Asylsökande barns villkor i Sverige

Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman skall BO bevaka frågor som angårbarns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.

Utrikesdepartementet
Statsrådet Pierre Schori
Box 16 121
103 23 Stockholm


BO:s uppfattning är att asylsökande barn inte omfattas av samma villkor och rättigheter i lagar och rättstillämpning som de barn som vistas permanent i Sverige. Detta strider mot intentionerna i barnkonventionen, där en av de grundläggande rättigheterna är principen om lika behandling. Av artikel 2 i barnkonventionen framgår att varje barn inom landets jurisdiktion skall respekteras och tillförsäkras de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.

Alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro skall vidtas.

Vidare framgår av artikel 27 - att varje barn har rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
- att föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, har huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
- att staterna i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser skall vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och vid behov skall tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder, och bostäder.

FN:s övervakningskommitté för barnkonventionen har fört följande resonemang när det gäller tolkningen av artikel 2: "Konventionen är internationell också i den meningen att vederbörande myndigheter har ett ansvar för alla barn vars situation de har inflytande över. Detta gäller självfallet medborgare, men också andra barn som har anledning att vara i landet, såsom t.ex. statslösa barn som har uppehållstillstånd eller asylsökande barn."

Även den svenska kommitté som granskat svensk lagstiftnings överensstämmelse med barnkonventionen (Barnkommittén) tar upp frågan om asylsökande barn i sitt huvudbetänkande SOU 1997:116, "Barnets bästa i främsta rummet". Kommittén skriver: "Konventionens rättigheter omfattar alla barn inom landets jurisdiktion, det vill säga även barn som söker uppehållstillstånd i landet."

BO menar att asylsökande barn lever under förhållanden och med regler som delvis står i strid med barnkonventionen. Under liknande förhållanden lever även barn med tillfälligt uppehållstillstånd och barn som avvisats men beslutet inte kan verkställas på grund av internationella missförhållanden. Att ha särskilda regler för asylsökande barn strider mot intentionerna i artikel 2 i konventionen som ger alla barn som vistas legalt i ett land lika rätt till konventionens rättigheter.

Utbildning
Asylsökande barn har en i förhållande till svenska barn begränsad rätt till utbildning vilket strider mot barnkonventionens artiklar 2 och 28. Detta har även barnkommittén framfört i sitt slutbetänkande (SOU 1997:116, s. 290).

I artikel 28 i Barnkonventionen erkänns barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall staterna särskilt göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla samt uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning samt göra dessa tillgängliga och åtkomliga för varje barn.

De regler som idag gäller för barn som söker uppehållstillstånd är att de skall tas

emot i grundskolan i den kommun där de vistas. Detta stadgas av grundskoleförordningen och en särskild förordning om undervisning för asylsökande barn. Däremot är antalet timmar begränsade till 20 per vecka enligt den särskilda förordningen. Det finns ett tak för kostnaderna för t.ex. asylsökande barns utbildning. Den ersättning som kommunerna får av staten är begränsad till mellan 60 och 65 % av den genomsnittliga kostnaden för en elev i den svenska grundskolan.

En annan skillnad är att barn som inte är folkbokförda och som är i behov av attgå i särskola inte har samma rätt som svenska barn. Av 7 kap 2 § specialskoleförordningen framgår att styrelsen för en specialskola får medge att ta emot sådana barn. Icke folkbokförda barn har således ingen rätt till utbildninginom särskolan.

Inte heller asylsökande ungdomar mellan 16 och 18 år har samma rätt till utbildning som barn som är bosatta i Sverige. Enligt lagen om mottagande av asylsökande samt enligt en instruktion från Invandrarverket har de rätt att delta i "studieverksamhet som motsvarar gymnasieskolan". Ansvarig för att ungdomar får tillgång till en sådan utbildning är den förläggning vid vilken de är registrerade.

Barnombudsmannen anser att de utbildningsförhållanden som gäller för asylsökande barn bör förbättras i lagstiftning och tillämpning, så att de inte strider mot intentionerna i barnkonventionen. Utbildningsdepartementet har aviserat en översyn av skollagen. BO menar att det i detta sammanhang är viktigt att en analys görs av hur barnkonventionens principer kan tydliggöras i skollagstiftningen så att alla barn i Sverige omfattas på lika villkor.

Förskola
Många asylsökande barn i förskoleåldern riskerar enligt BO att hamna utanför samhället. Det kan t ex bero på att de växer upp med knappa ekonomiska resurser i mycket stor trångboddhet och med vuxna som sviktar i sin omsorgsförmåga.

Barndomen är inte statisk utan innebär en ständig utveckling. I många fall möter asylsökande barn samhället först när de börjar skolan, även om de vistats flera år i Sverige. Flyktsituationen är i sig instabil och osäker. Många föräldrar liksom barnen själva bär på krigstrauman och kan befinna sig i kris. Därför är behovet av någon form av förskola särskilt viktigt för asylsökande barn. Att utanför familjen få tillgång till trygga kamrater och vuxna leder till att barnet lättare utvecklas på ett positivt sätt.

Asylsökande barn omfattas inte av rätten till förskola enligt skollagen, som endast gäller för i Sverige folkbokförda barn.

Av skollagen framgår att "Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall utgå från varje barns behov. Barn som av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling skall ges den omsorg som deras speciella behov kräver." Vidare framgår att: "Kommunen genom uppsökande verksamhet skall ta reda på vilka barn som behöver anvisas plats enligt första stycket.

BO anser att asylsökande barn bör ha samma rätt till barnomsorg som i Sverige bosatta barn. BO menar att det är barnets behov av ett eget rikt liv, utveckling och utbildning som ska styra rätten till förskola. Asylsökande barn har ofta ett eget behov av förskoleplats och bör därför kunna erbjudas sådan. Uppsökande verksamhet för att hitta och motivera de berörda familjerna bör ske rutinmässigt.

Rätten till eget boende enligt LMA
Barnombudsmannen påtalade 1995 att den nya regeln i Lagen om mottagande av asylsökande (LMA), om möjligheten för asylsökande att ordna sitt eget boende (EBO), riskerade att medföra att barn inte skulle få sina behov och rättigheter tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt. Det har nu visat sig att BO:s farhågor tyvärr besannats.

Asylsökande barn i Sverige hamnar idag ofta utanför de verksamheter de har behov av och de insatser de har rätt till enligt barnkonventionen när familjen "ordnat" eget boende utanför förläggningen. En av orsakerna förefaller vara att den svenska rättsliga regleringen av dessa barns villkor tolkas på olika sätt av olika aktörer, t ex Statens Invandrarverk, Svenska Kommunförbundet, de enskilda kommunerna m fl. Det finns vidare ett utbrett missnöje hos kommunerna vad gäller möjlighet till ersättning från SIV när det gäller olika kommunala insatser för de asylsökande.

När asylsökande barnfamiljer ordnar sitt eget boende riskerar barnen att inte uppmärksammas av de verksamheter vars uppgift är att tillse att barnens behov och rättigheter tillgodoses. Det är vidare stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller hur mycket hjälp de nyanlända flyktingarna kan få. Kommuner med relativt få nyinvandrade familjer och EBO-familjer kan erbjuda bättre bostäder och villkor i övrigt än fattiga och invandrartäta kommuner eller kommundelar med många asylsökande. Enligt BO strider detta mot andan i artikel 2 i barnkonventionen. Barnkommittén skrev i sitt slutbetänkande (SOU 1997:116 s. 71): "Barnkonventionen accepterar inte regionala olikheter, utan slår fast att alla barn utan åtskillnad av något slag skall tillförsäkras de rättigheter som stadgas i konventionen."

Med det egna boendet uppstår särskilda problem. Den ersättning barnfamiljen får för det egna boendet är liten och kan omöjligt täcka kostnaderna för ett i Sverige acceptabelt boende. Asylsökande flyktingar lever därför oftast som inneboende hos släktingar eller bekanta som kanske just börjat få fotfäste i tillvaron. De nyanlända, som blev kvar längre i hemlandets krig eller kaos kan ha svåra aktuella krigsupplevelser, vilket river upp gamla sår hos släktingarna. Detta drabbar främst barnen. Ofta orkar familjerna bara bo tillsammans en kortare tid. Många asylsökande familjer flyttar omkring oavbrutet under asyltiden, som kan bli mångårig. Kontinuiteten i relationer, som är särskilt viktig för barn, är obefintlig.

I augusti 1998 var 12 680 personer registrerade som asylsökande hos Invandrarverket. Av dessa bodde 7 729 i eget boende i kommuner. En stor del är barn under 18 år. Många lever ofta under förhållanden som av myndigheterna skulle ses som helt oacceptabla för andra barn i Sverige. En asylsökande barnfamilj har rätt till 1000 kronor per månad för att bekosta sitt eget boende i kommunerna, oavsett hur många barn som finns i familjen.

Av Riksförsäkringsverkets och Försäkringskasseförbundets informationsfolder om bostadsbidrag framgår att för låginkomstfamiljer med ett barn utgår bostadsbidrag med 3 000 kronor och för hushåll med fem barn eller fler 4 200 kronor. Detta gäller dock endast för personer som är folkbokförda i Sverige.

Mot denna bakgrund menar BO att regeringen bör se över nivåerna för bl a boendet för asylsökande barnfamiljer i relation till svenska barnfamiljer.

Kartläggning
Barnombudsmannen har erfarit att Statens invandrarverk under sensommaren tagit initiativ till en kartläggning av asylsökandes villkor i Sverige. BO föreslår mot bakgrund av vad som ovan anförts att regeringen ger Statens invandrarverk i uppdrag att särskilt se över villkoren för de asylsökande barnen i eget boende.

I ändringen av utlänningslagen den första januari 1997 infördes en hänvisning till artikel 3 i barnkonventionen som kräver att hänsyn ska tas till vad som är bäst för barnet. BO föreslår att en utredning tillsätts som ser över den rättsliga regleringen av de asylsökande barnens villkor. Utredningen ska därvid särskilt beakta barnets rättigheter enligt FN:s barnkonvention vad gäller boende, förskola m m. BO menar att principen om barnets bästa enligt artikel 3 i barnkonventionen även bör föras in i LMA och genomsyra regelverket i övrigt.

Louise Sylwander
Barnombudsman

För kännedom
Utbildningsdepartementet
Socialdepartement