Skrivelse angående situationen för barn med frihetsberövade föräldrar

Ingen vet hur många barn i Sverige som har frihetsberövade föräldrar. Sedan 1997 när Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen beräknade att det kunde röra sig om cirka 8000 barn finns ingen uppdaterad statistik.

Ställd till: Justitieminister Thomas Bodström, Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.2:0205/04


Barn med frihetsberövade föräldrar är en bortglömd grupp i samhället. Forskningen kring de här barnens situation är knapphändig och de syns sällan i debatten. Barnombudsmannen anser att barnen måste synliggöras och deras rättigheter enligt bland annat barnkonventionen måste tillgodoses. Det är också viktigt att framhålla att barnet så långt det är möjligt ska slippa straffas för förälderns brott.

Barnombudsmannen vill genom den här skrivelsen uppmärksamma regeringen på situationen för barn som har föräldrar i häkte eller på anstalt. Barn som har en eller två föräldrar som är frihetsberövade på grund av brott har rättigheter utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) liksom andra barn. Enligt artikel 9 i barnkonventionen har barn rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa. Den rättigheten gäller även när föräldern är häktad eller intagen på anstalt. Skillnaden för barnet blir att samhället reglerar hur och när kontakten ska ske. Barnombudsmannen anser att samhället måste ha ansvar för att göra kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar, så positiv och meningsfull som möjligt för barnet.

Under 1997 tog Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen i samråd med bland andra Barnombudsmannen fram en rapport med titeln ”Barn med frihetsberövade föräldrar”. I rapporten gavs en rad förslag som hade till syfte att förbättra kontakten mellan intagna och deras barn och att öka kännedomen om dessa barn inom kriminalvården.

Barnombudsmannen ansåg att en uppföljning av rapporten var nödvändig. Vi valde att genom en enkätundersökning ta reda på om och i så fall hur föreskrifter och lagar som styr kriminalvårdens arbete har förändrats utifrån rapporten, men också om den hade haft någon inverkan på det praktiska arbetet.

I Barnombudsmannens rapport ”Straffa inte barnet! – En studie av barnperspektivet inom kriminalvården” redovisas resultaten från en enkät som syftar till att se hur kriminalvården arbetar med ett barnperspektiv och hur det arbetet kan förbättra situationen för de barn som har frihetsberövade föräldrar.

Barnombudsmannen anser att enkätsvaren i många avseenden är positiva och vissa förbättringar inom kriminalvården har skett sedan genomgången 1997. Det finns dock många områden där förutsättningarna för barn att upprätthålla en positiv och meningsfull kontakt med en intagen förälder kan förbättras.

Det första området där Barnombudsmannen anser att stora förbättringar kan göras är i samverkan mellan berörda myndigheter, främst kriminalvården och socialtjänsten.

Vidare måste förutsättningarna för barns besök och andra kontaktformer förbättras. Den kontaktform som ger den mest naturliga relationen mellan barnet och den frihetsberövade föräldern är permissioner. Av enkätsvaren framgår att lagen inte är utformad så att hänsyn kan tas till barnets rättigheter i det avseendet. Vissa anstalter anser att lagen kan tolkas som att permissioner kan beviljas utifrån barnets behov av att en förälder är närvarande vid viktiga tillfällen som till exempel skolavslutning.

Ett annat sätt för barnet att ha kontakt med den intagne föräldern är genom besök på anstalten eller häktet. För att en sådan kontakt ska bli positiv och meningsfull krävs att miljön så långt det är möjligt är anpassad efter barns behov. Barnombudsmannen finner det anmärkningsvärt att i stort sett samtliga häkten och anstalter saknar personal som är utbildad för att ta emot barn vid besök. Positivt är att de flesta anstalter och häkten har besöksrum som är utformade efter barns behov, med bland annat leksaker.

När en person är häktad kan denne beläggas med restriktioner, vilket innebär att han eller hon helt eller delvis är avskuren från omvärlden och därmed också sitt/sina barn. Barnombudsmannen anser att huvudregeln vid utfärdande av restriktioner ska vara att dessa inte gäller i förhållande till den häktades barn.

Sammanfattningsvis kan sägas att situationen för barn som har frihetsberövade föräldrar till viss del har förbättrats sedan 1997 men att det fortfarande finns många områden där ytterligare åtgärder måste komma till stånd. Det är också viktigt att framhålla att när förbättringar ska göras för barn som har frihetsberövade föräldrar, är det av största vikt att barnen ges möjlighet att uttrycka sina åsikter angående sin situation.

De enskilda anstalterna och häktena bär ett stort ansvar för att förbättra situationen för barn med frihetsberövade föräldrar, men även regeringen bör vidta ytterligare åtgärder för att Sverige ska kunna leva upp till de krav om varje barns rätt till umgänge med sina föräldrar som barnkonventionen ställer. Regeringen bör initiera lagstiftningsförändringar på de områden där det är nödvändigt samt genom andra åtgärder stimulera berörda aktörers arbete för att förbättra situationen för de berörda barnen. Nedan följer en sammanfattning av Barnombudsmannens förslag till åtgärder. I den bifogade rapporten ”Straffa inte barnet!” finns Barnombudsmannens samtliga förslag utförligt beskrivna.

Barnombudsmannens förslag till åtgärder

  • Kriminalvården ska alltid fråga en intagen vid den första kontakten med häktet eller anstalten om denne har barn och om denne har vårdnaden om ett eller flera barn. Utifrån de uppgifter som den intagne ger ska kriminalvården föra statistik.
  • Samverkan mellan Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen måste förbättras.
  • Situationen för barn som vistas tillsammans med en intagen förälder på anstalt eller i häkte måste förbättras vad gäller bostadsrummens utformning och barnens möjligheter till utevistelser.
  • Regelverket kring restriktioner för häktade personer måste ändras så att hänsyn kan tas till barnets behov av och rätt till kontakt.
  • Möjligheterna för barnet att upprätthålla en meningsfull och positiv kontakt med en frihetsberövad förälder måste förbättras genom att ett barnperspektiv anläggs inom kriminalvården. Det kan ske till exempel genom att förbättra besöksmöjligheterna på anstalter och häkten, ha utbildad personal som kan möta barnens behov inom kriminalvården samt underlätta telefonkontakt mellan barnet och förälder.
  • Socialnämnden ska vid behov ansvara bland annat för kostnader i samband med barns besök hos en förälder som är intagen på anstalt eller i häkte.
  • Lagstiftningen som rör permissioner måste ändras så att det finns möjlighet att utifrån barnets behov av kontakt med en intagen förälder bevilja permissioner.
  • Det måste finnas föräldrautbildning på samtliga häkten och anstalter.



Med vänlig hälsning

Lena Nyberg
Barnombudsman

Kopia till: Barn- och familjeminister Berit Andnor