BO:s synpunkter rörande lärarutbildningen

BO är tacksam för den inbjudan myndigheten fått att lämna synpunkter på de frågor som Lärarutbildningskommittén utreder.

Lärarutbildningskommittén
Regeringsgatan 30-32
103 33 Stockholm


BO:s uppgift är att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen).

Utbildnings- och skolfrågor är centrala områden och prioriterade i BO:s verksamhet, och vi kommer ofta i kontakt med dem. Bland annat har BO haft ett regeringsuppdrag rörande mobbning som avslutades 1997 med en rapport, Blunda inte för mobbningen. I rapporten lämnas förslag på åtgärder hur arbetet mot mobbning kan förbättras.

BO anser att de direktiv utredningen har fått tar upp flera viktiga frågor när det gäller den framtida lärarrollen, som t.ex. den låga andelen manliga sökande eller sökande med invandrarbakgrund, kultur i skolan och skolans värdegrund. De synpunkter BO i detta sammanhang vill framföra rör dock framförallt lärarutbildningens innehåll på områdena mobbning, inflytande, barnkonventionen, arbetsmiljöfrågor och anmälningsplikten enligt Socialtjänstlagen. Inom samtliga dessa områden menar BO att det bör införas nya mål i examensordningen för lärarutbildningarna. Vidare bör varje högskola lägga fast egna mål i de lokala kursplanerna. BO vill också beröra frågan om lämplighetsprövning vid antagning till lärarutbildningar och möjligheter till avstängning under utbildningen. Inom flera av dessa områden har BO också tidigare framfört förslag i årsrapporterna till regeringen.

Barnkonventionen
Det är viktigt att barnkonvention blir ett levande dokument för alla som arbetar i skolan. Det handlar om att som lärarkandidat lära sig vilka rättigheter som finns i konventionen och att utveckla ett förhållningssätt som innebär att ta till sig barnsynen i konventionen. Denna utmärks av respekt för barnet som individ med egna erfarenheter. Det handlar dessutom om att ge barnen kunskap om sina rättigheter i konventionen. För att skolan ska kunna omsätta barnkonventionen till begriplig kunskap för barn och unga behöver lärarna själva få utbildning i ämnet. Det gäller både grundutbildning och fortbildning.

I en studie som BO gjorde 1996 vid alla utbildningsenheter för grundskollärare och fritidspedagoger framgick det att barnkonventionen på något sätt ingick i utbildningen på samtliga högskolor utom en. Men på vilket sätt den ingick var dock högst varierande. Det kunde vara allt från en omfattande genomgång, till att böcker om barnkonventionen enbart fanns med på olika litteraturlistor.

Eftersom staten ansvarar för att uppfylla barnkonventionens krav menar BO att staten även måste ta sitt ansvar på så sätt att berörda yrkesgrupper ges utbildning i barnkonventionen som en obligatorisk del i grundutbildningen.

Mobbning-konflikthantering
Under de senaste åren har mobbningen uppmärksammats allt mer, såväl i samhällsdebatten som inom skolans värld. Detta har lett till ökade insatser både i kommunerna och de enskilda skolorna. Trots detta visar undersökningar att mobbningen ligger kvar på ungefär samma höga nivå som i början på 1980-talet. Det betyder att omkring 100 000 barn och ungdomar varje år utsätts för mobbning i skolan.

BO:s uppfattning är att de enskilda lärarutbildningarna inte tillräckligt prioriterar kunskapsutveckling kring frågor om mobbning och konflikthantering. BO har genomfört en enkät bland landets högskolor för lärare och fritidspedagoger. Av svaren framgår att mål för undervisningen om mobbning och kränkande behandling inte är formulerade i de övergripande utbildningsplanerna för någon av de elva tillfrågade högskolorna. Det närmaste man kommer är mål av karaktären "att göra studenterna medvetna om egna attityder och värderingar och sin roll som pedagog". I undersökningen har vi inte heller hos någon av högskolorna funnit att mobbning har en uttalad plats i kursplanerna för de kurser som ingår i utbildningarna. Frågor om mobbning förekommer dock indirekt inom vissa kurser. Även den utvärdering som Lärarförbundet gjort ger motsvarande bild (Professionella lärare, 1996).

Det är således inte självklart att nyutbildade lärare och fritidspedagoger har grundläggande insikter i hur mobbning och våld förebyggs. Följaktligen kommer många att sakna en viktig kompetens i mötet med eleverna. De nyblivna lärarna får då svårt att svara upp till de krav som föräldrar och elever ställer. Dessutom innebär de ändringarna som nyligen gjorts i Skollagen att större krav ställs på skolpersonalen att aktivt agera mot mobbning.

BO anser att det i grundutbildningen av grundskollärare och fritidspedagoger bör ingå kunskap om mobbning, gruppdynamik och konflikthantering. Varje nyutexaminerad pedagog bör känna till hur en mobbningssituation kan uppstå och gestalta sig samt hur den ska hanteras. Det handlar primärt om att ha grundläggande kunskaper i att skapa ett gott psykosocialt klimat i klassrummet och i skolan som helhet. Det är därför väsentligt att utbildningar betonar undervisning i sociala relationer och mobbning.

Inflytande
Barnkonventionens artikel 12 ger barn och unga rätt att föra fram sina åsikter i alla beslut som rör dem och deras åsikter skall tillmätas betydelse efter ålder och mognad. Artikeln tar inte enbart sikte på sådana beslut som rör det enskilda barnets personliga situation, utan innebär också att barnen skall ges ett reellt inflytande över beslut i närmiljö- och samhällsfrågor. Detta innebär att artikel 12 är ett effektivt stöd för att stärka barns och ungdomars inflytande över samhällets beslutsprocesser, och i detta sammanhang är skolan särskilt viktig.

Flera utvärderingar visar dock att inflytandet för barn och unga minskar i takt med ålder och mognad, alltså tvärt emot de målsättningar som samhället satt upp när det gäller elevinflytande. De flesta är idag överens om att arbetet med att utveckla elevdemokratin och elevinflytandet i våra grundskolor och gymnasier måste prioriteras. Detta förutsätter en levande debatt och ett fördjupat arbetssätt som utgår från eleven och sätter den unga människan i centrum. Att öka inflytandet är dock mycket svårt om inte de vuxna i skolan förändrar sitt förhållningssätt. Man måste komma ihåg att det är de vuxna som i praktiken tillerkänner barnen deras rättigheter. För detta krävs dock de vuxnas engagemang och kunskap att medverka. Den viktigaste länken i det demokratiska arbetet är således skolans personal. På detta område krävs metodutveckling.

I olika utredningar om elevinflytande i skolan uppger både lärare och skolledare att det behövs mer kunskap såväl i grund- som i fortbildningen om hur man ska arbeta för att utveckla inflytandefrågorna. BO anser att inflytandefrågorna måste få en större tyngd i grundutbildningen. Vidare måste det ankomma på skolans huvudman att tillse att personalen får tillräcklig kompetens på området. BO anser att en ökad fortbildning av skolans personal i dessa avseenden är nödvändig.

Arbetsmiljöfrågor
Arbetsmiljölagen är en viktig lag på skolans område, och innehåller bl.a. regler om elevinflytande och mobbning. Arbetsmiljölagen har också stor betydelse för den fysiska miljön, där det idag i många skolor finns stora brister. För eleverna är skolan också den första kontakten med arbetslivet. Den arbetsmiljö de upplever där blir utgångspunkten för hur de kommer att uppfatta sina rättigheter och skyldigheter som vuxna i arbetslivet. Det ställer därför stora krav på att skolmiljön är anpassad till barn och ungdomar och deras behov.

BO menar dock att arbetsmiljölagen i alla delar inte är effektiv när det gäller elever. Enligt BO:s mening är en viktig orsak till det att såväl kommuner, som rektorer, lärare och elever ofta har bristfälliga kunskaper om lagen och dess betydelse. Sannolikt är det så att rektorer och lärare är mer förtrogna med Skollagen än Arbetsmiljölagen. BO menar därför att ökad utbildning är nödvändig för att tydliggöra Arbetsmiljölagens betydelse på skolområdet och för att kunna omsätta den till ett praktiskt verktyg för att förbättra skolans arbetsmiljö

Anmälningsplikten
För att socialnämnden skall kunna fullgöra sin skyldighet att ge barn skydd och stöd, måste nämnden bli informerad om när barnet befinner sig i en utsatt situation. Därför finns bestämmelsen i 71 § SoL som innebär en skyldighet för vissa myndigheter och yrkesutövare " att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd".

En rad studier och rapporter visar dessvärre att anmälningsskyldigheten inte fungerar tillfredsställande. Personal som har anmälningsskyldighet anmäler inte barn som far illa så ofta som de borde. En undersökning gjord i Stockholm (FoU-rapport 1996:14, Stockholms socialtjänst) visar dock att skolpersonal alltför sällan anmäler barn som befaras fara illa. Undersökningen visade att cirka 12 % av elever i de 23 undersökta skolorna bedömdes ha psykosociala problem. Av dessa hade 67 % en sådan problematik att de borde ha anmälts till socialtjänsten. Endast 16 % av dem som borde ha anmälts hade anmälts och det först efter genomsnitt 19 månader. I undersökningen hade också lärare och annan skolpersonal intervjuats. Nästan alla, 95% kände till att anmälningsskyldigheten skall skydda minderåriga. 87 % visste att anmälan skall göras till socialtjänsten och 81% kände till att anmälningskyldigheten gäller alla som arbetar i skolan. Men 28 % visste inte att anmälningskyldigheten gäller även om det inte är klarlagt att barnet far illa. Över 30 % visste inte heller att anmälningsplikten är personlig, att den inte kan delegeras.

BO menar att en sådan okunskap om den lagstiftning som är avsedd att skydda barn som far illa är oacceptabelt. BO menar därför att kunskap om anmälningsskyldighet ska ingå som ett obligatoriskt moment i all relevant grundutbildning. Vidare bör berörda myndigheter ges i uppdrag att se över informationsrutiner och fortbildning av skolpersonal i kommunerna i syfte att öka kunskaperna om arbetet med barn som far illa.

Lämplighetsprövning och grund för avstängning
Eftersom lärare spelar en nyckelroll när det gäller barns och ungas utveckling och välbefinnande, menar BO att man bör överväga att införa någon form av lämplighetsprövning vid antagningen till lärarhögskolorna. Det krav på praktik som tidigare fanns för antagning till förskollärarutbildningen hade fördelarna att personen själv fick en egen uppfattning om arbetets karaktär och erhöll också ett omdöme från erfaren handledare.

BO menar att det är motiverat att förändra antagningsprocessen till de utbildningar som leder till yrken där den vuxne arbetar med barn och unga. De egenskaper som är viktiga vid en sådan bedömning innefattar social kompetens dvs förmåga att kommunicera med barn, ungdomar, föräldrar, kollegor och andra i samhället. Att kunna leda en grupp i utveckling är en annan förmåga som är viktig. En sådan förändrad antagningsprocess skulle kunna innehålla krav på praktik, muntliga intervjuer eller någon form av lämplighetstest.

Därutöver måste det även finnas en möjlighet att avstänga olämpliga lärarkandidater under utbildningen. Där spelar iakttagelser under praktikperioden en viktig roll. Det är därför nödvändigt att praktikperioderna är tillräckligt långa och att kvaliteten är hög på de platser som erbjuds för praktik och på den handledning som lärarkandidaten får. På så sätt skapas förutsättningar för att en bedömning av lämpligheten verkligen kan göras.
Att personer som är dömda till vålds- eller sexualbrott inte är lämpliga att arbeta med barn är helt klart. Dessa frågor utreds av lämplighetsutredningen men måste även beröras av lärarutbildningskommittén. Detta då BO erfarit att lämplighetsutredningen inte närmare kommer att överväga utbildningsfrågor i sitt betänkande.

Louise Sylwander
Barnombudsman