Angående asylsökande barns rätt till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Barnombudsmannen medverkade den 15 oktober 2003 i en hearing anordnad av Kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen. Vid denna hearing behandlades bland annat praxis rörande asylsökande barns rätt till uppehållstillstånd av humanitära skäl.



Ställd till: Ledamöterna i Kommittén för översyn av utlänningslagstiftningen
Diarienummer: 4.1:0957/03


Barnombudsmannen framhöll då behovet av att konkretisera vad som är barns bästa i sådana ärenden och hur införandet år 1997 av en uttrycklig bestämmelse om barnets bästa i utlänningslagen (UtlL) ska påverka bedömningen av vad som kan vara ett barns humanitära skäl för att få uppehållstillstånd.

I utlänningsärenden som rör barn ska särskilt beaktas hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt vad barnets bästa i övrigt kräver (UtlL 1:1 st. 2). Principen om barnets bästa är en av de fyra så kallade grundpelarna i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Bestämmelsen om barnets bästa är i högsta grad relevant i bedömningen enligt UtlL 2:4 p.5 om det föreligger humanitära skäl som grund för uppehållstillstånd för ett barn. I motiven till stadgandet om barnets bästa framhölls att barns utsatta situation ska ges särskild betydelse vid en bedömning av barnets humanitära skäl. Regeringen betonade att de humanitära skälen bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd för att ett uppehållstillstånd ska beviljas för ett barn. I förarbetena angavs ett fåtal exempel på omständigheter som kan vägas in i en bedömning av om humanitära skäl för uppehållstillstånd föreligger. Det uttalas att sådana skäl kan finnas när barnet kommer från en krigshärjad nation eller när barnet är sjukt eller handikappat. I praxis har dessutom barnets anknytning till Sverige ansetts kunna vägas in i en sådan bedömning.

Barnombudsmannen har i en studie undersökt 88 av Migrationsverkets avgöranden, fattade under år 1999, i asylärenden rörande barn och deras familjer. Resultaten från studien visar att det i besluten inte redovisas om, och i så fall hur, bestämmelsen om barnets bästa beaktats på ett sådant sätt som förutsätts i lagens förarbeten. Något tydligt barnperspektiv kan inte spåras i de beslut som vi studerat. Studien visar bland annat att barnen, i allt för hög grad, ses endast som ett bihang till föräldrarna. Barnens egna asylskäl redovisas bristfälligt och få barn får komma till tals. Det är, enligt Barnombudsmannens mening, mycket angeläget att en bedömning av barnets skäl för uppehållstillstånd görs separat från en bedömning av föräldrarnas skäl. Varje barn måste behandlas som ett eget subjekt i beslut enligt utlänningslagen. Det är dock i sammanhanget viktigt att erinra om barnets rätt enligt artikel 9 och artikel 22 punkt 2 i barnkonventionen att inte behöva utsättas för familjesplittring. Det innebär i normalfallet att om barnet får uppehållstillstånd på egna skäl bör ett sådant ges även till barnets föräldrar.

Barnombudsmannen har av ovan nämnda studie och efter en genomgång av Utlänningsnämndens vägledande beslut funnit att det inte går att utläsa av besluten att praxis rörande barns humanitära skäl har förändrats efter införandet av bestämmelsen om barnets bästa. Det uppmärksammades redan vid införandet av bestämmelsen om barnets bästa i utlänningslagen att en portalparagraf inte ger den enskilde beslutsfattaren någon vägledning. Lagrådet var dessutom tveksamt till den praktiska betydelsen av en så pass allmänt hållen bestämmelse och ifrågasatte om införandet av en generell bestämmelse om barnets bästa också skulle innebära någon reell betydelse för tillämpningen. Det ligger i sakens natur, menade rådet, att en lagregel med föreslagen utformning ger ringa vägledning för myndigheterna vid de svåra intresseavvägningar som inte sällan inryms i utlänningsärenden som rör barn.”

Barnombudsmannen anser med anledning av det ovan anförda att det tydligare måste definieras i lagstiftningen vad som kan vara humanitära skäl för ett barn. De uttalanden som finns i förarbetena riktar huvudsakligen in sig på faktorer som inte ska kvalificera barnet för uppehållstillstånd på humanitära skäl, exempelvis den allmänt sett höga levnadsstandarden i Sverige. Det är av största vikt att diskussionen istället berör vilka faktorer som ska medföra att barnet ska anses ha humanitära skäl för uppehållstillstånd. Relationen mellan den införda bestämmelsen om barnets bästa och bedömningen av barnets humanitära skäl måste klargöras.

Barnombudsmannen anser att barnkonventionens artiklar kan ge vägledning i hur barns humanitära skäl bör bedömas. Som exempel kan nämnas artikel 6 som slår fast barnets rätt till liv, och är en av de grundläggande och absoluta rättigheterna i barnkonventionen. Konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Barnet har vidare rätt till omvårdnad och hälsa. Barnets behov omfattar medicinsk vård, habilitering och rehabilitering. Dessutom har barnet rätt att inte behöva vistas i en omgivning där barnet inte utsätts för allvarliga hälsorisker.

Barnet har vidare rätt till skydd mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande innefattande sexuella övergrepp. Dessa rättigheter slås fast i artikel 19 och 20 samt 34 i konventionen. Ett barn, som är omhändertaget för samhällsvård till följd av föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets behov, får således, enligt barnkonventionen inte avvisas, om inte motsvarande möjligheter till vård kan garanteras i ursprungslandet.

Barnets anknytning till Sverige bör tillmätas stor vikt vid bedömningen av barnets rätt till uppehållstillstånd. Om livserfarenheterna i Sverige blivit en grundläggande del av barnets personlighet, kan en avvisning från Sverige innebära att barnet berövas en del av sin identitet, vilket inte är förenligt med artikel 8 punkt 2 i barnkonventionen. Barnet får på nytt uppleva svåra separationer och riskerar att retraumatiseras.

Barnombudsmannen anser mot denna bakgrund att kommittén bör föreslå att en särskild regel om barns rätt till uppehållstillstånd av humanitära skäl införs i utlänningslagen. Vid ett sådant reformarbete är det särskilt viktigt att det görs en konkretisering av barnets humanitära skäl. Vid bedömningen av vad som kan vara humanitära skäl för barn bör barnets rättigheter enligt barnkonventionen vara vägledande.

Lena Nyberg
Barnombudsman