Utvidgat hinder mot erkännande av utländska barnäktenskap (SOU 2017:96) (dnr Ju2017/09578/L2)

Ställd till Justitiedepartementet
Dnr 3.9:0979/17

Inledning
Barnombudsmannen kommenterar förslaget utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och hur den har tolkats av FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén). Barnombudsmannen ser med glädje att utredningen genomgående tagit sin utgångspunkt i barnkonventionen.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att reglerna om hinder mot erkännande av barnäktenskap bör utvidgas att gälla barn som inte tidigare haft någon anknytning till Sverige. Förslaget ligger i linje med barnkonventionens krav på att staterna ska vidta alla åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. FN:s barnrättskommitté har uttalat att barnäktenskap ska ses som en form av sådan traditionell sedvänja. Likaså tydliggörs i FN:s utvecklingsmål, Agenda 2030 att barnäktenskap är att betrakta som en skadlig sedvänja som ska avskaffas.

Barnombudsmannen har länge lyft fram att barn inte ska vara, behandlas eller betraktas som gifta. Det är inte förenligt med barnkonventionen att barn som kommer till Sverige som gifta har ett sämre rättsligt skydd mot barnäktenskap än barn som har anknytning till Sverige. Av artikel 2 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag.

Att ingå eller leva i ett barnäktenskap kan ha negativ inverkan på det enskilda barnets möjligheter att tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter. Till exempel gäller detta rätten till liv och utveckling, rätten till utbildning och skydd mot våld, exploatering, övergrepp och människohandel.

FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor är tydlig med att barns trolovning och giftermål inte ska ha någon rättslig verkan. FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW-kommittén) har i allmänna rekommendationer tydliggjort att minimiålder för äktenskap ska vara 18 år och inte bör vara tillåtet förrän personen har uppnått full mognad och rättshandlingsförmåga. Även denna kommitté har konstaterat att barnäktenskap ska ses som en form av skadlig sedvänja.

Barnäktenskap anses också av såväl barnrättskommittén som CEDAW-kommittén vara en form av tvångsäktenskap eftersom en eller båda parter inte har uttryckt sitt fulla, fria och informerade samtycke.

8. Överväganden
8.3 Överväganden
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att reglerna om hinder mot erkännande av barnäktenskap bör utvidgas att gälla barn som inte tidigare haft någon anknytning till Sverige. Förslaget ligger i linje med barnkonventionens krav på att staterna ska vidta alla åtgärder för att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. FN:s barnrättskommitté har uttalat att barnäktenskap ska ses som en form av sådan traditionell sedvänja. Likaså tydliggörs i FN:s utvecklingsmål, Agenda 2030 att barnäktenskap är att betrakta som en skadlig sedvänja som ska avskaffas.

Barnombudsmannen avstyrker däremot utredningens förslag att ett utländskt barnäktenskap ska kunna erkännas om det finns synnerliga skäl.
Barn ska som ovan nämnts skyddas från att ingå äktenskap. Finns den aktuella undantagsbestämmelsen kvar, finns det fortfarande en legal möjlighet för omyndiga att leva i ett barnäktenskap i Sverige. Detta är, enligt Barnombudsmannen, oförenligt med Sveriges internationella åtaganden. Utredningen har ej heller kunnat exemplifiera vilka situationer som åsyftas och det finns därmed risk för skönsmässiga bedömningar av vad som ska anses som synnerliga skäl.

8.3.3 Myndigheternas prövning
Barnombudsmannen har inget att erinra gällande utredningens bedömning att det inte bör ske några ändringar i fråga om Skatteverkets prövning i ärenden om registrering av utländska barnäktenskap.

Övrigt
Utredningen föreslår att ett barnäktenskap inte ska erkännas i de fall någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige. Barnombudsmannen anser att det även finns anledning att se över situationen för unga som ingått barnäktenskap i utlandet, men kommer till Sverige när de är 18-25 år. Det bör i lagstiftningen byggas in tydliga incitament för att avskaffa alla former av traditionella sedvänjor, såsom barnäktenskap. Att erkänna ett barnäktenskap när parterna just fyllt 18 år, men inte när någon av parterna är strax under 18 år oavsett i vilken ålder barnäktenskapet ingåtts, kan uppfattas som inkonsekvent av den enskilde. Sverige ska vara ett föregångsland i arbetet med att motverka barnäktenskap globalt. Att befinna sig på flykt, är som utredningen själv belyser, en stor riskfaktor för flickor att bli bortgifta och utsättas för våld och övergrepp. Att erkänna barnäktenskap som i de flesta fall torde ha ingåtts i relativ närtid kan försvaga skyddet för barn och unga. Barnombudsmannen anser därför att frågan behöver belysas ytterligare under den fortsatta lagstiftningsprocessen.

Barnombudsmannen anser dock att det för gruppen myndiga (till skillnad för gruppen omyndiga) kan finnas anledning att se över behovet av en undantagsbestämmelse för erkännande vid synnerliga skäl, för att lagstiftningen inte ska få konsekvenser för den enskildes rättigheter enligt internationella åtaganden.

Föredragande i ärendet har varit utredaren Janna Törneman.

Anna Karin Hildingson Boqvist
Vikarierande barnombudsman

Ladda ner remissvaret med fotnoter