Situationen för ensamkommande flyktingbarn som söker asyl i Sverige

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.2:1268/06


Antalet barn utan medföljande vårdnadshavare s.k. ensamkommande barn som söker asyl i Sverige har ökat kraftigt under de senaste månaderna. Det är i huvudsak unga pojkar som flyr den militära situationen i Irak. Barn kommer också från Somalia och Afghanistan. Det är länder som är plågade av djupa militära konflikter. Många av barnen har upplevt traumatiska händelser i hemlandet och de kommer nu ensamma till ett nytt land.  De befinner sig i en mycket utsatt situation och behöver självklart få ett så bra mottagande som möjligt här i Sverige. Under hösten har det dock visat sig att de ensamkommande barnen vistas i Sverige under ohållbara förhållanden, vilket är något som både Migrationsverket och flera kommuner slagit larm om.

I FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är en av huvudprinciperna att alla barn ska ha samma rättigheter oavsett barnets nationella ursprung (artikel 2). Konventionsstaterna skall enligt artikel 22 vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett ensamkommande barn, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i barnkonventionen och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt.

Strömmen av ensamma flyktingbarn märks i många delar av Europa. När nätverket för Europas barnombudsmän, ENOC, träffades i september var de ensamkommande asylsökande barnen en viktig fråga som diskuterades. Inom ENOC kom vi fram till att vi måste uppmana staterna i Europa att behandla de här barnen bättre än i dag och att i högre grad respektera deras rättigheter och rätt till skydd. I barnombudsmännens gemensamma yttrande nämns särskilt vikten av att ensamkommande barn vistas kortast möjliga tid i tillfälliga boenden och att de inte placeras tillsammans med vuxna.

Varje barn som kommer till Sverige är garanterat tak över huvudet när det anländer. Det ska finnas boenden ordnade i de så kallade ankomstkommunerna för att klara den första tiden. Det oväntat stora antalet barn som kommit till Sverige medför dock att barnen tvingas bo i miljöer som kan vara olämpliga för barn även i ett kort tidsperspektiv. Det gäller till exempel boende på transithotell där barnen vistas utan övervakning tillsammans med vuxna.

Det är oerhört viktigt att de ensamkommande barnen snabbt får ett bra boende som kan ge dem en trygg och bra vardag i väntan på besked i asylprocessen. Tyvärr har detta i praktiken inte fungerat som det var tänkt utan barnen blir kvar i de tillfälliga boendena under långa perioder. Det finns uppgifter om att flera av de väntande barnen mår mycket psykiskt dåligt.

Enligt uppgifter från Migrationsverket finns det ca 160 barn som väntar på att få flytta från tillfälliga boenden till boende ute i kommunerna. Vissa av dessa barn har väntat sedan augusti på att få flytta vidare till ett permanent boende.

Ett av skälen bakom den lagändring som infördes den 1 juli i år var att det är kommunerna som har kunskap och erfarenhet av att ge barn en bra vardag när familjen av något skäl inte kan det. För få kommuner är villiga att ta på sig ansvaret för att ta emot de ensamkommande barnen och erbjuda dem en bra och trygg tillvaro i Sverige. I mitten av november hade endast åtta kommuner slutit en överenskommelse om boendeplatser med Migrationsverket. Det innebär att många barn, som redan lever i en utsatt situation, hamnar i kläm när kommunerna inte anser sig ha förutsättningar för att ordna deras boende.

Möjligheten för Migrationsverket och kommunerna att frivilligt komma överens verkar vara relativt begränsad med de villkor som finns idag. Kommunernas ekonomi är ansträngd på många håll. Medan vuxna träter om pengar är det barnen som får betala det oerhört höga priset av att leva i otrygghet. De stora förlorarna är barnen, men även samhället riskerar att få betala ett högt pris i ett senare skede när det ska försöka kompensera och ge stöd till barnen som inte fick den hjälp de behövde från början.

De barn som kommer ensamma till Sverige har givetvis mänskliga rättigheter som alla andra. De har rätt till ett gott hem, till skolgång och en meningsfull vardag. Det har också visat sig att när barnen väl kommer till en kommun är det är svårt för kommunerna att få familjehem till barnen, vilket innebär att många barn istället är hänvisade till att bo på institution. Det innebär att en viktig aspekt av reformen inte uppfylls, nämligen att barnen ska få bo i en familj. Sammanfattningsvis finns det problem ur flera aspekter när det gäller ensamkommande barns boendesituation här i Sverige. Samhället måste därför ta sitt ansvar för dessa barn som inte har någon förälder som kan göra detta.

De ensamkommande barnen behöver få allt stöd och all hjälp som krävs för ett bra liv i väntan på besked i asylprocessen. Det är oacceptabelt och ovärdigt att behandla de ensamkommande barnen på det sätt som nu görs. Barnen hamnar i kläm mellan olika myndigheter som inte lyckas komma överens. En snabb lösning behövs för att dessa barn ska få en bra tillvaro. Regeringen måste ge Migrationsverket och kommunerna förutsättningar för att komma överens och lösa de problem som finns för att de ensamkommande barnen ska få en bättre och tryggare situation.

Lena Nyberg
Barnombudsman