Betänkandet Ett reklamlandskap i förändring (SOU 2018:1) (dnr Fi2018/00132/KO)

Ställd till Finansdepartementet
Dnr 3.9:0122/18

Inledning
Barnombudsmannens synpunkter på denna remiss tar sin utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Yttrandet behandlar de delar av betänkandet som berör barn och unga.

8 Är dagens reglering tillräcklig för att skydda konsumenterna?
8.7 Marknadsföring riktad mot barn och unga

Utredningen föreslår att det bör föras in en bestämmelse i marknadsföringslagen som stadgar att om marknadsföring riktar sig mot eller når barn och unga ska det visas särskild hänsyn till barns bristande erfarenheter och naturliga godtrogenhet. Enligt utredningens bedömning ger den reglering som finns i huvudsak ett fullgott skydd även när marknadsföring riktas mot barn och unga. Utredningen föreslår dock att det bör föras in en bestämmelse i marknadsföringslagen som stadgar att om marknadsföring riktar sig mot eller når barn och unga ska det visas särskild hänsyn till barns bristande erfarenheter och naturliga godtrogenhet. Införandet av en sådan bestämmelse innebär egentligen inget nytt utan får ses som en kodifiering av vad som redan gäller. Utredningen bedömer dock att införandet av en bestämmelse kan ha en tydliggörande funktion och lyfta fram hur viktigt det är att skydda barn och unga.

Barnombudsmannen ser positivt på utredningens förslag och välkomnar ett tydligt och förstärkt skydd mot marknadsföring som riktar sig till barn. Enligt barnkonventionens artikel 17  ska konventionsstaterna erkänna den viktiga uppgift som massmedier utför och säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna ska för detta ändamål bland annat uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet samt uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd.

Enligt FN:s barnrättskommitté (barnrättskommittén) kan massmediaindustrin, inklusive reklam- och marknadsföringsbranscherna, ha såväl positiv som negativ påverkan på barns rättigheter. Medierna måste regleras på lämpligt sätt för att skydda barn från skadlig information, i synnerhet pornografiskt material och material som skildrar eller normaliserar våld, diskriminering och sexualiserade bilder av barn. Samtidigt måste barns rätt till information och yttrandefrihet erkännas. Staterna bör uppmuntra massmedierna att ta fram riktlinjer för att säkerställa full respekt för barnets rättigheter i allt medieutbud, inklusive rätten att skyddas från våld och från skildringar som vidmakthåller diskriminering.

Barnrättskommittén betonar att barn kan uppfatta marknadsföring och reklam som når dem via medierna som sanningsenlig och opartisk, vilket kan medföra att de konsumerar och använder produkter som är skadliga för dem. Reklam och marknadsföring kan också ha ett starkt inflytande på barns självkänsla, exempelvis genom att skildra orealistiska kroppsideal. Staterna bör säkerställa att marknadsföring och reklam inte får en negativ påverkan på barns rättigheter genom att införa lämpliga regleringar och uppmuntra företag att följa uppförandekoder och använda tydlig och korrekt produktmärkning samt information som gör det möjligt för föräldrar och barn att fatta välinformerade konsumtionsbeslut.

Barnombudsmannen anser att ett införande av en bestämmelse gällande barn och unga i marknadsföringslagen är en viktig markering från lagstiftaren att barn och unga är särskilt skyddsvärda. Det ligger i linje med barnrättskommitténs rekommendationer att medierna måste regleras på lämpligt sätt för att skydda barn från skadlig information och att staterna därför har en skyldighet att säkerställa att marknadsföring inte får negativ påverkan på barns rättigheter

9 Tillsyn och sanktioner
Konsumentverket har huvudansvaret för att genomföra den statliga konsumentpolitiken. Myndigheten ansvarar bland annat för att de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens tillsynsansvar följs, att konsumenter har tillgång till information som ger dem möjlighet att göra aktiva val och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I utredningen läggs flera förslag för att stärka Konsumentverkets tillsyns- och utredningsbefogenheter, bland annat att de ska kunna genomföra kontrollköp under dold identitet, begära ut uppgifter vid vite och publicera en varningslista om oseriösa företag.

Barnrättskommittén anser att det generellt sett är bristen på genomförande eller efterlevnad av lagar som reglerar företagsverksamhet som vållar de mest allvarliga problemen för barn. Det finns ett antal åtgärder som konventionsstaterna bör vidta för att säkerställa att lagar genomförs och tillämpas effektivt, bland annat stärka de tillsynsorgan som ansvarar för kontroll av efterlevnaden av normer relevanta för barns rättigheter, till exempel hälsa och säkerhet, konsumenträttigheter, utbildning, miljö, arbete samt reklam och marknadsföring, så att de har tillräckliga befogenheter och resurser för tillsyn och för att utreda klagomål, samt att tillhandahålla och tillämpa rättsmedel vid kränkningar av barns rättigheter och tillhandahålla effektiva rättsmedel genom rättsliga eller icke-rättsliga mekanismer och genom effektiv tillgång till rättvisa.

Barnombudsmannen gjorde 2016 en kartläggning av barns och ungas möjlighet att framföra klagomål och få sin sak prövad när deras rättigheter kränks. Konsumentverket var en av de myndigheter som kartlades. Konsumentverket uppger i Barnombudsmannens enkät att de i princip alltid kommunicerar direkt med barnet om ett barn hör av sig med frågor eller för att framföra klagomål. Om barnets berättelse leder till att verket beslutar att inleda ett tillsynsärende bedöms det i varje enskilt fall om kommunikationen därefter ska ske med barnet eller vårdnadshavaren.

Konsumentverket uppger att de under 2014 tog emot totalt 10 480 anmälningsärenden, av vilka 222 ärenden (2 procent) rörde barn och unga. Myndigheten har inga uppgifter om hur många barn och unga som hörde av sig till myndigheten på egen hand respektive med stöd av vårdnadshavare eller annan vuxen. Verket uppger dock att det är ytterst sällan som barn och unga vänder sig till myndigheten på egen hand, utan att det oftast är vårdnadshavaren som hör av sig för barnet eller den unges räkning. Konsumentverket uppger att de inte har tillgång till statistik över i hur många fall barn och unga vänt sig till verket med frågor. Konsumentverket framhåller i Barnombudsmannens enkät att de anser att barn och unga är en prioriterad målgrupp och att de därför alltid försöker ha ett barnperspektiv i sitt arbete. Konsumentverket gör antagandet att de har mer direktkontakt med barn och unga än många andra myndigheter, eftersom barn och unga är aktiva konsumenter som befinner sig direkt på marknaden.

När en bestämmelse om skydd för barn och unga nu föreslås föras in i marknadsföringslagen samt Konsumentverkets tillsyn stärkas är det viktigt att barn och unga vet vart de kan vända sig om deras rättigheter enligt lagen kränks. Barnombudsmannen vill lyfta fram det faktum att det är väldigt få barn och unga som själva vänder sig till Konsumentverket. Det är därför viktigt att myndigheten är känd för barn och unga och att information och kommunikation är anpassat till den målgruppen.

Barnombudsmannens erfarenhet är att möjligheterna för barn och unga i Sverige att klaga på rättighetskränkningar generellt är starkt begränsade. Det gäller såväl tillgången till förfaranden genom vilka barn och unga kan framföra klagomål som anpassningen av dessa till barns och ungas förutsättningar. De instanser som i dag kan ta emot klagomål från barn och unga kan inte sägas vara tillgängliga, åldersanpassade, snabba, anpassade till och inriktade på barns behov på det sätt som barnkonventionen kräver. Barnombudsmannen anser mot bakgrund av detta att det är viktigt att Konsumentverket lever upp till barnkonventionens krav på tillgång till oberoende instans som på ett barnanpassat och effektivt sätt kan ta emot klagomål.  

Anna Karin Hildingson Boqvist,
vikarierande barnombudsman

Ladda ner remissvaret med fotnoter