffmyndig ålder. 

Mot bakgrund av att utredningen bedömer att direktivet är begränsat till att omfatta ”förfaranden som kan mynna ut i en brottspåföljd” tillsammans med det faktum att ett barn under 15 år inte kan ådömas en brottspåföljd, uppfattar Barnombudsmannen det dock som att direktivet inte förutsätts vara tillämpligt på förfaranden som aktualiseras för barn som inte har uppnått straffmyndig ålder.

I ljuset av detta vill Barnombudsmannen dock påtala behovet av att se över regleringen gällande rättigheter för icke straffmyndiga barn som misstänks för brott. Som vi har framhållit i en skrivelse till regeringen i oktober 2017, om rättigheterna för barn under 15 år som misstänks för brott, anser Barnombudsmannen att det behöver göras en systematisk genomlysning av hur barnets rättigheter tillvaratas i samband med att barn i icke-straffmyndig ålder utreds misstänkta för att ha begått allvarliga brott. Vi menar också att det i lagstiftningen bör tydliggöras att barn – såväl straffmyndiga barn som barn som inte har uppnått straffmyndig ålder – som misstänks ha begått brott ska betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld blivit lagligen fastställd.

6.2.3 Tidpunkten för förordnande av offentlig försvarare
Utredningens bedömningar och förslag
Enligt artikel 4.5, gällande tidpunkten för beviljande av rättshjälp, ska medlemsstaterna se till att rättshjälp beviljas utan onödigt dröjsmål. Rättshjälp ska i vart fall beviljas senast före polisförhör eller förhör av någon annan brottsbekämpande eller rättslig myndighet eller före genomförandet av utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder. Om de behöriga myndigheterna inte kan göra detta, bör de enligt direktivet åtminstone bevilja akut eller provisorisk rättshjälp innan ett sådant förhör eller sådana utrednings- eller bevisupptagningsåtgärder genomförs.

Med anledning av detta föreslår utredningen att det i 23 kap. 5 § 1 st. rättegångsbalken (1942:740) ska förtydligas att den skyldighet förundersökningsledaren har att anmäla försvararbehov hos rätten, ska fullgöras utan onödigt dröjsmål och innan förhör hålls med den misstänkte. När det gäller unga lagöverträdare föreslår utredningen att motsvarande förtydligande ska göras i 24 § 1 st. lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.

Utredningen föreslår även att det ska införas en uttrycklig skyldighet för förundersökningsledaren att anmäla hos rätten om den misstänkte begär att få en offentlig försvarare. Det ska tydliggöras att rätten ska pröva en fråga om förordnande av offentlig försvarare utan onödigt dröjsmål. Om en framställning om offentlig försvarare görs inför förhör med den misstänkte, ska frågan om förordnande av offentlig försvarare prövas innan förhöret hålls.

Vidare bedömer utredningen att det med anledning av direktivets krav bör införas en reglering för hantering av försvararbehov som uppkommer utanför domstolens kontors- och beredskapstid, det vill säga huvudsakligen under kvällar och nätter. Detta gäller enligt utredningen särskilt för misstänkta under 18 år. Eftersom rätten inte är tillgänglig för beslutsfattande under kvällar och nätter, saknas praktiska förutsättningar att under sådan tid skyndsamt förordna en offentlig försvarare för den misstänkte.

För att säkerställa ett effektivt utövande av rätten till tillgång till en försvarare och att direktivet genomförs på ett korrekt sätt menar utredningen att det bör införas en ordning som innebär att offentlig försvarare kan förordnas även under kvällar och nätter. Utredningen föreslår därför att det ska införas en rätt för åklagaren att, i avvaktan på rättens beslut, förordna en offentlig försvarare för en gripen eller anhållen misstänkt som har ett brådskande behov av en försvarare. Åklagarens beslut ska sedan prövas av rätten.

Barnombudsmannens synpunkter
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det i lag ska förtydligas att förundersökningsledarens skyldighet att anmäla försvararbehov hos rätten ska fullgöras utan onödigt dröjsmål och innan förhör hålls med den misstänkte. Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att det ska införas en uttrycklig skyldighet för förundersökningsledaren att anmäla hos rätten om den misstänkte begär att få en offentlig försvarare, liksom att rätten ska pröva en fråga om förordnande av offentlig försvarare utan onödigt dröjsmål.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är angeläget att en misstänkt ungdom på kort tid ska kunna få en offentlig försvarare förordnad, även om behovet uppkommer kvälls- eller nattetid. Barnombudsmannen tillstyrker därmed utredningens förslag att åklagare, i avvaktan på rättens beslut, ska få förordna offentlig försvarare för en misstänkt som är gripen eller anhållen. Detta förslag lades fram redan i Häktes- och restriktionsutredningens betänkande från 2016.  Med hänvisning till förslagets angelägenhet anser Barnombudsmannen att det är viktigt att det nu genomförs utan dröjsmål. Barnombudsmannen önskar även påtala frågan om att barn kan avsäga sig rätten till offentlig försvarare enligt 24 § 1 st. lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Barnrättsdirektivet noterar att barn, som absolut huvudregel, alltid ska biträdas av försvarare vid förhör och andra liknande utredningsåtgärder och att ett barn i princip inte självt ska kunna avstå sin rätt att biträdas av försvarare.  Av de berättelser Barnombudsmannen tagit del av, från barn som misstänks för brott och frihetsberövas i arrest och häkte, framgår det att en vanlig orsak till att försvarare inte närvarar vid förhör är att barnen själva avsäger sig den rättigheten eftersom de tror att de då får lämna arresten snabbare. Barnombudsmannen anser att det i de flesta fall är omöjligt för ett barn att förutse de konsekvenser ett avstående av försvarare kan leda till. Barnombudsmannen vill därför, som tidigare påtalats, framhålla att det är angeläget att rättsprocessens aktörer tar sitt ansvar för att garantera barnet dess grundläggande mänskliga rättigheter.  

Föredragande i ärendet har varit juristerna Julia Boija och Li Melander.

Anna Karin Hildingson Boqvist
Vikarierande barnombudsman

Ladda ner hela remissvaret med fotnoter