Barnombudsmannens synpunkter till kommittén om översyn av lagstiftningen om sexualbrott

Barnombudsmannen (BO) är positiv till kommitténs inbjudan till detta sammanträde för att lämna synpunkter på direktiven samt de problem som BO ser med dagens lagstiftning. BO överlämnar även synpunkterna i skriftlig form.

Sexualbrottskommittén
Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM


Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman ska BO bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen ska särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen). Med barn avses enligt konventionen varje människa under 18 år.
BO ska ägna särskild uppmärksamhet åt utsatta barn och ungdomar. Under de senaste åren har BO arbetat med ett antal olika frågor rörande sexuella övergrepp mot barn. Bl.a har BO:

  • Arbetat för att införa ett förbud mot innehav av barnpornografi.
  • Varit initiativtagare till att införa en lämplighetsprövning för personal som söker arbeten inom verksamheter med barn.
  • Arbetat för att den nationella handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn ska stå i överensstämmelse med den som antogs på Världskongressen 1996.
  • Varit mycket aktiv inom barnkommittén och lämnat flera förslag rörande detta område.


Med hänvisning till min roll som BO kommer enbart de frågor som rör sexualbrott mot barn att tas upp. BO anser att direktiven är väl skrivna och ser med tillfredställelse att översynen ska utgå från barnkonventionens krav när det gäller sexuella övergrepp. I sammanhanget kan nämnas att professorn i folkrätt Vitit Muntarbhorn (tidigare FN:s specielle rapportör om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi) på uppdrag av UNICEF Genève ser över samtliga länders första rapport till FN:s barnkommitté vad gäller artikel 34 i barnkonventionen. BO:s framställan följer den ordning som framgår av uppdraget i direktiven. Avslutningsvis kommer BO att ta upp några punkter som rör sexuella övergrepp mot barn i allmänhet.
 
Språket i bestämmelserna om sexualbrott
Vartefter tiderna förändras är det viktigt att anpassa lagtexten till samtida språkbruk. Brottsrubriceringar samt andra ord och uttryck i lagtexten bör på ett tydligt sätt visa vad lagstiftaren avser.
När det gäller gäller uttrycket "sexuellt umgänge" anser BO att det bör bytas ut, eftersom begreppet indikerar någon form av ömsesidighet.
BO anser att brottsbenämningen "sexuellt ofredande" bör ändras eftersom den inte helt språkligt omfattar de brott som avses. Exempelvis anser BO att brottsbenämningen inte är adekvat vid den typ av gärning där man förmår ett barn att delta i sexuell posering eller i framställandet av en pornografisk bild.
BO menar också att brottsbenämningen "förförelse av ungdom" är olämplig och bör ändras.
Vidare uttrycker straffskalan för "förförelse av ungdom" böter eller fängelse i sex månader (som är densamma som för snatteri) att det inte rör sig om ett brott som lagstiftaren ser särskilt allvarligt på. Det är av stor vikt att samhället markerar att det är ett allvarligt brott att utnyttja ungdomar i prostitution och därför skärper straffskalan. Det kan också ifrågasättas att, som idag är fallet, köp av sexuella tjänster av en ungdom ska ha samma straffskala som köp av sexuella tjänster av en myndig person.
 
Domstolarnas straffmätning och bedömning av straffvärdet i mål om sexualbrott samt bevisvärdering
BO anser att kommitténs praxisgenomgång avseende straffmätning och bedömning av straffvärdet av sexualbrotten är angelägen. Under senare tid har i medier och samtal till BO framkommit uppgifter om att kvinnliga förövare döms till lindrigare straff än män som begår samma brott. Detta framgår också i en färsk rapport "Kvinnor som dömts för sexualbrott mot barn: Brottens omfattning och karaktär"av Jenny Fällman på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. BO har inte haft möjlighet att fördjupa sig i frågan men anser att det är angeläget att kommittén även gör praxisgenomgången ur ett könsperspektiv när det gäller förövarna av sexualbrott. Det är alltid allvarligt att utsätta barn för sexuella övergrepp oavsett om förövaren är man eller kvinna.
BO anser också att det är angeläget att kommittén ska se över bevisvärderingen i mål om sexualbrott mot barn. I en av Socialstyrelsens expertrapporter om sexuella övergrepp mot barn "Den rättsliga hanteringen" konstateras att det föreligger betydande brister när det gäller bevisvärderingen i mål om sexuella övergrepp mot barn. I rapporten framkommer vidare att en del av dessa brister har sin grund i en alltför begränsad kunskap om sexuella övergrepp och om hur barn som offer kan reagera. I detta sammanhang vill BO särskilt betona att utredningen ser över användandet av sakkunniga och hur rättsväsendet bedömer tillförlitligheten av små barns berättelser. Vad gäller sakkunniga anser BO även att det är av stor vikt att de har erfarenhet av behandling av barn och är kliniska barnpsykologer eller barnpsykiatriker.
 
Våldtäkt mot barn
BO är positiv till att utredningen ska se över om sexuella övergrepp mot små barn ska kunna rubriceras som våldtäkt. Det är inte tillfredsställande att rättsläget fortfarande är oklart när det gäller vilken grad av våld som minst krävs för att sexuella övergrepp mot barn ska rubriceras som våldtäkt.
BO menar att det inte kan ställas krav på våld för att brottsrubriceringen ska bli våldtäkt mot små barn, eftersom ett barn kan utsättas för allvarliga sexuella övergrepp utan att förövaren använder fysiskt våld. Eftersom ett barn i juridisk mening inte kan ge samtycke till sex är det våld som är en förutsättning för våldtäkt inte relevant när det gäller barn som utsätts för sexuella övergrepp. Detta under förutsättning att övergreppen i övrigt uppfyller förutsättningarna för våldtäkt. Även här vill BO lyfta fram att brottsrubriceringen är en markering av samhällets syn på sådana brott.
 
Kravet på dubbel straffbarhet
BO anser i likhet med barnkommittén att sexualbrott mot barn är ett så allvarligt brott att det bör undantas från den dubbla straffbarheten. Det kan inte anses tillfredställande att svenska medborgare som skulle dömas för sexualbrott i vårt land åker utomlands och begår sexuella övergrepp mot barn och därmed undgår straffansvar. Sverige måste ta ansvar för att de medborgare som förgriper sig sexuellt på barn i andra länder också döms för brotten. Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av barnkonventionens internationella dimension som kräver ett internationellt samarbete för att genomföra rättigheterna i konventionen. FN:s barnkommitté skrev bl.a. i sitt utkast med synpunkter avseende den svenska rapporten att de värdesätter översynen av sexualbrotten. De skrev även följande:"including current efforts to review domestic legislation so as to eliminate the ´dual criminality´ requirement for extraterritorial legislation".
Professor Vitit Muntarbhorn har, på uppdrag av UNICEF Genève och som en del i uppföljningen av Världskongressen i Stockholm 1996 gjort en mycket bra studie om extraterritoriell lagstiftning vid sexualbrott mot barn. Idag är det ca 20 länder som har sådan lagstiftning. Flera av dessa länderna har gjort sig av med dubbel straffbarhet vad gäller sexuell exploatering av barn, bl.a Australien, Österike, Kanada, Tyskland, Nya Zeeland och USA. Vitit pekar på att dubbel straffbarhet inte är lämplig bl.a med anledning av ytterligare svårigheter som rör bevisningen inom de olika rättsystemen och de långa procedurerna som kan traumatisera barnet. Åldern för skydd mot sexuella övergrepp (d.v.s när ett barn kan ge samtycke till sex) varierar mellan olika länder.
 
Användande av ungdomar vid sexuell posering och framställning av pornografiska bilder
BO är medveten om att lagstiftningen i dessa hänseenden främst tar sikte på att skydda barn och ungdomar under 15 år. När det gäller ungdomar mellan 15 och 18 år är skyddet inte lika heltäckande. Utanför det straffbelagda området faller bildframställning eller sexuell posering vid vilken den unge medverkat helt och hållet frivilligt.
BO anser att detta är en brist och bör ändras. I många andra sammanhang anses en person under 18 år inte ha ett helt utvecklat omdöme och tillåts t.ex. inte att handla alkohol eller att rösta. Oavsett om barnet medverkar frivilligt till att vara modell vid framställning av pornografisk bild eller vid sexuell posering riskerar det att ta skada och har svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna av sitt handlande. BO anser att bestämmelsen bör ändras så att barn och unga under 18 men över 15 år erhåller samma skydd som de under 15 år. Det ska i sammanhanget nämnas att FN:s Barnkommitté uttryckte sin oro till Sverige över behovet av att öka skyddet mot sexuell exploatering, speciellt för barn mellan 15 och 18 år.
 
Åtalspreskription
BO välkomnar att kommittén ska ta under förnyat övervägande om det finns skäl att förlänga preskriptionstiden även för sexuellt ofredande mot barn under 15 år. Brott där barn t.ex. förmås att onanera framför en videokamera har ett högt straffvärde och barnet utsätts då för en oerhörd integritetskränkning. Eftersom övergreppen ofta kan hålla på i flera år och de tidigaste övergreppen ibland framstår som de mest straffvärda är det otillfredställande att preskriptionsregler ska lägga hinder i vägen för lagföring även av dessa brott.

Barnpornografiutredningen har föreslagit att preskriptionstiden ska förlängas vid sexuellt ofredande för barn under 15 år. "Om barnet är förövarens avkomling eller står under hans fostran eller för vars vård eller tillsyn han har att svara på grund av myndighets beslut." BO anser däremot att det inte finns någon anledning att göra någon skillnad på om ofredandet gjorts av en person under vars fostran barnet står eller någon annan. För att motivera sitt förslag till begränsning hänvisar utredningen till en undersökning den gjort. Av undersökningen framgår det att den barnpornografi som är i omlopp i stor utsträckning är producerad inom en familj eller i andra relationer där den vuxne intar en överordnad ställning gentemot barnet. BO ställer sig tveksam till detta. En annan slutsats redovisas i boken "Barn som inte berättar, om att utnyttjas i barnpornografi", av barnpsykiater Carl Göran Svedin och socionom Kristina Back. Av en undersökning med tio barn som identifierats i beslagtaget barnpornografiskt material, varav flera av filmerna inte kommit i omlopp, framkom att det endast var två barn som hade utnyttjats av någon som hade tillsyn över dem. För de tio utnyttjade barnen varierade utnyttjandeperioden från ett tillfälle till åtta år. Sammantaget menar BO att det är fel att göra en sådan begränsning som barnpornografiutredningen föreslog.
 
Avslutande kommentarer
BO vill slutligen lämna några allmänna synpunkter på sexuella övergrepp. Det är av stor vikt att lagstiftningen är heltäckande, men det kan inte nog betonas vikten av att den fungerar i praktiken. Ett stort problem är att de flesta sexuella övergrepp mot barn inte leder till åtal. Undersökningar tyder på att 90% av anmälningarna inte leder till åtal. Under 1994 ledde tre av fyra polisanmälningar om sexualbrott mot barn inte till åtal. Det finns även skillnader mellan olika åklagardistrikt när det gäller bedrivande och nedläggningar av förundersökningar. BO menar att detta kan bero på en mängd olika saker men att långa handläggningstider, bristande kunskap och metoder hos rättsvårdande myndigheter kan vara några av förklaringarna.

Det har kommit till BO:s kännedom att det är långa handläggningstider inom rättsväsendet. BO är medveten om att antalet ärenden ökat samtidigt som resurserna är begränsade. BO anser dock att mål om sexuella övergrepp mot barn bör prioriteras även om den misstänkte inte har häktats. Av olika skäl inte minst ur bevisvärderingssynpunkt är det av stor vikt att dessa brott utreds så fort som möjligt utan att kvaliteten påverkas. Samtalen till BO vittnar om hur påfrestande det är för barnen att behöva vänta på polisförhöret. Frågan är om det inte bör framgå tydligt i t.ex. Förundersökningskungörelsen (FUK) att dessa brott bör prioriteras. Vidare bör man se över lämpligheten av att föra in tidsfrister.

Utbildning och metodutveckling behöver förstärkas. Det är även av stor vikt med handledning för polis och åklagare som arbetar med dessa ärenden.

Sexuella övergrepp mot barn är en relativt ny företeelse inom rättsvårdande myndigheter och det saknas fortfarande kunskap inom många områden. Det är av stor vikt att resultatet av forskningen når rättsvårdande myndigheter.

BO anser vidare att forskning om sexuella övergrepp mot barn måste prioriteras och ske kontinuerligt. Socialstyrelsens expertrapporter är ett välkommet initiativ. BO föreslår att regeringen uppdrar åt BRÅ att göra en översyn av den sektorsövergripande forskningen om sexuella övergrepp mot barn, i syfte att klarlägga behovet av förnyad och ny forskning. Olika behandlingsformer för såväl offer som förövare bör utvärderas. Kunskap om trovärdigheten av barns berättelser vid förhör om sexuella övergrepp, bör ses över. Vidare anser jag att det behövs mer kunskap om unga förövare. Även detta är ett forskningsområde som bör prioriteras.

Louise Sylwander
Barnombudsman