Skolan är en stor del av barnets liv

Barnombudsmannen vill här framföra synpunkter med anledning av arbetet med att ta fram en ny skollag. Vi har tidigare uttryckt våra synpunkter i remissvar med anledning av den översyn av skollagstiftningen som inleddes i slutet av 90-talet. En representant från Barnombudsmannen deltog också som sakkunnig i skollagskommittén. Regeringen skriver i sin budgetproposition för år 2007 att den avser att återkomma till riksdagen med ett förslag till ny skollag. Vi vill därför ta tillfället i akt att fästa regeringens uppmärksamhet på några av de, enligt vår mening, viktigaste frågorna att behandla i arbetet med en ny skollag.

Ställd till: Skolminister Jan Björklund, Utbildningsdepartementet
Diarienummer: 9.2:0338/07

Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har alla barn rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt till sjukvård och rehabilitering. Barns hälsa har på många sätt försämrats den senaste tioårsperioden. Depression, ätstörningar, allergi och astma är några av de hälsotillstånd och symtom som har ökat mest. Samma faktorer som påverkar hälsan påverkar också inlärningen. Skolhälsovården finns med i barnens dagliga tillvaro och därför finns en unik möjlighet att förebygga samt att tidigt behandla barns hälsoproblem. En förutsättning för att kunna leva upp till barnkonventionens krav är att det finns adekvata resurser inom skolhälsovården. 

Barnombudsmannen anser att elevhälsan ska motsvara vuxnas företagshälsovård med uppgift att följa upp elevernas utveckling, bevara och förbättra deras hälsa samt samverka med andra aktörer för att uppnå sunda levnadsvanor hos eleverna. Elevhälsan ska vara aktiv kring den direkta undervisningen i hälsorelaterade frågor. Den ska bevaka att elever i behov av särskilt stöd får det stöd och de insatser som de har rätt till. De olika yrkesgrupper som finns inom elevhälsan är särskilt lämpade att på olika sätt fånga upp och möta problem som barn och unga lever med, såsom våld inom familjen, hedersrelaterat våld samt psykisk misshandel inom familjen. Elevhälsan har vidare en viktig roll i exempelvis utformningen av en skolmiljö som främjar barnens hälsa och som undviker ohälsa och stress. Elevhälsan måste också vara likvärdig oavsett var barnet bor och i vilken skola barnet går. I en undersökning som Barnombudsmannen har genomfört bland elever svarade 60 procent att skolsköterskan borde vara oftare i skolan, 25 procent att deras skola saknar skolkurator och 30 procent att de inte har någon skolpsykolog.  Vi anser därför att det i skollagen ska skrivas in ett krav på att skolläkare, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer ska finnas vid alla skolenheter. Det är viktigt att samtliga dessa yrkesgrupper finns tillgängliga på skolan eftersom de arbetar utifrån olika perspektiv och med olika specialisering som grund. Det är enbart tillsammans som de kan tillgodose barnens behov av medicinsk, psykologisk och psykosocial expertis. 

En stor brist i skollagen idag är att den lämnar öppet för diskriminering av elever med funktionshinder. Det finns inga uttryckliga krav i lagstiftningen på att skolans lokaler och utrustning ska erbjuda alla elever samma tillgänglighet. Samhället måste se till att barn med funktionshinder får samma rätt till utbildning som andra barn genom att uppväga skillnader i förutsättningar för att tillgodogöra sig den utbildning som alla barn har rätt till. Skolor kan idag neka att ta emot en elev om det skulle innebära betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen att ta emot eleven. Detta innebär sammantaget exempelvis att elever med funktionshinder kan diskrimineras vid antagningen till en viss skolenhet. Det gör också att kommuner saknar incitament att anpassa sina skollokaler exempelvis när det gäller tillgängligheten för elever med funktionshinder. Barn med funktionshinder får inte samma valmöjlighet som andra barn att välja skola. I värsta fall finns ingen skola som är anpassad och då går barnet miste om rätten till en likvärdig utbildning. Detta är oacceptabelt och står inte i överensstämmelse barnkonventionen.

Elever med funktionshinder måste enligt Barnombudsmannen ha möjlighet att välja skola på samma sätt som andra barn har. De elever som är i behov av skolskjuts på grund av ett funktionshinder bör alltid ha rätt till det. Rätten till skolskjuts ska vara kopplad till elevens funktionshinder och inte till elevens val av skola. Detta bör tydliggöras i lagen. En elev som på grund av ett funktionshinder har rätt till skolskjuts måste ha rätt att behålla sin skjuts vid val av annan skola. Vidare måste barn med växelvis boende ha rätt till skolskjuts från båda föräldrarna vid behov. Detta är särskilt angeläget då det kan var staten genom domstolsprövning som beslutar om växelvis boende mot den ena förälderns vilja.

Barnombudsmannen anser vidare att det är viktigt att samtliga yrkesgrupper inom skola och förskola omfattas av kravet på registerkontroll. Barn är ofta i ensam kontakt med exempelvis förare av skolskjuts och personliga assistenter. Det är därför högst motiverat att ställa samma krav på kontroll av personer inom bland annat dessa yrkesgrupper som på andra yrkesgrupper som verkar inom skola och förskola.

Ytterligare ett område som Barnombudsmannen anser är angeläget att behandla i samband med arbetet att ta fram en ny skollag är betygssättningen. Det är enligt vår mening en allvarlig rättssäkerhetsbrist att inte elever kan få sina betyg omprövade. Utan denna möjlighet kommer inte elever att våga uttrycka sig fritt i skolan eftersom det inte finns något skydd mot repressalier i form av en betygssänkning.  Barnombudsmannen anser därför att eleven måste få information om grunderna för betygssättningen i en kurs eller ett ämne och att betygen ska vara möjliga att få omprövade.

Överhuvudtaget bör elevers rätt att uttrycka sina åsikter i skolan stärkas i skollagen. Barnombudsmannens undersökning från år 2005 visar att eleverna själva uppfattar att deras möjligheter att säga vad de tycker i skolan är mycket större än deras chanser att få vara med och bestämma i skolan. Vi anser därför att elevernas inflytande över utbildningens innehåll, former och den dagliga arbetsmiljön måste tydliggöras i skollagen. Det är viktigt att det förs ett systematiskt arbete avseende inflytandefrågor och att det i skollagen ställs ett minimikrav på att varje skolenhet ska ha åtminstone ett forum för elevinflytande. Det är även viktigt att elever och personal tillsammans tar fram former för inflytande. Vår erfarenhet är att sådana processer leder till mer framgångsrikt inflytande. För att möjligheten att utöva inflytande ska vara reell måste tid avsättas för detta inom verksamheten.

Utöver de frågor som skollagskommittén behandlade anser Barnombudsmannen att frågan om förskoleklassens ställning bör utredas. Man bör enligt vår mening göra förskoleklassen obligatorisk för alla barn. Vi ser en fördel med att alla barn får samma möjligheter att ta del av den sociala utvecklingsprocess som sker i förskoleklassen. Om förskoleklassen görs obligatorisk anser Barnombudsmannen att den organisatoriskt bör hänföras till skolan. Att förskoleklassen görs obligatorisk får emellertid inte innebära att skolans pedagogik styr verksamheten där. Förskolans pedagogik bör snarast få större inflytande i skolans pedagogik.

Regeringsrätten prövade nyligen två fall om kommuners beslut om att neka föräldrar förskoleplats respektive skolbarnomsorgsplats nattetid eller under veckoslut. Regeringsrätten förklarar i båda fallen att skyldigheten att anordna förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg enligt skollagen innebär att kommunen ska tillhandahålla verksamhet i den omfattning som behövs för att även småbarnsföräldrar ska kunna arbeta på heltid. Någon skyldighet att tidsmässigt anpassa verksamheten till enskilda föräldrars önskemål finns emellertid inte. Barnombudsmannen anser att varje kommun bör vara skyldig att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Naturligtvis inser vi att den pedagogiska verksamheten måste anpassas till tid på dygnet, veckodag och det faktum att det antagligen är enstaka barn som har denna form av förskoleverksamhet. Alla barn måste få möjlighet att få en trygg och utvecklande plats att vara på när föräldern arbetar. Eftersom det framgår tydligt av Regeringsrättens två avgöranden att det inte finns något krav på att tillhandahålla sådan förskoleverksamhet eller barnomsorg måste skollagen enligt vår mening ändras på denna punkt.

Lena Nyberg
Barnombudsman