Skrivelse om vuxnas våld och övergrepp mot barn och unga

Ingen vet hur många barn som utsätts för våld i hemmet. Sedan agaförbudet infördes 1979 har flera attitydundersökningar gjorts och vi har kunnat konstatera att människors attityder till att slå sina barn i uppfostringssyfte markant har förändrats genom förbudet. Det visar att lagstiftningen har haft en tydlig effekt.

Ställd till: Justitiedepartementet och Socialdepartementet
Diarienummer: 9.2:0566/06

Kommittén mot barnmisshandel visade genom flera enkätundersökningar riktade till barn, föräldrar och unga vuxna att under 1970-talet blev ungefär hälften av alla barn agade. Under 1980-talet sjönk den siffran till en tredjedel och under 1990-talet drabbades en femtedel av barnen. Undersökningen visade också att barnen tycktes utsättas för kroppslig bestraffning (våld) mindre ofta än tidigare. Kommitténs slutsats var att ungefär 4 procent av mellanstadieeleverna och 7 procent av de unga vuxna hade utsatts för svårare fysisk bestraffning med tillhyggen.

Nu har det gått flera år sedan undersökningen genomfördes och den statistik som finns idag kan vi se i Rädda Barnens undersökning som genomförts på Internetplatsen Lunarstorm. Resultatet visar att 15 procent av de tillfrågade 18-åringarna har blivit slagna av mamma eller pappa. Mer än var fjärde av dem som har blivit slagna har blivit det många gånger. Barnombudsmannen har i en undersökning från år 2003 frågat barn i åldrarna 8-15 år om rädsla för att bli slagna i hemmet och det visade sig att 19 % var rädda för att bli slagna. Flickor var något mer oroliga än pojkar. Undersökningen visar inte vem barnen är rädda att få slag ifrån. Det behöver alltså inte bara gälla slag från föräldrarna utan även syskon eller annan person i hemmet.  Undersökningarna visar på behovet av att samhället måste tar ett samlat grepp för att kunna komma till rätta med att barn och unga blir utsatta för våld i hemmet.

I början av 1990-talet talades det alltför sällan om mäns våld mot kvinnor som ett samhällsproblem. Idag diskuteras mäns våld mot kvinnor på alla nivåer i samhället. Det är en följd av de satsningar mot våldet som gjorts genom bland annat kvinnofridsreformen och Operation Kvinnofrid. Nu är det dags att våld mot barn tas på lika stort allvar. Det är nu hög tid för Operation barnfrid. Barn som brottsoffer måste synliggöras! Ett första steg i en sådan satsning måste, anser vi, vara att göra en grundläggande kartläggning av den ”fysiska bestraffning” (våld) som barn och unga upplever i hemmet idag. Frågan är ytterst viktig och lång tid har förflutit sedan förbudet mot barnaga infördes i föräldrabalken. Det är dags för en uppföljning av lagen och människors syn på aga eftersom vi har en ny generation föräldrar som många inte var födda 1979. Vi har också föräldrar som av andra anledningar inte känner till förbudet, samt människor som är medvetna om att det är brottsligt men inte har kunskap om vilka andra möjligheter de har för att kunna vara goda föräldrar till sina barn. Samtidigt måste vi göra större informationsinsatser mot alla former av våld och övergrepp som riktas mot barn.

Barnombudsmannen anser att frågan måste uppmärksammas på alla nivåer i samhället och det måste väckas en diskussion om vad samhället kan behöva erbjuda föräldrar för att komma till rätta med detta stora problem som innebär kränkningar och brott mot barn. Vi anser att det behövs en satsning motsvarande den som Operation Kvinnofrid innebar. Vi anser att det bör inrättas ett nationellt råd för barnfrid som kan fungera som ett rådgivande organ för frågor som rör vuxnas våld och övergrepp mot barn. Det bör vara ett forum för erfarenhetsutbyte där företrädare från olika delar av samhället bland annat kan uppmärksamma problemområden som behöver åtgärdas. Det är också viktigt att stimulera regionala initiativ som syftar till att arbeta förebyggande mot vuxnas våld och övergrepp mot barn.

Barnombudsmannen efterlyser en större informationssatsning angående förbudet mot barnaga samt information till föräldrar om vilka metoder som man som förälder kan använda sig av i sitt bemötande av barnet i dagliga situationer där barnet behöver ledning i sin utveckling. En viktig fråga som Barnombudsmannen vill betona är tillgången till föräldrastöd. Det förebyggande arbetet måste vara utgångspunkten i samhällets arbete mot barnaga. Det bör inrättas fungerande föräldrastödsmottagningar i hela landet.

Den information vi har fått indikerar att det kan vara fler barn som utsätts för aga i hemmet än vi tidigare har trott, men vi kan inte presentera en statistiskt rättvisande bild. Vi har fått sådana signaler i samband med vårt arbete med ett projekt som rör åklagares hantering av misstänkta vålds- och sexualbrott mot de yngsta barnen. Vid ett rundabordssamtal med representanter från Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen samt operativa åklagare och poliser som medverkade, framförde både polis och åklagare farhågor att våld mot barn i hemmet har ökat i omfattning. De uttryckte en oro för det ökande antalet fall av misstänkt fysisk bestraffning som socialtjänsten anmäler till åklagare. Polisens representant uppgav att när de är ute och utbildar/informerar i skolor är det en hel del barn som uppger att de blir slagna hemma.

Vid ett annat rundabordssamtal angående barn i utsatta situationer som vi anordnade hos Barnombudsmannen under hösten bekräftades bilden som vi tidigare hade fått från åklagare och polis. Exempelvis ansåg företrädare för barnhälsovården att shaken-baby syndrom är ett stort problem idag. En socionom som arbetar mycket med frågor om barn som far illa i olika typer av dysfunktionella familjer beskrev de svårigheter många föräldrar upplever med att hitta alternativa metoder till användandet av aga i specifika situationer. Vi har också haft kontakt med bland annat BRIS och fått bilden bekräftad.

En viktig faktor för att kunna skapa ett samhälle där barn inte utsätts för aga eller andra former av misshandel eller övergrepp är att människor vågar se och orkar agera för barnen. För att det ska kunna ske krävs att människor med olika roller i samhället anmäler brott som begås mot barn. I Barnombudsmannens rapport ”Det svåraste som finns” framgår att socialtjänsten är den grupp i samhället som vanligtvis anmäler misstänkta brott mot de yngsta barnen. Även föräldrar uppges vara en grupp som vanligtvis anmäler brott mot barn. Däremot är det inte särskilt vanligt att andra personer eller professionella anmäler såsom grannar, vänner till familjen, vårdinrättningar eller mor- och farföräldrar. Den viktigaste faktorn för att få människor att agera i sådana situationer är enligt vår mening att öka alla människors kunskap om barn som upplever och drabbas av våld i hemmet.

Barnombudsmannen anser att regeringen bör:

  • Ta initiativ till Operation barnfrid
  • Stimulera regionala satsningar på förebyggande arbete om vuxnas våld mot barn
  • Ta initiativ till en större statistisk undersökning bland barn och unga angående deras utsatthet för våld i hemmet
  • Ta initiativ till en attitydundersökning bland föräldrar angående barnaga.

    Lena Nyberg
    Barnombudsman